Laxlängtan

Ny adress

2010-04-14T09:11:00.004+02:00

Detta är den gamla versionen av bloggen Laxlängtan och den kommer inte att uppdateras fler gånger. Givetvis finns det en ny version som ersätter denna och den hittar du på laxlangtan.se

Klicka här för att komma till nya bloggen.

MVH

Markus Lindsjö

Njut av Dee

2010-04-12T15:27:00.003+02:00

På fiskebloggen.se och på metrobloggen.se/flugfiske finns fantastiska reseskildringar av Fiskeresors monsterresa till River Dee under vecka 13 och 14. Sista veckan landades inte mindre än 30 springers! Har följt resan med stor entusiasm och gläds verkligen åt alla framgångar. Extremt roligt!

Nedan finns ett filmklipp från fiskebloggen som visar när Ola Lauritsen fångar tre springers på en dag. Den mellersta i storleksklassen 8–9 kg!

Laxfiskecitat #13

2010-04-12T12:17:00.001+02:00

”Han befinner sig i det som kallas laxfrossa. Ett euforiskt tillstånd där omvärlden inte existerar. Beroende på hur många laxar du har på ditt samvete kan tillståndet vara från minuter till dagar – ja veckor.” Birger Pedersen

Ur boken Mörrum av Erik Erlandsson-Hammargren och Birger Pedersen

Så ljuvligt plågsamt

2010-04-12T07:02:00.001+02:00

Kompisen Henric Persson plågar mig gärna. Här med en fin öring från pool 7 i Mörrumsån.

Det är plågsamt att bli laxfiskare. Jag inser det allt mer. För ju mer jag fiskar, desto mer vill jag fiska. Det finns liksom ingen gräns som säger att ”nu är det bra”. Eller, den kanske finns, men bleknar något hela tiden. Och inte heller blir det bättre av att jag lärt känna flera duktiga Mörrumsfiskare under min första säsong. För när jag tittar i min telefon på gamla SMS och MMS ser jag att det varje dag, sedan premiären 26 mars, kommit lockande rapporter och bildbevis på framgångsrika fisken. Imponerande, inspirerande och väldigt, väldigt elakt. Ett sms kan svida när mottagaren sitter på jobbet 17 mil bort. Men det piggar också upp något oerhört, skapar längtan och koncentrationssvårigheter. Suddar effenktivt ut det sista lilla som finns kvar av gränsen. Noga, noga, inget ska bli kvar. Såja, fritt fram att fiska lax igen!

Flugbindning med Ulf Sill

2010-04-06T19:41:00.000+02:00

När jag var i Mörrum igår pratade jag en stund med den duktiga laxfiskaren och flugbindaren Ulf Sill på Kronolaxfisket. Ulf berättade att han nu till helgen ska hålla en av sina välkända flugbindningskurser och att det finns ett par platser kvar. Deltagarna bör dock ha bundit någon fluga innan. Med tanke på hur bra fiske det är i ån nu, kan jag tänka mig att det vore perfekt att komplettera kursen med fiske i Mörrumsån på söndag.

Är du intresserad av kursen lör-sön 10–11 april, ring till Kronolaxfisket och fråga efter Ulf Sill. Receptionen har telefonnummer 0454-501 23

En ny sida av Mörrum. Och två av mig.

2010-04-05T23:28:00.005+02:00

Personlighetsklyvning. Så lyder diagnosen av mig själv idag. Nu är jag förvisso varken läkare eller psykolog, men jag känner mig tillräckligt väl för att inse att fiskedagen var bra märklig för min självuppfattning. Jag har nämligen idag uppfattad mig själv som en kille med koll för att i nästa sekund se på mig själv som raka motsatsen. Låt mig förklara:

Mörrumsån mötte mig strax efter klockan tio med rasande 66 kubikmeter vatten. Rostfärgat, kraftfullt och nästan aggrersivt pressade det på genom hela Kungsforsen med en sådan kraft att det var först en bit ner på pool två som det lugnade sig något. En märklig upplevelse, ån kändes nästan hotfull och inte alls så välkommnade och skön som jag är van att möta den. Men ändå fanns det en känsla av hetta. Ån är full av fisk, och om jag bara kunde nå den kanske jag skulle få ån på min sida.

66 kubikmeter genom ettan.

Först blev det en runda i pool ett. Jag var helt ensam och hade inte ens sällskap av poolens öar. Allt var under vatten. Gick dock ut till den första ön, Whiskey Island, eftersom den sannolikt var bra att fiska ifrån även om den var dränkt. Döm om min förvåning när jag steg av spången som leder ut till ön och hamnade med vatten upp till midjan! 66 kubikmeter är mycket vatten! Gjorde några kast och de fungerade riktigt bra. En skön känsla spred sig, jag började känna en känsla av att behärska kasttekniken och faktiskt kunna placera flugan där jag vill ha den. Drabbades till och med en av släng hybris och tänkte för en sekund att om någon såg mig fiska just då, skulle den personen sannolikt tro att jag var en kunnig fiskare. Verkligenheten gav sig givetvis omgående till känna och bet mig hårt i ändan. Flugan och tafsen satt ett par varv snurrad i trädet ovanför. All min glans mattades av på ett ögonblick. Så snabbt det kan gå.

Men det var ändå här personlighetesklyvningen kom in. Eller åtminstone ena sidan av den. Den sidan som kunde fiska, som kunde kasta och som visste hur det här med tvåhandsfiske efter lax och havsöring faktiskt går till.

Tre tappade flugor senare började så sakteliga den andra sidan visa sig. Jag hade nämligen satsat på en tung lina, en sjunk 5/6, vilket kändes rimligt under rådande förhållande. Men jag fick ingen bra känsla på mitt fiske med linan. Den sjönk direkt och fastnade vid nästan varje kast. Nu kanske vän av ordning vill påpeka att det är bra när man fastnar, för då vet man att man fiskar nära botten. Och givetvis kan jag hålla med om den tanken, men fisket blir inte roligt med eviga bottennapp och det hela kändes just botten. Osäkerheten började med andra ord ta över, knuffa undan personen med koll.

Nästa stopp blev vid pool 14. Hade fått tips av min fiskekompis Jonke att lägga lite tid på sträckan nedan pumphuset och det kändes onekligen som en bra plan. När ån är översvämmad och svårfiskad, ja då kan det vara läge att söka upp de platser som under normalt vattenstånd är extremt enkla att fiska av. Fler än jag hade dock fått samma tips eller tänkt samma tanke, för när jag kom ned möttes jag av fyra medfiskare på kö, alla med leenden. Störst leende hade dock Mathias Behnkhe och förklaringen hängde vid vindskyddet som står vid strandkanten; en fantastiskt fin blänkare på 5,4 kg! Silver, mörk rygg, vit buk och tydliga prickar på sidorna. Och tjock som en spädgris. En helt fantastiskt fisk och en stor upplevelse att få se.

Efter denna syn kunde jag förstås inte ställa mig i kö, utan var tvungen att fiska. MED EN GÅNG. Rusade upp till tolvan och visste att det fanns en sten precis nedan bänken som man kunde stå på och på så vis fiska av en bra bit av poolen. När jag kom fram var platsen upptagen. Den duktige Mörrumsfiskaren Branko Petrovic stod med böjt spö och njöt! Fisken var stark och stångades rätt länge och trots pressen var hård, kom fisken inte närmre. Men plötsligt gick fisken upp och rullade i ytan och vi insåg att det var en riktigt fin fisk. Efter ytterligare en stund kunde Branko till slut landa fisken och vi hänfördes båda över en otroligt fin och tjock öring. Något färgad, men i allra bästa kondition. Avkrokning och ett snabbt foto och sedan tillbaka.

Branko Petrovic med riktigt fin öring i pool 12.

Branko lämnade ödmjukt över platsen till mig som ivrigt skyndade ut och fick bottennapp. Nytt kast. Nytt bottennapp. Började inse att min sjunklina var väl tuff och gick upp och bytte till en flyt/sjunk 5. Nya kast, nya bottennapp. Fast inte lika många. Men ändå; känslan av säkerhet började bli allt tunnare. Fiskade av platsen, men inga känningar. Precis när jag skulle gå kom Jacob Törnqvist för att lägga några kast. I tredje kastet tog en fisk hans fluga. Dessvärre hoppade den av.

In i bilen och vidare till nästa ställe. Spången i pool åtta, dagens hetaste plats enligt alla tips. Jag körde i full fart, nu var det min tur att komma rätt och att komma först! När jag kom till tältplatsen vid pool åtta och såg spången på andra sidan ån, ja då såg jag också en medfiskare med böjt spö.

Tvåa igen. Nu trädde den andra personen in. Helt och hållet. Tog över och visade var skåpet skulle stå. Stackaren som hade valt rätt lina för dagen och som kände att kasttekniken verkligen fungerade precis som den skulle, ja han var nu bortkopplad. Kvar på ett spår i Alvesta. Och den nye hövdningen, den nya personligheten, ja han var full av dåligt självförtroende. Fiskade inte längre i sin egen takt, trodde inte på sitt linval, inte riktigt heller på flugvalen och framförallt inte på sig själv. Var jag än kom drillades det fisk och jag var plötsligt uppfylld av en känsla av att jag hela tiden kom försent, att det redan var kört. Second place is the first loser.

Paus. Jag behövde en paus. Åkte in till Mörrum, åt en bit mat och stannade upp en stund. Gladde mig åt mina kast, gladde mig åt alla de fina möten jag haft med medfiskare under förmiddagen, gladde mig åt att vara i Mörrum och framförallt gladde mig åt att jag inte helt tappat fokus och deppat ihop. För även om det kanske låter som att förmiddagen var kass, så var den verkligen inte det. Jag mådde bra, fastnade inte i de dåliga tankarna och gav upp. Nej tvärtom. Jag insåg att jag behövde bryta min tankekedja, ta en paus och fokusera på nytt. Detta var ett steg i min strävan att lära mig det här fisket, helt klart.

Efter lunchen passade jag på att besöka den nya Loop-butiken och Magnus och Robin som jobbar där. Klämde lite på det nya Evotec-spöet men eftersom det kändes väldigt bra skyndade jag mig ut innan nya affärer gjordes upp.

Körde ned en sväng till åttan och mötte samma gäng som vid tolvan. Gick ut på spången och fiskade av sträckan och insåg hur svårt det skulle vara att landa en fisk där. Strömmen var så stark och hela spången skakade av kraften. Därefter lyssnade jag på ett tips som Jacob Törnqvist gav. Han hade fiskat av pool 29 under förmiddagen och tyckte att det var riktigt fina förutsättningar där. Körde därför upp till Persa Kvarn vid pool 30 och 29 och fann ett fantastiskt lugn. Sträckan var lättfiskad, det var en bra hastighet på vattnet och jag var helt ensam bortsett från en stor rovfågel som kretsade ovan mig med jämna mellanrum. Underbart! Lugnet och känslan började återkomma och snart kunde jag åter njuta av att kasten fungerade som de skulle och att jag hade hade flera pooler helt för mig själv. Jag gick en runda, tog sedan en paus, en kaffe och det numera obligatoriska pipstoppet. Andades in och kände friskt luft mellan tobakspuffarna. De sista veckorna har jag tillsammans med min sambo ägnat nästan varje vaken och ledig timme åt att bygga färdigt hennes ateljé eftersom hon skulle ha utställning i den under påsken. Och hur kul den än varit, och hur bra den än blev, jisses vad jag behövde komma ut i friska luften, ut till mitt vatten. Långt bort från alla trådspik, åldersbeständig plast och isolering.

Gick ytterligare ett par rundor, men helt utan känningar. Körde sedan ned till pool 17 för en avslutande runda. Och utan att gå in på detaljer kan jag väl berätta att den inte riktigt gick som den skulle och att min spö nu är på service. Men det är en helt annan historia och jag får säker anledning att återkomma till den.

I bilen hem insåg jag att det var på dagen precis ett år sedan jag landade min allra första Mörrumsfisk och min allra första fisk på tvåhandsfluga. Ett år har gått sedan jag kände de där tunga knycken i spöet som gjorde att jag så hårt fastnade för det här. Vad fint det skulle varit om jag kunde jubilerat med en fisk även idag! Men så fungerar ju inte det här med flugfiske. Och så fungerar inte Mörrumsån. Den insikten i sig är kanske själva firandet?

Hoppas på ny tur till Mörrumsån om en veckas tid. Då är bara en av mig medbjuden.

Till vattenlandet Mörrum!

2010-04-05T06:37:00.001+02:00

Förseningar, förseningar, förseningar. Men nu, äntligen, är jag på väg till Mörrum!

Dock med en liten oro i magen. Vattnet fortsätter att stiga och ligger väl nu på cirka 65 kubikmeter, vad är det jag ska möta? Är ån fiskbar, fungerar mina linor, vilka platser kan man vada? Jag har aldrig sett Mörrumsån under rådande förhållande, än mindre fiskat den! Men det ska givetvis bli spännande då jag vet många som föredrar den som den är nu. Tricket för att lyckas är att komma ned till fisken, antar jag, eftersom det fortfarande är rätt kallt i vattnet. Och det är väl där jag kan hamna i problem med mina linor. Har en grainlina längst in i skåpet, får kanske plocka med den...

Vilket som, en Mörrumsdag väntar och det är alltid fantastiskt. Och jag ser som sagt fram emot att se vattenflödena, även om jag är osäker på om jag lyckas bemästra dem!

Mörrum ikväll?

2010-04-04T09:55:00.002+02:00

Vattenhöjningen och det fortsatt fina vårfisket i Mörrumsån lockar mycket. Siktar därför på att åka upp ikväll och fiska ett par rundor, för att sedan fokusera på morgondagen. Kan bli snålt med tid att hinna upp idag, men jisses vad jag längtar.

Blanklax i Emån!

2010-04-03T19:33:00.001+02:00

Efter ett par dagars liggande läge med fullt fokus på ”synd om mig” börjar sakteliga min maginfluensa att ebba ut. Och jag kan berätta att den allra bästa medicinen var när jag tidigare i dag gick in på Ems Herrgårds sajt och läste den sensationella nyheten att en blanklax var landad i Emån! 93 cm lång och i tiokilosklassen enligt sajten. Fångstmannen var erkänt duktiga laxfiskaren Manfred Raguse. Dessutom berättas det om ytterligare ett par fajter som kan varit nystigen lax!

Klicka här för att läsa mer.

Vårstädning efter insikt

2010-03-31T11:59:00.002+02:00

Den i särklass viktigaste kunskapen jag skaffat mig under alla år som spinnfiskare är att begränsa utrustningen. Det vill säga att minimera antal drag, rullar, krokar och platser. Minska valen. Det tog många år för mig att inse detta och det var först rätt långt upp i ålder som jag en dag förstod varför min far alltid fiskade mer framgångsrikt jämfört med mig. Han ägnade tid åt att fiska, medan jag ägnade tid åt att byta och justera utrustning. När jag började följa hans exempel, ja då lossnade det även för mig.

Ett spö. En rulle. Dock inte dessa.

Och trots att jag vet detta befinner jag mig nu återigen i det stora valbara träsket. Och efter ett år som aspirerande laxflugfiskare har jag nu askar dignande av tubflugor, krokflugor, krokar av olika märken, storlekar och antal krok, rullar med tafsmaterial (samma dimensioner, men olika märken), linor och polytafsar. Hade jag haft råd hade jag dessutom haft mängder med spön rullar att välja mellan.

Det är inte särskilt konstigt att det blir så här. Prylar är att köpa sig självförtroende i sitt fiske innan man hunnit fiska sig till ett, som Pelle Klippinge förklarade för mig i höstas. Och det är alltid så att det är en annan fluga än dem man själv har som fungerar bäst och det är alltid en annan lina som gäller. Så är det bara och det gäller nog alla, ny som erfaren. Skillnaden är att för den ene förvillar det och för den andre stärker det. Övertygar om vikten att fortsätta fiska så som man vet fungerar.

När jag gick in i det här intresset försökte jag dock tänka mig för och skaffade en Klump med utbytbara spetsar. Klarar alla situationer sa säljaren. Två månader senare sa samma säljare, den där intermediateklumpen fiskar för snabbt. Du bör skaffa en fast sjunkklump. Och det gjorde jag förstås. Och sedan en till. Och en till. Och en till. ( Nu är just detta inget problem eftersom jag verkligen insett att jag inte gillar klumpen med utbytbara spetsar, de fasta klumparna är överlägsna. Åtminstone i mitt fiske och med min teknik.)

Nu är det alltså dags för en upprensning. För om jag efter ett år har hunnit skaffa så här mycket materiel, hur kommer det då se ut om ytterligare ett år? Eller ännu värre om två? Lyckligtvis har jag åtminstone börjat se vad jag gillar att fiska med och vad som gör mig lite säker när jag står vid vattnet. Fokus blir på ett rullmärke (Danielsson), ett spömärke (Loop), ett linmärke (Rio), ett krokmärke (Sawada), ett vadarbyxemärke (Simms) och framförallt flugor från en och samma flugbindare (Tellis).

Mitt livs roligaste vårstädning coming up med andra ord.

Och stiger

2010-03-31T10:10:00.003+02:00

Vattenmätaren i Mörrumsån visar idag på 48 kubikmeter. Snart dags för blänkarfiske.

Bildspel från Em-premiär

2010-03-30T20:45:00.005+02:00

Idag var det premiär för vårfisket i Emån på Ems Herrgårds sträckor. Två veckor försenad och dessutom ovanligt svårfiskad på grund av höga vattenflöden och kallt vatten. Nyheterna Östra Småland bevakade vårstarten och på deras sajt finns ett fint bildspel och reportage att ta del av. Det är inte utan att jag längtar dit!

Klicka här eller klicka på bilden nedan för att se bildspele t

Vattnet stiger!

2010-03-30T11:01:00.001+02:00

Det tidiga vårfisket är riktigt bra i Mörrumsån. Trots att det nu är några dagar sedan premiären. Bara igår ringde ett par olika kompisar och berättade med stor entusiasm om hårda hugg, bra fajter och framförallt stora fiskar. Jobbigt för den som inte är där. Jobbigt för mig alltså.

Men jag ser samtidigt tecken på att det kan bli ett bra fortsatt fiske. Om allt vill sig väl kanske långt in i juni. Jag tänker förstås på de ökande vattennivåerna och idag kan jag läsa att det flödar 37 kubikmeter i ån, dubbelt så mycket som vi hade för tio dagar sedan när vi fiskade på Hotel Walhallas sträcka.

I inlandet råder det på sina platser nu vår i luften, men fortfarande vinter på marken. Med andra ord finns det fortfarande mycket snö som ska smälta och som kan få vattnet att fortsätta stiga. Mycket hänger dock på E.ONs goda vilja och respekt för ån. Fjolårets konstanta låga nivåer, som inträdde redan i början av maj, hoppas jag, och sannolikt många med mig, slippa i år.

När jag i höstas intervjuade Mörrumslegenden Erik Erlandsson-Hammargren påpekade han att pool 1 först är riktigt intressant och en bra laxpool när det flödar mellan 50–60 kubikmeter. Det är väldigt mycket vatten! Vet faktiskt inte hur poolen ska fiskas under sådana flöden, men det låter onekligen fascinerande. Syns Whiskey-island då till exempel?

Jag tror dock att jag är förberedd. Ny flyt/sjunk-fem lina är inköpt, polytafsar från snabbsjunkande till extra-super-snabbsjunkande och dessutom ligger det en oanvänd grain-lina från Rio längst in i garderoben.

Så snälla låt nu vattnet flöda och låt oss få ett bra vårfiske. Låt oss se omgivningarna kring ån leva upp. Höra kraften i ån, dofta jorden som sköljs med, njuta av fåglarnas strävan att överrösta och känna stänk så fort vi närmar oss.

Upphetsande samtal

2010-03-29T15:05:00.001+02:00

Min kompis Christian (mannen som ALLTID får fisk i Mörrum) ringde precis. Glad som en speleman. Orsaken till glädjen var att han precis landat en hybridpå 90 cm i pool ett! Jisses vad jag längtar upp nu. SNÄLLA LÅT DET BLI HELG SNART!

Följ fiske i Dee

2010-03-29T12:43:00.002+02:00

Denna vecka är det återigen hög tid att följa fiskebloggen.se lite extra. Mattias Helde och Jonas Runnberg är, tillsammans med större delen av Sveriges laxfiskare, i Skottland för att fiska River Dee. Jag är givetvis extremt avundsjuk. Extremt.

Märklig premiär

2010-03-27T08:09:00.002+01:00

Prick klockan nio ljöd kanonskottet genom mörrumsdalen, hela vägen upp till pool 32 uppe vid Rosendala. Jag stod redo med mitt spö, en sjunklina och en orangebrun tubfluga. Och likt vältränade soldater tog vi som fiskade poolen ett gemensamt steg ut till våra respektive posistioner och snart lades årets första kast ut. En mäktig känsla! Men inget hände på första kastet, inte på andra heller och när tredje kastet gick genom luften, landade, fiskade och ingenting hände, ja då började allt kännas som en vanlig fiskedag. Och det tror jag faktiskt var rätt bra. Premiärförväntningarna är så orimligt höga att premiärnerverna sitter utanpå vadarjackan.

Allt är klart, premiär om tre minuter!

Det hände inte mycket första timmen. Och det var inte bara uppe vid pool 31 och 32, utan så såg det enligt uppgift ut på många ställen. Inte mycket att oroa sig för dock, morgonen var kall men solen sken och jag visste att vattnet snart skulle värmas upp och fisket sannolikt komma igång.

Och visst gjorde det. Klockan tio ropade Rasmus, medfiskaren ovan mig i pool 31: Fisk! Och efter en bra fajt kunde jag hjälpa honom att landa hans allra första Mörrumsfisk. En riktigt fin öring på 65 cm. Temperaturen höjdes avsevärt av detta och av solen vars strålar nådde hela vägen ned till oss. Det var så otroligt häftigt att återigen få fiska Mörrumsån, och uppleva den morgon som skulle bli årets första riktiga vårdag! Fåglarna vaknade, blommorna, värmen, jag själv och inte minst en ny säsong!

Premiärfisket skulle dock visa sig vara trögt. Ett par fiskar landades på vår sträcka under förmiddagen, men det var först på eftermiddagen som jag och mina poolkamrater fick uppleva riktigt bra premiärfiske. Vi hade tilldelats pool ett på eftermiddagen och det var inte utan att det var med blandad förtjusning jag steg i poolen. Sannolikt dagens bästa fiskeplats om man vill känna på spöböj, men också dagens mest beskådade plats. Och eftersom jag ännu inte är någon stjärna kastteknikmässigt, kan jag erkänna att det pirrade lite extra. Men första kastet gick bra, andra kastet gick bra och tredje kastet gick bra. Sedan tog det stopp. Totalt stopp. Tunga, tunga knyck gick genom mitt femton fots spö och jag kände direkt känslan jag ännu inte upplevt, men som jag längtat så efter. Fisk och sannolikt stor fisk! Första fem minutrarna stod fisken mest och stångades, tog lite lina som jag snabbt tog tillbaka och vi närmade oss inte varandra. Då tyckte den att det var nog och gled nedför nacken och skjutlinan bara rann av rullen och backingen kom fram. Strax nedanför nacken svänger poolen av mot nästa pool och när jag insåg att det var dit den var på väg, ja då var det bara att vada efter. Upp på första ön, ner i vattnet igen, upp på nästa ö och ned i vattnet igen. Fisken hade nu förflyttat mig 70-80 meter och var själv en bit ned i pool två!

Tung fajt i ettan

Premiärdagen till ära fick jag givetvis inte uppleva detta själv, ett par hundra åskådare hade nu samlats och följde min kamp. Jag fick inte fisken närmare mig, den bara tog och tog lina och min skjutlina var sedan länge utom synhåll. Minutrarna gick och jag pressade så hårt jag kunde, men inte mycket hände. Och det var väl här någonstans jag började ana oråd. Situationen var inte rimlig; vi fiskade på övervintrad fisk och jag hade en fajt som var i paritet med nystigen storlax. En stund senare kom nästa tecken på att allt inte var som det skulle. En stor stjärtfena visade sig och det såg ut som att den var närmst mig. Saker och ting började falla på plats; givetvis kom fiskens enorma styrka av att den felkrokats. Har aldrig upplevt det själv förut, men hört det många gånger; felkrokad fisk är enormt stark.

Fisken gav sig sakteliga och jag kunde börja ta in den. Och snart hade jag en stor öringhannde vid min sida och då bekräftades också mina misstankar. Kroken satt överst på den stora stjärtfenan och det var inte konstigt att den kunde sätta takten. Med hjälp av ett par medfiskare krokade vi snabbt av den och satte ut den igen. Och lyckligtvis var den pigg och gav sig av med ett rejält plask.

Givetvis var detta ett stort aniklimax. Mitt livs fisk var ingen godkänd fisk. Men ändå kändes det bra. Fisken återhämtade sig snabbt och bra och jag hade fått uppleva mitt livs kamp. En preview av kommande storlaxmöten i pool ett förhoppningsvis. Och även om jag inte fick skriva in en drömfisk, fick jag en häftig upplevelse och en väldig värk i armen. Det tar på krafterna att drilla fisk!

Rasmus med tjock öring

Medfiskaren Rasmus var i toppform. Strax innan jag felkrokade öringen, landade han en hygglig hybrid längst ned i poolen. Och när jag tog en välbehövlig paus såg jag hur han på exakt samma ställe återigen stå med böjt spö! Vi upptäckte något så trevligt som ett huggställe i poolen. Allra längst ned i ettan, i kröken mot tvåan, finns en djuphåla och i stort sett varje gång någon medfiskare kom ned hit så var det fiskkontakt. Själv tappade jag en fisk här i slutet av dagen och kunde senare också landa en öring som trist nog var ett par cm för kort godkäntgränsen.

Plötsligt var klockan 17 och fiskedagen var över. Det var plågsamt att sluta fiska när det kändes så hett och jag stod i premiärpoolen framför andra. Men regler är regler och slutet signalerade egentligen bara en start. Mörrumsåret är igång och nu är det dagar till mitt nästa pass, inte månader.

Vid invägningen var det full aktivitet. Mycket fisk hade landats under eftermiddagen, men förmiddagen hade varit trög på de flesta ställen. Många talade Knaggalid som gett oväntat mycket fisk. väldigt kul att de övre sträckorna levererar bra. Det tar jag som ett tecken på att ån fungerar!

I bilen hem masserade jag min ömma arm och tänkte tillbaka på en märklig premiärdag. Jag hade upplevt mitt livs längsta fajt, genom hela pool 1 och jag fick också förmånen att landa en fin silvrig öring. Men en var krokad och en var för liten. Så det blev ingen fisk, jag kammade noll. Så på något vis var väl allt återigen som vanligt. Och det är väl bäst när det är så!

Premiärnerver

2010-03-25T21:00:00.000+01:00

Imorgon smäller det. Bokstavligen. Prick klockan 09.00 avfyras kanonen vid Laxens Hus och signalerar därmed att fiskeåret i Mörrumsån börjar! Vi är många som längtat länge, länge efter denna dag och därför känns det speciellt att jag ska fiska pool 31-32 på förmiddag och pool 1 på eftermiddagen. Några av mina favoritpooler med andra ord.

Mina förväntningar är höga, men ändå rimliga. Jag vet att fiske efter lax och havsöring är just fiske efter lax och havsöring och om det smäller på en premiärfisk kommer jag verkligen vara lycklig!

Ska försöka att blogga under dagen, men det kan bli svårt. Min iPhone, som är mitt främsta bloggverktyg, hamnade på botten av River Dee för en månad sedan, så vi får se hur jag löser det hela. Klart är varje fall att det kommer en utförlig rapport om min fiskedag någon gång under dagen/kvällen.

Om precis tolv timmar är det dags. Kommer inte sova en blund i natt!

Mer vatten = ny lina

2010-03-24T12:01:00.001+01:00

De väntade vårflödena börjar nu märkas. Vattenhöjningar rapporteras från flera strömmande vatten i södra Sverige. I Mörrumsån är vattenföringen idag 27 kubikmeter att jämföra med de 19 kubikmeter som ån höll i fredags. Och allt talar för att våren kommer tränga sig på än mer kommande dagar och i samband med det lär vattennivåerna fortsätta upp.

Med andra ord; dags för ny lina! En flyt/sjunk fem står högst upp på inköpslistan och med en sådan på rullen tror jag premiärfisket kommer gå som en dans. Eller rättare sagt, det är vad jag hoppas på. På fredag får jag se.

Tre goda tecken

2010-03-23T07:32:00.000+01:00

Foto Jonke Höglund

Vårfisket i Mörrumsån så här långt verkar överstiga alla förväntningar! På de sträckor av ån som fisket redan har börjat syns tre väldigt trevliga bevis; mycket fisk, stor fisk och stark fisk. När det gäller mängden fisk så kunde man efter en vecka på Mörrumsåns FVO konstatera att det landats fler fiskar under den veckan jämfört med hela förra säsongen! (Kortförsälningen i år ser i och för sig annorlunda ut jämfört med förra året vilket resulterar i att fler fiskar sträckan). 41 landade fiskar på 21 spön är ett vansinnigt bra resultat. Och även fisket på Walhallas sträcka, som jag själv deltagit i, har onekligen gett bra fångster.

Det är främst på Walhallas sträcka som man kunnat se stor fisk. Ett flertal laxar på över 100 cm (111 cm största fisk så här långt) och flera riktigt stora öringar (97 cm största fisk så här långt) har tagits här. Men också på Mörrumsåns FVO har det landats stor fisk, en lax på 101 cm är största på sträckan.

Styrkan hos fisken har jag själv lyckligtvis fått uppleva. De två öringar jag landade i fredags betedde sig inte som fisk som stått i ån hela vintern och svultit. De bjöd på bra motstånd och långa fajter. På kvällen efter vårt fiske pratade jag dessutom med kompisen Magnus Hammarström som fiskat med ett sällskap uppe på Mörrumsåns FVO och de hade exakt samma erfarenhet; fisken är urstark! Jag vet inte alls vad detta beror på, kanske är det så att den hårda vintern och tjocka isen gjort att fisken verkligen bara stått still och inte gjort av med särskilt mycket energi under hela vintern. Men jag vet inte, kanske någon har en bra förklaring?

Allt detta gör att vårfisket känns oerhört spännande. Och jag lider av att bara kunna fiska på fredag för att sedan tvingas göra ett uppehåll på ett par veckor. Förhoppningsvis finns det kvar en och annan fisk i ån även då.

Drömdag i Mörrum!

2010-03-19T22:04:00.010+01:00

Undertecknad drillar havsöring. Foto Jonke Höglund

Just nu är jag väldigt lycklig! Vårt fiske på Hotell Walhallas sträcka av Mörrumsån var extremt lyckat och för min egen del måste det benämnas som en succé eftersom jag landade två öringar på 70 respektive 71 cm samt tappade en bra fisk. Jag har med andra ord äntligen fått uppleva en sådan där dag när allt bara fungerar. Som jag längtat!

Efter en bra uppstartsfrukost på hotellet, körde vi i karavan upp till fiskesträckan. Luften riktigt vibrerade av förväntningar och avgaser. Väl framme packade vi snabbt upp våra saker och mitt nya 15 fots Loop Slingshot-spö tacklades med stor omsorg. När jag kände på det blev jag nästan förskräckt, det kändes extremt mjukt jämfört med mitt Jensen-spö. Men jag höll god min inför de andra, sa några kloka saker om spöets aktion och gav sken av att det kändes optimalt.

Vi fördelade oss i två grupper. Henrik och Christian började med den nedre sträckan, jag, Rickard och Allan började med den övre. Första kastet lades ut. Första kastet i Mörrum för säsongen, första kastet i Sverige i år och första kastet med mitt nya spö. Underbart på alla sätt! Spöet var magiskt och jag upplevde plötsligt en känsla av att jag verkligen kunde kasta två-hands fluga. Enkelt, lätt att sträcka lina och lätt att sträcka tafs. Förundrad, ja kanske närmast förbryllad, gick jag en första-runda med ett spö som levererade vid varje kast. Helt fantastiskt!

Lika fantastiskt var det när Richard, som fiskade precis ovan mig, ropade fisk! Nu var det bevisat; det finns fisk kvar på sträckan och de hugger. Jag rusade bort till Richard och fick efter en förhållandevis tuff kamp förmånen att taila en fin öring på 68 cm. Ryggdunk, en kram, och snabbt tillbaka till eget spö. Fiskefebern hade nu riktigt brutit ut och det fanns inga botemedel nära.

Richard med dagens första fisk.

Morgonen var förhållandevis kall och disig. Men strax innan Richards öring tog hans fluga, sprack molnen upp och en värmade sol började lysa. Och nästan direkt efter att Richards fisk var landad, ja då gick solen i moln igen. En timme senare kom nästa lilla soldusch och då var det Christian som stod rätt placerad. En öring på dryga 60 cm kunde landas och Christian slappna av. Fiskedagen var nämligen hans tredje Mörrumsbesök och då han lyckats landa fisk vid sina båda tidigare besök (läs om dem här och här) var pressen hård.

Strax innan lunch var det sidbyte och vi tog den nedre sträckan i besittning. Lyckades rätt snabbt sätta ett par flugor och när jag stod och rotade som mest i asken för att finna en ersättare, dök fiskekompisen Jonke Höglund upp. Och eftersom han fiskat sträckan många gånger förut, var jag givetvis inte sen att fråga om flugval och ställe. Snabbt pekade Jonke ut av Tellis nybundna flugor och sedan gick vi med raska steg allra längst ned på sträckan. ”Här” sa han, och pekade ut över ån. ”Här kan det slå på fisk”. Jag laddade spöet och la ut flugan. I tredje kastet tog det stopp. Kändes först som botten, men när jag för säkerhetsskull lyfte spöet tyngde det skönt. Fisk!

Den hade tagit mitt i ån på rätt lång lina och det första den gjorde var att forsätta nedströms en bit. Min Danielssonrulle fick äntligen jobba. Efter en minut eller två, gick den upp och rullade i ytan och började sedan sakta simma uppströms. Dags för landning tänkte jag, men icke. Den hade inga som helst planer på att landas utan valde i stället och simma uppströms och nedströms, fram och tillbaka, hela tiden utan att jag inte kunde göra mycket annat än att åka med. Fajten tog betydligt längre tid än vad jag trodde att en 3-4 kg utlekt öring skulle bjuda, men det var stark. Så småningom kom den dock in och med hjälp av Allan kunde vi landa en hona på precis 70 cm. Glädjen var total! Oj, vad jag längtat efter detta!

Min första havsöring för dagen. Foto Jonke Höglund

Efter lunch var det sidbyte igen. Jag började allra längst upp i det mest strömmande partiet och fiskade mig sakta nedströms. Precis där strömmen började avta tog plötsligt en fisk min fluga. Även denna gång undrade jag först om det var botten, men snart tyngde det till och rätt stor fisk gick upp, slog i ytan och tog av nedströms. Full fart! Jag höll emot och bara njöt. Efter 15–20 sekunder rätade spöet retsamt upp sig och den sköna tyngden var borta. Inget att göra mer än att buga och tänka på det orimliga att jag precis upplevt min andra fisk för dagen.

Sista sidbytet skedde klockan 16.00 och jag begav mig åter längst ned till samma ställe som jag tagit min öring. Hann inte mer än gå en halv runda förrän jag hörde ”LAX!”. Tittar uppströms och ser Christian stå med böjt spö och Allan ligga på magen med armarna sträckta rakt ut mot vattnet och i ena handen hålla en liten håv. Släppte givetvis mitt spö och rusade upp för att mötas av en lycklig Christian och en stor lax. Fisken mättes till 101 cm och återutsattes sedan. Och medan Christian satte sig på backen och log, vandrade jag snabbt ned till mitt spö.

101 cm lax. Och Christian.

Precis när jag kom fram ringde min telefon. Det var Jonke som ville påminna mig att testa en vit fluga (?) som han gett mig tidigare när han hälsade på. Varför inte tänkte jag och knöt på flugan och avslutade med en Sawadakrok i storlek fyra. I fjärde kastet tyngde det till. Rejält. Precis som fisken jag tappade, gick den snabbt upp och slog i ytan för att sedan simma nedströms en bit, vända, simma uppströms och sedan rusa nedströms igen. En fighter. Ingen tvekan om den saken. Dagens håvmästare, Allan, stod snart vid min sida och vi förundras båda över fiskens styrka. Vi såg nämligen att den var i ungefär samma storlek som den förra, men den betedde sig som en större fisk. Först ytterligare fem minuter senare var den färdig att landa och en 71 cm lång och riktigt tjock öring kunde krokas av och återutsättas. Oj vad jag njöt! Tre skarpa fiskkontakter på en dag i Mörrumsån är för mig helt osannolikt. Åtminstone att jag skulle få uppleva det.

Min andra öring för dagen. 71 cm, tjock och stark!

Men så var det och så blev det. En timme senare var det så pass mörkt att alla signaler pekade på en sak. Hemfärd. Jag var trött och den blev jobbig. Men jag kom hem. Körde på 95 oktan och en väldig massa sköna minnen från årets första Mörrumsfiske.

Nästa vecka ska jag upp igen. Då kommer jag ha självförtroende med i bagaget.

Foto: Jonke Höglund

På plats i Mörrum

2010-03-18T23:29:00.004+01:00

Då sitter vi här på legendariska hotell Walhalla i Mörrum. Jag, Richard Torkar, Henrik Strömquist, Allan Söndergaard och Christian Pålsson. Uppfyllda av förväntningar och mätta efter en tre-rätters. På vägen upp till hotellet träffade vi Jonas Runnberg och Mattias Helde från fiskeresor.nu och de berättade ingående om de senaste dagarnas fiske. Och när de visade en filmsekvens från dagens öringsfajt, ja då kändes allt riktigt, riktigt bra. I morgon kör vi.

Flomvarning

2010-03-18T13:00:00.001+01:00

Aftonbladet rapporterar i dag om höga risker för våldsamma vårfloder. Och det är väl ingen underdrift att ana att det kommer rinna till rätt hårt nu när våren äntligen börjar visa sig. I artikeln nämns bland annat Emån, Kalixälven och Mörrumsån som särskilt utsatta vattendrag.

Klicka här för att läsa artikeln.

Imorgon är ett annat år

2010-03-18T09:37:00.008+01:00

Det närmar sig. Med stormsteg. I morgon står jag åter vid Mörrumsåns strand och lägger ut flugan! Det känns fantastiskt. Det känns konstigt. Det känns pirrigt. Vinterns laxfiskeabstinensen är på väg mot ett slut och min kropp vet inte riktigt hur den ska hantera det hela. Nervös blick, svårt att sitta still, rastlös, ständigt tittande på klockan och klarvaken sedan fem i morse. Klarvaken.

Egentligen är det märkligt. Jag har ju redan premiärfiskat i år. En hel vecka i Skottland. Men ändå känns det annorlunda nu. Kanske för att det är dags att fiska i Sverige, kanske för att jag åter ska möta min kära Mörrumså och väcka vår relation? En relation som förra året stundtals var tuff, ensam och hård, men också magisk, upplyftande och oerhört spännande. Dessutom avslutades den på allra bästa vis med en mörrumslax sista dagen på säsongen. Så det är inte utan att jag saknat ån. Tror på ömsesidig kärlek. Vad annars kan jag göra?

I morgon ska vi fiska Hotell Walhallas sträcka nedan Svängsta. Där var premiär i tisdags och hittills har fisket varit förnämligt. Mycket fisk, och framförallt stor fisk! Jag följer givetvis rapporterna på fiskebloggen med en dåres entusiasm. Hoppas, hoppas.

Och nästa vecka är det dags för den officiella premiären på Kronolaxfisket sträckor. Då ska jag fiska magiska pool 32 och pool 1. Den dagen orkar och vågar jag inte ens tänka på just nu.

Nya flugor från Tellis

2010-03-17T22:06:00.009+01:00

Sitter här med ett tjog riktigt välbundna tuber från Tellis Katsogiannins (Tellis Flugfiske) och jag känner att de kommer hjälpa mig till ett riktigt framgångsrikt och spännande vårfiske! Jag tycker nämligen att de har allt som jag hittills kommit fram till att en bra fluga ska ha, och därmed är det vackra tuber bundna med självförtroende jag framöver knyter längst ut på tafsen. Äntligen en liten genväg!

Första Mörrumsfiskarna landade

2010-03-16T14:15:00.009+01:00

Mattias Olsson med storlax från Mörrumsån. Foto från fiskebloggen.se

Igår var det premiärfiske på Mörrums FVOs sträcka. Tolv fiskar landades, en lax, en hybrid och tio öringar. Bra fiske på nio spön!

Och idag är det premiär på Hotell Walhallas sträcka. Fiskereor.nu fiskar sträckan och efter en kall inledning tog en 107 cm lång lax Mattias Olssons fluga. Vilken start på säsongen! Klicka här och följ deras fiske.

På fredag ska jag själv fiska Walhallas sträcka. Gissa om jag nu har seriöst svårt att koncentrera mig efter dessa nyheter!

Mörrumspremiären blir av!

2010-03-15T10:16:00.004+01:00

Mörrumspremiären den 26 mars blir av! Den extremt trevliga nyheten finns nu att läsa på morrum.com. Oj vad trevligt!

Höstfiske i River Dee!

2010-03-14T20:15:00.006+01:00

Bild från Fiskeshopen.com

Jag kunde inte hålla mig. Jag inser det och erkänner det. Trots att den hårda vintern gjorde att mitt första Skottlandsbesök inte blev riktigt vad jag tänkt mig, fick de makalösa sträckorna och de skönflytande poolerna mig att längta till nya möten. Så nu är ännu en resa planerad och bokad!

I höst, en bit in i oktober, kommer jag resa till River Dee och fiska tillsammans med ett minst sagt erfaret gäng. Denna gång under ledning av Lars Terkildsen på Fiskeshopen i Mörrum. Sträckorna vi ska fiska anses vara av högsta klass och sällskapets resor hittills har bevisat just detta. Eller vad sägs om cirka 50 laxar på drygt tio spö 2008 eller makalösa 140 laxar 2009? Givetvis är en stor del av fisken färgad, men många nystiga laxar finns bland fångsterna.

Jag inser förstås att förra årets siffror är helt galna och ska väl därför tas med en nypa salt, men de hjälper ändå till att kittla och får mig att längta än mer. Att resa i väg med duktiga och erfarna medfiskare har gett mersmak, dessutom är jag helt säker på en sak när det gäller denna resa; Dee kommer vara helt isfri.

Klicka här för att läsa om förra årets resa.

Följ med till Mörrum nästa vecka!

2010-03-12T12:20:00.004+01:00

Vi är ett gäng som hyrt en privat och isfri sträcka av Mörrumsån fredagen den 19:e mars (en vecka innan Kronolaxfiskets premiär), och nu har vi fått ett återbud! Så om du vill vara med på ett riktigt tidigt Mörrumsfiske, tveka inte utan skicka ett mejl till mig på fiske@markuslindsjo.se

Pris 1250:- och i det ingår boende på hotell, frukost och fiske. 100% självkostnadspris.

Foto: Jonke Höglund

Ännu ett tecken på vår

2010-03-11T08:27:00.001+01:00

Äntligen ett tydligt vårtecken från Mörrum! På bilden nedan, från webbkameran på morrum.com, syns det idag öppet vatten mellan öarna i pool 1. I går var det is. Ger hopp om premiär på utsatt tid!

Det förunderliga laxfiskegiftet

2010-03-10T10:43:00.007+01:00

Låt mig bjuda på en liten anekdot från den så fascinerande laxfiskevärlden:

Jag pratade med en icke-namngiven fiskekompis häromdagen om planer på att åka till Skottland och fiska lax i höst. Vi blev, förstås, båda väldigt uppspelta över tankarna. En stund efter vårt samtal fick fiskekompisen ett nytt samtal. Denna gång från sin chef som rakt ut frågade honom om han kunde tänka sig att ta över och bli chef över hela stället? Och, avslutade chefen, det skulle vara väldigt bra om fiskekompisen kunde fundera lite till dagen efter.

Så långt allt väl. Men det var givetvis här det blev problem. Vem kan ta ställning till karriärsteg, chefsjobb och högre lön, när laxfiske i Skottland hägrar? Inte fiskekompisen varjefall. Så beskedet till chefen dagen efter blev rätt och slätt; har inte haft tid att fundera.

Det bästa, eller värsta, är att historien är helt sann.

Nytt nätverk: Nordic Salmon

2010-03-10T08:54:00.004+01:00

Nu finns ett nytt nätverk, Nordic Salmon, som strävar efter att stoppa odlingen av lax. Läge att bli medlem med andra ord. Det fina är att detta inte bara är ännu en sida man anmäler sig till, nej den är uppbyggd ungefär som facebook. Alltså en mötesplats för laxfiskare och för dem som vill rädda den vilda laxen. Det går att ladda upp bilder, filmer, dagböcker och så givetvis nätverka med likasinnade.

Klicka här för att besöka Nordic Salmon och för att gå med.

Våren på gång!

2010-03-08T20:19:00.005+01:00

Även om det fortfarande är rätt kallt här i södra Sverige, känns våren tydligare än på länge. Envis talgoxe sjunger från morgon till kväll och ljuset bländar underbart. Det vackraste vårtecknet fann jag dock på SMHIs sajt. Plusgrader i Blekinge från och med mitten av veckan och därmed ökade chanser till Mörrumspremiär i mars. Ljuvligt.

Fiske på Kola nästa år?

2010-03-08T08:16:00.006+01:00

Bild från salmonjunkies.com

Min längtan till Ryssland och fiske på Kola blir allt starkare ju mer jag läser om det. Och när jag för ett par veckor sedan hittade Salmon Junkies nya sajt, ja då ökade längtan kan jag lova.

Salmon Junkies arrangerar resor till Kola-halvön. Och vad jag kan se, är priserna många gånger betydligt lägre än många andra arrangörers. Kostar gör det förstås, men med priser från 26 000 kr för en vecka är det utan tvekan konkurrenskraftiga priser.

På salmonjunkies.com finns bra beskrivningar av deras resor, massor med sköna bilder och läckra filmklipp. Jag blir väldigt, väldigt sugen och frågan är om jag inte styr kosan österut redan nästa år.

Bild från salmonjunkies.com

I natt jag drömde

2010-03-07T08:50:00.010+01:00

Pool 1 en sådan där magisk majmorgon 2009

Det var hur tydligt som helst. En tidig morgon i maj, solen bröt genom de tunna lövverken, kittlade och värmde. Från ån steg ånga och naturen höll som bäst på att vakna. Jag fiskade pool ett i Mörrumsån och plötsligt tog en blank lax min fluga. Och sedan tunga, ursinniga krafter och våldsamma tjut från rullen.

När jag vaknade kände jag dock ingen besvikelse att det bara varit en dröm, nej snarare ett lugn. Det var en otroligt verklig dröm och det kändes som att jag hade fått se in i framtiden!

Håller nu tummarna för en snar framtid.

Rapport från bra Dee-vecka

2010-03-06T15:34:00.003+01:00

Fick rapport från Dee. Ett gäng riktigt duktiga svenska laxfiskare är på plats, bland annat Kent Håkansson och Mattias Drugge. Och de har ett riktigt bra fiske. 14 springers så här långt, och fiskeveckan är ännu inte över! Känns givetvis hårt att vi träffade så fel med vårt fiske förra veckan, men som sagt laxfiske är laxfiske och killarna med framgång är rutinerade rävar.

Följ fiskerapporterna från Dee genom att klicka här.

Looprea gav nytt spö

2010-03-04T13:54:00.008+01:00

Striden mellan Loop och vissa av deras återförsäljare gynnade mig idag. Upptäckte på Fiskeshopen i Mörrums webbsida att de nu säljer ut alla Loop-prylar och därför har sänkt priserna med 35%. Perfekt för mig eftersom jag insett att mitt A Jensen 14 fots spö är väl snabbt för min begränsade kastteknik. Och visst hittade jag vad jag sökte; ett 15 fots Loop LPS Slingshot för 3 894:- istället för 5990:-. Dessutom var jag nära att slå till på en Loop Classic-rulle, men förnuftet vann denna gång. Ovanligt och tråkigt, men bra.

Läs om konflikten på bloggen Flugfiske efter lax och havsöring. Där finns en nyanserad version om vad som händer.

Inget Emå-fiske i mars

2010-03-02T21:47:00.004+01:00

Jaha. Då har jag tvingats boka av två dagars fiske på Emsfors SFKs sträckor i Emån den 13-14 mars på grund av isläget. DET. RÄCKER. NU.

DEE: Summering

2010-03-01T12:52:00.005+01:00

Colin Simpson, ghillie på Lower Blackhall, och Magnus Hammarström

Då sitter man här igen. Hemma i Sverige. Givetvis utan bagage eftersom resan gick via Kastrup. Men ändå med en skön känsla. Hemma är hemma.

Resan blev faktiskt inte alls vad jag väntat mig. Men det tror jag de allra flesta redan listat ut. Att åka på vårlaxfiske till laxfiskets vagga, River Dee i Skottland, och mötas av tretton minusgrader, massor med snö och framförallt massor av is, var inte vad jag eller någon annan hoppats på. Känslan när vi passerade bron över Dee vid Banchory och såg all is, var riktigt jobbig. Energin i bilen tog liksom slut.

Men det som är så oerhört fascinerade är att den snart kom tillbaka. När nio laxfiskeentusiaster mötte upp i ”the Rod Room” för att tackla spö och prata lin- och flugval, ja då slog laxfebern till med full kraft. Och inte ett enda isblock i älven skulle kunna kyla ned temperaturen.

Första morgonen var det rusning ned till våra beats, trots att förutsättningarna blivit ännu sämre med mer is och kallare väder. Och det var väl först när våra ghillies, David, Walter och Colin, unisont dömde ut våra idéer om att fiska, som det började kännas lite jobbigt igen. Men eftersom vi var där för att fiska, så var det också precis vad vi gjorde. Ja herregud vad vi kämpade. För förbipasserande måste det sett oerhört komiskt, eller kanske till och med tragikomiskt ut, med ett gäng svenskar utvadade bland isflak. Fisket handlade inte om att försöka fiska flugan så effektivt som möjligt, nej fisket gick ut på att sikta och träffa ett hål i isen och på så vis få flugan att fiska en meter eller två. Så när Joakim i slutet av första dagen drog på en fisk, som han tyvärr tappade, då var det lika fascinerande och fantastiskt som Anjas bronsåk dagen efter hennes krasch. Bragdguld till Jocke! Minst.

Kommande två dagar var det rätt hopplöst. Men vi var duktiga på att påminna varandra om att rätt förutsättningar när man fiskar lax är lika ovanligt som att en majlax tar flugan, och då kändes det bättre. Poängen var nämligen att vi hade riktigt, riktigt trevligt tillsammans. Det är något alldeles speciellt att få resa iväg tillsammans med likasinnade och prata och resonera om sin passion precis hela tiden. Inte en enda gång var det någon som tröttnade på att snacka laxfiske. Fantastiskt!

Sista två dagarna ändrades förutsättningarna. Isblocken och issörjan var borta och älven var fiskbar. Så även om jag inte fick uppleva några laxhugg, kändes det riktigt bra. Vi fiskade lax. På riktigt. På sina ställen var det dock väl tuff vadning. Ett tjockt istäcke låg längs kanterna, så man var tvungen att vada utanför detta och då blev det ibland djupt. Var nära att gå ned mig ett par gånger, men klarade mig torrskodd.

Däremot var det många gånger kallt om fötterna. Som kallast var vattentemperaturen minus 3,5 grader. Och då känns det att vada. Lyxen att efter en runda gå upp i ”the hut” och värma sig framför en kamin och dricka kaffe och andra skarpa droppar, kändes stor. Evig tacksamhet till våra ghillies som ombesörjde detta med den äran. Colin, ghillien på Lower Blackhall, tog just detta uppdrag på största allvar. Jag tror inte att det någonsin var under 35 grader i hans ”hut”.

Sista dagen kom så det vi så aktivt kämpat efter: Springer! Magnus Hammarström lockade en riktigt fin vårlax till hugg sista dagen på sista rundan. Och jag lovar att vi var alla lika glada som Magnus. Vi hade kämpat tillsammans en tuff vecka, och till slut löste det sig. Nästa år kanske vi andra får glädjen att kroka en springer. Men man vet inte. Det enda man vet är att laxfiske alltid kommer vara laxfiske. Lyckligtvis är vi laxfiskare och förväntas oss därför inget annat.

Vi ses om ett år River Dee. Kanske tidigare.

Sista dagen kom så våren. Vad vi längtat!

DEE: Sjätte fiskedagen

2010-02-27T23:45:00.000+01:00

Magnus Hammarström återutsätter fin springer.

Dagen, ja hela veckan, slutade på bästa möjliga vis. En silverblank springer tog Magnus Hammarströms fluga strax efter klockan 17 när han fiskade på Lower Blackhall. Otroligt kul och väldigt, väldigt skönt! En vecka som blivit helt annorlunda än vad vi alla sett framför oss, avslutades med succé! Grattis Magnus!

Springern kom dock inte av sig själv. Vi var ute extra tidigt idag, sista dagen skulle vi jobba hårt och om det rådde inget som helst tvivel. Älven var fortfarande isfri och den lilla höjning av vattennivån som skedde igår, hade ersatts av en stabil nivå. Med andra ord hade vi veckans absolut bästa förhållande framför oss.

Medan jag, Kent och Calle började fiska uppe på Middle Blackhall, åkte övriga ned till Lower Blackhall. Och till deras stora glädje var det okej att köra med våra sommardäck, utan att hamna i diket eller köra fast. Att vägarna var framkomliga var ett tydligt vårtecken. Ja, idag var det faktiskt vår i luften. Det var inte varmt, men naturen hade vaknat på något vis. Det porlade läskande från kullarna ned mot älven, fåglarna sjöng och det doftade nytt, fräscht. Givetvis fick vi massor av energi av detta och det tog därför inte många sekunder innan samtliga i sällskapet stod utvadade och jobbade på att få till ett möte med den så efterläntade vårlaxen.

Jag själv ägnade förmiddagen åt övre delarna av vårt beat. Betydligt vildare och mindre tillrättalagt än den delen vi fiskat mest tidigare. Mot en av de finaste poolerna vette huset som ägaren av andra sidans beat, Cairton, bor i. Eller herrgården, slottet vad man nu ska kalla det. Vilket som kändes det helt rätt att ha en sådan boning med tillhörande laxsträcka i världsklass. Något att sträva efter...

Så här kan jag tänka mig att bo.

Vid lunch fick vi besked på att Henrik tappat fisk nere på Lower och att det sannolikt varit en springer. Temperaturen höjdes! Och det var bra eftersom ingen av oss uppe på Middle hade känt något.

Eftermiddagsfisket gick i effektivitetens namn. Vi turades om att fiska beatets pooler och min absoluta favoritpool allra längst ned på Middle Blackhall fick ett antal besök. Men vad hjälpte det? Inga som helst tecken på liv i älven. Och nu fanns det ingen is eller flom att skylla på, nu var det bara helt vanligt omöjligt laxfiske. Klockan 17.30 sänkte sig solen så lågt att det kändes vanskligt att vada. Och då var det bara en sak att göra; stiga upp ur Dee, tacka för en tuff vecka och samtidigt be om ett lite mer samarbetsvilligt förhållningssätt vid nästa besök.

Tillbaka vid lodgen fick vi så det roliga beskedet om Magnus springer. Dessutom hade Joakim, strax efter Magnus lax, varit i fisk. Vi skålade i dyr-whiskey och var alla överens om att det är nu fisket börjar, det är nu vi skulle komma hit! Men när vi strax därefter såg på väderleksrapporten att det i början av veckan ska bli lika kallt som vi haft det, ja då kändes det rätt bra att vår fina fiskevecka var till enda. Det kommer ju fler fiskeveckor och inom kort börjar det milda vårfisket hemma i Sverige. Det ska bli rätt fint det med!

DEE: S P R I N G E R ! ! !

2010-02-27T20:19:00.003+01:00

Magnus gjorde det. Sista rundan, sista dagen. Silverblank och drygt 6 lbs. YES!

I stundens hetta glömdes autofokus bort. Men vad gör det?!?

DEE: Femte fiskedagen

2010-02-26T23:10:00.005+01:00

Förbannelsen är bruten! Idag har det varit aktivitet på våra sträckor. Henrik, David och Calle har alla fått känna på fisk. Ingen landad springer ännu, men kelt och brunöring på land och ett par tappade fiskar. Låt oss benämna dessa som springers ;)

Förmiddagspasset bjöd på ett skönt fiske. Dee var helt isfri och steg sakteliga. Men jämna mellanrum öppnade himlen sig och bjöd på ömsom regn, ömsom snö. Men mest av allt var den bara grå och värmde jorden. Fint! För även om det kanske inte är en flom vi längtar mest efter, så är töväder det vi hoppas på. Att fiska lax i temperaturer under tio minusgrader är inte så kul som det kanske kan låta.

På Middle Blackhall fiskade idag David, Henrik och Joakim. Och det var David som först var i fisk. Strax nedanför vår värmestuga, slog en fisk på och bjöd på lite sköna spögung och bromsknarr innan den tackade för sig.

Ungefär samtidigt fick Calle, som fiskade på Lower Blackhall tillsammans med Magnus, Kent och mig, napp och han blev något förvånad över fångsten. En utlekt havsöring hade tagit flugan. Resans första fisk var därmed ett faktum.

Calle svarade för resans första fisk, en utlekt havsöring på Lower Blackhall.

På eftermiddagen begav sig David längre upp på sträckan och fick på sin andra fisk för dagen. Även denna klev av efter en stund. Ska det vara så svårt att få Dee-laxen att stanna kvar? Henrik vägrade acceptera detta och gick på seneftermiddagen upp till ungefär samma plats. Rätt snart sög en fisk i sig flugan och Henrik kunde snart landa resans första och därmed största lax, en smal kelt i viktklassen två kilo.

Det är väl ingen hemlighet att utlekt öring och utlekt lax inte är resans primära mål, men det känns uppriktigt bra. Äntligen tecken på att Dee börjar fiska igen! Och vi har ju faktiskt en hel dag kvar. Dessutom får vi rapporter om att det tagits springers på andra beats under dagen, sammanlagt fyra stycken. Det är de första inrapporterade fiskarna för hela River Dee denna vecka, så nog är det något på gång. Vattennivån har ökat stadigt senaste dygnet, men har nu också stannat av. Om det håller sig som nu, kan det faktiskt bli hett i morgon med andra ord.

Helt klart är att vi kommer fiska riktigt, riktigt hårt då. Det gjorde vi förvisso idag också, men jag inbillar mig att det blir än mer fokuserat. Vi vill vara ute i gryningen, så frukosten har vi lagt halvtimme tidigare än i dag. Kanske vi rent av hoppar den. Det är ju lax i älven.

DEE: Isfritt

2010-02-26T09:10:00.003+01:00

Det ser bra ut idag. Dee stiger så smått och det är nästan ingen is eller grue kvar. Kommer bli hårdfiske. Varje ljus timme.

Minus 13 grader, som vi hade i måndags, är nu ett minne blott. Det är vi glada för.

DEE: Dragningar

2010-02-25T19:30:00.002+01:00

Joakim och Henrik kom precis tillbaka och båda hade sista timmen varsin tydlig dragning! Platsen samma som jag eventuellt kände något i tisdags, det vill säga allra längst ned på Middle Blackhall. Precis vad vi behöver just nu. Gott!

Ingen premiär i Mörrum i mars?

2010-02-25T18:38:00.002+01:00

Det är uppenbart inte bara här i Skottland vintern ställer till det för oss laxfiskare. I dagens Kvällsposten/Expressen står att läsa att premiären i Mörrumsån med stor sannolikhet ställs in och flyttas fram till den nionde april. Riktigt, riktigt tråkigt om det blir så.

Klicka här för att läsa mer.

DEE: Fjärde fiskedagen

2010-02-25T18:10:00.006+01:00

Inte så varmt och skönt om händerna idag.

Idag blev lite av en mellandag. Ove och Kenneth åkte hem eftersom de bara skulle fiska en kortvecka, natten hade bjudit på massor med snö som övergått till ösregn, och vi var nog helt enkelt rätt trötta. Det saknades liksom energi i huset.

Vi var dock tre tappra, alternativt galna, som gav oss ut på ett förmiddagsfiske i jakt på springer och lunginflammation. Egentligen skulle vi fiskat Lower Blackhall idag, men vädret gjorde vägarna helt ofarbara. Men tre spö uppe på Middle Blackhall räckte. Efter att vi, som ingick i den första vågen, gått ett par rundor byttes vi av. På så sätt blev det fiske för alla och i en för dagen rätt så lagom dos.

Magnus, Joakim och jag åkte sedan ned till Banchory för att inhandla lite mat. Vår ghillie David körde med sin fyrhulsdrivna SUV och med ett stort leende. Under den skumpiga resan påpekade Joakim att jag sannolikt var helt ensam i hela River Dee under min första runda på morgon, eftersom övriga beats står tomma på grund av vädret och isläget. En rätt cool tanke; tänk att få ha hela River Dee för sig själv! Vad skulle folk inte vara beredda att betala för det? Joakim tog dock snabbt ned mig på jorden igen; ”Du hade hela Dee och passade då inte på att ta en springer, det tycker jag är konstigt!”

Eftermiddagen fortsatte som förmiddagen. Jag körde mina avslutande rundor längst ned på sträckan. Under sista rundan skulle jag plocka fram min flugask ur bröstfickan. Lyckades då få tag på min telefon som ramlade ur och ned i älven! Jag fick givetvis en lättare form av panik och slängde mig efter för att fånga den. Rakt ned med överkroppen i det iskalla vattnet! Det lyckades, men jag var dyngsur! Ytterst tacksam att ingen såg denna uppvisning. Händelsen fick mig att tänka att man kan syssla med laxflugfiske för att det är snyggt, men inte för att vara snygg. Den saken är helt klar.

Nu pubrunda inne i Banchory. Det kommer garanterat gå bättre än fisket.

DEE: Det är väl nu det borde hugga?

2010-02-25T08:58:00.003+01:00

Det sägs att laxen tar när man minst anar. Och nu anar vi ingenting. Dag fyra is coming up!

DEE: Tredje fiskedagen

2010-02-24T19:08:00.010+01:00

Vårfiske i River Dee.

No, nein, nej. Ingen fisk någonstans i hela River Dee! Men vi tar det med jämnmod. Efter tre dagars vinterfiske har vi börjat vänja oss. Dessutom är vi alla helt på det klara med att laxfiske är laxfiske. Och även om förväntningarna är höga är alla realistiska. En springer on the bank just nu skulle vara en enorm bonus. Men vi har inte gett upp, absolut inte. Vi fortsätter kämpa och vi njuter av det!

Dagen började mycket positivt. Betydligt mildare i luften och som en direkt konsekvens av det mindre is och grue (issörja) i älven. Däremot hade den värmande solen ersatts av ett ihållande snöfall. Men vi var alla överens, hellre mildväder och smältande is än värmande sol och kalla nätter.

Stämningen runt frukostbordet var ömsom ladddad, ömsom lite uppgiven och ömsom plågad. Två dagars flugfiske efter ett långt vinteruppehåll tar på kroppen. Halva gänget bestämde sig för att åka iväg på förmiddagen och inhandla whiskey och för att alla skulle få plats i bilen bytte vi fiskeplatser för förmiddagspasset. För min del innebar det att jag fick fiska samma beat som i går, Middle Blackhall, istället för Lower Blackhall. Jag var dock inte det minsta besviken över det eftersom Middle Blackhall är det av våra beats som har minst is.

Första rundorna gick jag längts ned på beatet. Och det kändes riktigt bra. Nästan isfritt och en eller två plusgrader i luften. Stundtals kändes det till och med som att en fisk skulle kunna slå på! Efterhand ökade dock issörjan i takt med att älven blev varmare och drog med sig is ned. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Strax innan lunch kom Magnus, Calle och Kenneth tillbaka. Deras whiskeyresa hade inte varit någon höjdare. Åtminstone inte bilresan tillbaka. Snöfallet hade ökat i intensitet och vår Vauxhall Zafira med sommardäck, hade inte trivts så bra. Efter att lyckats väja för en buss, kört i diket en gång, fastnade de slutligen i en uppförsbacke. Men eftersom vi är på landet, har lokalbefolkningen lösningar på det mesta. En traktor kördes fram och bilen drogs rätt. För Magnus del blev sedan eftermiddagen en jakt på att få tag på en ny bil, en bil som klarar vintervägar. Inget fiske för honom alltså, riktigt deppigt.

David, ghillien på Middle Blackhall, skjutsade sedan ned oss till Banchory. Och jag tror att han vid cirka tio tillfällen kommenterade sin fyrhjulsdrift. En pik som gick fram.

Eftermiddagsfisket gav inget. Varken på Banchory, Lower Blackhall eller Middle Blackhall. Själv fiskade jag på Lower och det var riktigt, riktigt fina pooler. Påminde mer om våra svenska skogsälvar med träd och stenar som ställde till det. I värmepauserna fick jag chans att lyssna på historier från beatets ghillie, Colin Simpson. En otroligt sympatisk man med en stor portion humor och en ännu större portion hjälpsamhet. Colin hade en hel del bra historier, mycket handlade om kända svenska profiler som fiskat Lower Blackhall. Fiskeförvaltaren på EM, Kent Håkansson (Samtal om laxlängtan med Kent Håkansson) kommenterade Colin med: ”Kent, thats a very, very nice lad. And he sure knows how to catch a salmon, or two, or three or four”.

När vi skulle tillbaka till lodgen blev vi upphämtade av Middle Blackhalls före detta ghillie. Turen gick bra, den var dock något långsam. Bakom bilen fick nämligen hans två hundar, en labrador och en jack russel, springa. ”They need exercice”.

Imorgon mer snö, men mindre is. Hopper lever!

DEE: Andra fiskedagen

2010-02-23T21:54:00.005+01:00

Henrik och Joakim lyssnar på vår ghillie David.

Allra längst ned på Middle Blackhall hade jag nog en dragning i flugan. Ett bestämt nyp, sedan inget. Annars gav vår andra fiskedag ingen fisk. Och när vi bortförklarade vårt bleka resultat för våra ghillies med kommentarer om att det faktiskt inte landats en enda fisk i hela Dee dessa två dagar, så svarade de lugnt ”You are the only fools fishing these days”.

Vi som fiskade Middle Blackhall kunde börja fiska redan på förmiddagen. Jag gick min första runda strax efter tio och det fungerade rätt bra. Visst var det mycket issörja, men man har vant sig. Jag lovar. Innan lunch hann jag, Henrik och Joakim gå vars ett par rundor och däremellan värmde vi oss i stugan och lyssnade på vår ghillie David Gibbons. Den mannen kan prata! Men mycket var intressant och när han berättade om vad beatsen i Dee säljs för, ja då insåg vi alla att de drömmar vi skapat om egna beats, får fortsätta att vara just drömmar. Och tur är kanske det.

Resterande sällskap som fiskade på Lower Blackhall och Banchory var mer drabbade av isen. De kom inte igång förrän en bra stund efter lunch. Men det magiska är att det inte gör så mycket. För även om vi är här för att fiska, är stunderna i de varma stugorna när det ges chans att tala om allt mellan himmel och jord, värdefulla och väldigt givande.

Henrik fiskar Middle Blackhall.

Givande var det dock inte för mig när jag skulle ut på min första runda efter lunchen. Först och främst upptäckte jag att den näst översta spöringen var sönder. Djup suck och fram med superlim. Minus 5 grader är dock inte superbra när man ska limma. Inget att göra, plocka ihop spöet och in med det i värmen. Efter tio minuter var det funktionellt igen. Passade då också på att sätta på min nya sjunklina från Rio. Vadade sedan ut, la ett par tre kast med 45 graders vinkel och njöt av solens värme. Laddade för ett nytt kast, ankrade linan och sköt. Min nya klump seglade genom luften och bara fortsatte att segla nedströms. Öglan mellan klump och skjutlina hade gått upp! Vadade raskt nedströms för att försöka jaga ifatt min nya lina, men förgäves. Den fanns inte att finna!

Då, måste jag erkänna, då tappade jag lusten. Inte bara för denna fiskedag, eller resan till vintriga Dee, nej inför hela den här idén jag går och när om att jag ska lära mig att fiska lax! Första säsongen bjöd på rekordvärme och lågt vatten var jag än fiskade. Resan till Skottland håller på att frysa inne och nu rasade min utrustning! Djupt andetag. Positiva tankar. Minnas vad Jonas Lindkvist sa till mig att man måste lära sig något av det som går fel. Och lika snabbt var jag på köl igen. Felet med linan var enkom mitt eget. Igår frågade Magnus om jag verkligen skulle fiska med den ”där öglan” och jag svarade att den håller. Men det gjorde den inte och jag borde kanske lyssnat på någon som vet mer än jag. Dessutom insåg jag att om en lax tagit flugan, då hade linan garanterat gått av och det hade jag med.

Nya tag. Upp till stugan, fram med polaroidbrillorna och ned till älven igen. Vada samma väg som innan. Och vips, där var den! Flugan hade fastnat i en sten blott 2o meter nedströms där den lossnade, och jag kunde nu relativt enkelt bärga lina med tillhörande polytafs och tubfluga. Temperaturen var på väg uppåt och de negativa tankarna på väg att blåsa bort. Och när jag åter fixat mitt spö, då tog David med mig nedströms och visade en bra sträcka. På andra rundan, sista kastet, kom dragningen. Och gissa om jag behövde den?!

Nu skvallrar väderrapporterna om att det ska komma snö, men bli betydligt mildare. Låter som ljuv musik, om än något kall.

DEE: lunchrapport dag 2

2010-02-23T14:01:00.003+01:00

Idag fiskar jag tillsammans med Henrik och Joakim på Middle Blackhall. Ett väldigt fint beat precis vid lodgen. Isen ställer till det även idag, så jag kan väl ärligt säga att vi inte fiskat extremt mycket under förmiddagen. Men nu har det lättat något och sista rundan kändes riktigt bra. Flugan var i vattnet hela tiden! Märkligt hur preferensramarna ändras kring vad ett bra fiske är!

Medan vi inväntar lunch och rapporter från de andra, ska jag nu byta min intermediatelina mot något tyngre. För även om det inte är mycket vatten så lyfter issörjan linan och flugan får svårt att bryta genom.

Enstaka moln har också börjat dra in och det gillar vi. Förhoppningsvis mulnar det på så att vi slipper fler klara och extremkalla nätter.

Nu tillbaka till älven.

DEE: Första fiskedagen

2010-02-22T22:37:00.009+01:00

Slush-puppie-fishing in River Dee.

Det ska sägas med en gång. Dagen började inte särskilt bra. Trots det magiska i att vakna med utsikt över River Dee och trots det magiska i att stå inför ett premiärfiske, så var det ismassorna som satte prägel. Men, dagen blev bättre. Ja, den blev till och med riktigt bra!

När vi höll på att göra oss i ordning i morse kom David Gibbons, ghillie på Middle Blackhall, på besök. En liten trevligt rund och glad man som påminde lite om Bilbo i Sagan om Ringen. Vi var klädda i GoreTex, medan David givetvis var oklanderligt klädd i Tweed. Det första han sa var; well, there will be no fishing today. Vi valde förstås att inte lyssna. Att inte fiska fanns överhuvudtaget inte på vår agenda. Väl ute vid bilen, som skulle ta oss ned till de lägre sträckorna, började vi nog alla ana att det kanske låg något i vad David sa. Men minus tio grader och massor med snö och stora isflak i älven, det är väl inget hinder när laxlängtan är svår!

Efter en hal och vinterdäcksbefriad bilfärd kom vi så småningom ned till Banchory, det beat som jag och David Eriksson skulle fiska. Vår Ghillie, Walter, mötte oss i värmestugan och han såg uppgiven ut. Inte så konstigt ska tilläggas. Banchory var nästintill tom på vatten, men fylld med driv-is. Inte ens Titanic skulle ge sig ut under dessa förhållanden. Walter bjöd på tröstande droppar och berättade historier från åren som gått och återkom flera gånger till: This winter is the worst ever!

Vid lunch fick vi första rapporterna från vår omgivning. Is överallt, ingen hade känt fisk och det skulle bli minus 13 grader i natt. Vi tuggade håglöst på våra varma lunchmackor och drömde oss hem för en stund. Men maten gav energi och när en liten pinne stärkt självförtroendet var det bara en sak att göra. Trotsa vintern!

Walter tog med oss nedströms värmestugan och pekade ut en plats där det rent teoretiskt skulle gå att fiska. Och vi provade, och det gick! Sakta, men väldigt säkert, återkom en känsla av välbehag. Vi fiskade lax! Isen hade börjat luckras upp något på grund av solen som värmde. Och de rena isflaken övergick allt mer till en issörja. Och det kändes plötsligt som en högvinst! Starten på dagen hade effektivt slipat bort alla förväntningar och all nervositet och nu var det bara så gott att fiska. Höja spöet, skjuta fram butten samtidigt som man vinklar upp, snabbt in med butten igen och sedan se klumpen gå i en spikrak bana ut och ibland till och med sträcka tafsen.

Efter första rundan slush-puppie-fiske, tog jag en promenad över till andra sidan. Solen sken, pipan var tänd och även om det varken var springers on the bank or in the air, njöt jag fullt ut. Nu hade isen luckrats upp ännu mer och det kändes riktigt bra att gå en runda. Tänkte i ärlighetens namn mer på kastteknik än på chansen att locka en lax till hugg, men det är väl å andra sidan en bra start på säsongen. Så småningom kom jag ned till en nacke som följs av en hård strömfåra innan Dee planar ut och går över i ett annat beat. Här kändes det plötsligt riktigt intressant att fiska. Strömmen var tuff, så efter en runda bytte jag flytlinan med sjunkapets till en sjunk 1/3-lina med sjunkspets. Och även om det var tveksamt huruvida det verkligen räckte, så var det årets första handling av aktiv fiskestrategi. Fin känsla.

Klockan blev 17 och vi åkte iväg till beatet ovan oss, Lower Blackhall. Henric Persson och Calle Johansson hade slutat för dagen och kvar i älven var bara Joakim Karlsson. Plötsligt ropade Calle till Magnus som ropade till oss: FISK! Vi rusade ut och såg Joakim stå med ett böjt spö ned till handtaget och trots att Joakim la all sin kroppstyngd som motvikt, rusade fisken rakt ned. Det fanns absolut inget han kunde göra, ja förutom att njuta förstås. Fisken, som vi insåg var riktigt stor och sannolikt en springer, fortsatte under bron ned på Banchory, innan den slutligen hoppade av. Det blir dödstyst för en stund, sedan började det bubbla av nyvunnet självförtroende; det går att få laxen till hugg! Joakim tog av mössan och tackade för god match och verkade uppriktigt glad över upplevelsen, ja till och med så glad att det snopna slutet överskuggades.

Det var en uppsluppen stämningen i bilen tillbaka till lodgen. När vi kom fram såg jag att Kent, Ove och Kenneth hade slutat fiska Middle Blackhall och givetvis kunde jag inte hålla mig. När de andra gått in för lite värme, smet jag ned för en extra runda. Det började skymma och värmen solen tidigare gav var saknad. Det blev en rätt kort runda eftersom det mörknade snabbt. Men sträckan var fin och jag ser verkligen fram emot att få lägga lite mer tid på den.

Kvällen avslutades med en god middag, fiskesnack, planer inför morgondagen och sambandet mellan Kemiske Ali och Darin. Imorgon är en ny dag att ta sig an River Dee.

Med eller utan is. Sannolikt med.

Så här ser en fluga ut som får även den kallaste springer att hugga.

DEE: Antiklimax

2010-02-22T10:51:00.001+01:00

Is överallt. Minus nio grader. Inget fiske. Förhoppningsvis lättar
det i eftermiddag.

DEE: Premiärmorgon

2010-02-22T08:58:00.002+01:00

Utsikt över Middle Blackhall från mitt fönster. Snö och is, men också en värmande sol på väg ned mot älven.

DEE: Första kvällen

2010-02-21T23:59:00.001+01:00

Nästan bara svenska rullar i The Rod Room.

Kvällen gick i uppladdningens tecken. Efter en schysst middag samlades vi i vardagsrummet för genomgång av morgondagens fiske. Jag och David Eriksson tilldelades sträckan ”Banchory”. En erkänt bra sträcka, men också den sträcka som var isig när vi körde förbi tidigare under kvällen. Knivigt, men lockande! David är dessutom en van Dee-fiskare med bland annat en tio kilos springer i bagaget. Känns med andra ord bra att ha vid min sida!

När vi väl lyckats ta oss ur de alltför sköna sofforna och fåtöljerna påbörjades riggning av spö i ”The Rod Room”. Märkligt hur klumpig man är med sitt spö inomhus, eller är det bara så att ringrostigheten gav sig till känna? Hur som helst, valde att rigga spöet med en flytlina och en snabbsjunkande spets. Längst ut på den 15 fot långa tafsen knöt jag en gul svart tubfluga som Tellis bundit till mig, en neongrön styrslang och en dubbelkrok i storlek 6.

Uppstigning 06.30. Premiär 09.00.

DEE: Framme

2010-02-21T19:24:00.003+01:00

Så sitter jag slutligen i mitt rum med utsikt över middle Blackhall. Känns underligt och väldigt bra.

Resan bjöd inte på några svårigheter. Gänget möttes upp på Kastrup och efter en taskig pan-pizza och en god dansk, tog en smidig flygresa vid. Vi anade snö när vi landade, men också en värmande sol. En känsla man inte haft på länge!

Bilresan upp till vår lodge var otroligt fin. För den som aldrig varit i Skottland kan jag berätta att det ser ut precis som man tror. Stengärdsgårdar, hagar, får och vackra stenhus. Överallt.

När vi kom fram till den lilla staden Banchory mötte vi River Dee. Ett möte jag verkligen sett fram emot, men som fick blodet att isa i min kropp! Massor med snö och is längs kanterna. Jag måste erkänna att modet sjönk en aning.

Men väl framme vid vår bostad möttes vi av en isfri älv. Vi får väl helt enkelt fiska denna sträcka allihop! Blodet tinade och när vi kom in i värmen i det fantastiska timmerhuset, ja då kändes det riktigt bra igen. Dessutom hade vår husfru lämpligt nog ställt fram en inramad bild på en man med en stor springer i näven. Och han var omgiven av snö! Psykologiskt bra drag.

Nu dags att packa upp, sedan middag och tid för att rigga spöet i The Rod Room. Kvällen avslutas nog med en stund framför brasan. Då ska vi sannolikt förklara för varandra hur fisket efter springer egentligen ska gå till.

DEE: Dags för avfärd!

2010-02-21T10:18:00.005+01:00

Äntligen är det dags! Om ett par timmar påbörjar jag min resa till Skottland och River Dee. Ska bli helt fantastiskt förstås! Resan arrangeras av Magnus Hammarström, Flugfiskeguiden Mörrumsån, och vi kommer bli åtta medfiskare. En hel massa nya spännande bekantskaper alltså. Detta är utan tvekan en av resans höjdpunkter och kommer påbörjas redan på flygplatsen.

Angående flygplatsen kan jag säga att jag onekligen är glad för att bo nära Kastrup. En del i resesällskapet fick påbörja sin resa redan i går för att säkerställa att de kom till Kastrup i dag. Snöoväder i Sverige ställer till det. Och vips har vi där ännu en av resans höjdpunkter; förhoppningsvis slipper vi vinter för en vecka!

Har packat allt nu. Tror jag. Två spön, två rullar, flera linor, spetsar, krokar och flugor. Och så givetvis en massa varma kläder. Ett besök på naturkompaniet resulterade i flera par löjligt dyra ullstrumpor. Men eftersom jag fryser väldigt lätt och väldigt mycket om mina fötter, får det ses som en investering i en trevlig vecka och inte en utgift.

Planen är att kunna blogga från resan. Med ett eller flera inlägg per dag. Är dock osäker på i vilken utsträckning vi har tillgång till internet, men något ska jag väl klara av att publicera.

Dags att packa ned det allra sista, datorn, och sedan hänga en stund med lillkillen. Det blir tufft att vara utan honom och familjen. Även om det lurar springers runt hörnet och laxlängtan är svår.

Utmärkta sajten Fish Dee kommer tappa en hel del trafik i och med att jag inte sitter framför datorn under kommande vecka.

Resa mot bättre vetande

2010-02-19T19:40:00.005+01:00

Passade idag på att, via telefon, beställa en ny sjunkklump av Lars Terkildsen som driver Fiskeshopen i Mörrum. Lars är en minst sagt kunnig laxfiskare och det är alltid lika inspirerande att tala med honom.

Men något märkligt inträffade under vårt telefonsamtal; trots att fokus var på min kommande resa till Dee, så pratade vi plötsligt om att fiska i Skottland på hösten, om Argentina och även om Kola. Plötsligt var det dessa resor jag började tänka på och drömma om.

Jag står inför en drömresa men istället drömmer jag på resor jag inte står inför. Blir jag någonsin nöjd? Eller är det bara så att detta är en av de magiska aspekterna av laxfiske? Att det alltid finns nya ställen att drömma om och när man förverkligat ett mål, finns det alltid massor med nya mål? Jag hopppas givetvis att det är så och inte bara att jag blivit bortskämd. Det är nämligen en egenskap som jag inte tycker klär en laxfiskare! Framförallt inte när skotskt gentlemannafiske stundar.

Väljer därför att för säkerhets skull skämmas en smula. Men givetvis fortsätter jag också att drömma! Fiske i Argentina, på Kola och i Skottland på hösten har den effekten på mig. Är trots allt bara en liten människa och flugfiskevärlden är så stor och lockande. Drogen laxfiske rår jag inte på. Lyckligtvis.

Det närmar sig...

2010-02-19T06:20:00.004+01:00

Flugor sorterade och utvalda. Ny backing på nya rullen. Spöet torrkastat. Pipan inrökt. Dubbelkrokar saknas. Handskar inköpta. Flygbiljetter utskrivna. Huvudet fullt och pirr i magen. Avfärd till Skottland i övermorgon.

Cascade Shrimp i asken

2010-02-17T07:56:00.001+01:00

Åtta Cascade Shrimp i storlek sex respektive åtta på ingång från flugor.se. Avresa till River Dee om fyra dagar.

Klart killen ska ha en pipa

2010-02-16T12:58:00.003+01:00

Det ska sägas med en gång; jag är egentligen ingen rökare och tycker i de allra flesta fall att rökning är rätt dumt. Trots detta har jag idag, efter veckor av spaning, tagit steget mot en värld av tobak, rök och glada miner. Jag har blivit med pipa.

Förklaringen är egentligen rätt enkel. Jag har alltid gillat doften av pipa och tycker att det ser rätt schysst ut att ha en elegant och sportig liten tingest i mungipan. Har därför rökt pipa då och då, men aldrig riktigt fastnat. Det är förvisso inte ambitionen nu heller.

Ambitionen är snarare att göra laxfisket till en ännu starkare upplevelse. I och för sig tveksamt om det behövs, men tillsammans med en välsmakande pipa då och då inbillar jag mig att det faktiskt blir ännu bättre. Tanken på att efter en runda ta en liten paus, titta ut över poolen, hälla upp en kaffe, och ta ett stopp är närmast berusande.

Min kamrat Sebastian, som är ett under av dåligt inflytande när det kommer till livets goda, har fått mig att studera och fundera på vilken modell som passar mig bäst. Och vi var båda överens om att en liten, rak och sportig pipa kändes mest rätt. En Chacom Plume 880 till det facila priset om 475 kronor blev således resultatet.

Nu återstår bara att se om jag får fyr på den. Har några dagar på mig att öva innan första fiskepasset. Fåfänga kostar.

Vårfiske vid Em!

2010-02-15T20:58:00.006+01:00

Såja. 2010 verkar kunna bli en bra säsong! Idag kom besked att jag fått plats för vårfiske vid Ems Herrgård ett par dagar i början av maj. Känns givetvis otroligt roligt och lite som om en dröm går i uppfyllelse. Och det är väl just det som verkar bli den gemensamma nämnaren för denna säsong; många drömmar som går i uppfyllelse! Fiske i Skottland, premiär- och årskort i Mörrum, vårfiske både vid Emsfors sträckor och Ems herrgårds sträckor i Emån, junifiske i Byske och så veckan i norska Gaula i augusti. Det blir bra det här. Riktigt bra!

Laxfiskecitat #12

2010-02-15T07:39:00.001+01:00

”En laxflugfiskare, det är någon som verkligen gillar motgångar.” Erik Erlandsson-Hammargren

Från Samtal om laxlängtan med Erik Erlandsson-Hammargren

Hur ska det gå egentligen?

2010-02-12T12:20:00.005+01:00

Rio Versitip med spetsar, Rio AFS flytlina, Rio sjunklina och en massa polytafsar. Kommer aldrig att räcka. Aldrig.

Nu börjar premiärnerverna ge sig till känna. Avresan till Skottland om en dryg vecka ställer till det i mitt huvud och i min mage. För att börja få grepp om situationen har jag sakteliga börjat plocka fram linor, krokar, flugor och den nya Danielsson-rullen. Ja, allt som jag kan tänka mig ha glädje av i min jakt på årets första lax!

Tanken är givetvis att detta ska ge ett lugn, men det fungerar precis tvärtom. Huvudet är nu fullt av tankar i stil med; har jag verkligen rätt linor, rätt flugor, är den här tafstaperingen bra? Nybörjarens avsaknad av självförtroende visar sig. Eller är det bara laxfiskenerverna som ger sig till känna? Ni vet de där som alltid sitter utanpå kroppen.

Med dessa tubflugor kommer jag nog inte så långt.

Men egentligen är det härliga bekymmer; snart står jag där vid vattnet, vid legendariska River Dee. Så sannolikt förtjänar jag en omgång mentalt stryk. För som bekant kommer ingenting gratis. Allra minst laxfiske.

Stöd viktigt arbete

2010-02-10T23:03:00.011+01:00

Det finns människor som kämpar för den vilda laxens och havsöringsöringens fortlevnad. Som lägger ned oerhört mycket arbete och engagemang och som ofta når värdefulla resultat. Två organisationer som ligger mig varmt om hjärtat är Mörrum Fishing Association och Gustaf Ulfsparres Stiftelse vid Emån.

Mörrum Fishing Association, MFA, är en ideell organisation vars huvudsyftet är att hjälpa och bistå alla som är engagerade i och ansvariga för ån. En av alla de frågor som MFA aktivt jobbar med är arbetet mot nätfisket i Pukaviksbukten. Klicka här för att läsa mer om MFA.

Gustaf Ulfsparres Stiftelse, GUS, arbetar ideellt för att säkerställa att det även i framtiden ska gå att fiska havsöring i Emån. Framgångsrika arbeten med att återställa lekbottnar och stöd till forskning av åns öring, är några av stiftelsens viktiga frågor. Klicka här för att läsa mer om GUS.

Detta är två exempel på organisationer som gör skillnad. Det finns många fler. Stöd dem!

Premiärkort i Mörrum!

2010-02-09T17:00:00.002+01:00

Fick nyss besked om att jag tilldelats premiärkort till Kronolaxfiskets sträckor i Mörrumsån. Hur kul som helst! Jag har fiskat en Mörrumspremiär förut, 1992 om jag minns rätt, och det var en alldeles speciell stämning. Mycket vinterlagrad fiskeenergi pulserade i luften!

Extra kul är dessutom att lottningen inte bara gav mig ett kort, nej den gav mig också de absolut bästa poolerna. Åtminstone enligt min egen erfarenhet. Fiske i pool 31 och 32 på förmiddagen och fiske i pool 1 på eftermiddagen. Känns bra. Riktigt, riktigt bra!

Ny webbsida Mörrumsåns FVO

2010-02-09T07:26:00.003+01:00

Mörrumsåns FVO har en ny webbsida som är väl värd att besöka. Nu går det tydligt att se hur korttillgången ser ut och vad det kostar vid olika perioder av året. 15 kort säljs varje dag och det är ingen större risk för trängsel. Sträckan är nämligen 3,5 kilometer lång och fördelad på nio olika pooler. Den ena poolen härligare än den andra! Hade en fantastiskt fin septemberhelg på sträckan förra året.

Extra intressant är att det går att fiska på sträckan redan från den 15 mars. Ett par veckor tidigare än premiärdagen på andra sträckor av ån. Och dessutom ser det ut att finnas gott om kort kvar! Priserna avskräcker inte heller. 350 kr per dag för vårfiske i Mörrum är bra.

Mörrumsåns fiskevårdsområde ligger norr om Kronolaxfiskets sträckor och gränsar till Härnäs i söder och Fridafors i norr.

Om två veckor...

2010-02-08T07:32:00.000+01:00

Om precis två veckor fiskar vi Dee. Och till min stora glädje kan jag konstatera att ”våra” beats, gett springers nästan varje dag under första veckan. Börjar känna en pirrande känsla och lite oro i kroppen. Det är svårt att sitta still och svårt att tänka på något annat. Jisses vilket gift det här med laxfiske är!

Film istället för fiske

2010-02-07T07:48:00.003+01:00

Det blir av naturliga skäl inget fiske i skånska Nybroån idag. Isen ligger tjock. Istället planerar jag en dag framför teven och Mattias Drugges film ”The art of modern Scandinavian Fly Casting”. Därefter blir det sannolikt en timmes torrkastning framför spegeln. En helt vanlig söndag med andra ord.

Heja vintern!

2010-02-04T09:09:00.004+01:00

Jag har nu bestämt mig för att vintern är bra. Den kommer ge fina vårflöden i våra laxvatten en lång bit in på säsongen. Och isläget i hamnarna gör att få husbehovsfiskare och djuptrollare kommer ut. Och har vi riktig, riktig tur stannar även yrkesflottan i hamn! Det blir bra det här. Leve vintern!

Laxlängtan fyller år!

2010-02-03T09:55:00.003+01:00

Dags för tårta. Laxlängtan fyller ett år! För precis ett år sedan skrev jag det första inlägget som kort och gott kom att döpas till ”Bakgrund”. En formulerad bataljplan endast nedtecknad för att jag verkligen en gång för alla skulle lära mig fiska lax! Hade provat förut, men aldrig kommit längre än till förhoppningar och krossade förhoppningar.

Första året har varit extremt spännande och kul. Att blogga om mina försök att lära in laxfiskekonsten, men givetvis också själva fisket. I ärlighetens namn vet jag inte hur långt jag kommit, men helt klart är att jag nu upplever ett större självförtroende. Börjar så smått få grepp och kan sakteliga formulera ett mål och en mening med både mitt laxfiske och mitt bloggande. Kanske man kan säga att jag har lärt mig att stå. Nu ska jag bara lära mig att gå. Det är väl sådant man gör när man fyllt ett?

Samtal om laxlängtan med Mattias Drugge

2010-02-01T22:00:00.009+01:00

Ibland ser man dem vid ån. Killarna med långa snygga kast där linan rullar ut och sträcker vareviga gång. Snyggt, ja, men är det viktigt? Är det inte bara ett sätt att glänsa och dölja dåliga kunskaper om själva fisket? Jag ställer frågan helt medveten om att den innehåller en illa dold provokation.

Men den enda reaktion jag får är en djup suck. Mattias Drugge, kastgurun som enligt uppgift kan lära vem som helst att kasta fluga, sitter mitt emot mig. Och han blir inte det minsta provocerad. Snarare lite trött, som om han hört ifrågasättandet förut.

– Till att börja med handlar inte kastteknik om att kasta långt. Det är något helt annat. Men svaret på din fråga är att kastteknik är jätteviktigt. Det handlar i grunden om att kunna placera flugan där du tror fisken är. Det handlar om att göra det på ett sådant sätt att flugan fiskar som du vill att den ska. Och det handlar om att kasta rent. Rätt viktigt, tycker du inte? frågar Mattias med en vänlig men pedagogisk ton.

Jag saknar givetvis motargument. Fastnar på termen ”kasta rent”. Ber om förklaring.

– Det är ett kast som ligger närmast vad som är optimalt i fysiken, alltså i förlängningen det som fungerar enligt naturlagarna, säger Mattias och fyller sedan på:

– Det låter nog krångligare än vad det faktiskt är. I praktiken är det egentligen rätt logiskt. En modern flugfiskeutrustning är i sig avancerad och utvecklad för att på ett så effektivt sätt som möjligt få ut linan och flugan. Lär man sig att använda utrustningen rätt gör den en stor del av jobbet. Och då behövs inte särskilt mycket kraft. Vad som behövs är istället en rätt inövad teknik som i sin tur bygger på kunskaper om de grundläggande fysikaliska principerna om fallhöjd, falltid och om kroppar i rörelse.

Foto: Jonas Lindkvist

Som att cykla

Mattias märker nog att jag börjar se bekymrad ut. Och det stämmer. För inte nog med att jag försöker lära mig alla aspekter kring att fiska lax, nu får jag veta att jag bör fördjupa mig i fysikaliska principer också. Det var inget jag direkt gjorde under skoltiden och verkligen inget jag hoppades behöva göra nu.

– Det handlar inte om djupa kunskaper, det handlar om att förstå några grundprinciper.

För då ser man också varför utrustningen fungerar som den gör och hur olika förändringar i tekniken påverkar kasten. När man väl har förstått det, ja då ska man lära in det så pass väl att det hamnar i muskelminnet, säger Mattias och fortsätter utan att jag får ytterligare en chans att se ut som ett levande frågetecken:

– När något fastnat i muskelminnet, ja då sitter det där och man kan utföra en rörelse korrekt utan att fundera kring den. Jämför till exempel med att lära sig att cykla. Det är komplext och bygger på en massa rörelser som egentligen är helt onaturliga. Men genom att träna och upprepa rörelserna flera gånger så fastnar de. Precis samma sak är det med kastteknik.

Fokusera inte på längd

Men varför är det inte viktigt att kunna kasta långt frågar jag?

– Det kan det visst vara, men vad jag menade när jag sa att kastteknik inte handlar om det, är att kastteknik i sig är ett mycket bredare område. Dessutom gillar jag inte det fokus många har på längd, framförallt inte om man är i fasen av att lära sig kasta. För vad gör du om du till exempel ska kasta en boll så långt som möjligt? Jo, du kastar med så mycket kraft du har. Men ett flugkast handlar inte om det. I ett flugkast finns styrkan i tekniken.

Ett skönt slit

Det är första gången jag träffar Mattias Drugge. Jag har dock läst och hört mycket om honom och framförallt har jag med stor fascination tittat på filmer där han visar det han kallar för ”modern scandinavian fly casting”. Och jag lovar, det är helt sjuka scener. Men minsta möjliga ansträngning kastar Mattias, längre, rakare och snyggare än jag faktiskt trodde var möjligt. När jag berättar för Mattias att ett kort inlägg jag skrev om just dessa filmer har blivit bloggens mest besökta, ja då tycker jag mig kunna skönja viss rodnad under det kraftiga skägget.

– Jag brinner verkligen för kastandet och är väl precis som alla män, fokuserar och snöar helt in på en sak. Men jag tycker att det är så fascinerande och därför drivs jag av att hela tiden lära mig mer. Och det är väl också därför som jag fastnat för flugfiske. Det går hela tiden att utveckla. Det är ett slit, men ett skönt slit, säger Mattias och ler.

Men hur kom du in på kastteknik, har du sysslat med casting tidigare, frågar jag?

– Nej, casting har inte varit min grej. Jag bestämde mig helt enkelt för att aldrig behöva ha känslan av att inte kunna nå fisken. Det fanns tidigare alltid situationer där jag inte klarade av att komma åt de heta platserna och ställen där jag inte kunde kasta ordentligt. Detta drev mig till att verkligen lära mig kastteknik.

Foto: Jonny Mattsson

Fokus på fiske

Fiske har alltid varit den stora passionen för Mattias. Och han berättar att hans morfar tog med honom ut på isen om vintrarna, borrade ett hål och lät honom fiska. Då visste nämligen morfar med säkerhet var barnbarnet höll hus. Sedan dess har intresset hängt i och hela tiden utvecklats. Och för knappt tio år sedan tog han steget fullt ut och gjorde slut med en framgångsrik karriär på en av landets ledande reklambyråer, flyttade ut till ett torp i skogen och påbörjade sin professionella fiskekarriär.

– Jag hade kommit till en brytpunkt då jag insåg att jag inte tyckte att det var skitkul att sitta på kontor. Och jag trivdes inte heller så bra i storstaden Stockholm, är mycket mer av en naturmänniska.

En insikt som säkert inte förvånade kollegorna på byrån särskilt mycket. Mattias kom ofta till jobbet iklädd vadarbyxor och med ett spö under armen. Ett besök vid Stockholms ström på morgonen var nämligen obligatoriskt om tillfället var rätt.

– Det finns ett talesätt som säger ”jump and the net will appear” och precis så var det. Efter jag lämnat mitt yrke, tog jag kontakt med Göran Andersson på Loop och det visade sig att han behövde en instruktör.

Linutvecklare och kastinstruktör

Idag jobbar Mattias i första hand med att lära ut kastteknik via sitt eget företag Drugge Flyfishing. Hjälp till självhjälp kallar han det. Men han är också knuten till brittiska House of Hardy och amerikanska Rio.

– Mycket av mitt arbete går ut på att utveckla nya produkter för de nordiska marknaderna men också att översätta brittisk och amerikansk utrustning till våra förhållande.

Det låter som att passionen för flugfiske mestadels har blivit ett jobb och jag undrar därför hur mycket Mattias fiskar själv.

– Jag fiskar mest hela tiden. När jag till exempel provar ut nya linor till Rio, sker det alltid under skarpt fiske.

– Men privat fiskar jag numera bara när jag känner lust. Och det gör jag nästan alltid! Men jag slavar inte om jag inte tror att det är läge eller om jag är alltför trött.

Foto: Jonny Mattsson

Vikten av variation

Vårt samtal glider allt mer över till passionen laxfiske. För även om Mattias främst är känd som kastinstruktör har han många landade storlaxar på sitt samvete.

– Jag fiskar mycket i Gaula, Orkla och Driva i Norge, och i Sverige är jag framförallt förtjust i Emån och Byskeälv. Det är otroligt kul att upptäcka nya vatten eftersom laxen uppför sig så olika på olika ställen, berättar Mattias och fortsätter:

– Och inte bara nya vatten, även nya sträckor och nya plaster på sträckor jag fiskat förut. För mig är det väldigt viktigt att inte alltid bara fiska av mina huggplatser. Jag måste hela tiden testa allt! Jag inser verkligen att jag har många lärtimmar kvar!

Mattias sätter sannolikt här fingret på en av de mest beroendeframkallande aspekterna av laxfisket. För när en professionell laxflugfiskare ödmjukt erkänner detta, ja då är det bara att inse att fullärd, ja det blir man aldrig.

Vår diskussion fördjupas ytterligare kring vikten av variation. För det handlar enligt Mattias inte bara om att testa nya vatten och nya pooler, nej det handlar lika mycket om att hela tiden söka nya vägar.

– När man väl står vid sitt vatten, är en av de viktigaste sakerna att hela tiden hitta nya sätt att fiska. Det är sällan någon poäng att fiska av en pool på samma vis två gånger i rad. Och sträva alltid efter att göra annorlunda än dina medfiskare. Jag försöker ofta ha två spö tacklade. Då kan jag snabbt variera mitt fiske.

Äntligen fel förutsättningar!

Det är uppenbart att Mattias drivs av att hitta egna metoder. När det gäller kastteknik och när det gäller val av lina, fluga och hur utrustningen ska fiskas.

– Det är bara att inse att hur mycket man än förberett sig, planerat sitt fiske, visualiserat sträckorna och längtat, så är det i regel andra förutsättningar som råder när man väl står vid älven. ”Fel” förutsättningar. Då är det extremt lätt att deppa ihop och känna att det inte är lönt att fiske. Men det är då det är så viktigt att börja experimentera! Personligen älskar jag ”fel” förutsättningar. Då ställs det högre krav på mig som fiskare och ett eventuellt laxhugg känns så mycket mer! Sedan ska man inte heller glömma att det ofta ges möjlighet att fiska ofiskat vatten när det är ”fel” förutsättningar. Det om något kan verkligen ge ”rätt” förutsättningar!

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Flugor till Dee

2010-01-31T18:24:00.005+01:00

Har från flera håll rekommenderats att ta en närmre titt på Tellis Katsogiannos välbunda flugor. Så nu när Dee-resan närmar sig med stormsteg, tog jag kontakt med Tellis och hade ett riktigt bra och inspirerande snack om flugval till Springern. Beställde givetvis ett antal tuber i varierande storlek och med varierande mönster. Alla med den gemensamma nämnaren att de innehöll gult, svart och bundna på ett sådant vis att flugan lever ordentligt och har ett bra ljusgenomsläpp. Och när flugorna kom i slutet av veckan blev jag verkligen inte besviken. Hur fina som helst!

Läs vad Mattias Drugge säger

2010-01-29T19:23:00.003+01:00

Om några dagar är det dags för ett nytt samtal om laxlängtan! Då bjuder kastvirtuosen Mattias Drugge generöst på sina kunskaper om laxfiske och vikten av att förstå fysiken bakom ett flugkast för att lyckas nå framgång.

Foto: Jonas Lindkvist

Fiske eller inte fiske?

2010-01-29T08:19:00.000+01:00

Det är nog bara att inse. Vårt fiske i skånska Nybroån nästa helg är i fara. Och även om fiskekompisen Christian entusiastiskt talar om att det finns några strömmande partier där det säkert är öppet vatten, är det nog läge att tänka om. Vintern har med våldsam kraft tagit befäl om Skåne, och den ser inte ut att försvinna kommande vecka. Den tydligaste indikationen på våra farhågor är dock det faktum att det bara är vi som köpt fiskekort. Ett tecken som onekligen inte bådar så gott.

Så här vårfint är det i Ystad just nu. Några kilometer bort rinner Nybroån.

Planer inför Dee

2010-01-27T08:03:00.000+01:00

På måndag är det premiär i River Dee. Och även om inte jag kommer vara där just då, är det snart min tur!

Denna insikt har resulterat i att min Dee-feber nu är mycket stark. Ja, den är så stark att jag flera gånger varje dag tittar på ett par olika vädersajter för att se hur den skotska vintern fortskrider. Ett något märkligt beteende kan tyckas, den ena vädersajtens prognos lär ju överstämma med den andra vädersajtens prognos. Men det har helt enkelt blivit ett sätt att närma mig resan och en metod att göra det hela verkligt; jo det är faktiskt snart dags för ny säsong! Även vattennivå-mätaren på Fish-Dee får täta besök. Även om jag i ärlighetens namn inte riktigt vet vad jag ska göra med informationen.

Igår hade jag dessutom långa resonemang med vår researrangör om krokval, linor, tafsar, klumpar och inte minst flugor. Sannolikt har jag det mesta som behövs redan, men det är ett väldigt trevligt att ladda inför ny säsong med en liten uppdatering på prylsidan.

Om 25 dagar är det avfärd. Hoppas jag orkar stå ut!

Samtal om laxlängtan med Jonas Lindkvist

2010-01-24T07:00:00.012+01:00

För de allra flesta är Jonas Linkvist sannolikt mest känd som en duktig DN-fotograf med fler nomineringar och vinster i Årets Bild än vad de flesta av oss har landade laxar. Men Jonas Lindkvist är också upphovsman till den officiella Gaulaflugan, styrelsemedlem i Sportfiskarna och en extremt passionerad laxflugfiskare.

– Det som kanske mest fascinerar mig med laxfiske är att det alltid är en så stor utmaning. Man kan lägga oändligt mycket tid på sitt fiske och ändå inte vara i närheten av ett laxhugg. Och plötsligt stämmer alla förutsättningar och det slår på en storlax, berättar Jonas när vi träffas en vintrig dag i januari. Sedan säger han:

– Laxfiske är extremt. Svårigheterna gör att det omgärdas av så mycket hokus pokus. Och det är bara att inse; alla fiskar lax på olika vis så det viktigaste är att hitta sin egen metod.

Foto: Joakim Roos

Laxfiske – tävlingsfiske

Jag hälsar på hemma hos Jonas och hans familj i deras villa i södra Stockholm. På trappan som leder upp till huset står isfiske-utrustning och i en spann ligger ett tiotal nyfångade abborrar.

– Jag har alltid ägnat mycket tid åt isfiske och är väl egentligen först och främst en tävlingsfiskare. Och det är kanske därför som jag på senare år också fastnat för laxfiske.

– Men, säger Jonas som för att avbryta min tänkta protest, många fnyser åt tanken att laxfiske skulle vara ett tävlingsfiske. Ändå är det ingen som missar att berätta hur många laxar de fått och hur stora de var! Det tycker jag liknar ett tävlingsbeteende, säger Jonas när vi kommit in.

– Men framförallt njuter jag av att utmana mig själv. Man kan inte hålla på att jämföra sig med andra. Jag tävlar och kämpar mot laxen, inte mot mina medfiskare.

Den där känslan

Det stora intresset för laxfiske väcktes för cirka 15 år sedan. Jonas följde då med ett par kollegor från Göteborgs Posten till Surna i Norge. På vägen dit blev det dock ett stopp vid Forshagaforsen.

– Jag kastade på allt som rörde sig! Men givetvis hände inget. På kvällen fick jag trassel och slängde ut löslinan för att reda upp röran. Då smällde det på en lax! Jag var först helt säker på att flugan fastnat i en stock som åkte med strömmen. Linan bara rann av rullen! Men då hoppade laxen plötsligt och sekunden senare tappade jag den... Känslan av hugget och laxens styrka var enorm. Det är den känslan jag söker än idag.

Eget gaula-vald

Intresset blev en passion och idag har Jonas, tillsammans med ett par kompisar, ett eget vald i Gaula.

– I Gaula känner jag mig som hemma. När jag fiskar som mest blir det fyra till fem veckor där varje år. Ju mer jag jobbar, desto viktigare är det för mig att komma dit, berättar Jonas med en stark och intensiv längtan i blicken.

– Laxfiske tar tid och om man bor nära ett laxvatten kan man åka dit när det är läge. Ska man däremot åka längre måste man chansa på att det blir läge. Därför tycker jag alltid att det krävs minst en veckas fiske. För om man fiskar aktivt en hel vecka, ja då blir det oftast minst ett tillfälle när allt stämmer.

Engagemang för fisken

Jonas sitter sedan några år med i Sportfiskarnas riksstyrelse. Situationen för fisken och fisket gör honom bekymrad.

– Det känns väldigt bra att kunna tillföra något, för det finns jättemycket att jobba med. Men det som är bra är att det också finns mycket resurser! Vi stödjer bland annat många fiskvårdsprojekt och det finns hela tiden pengar att söka, säger Jonas entusiastiskt, men blir snart lite mer allvarlig:

– Vi kommer nog aldrig helt kunna sätta emot de kommersiella jättarna. Men vi ska fortsätta försöka och ju fler vi blir, desto besvärligare blir det för dem.

Jag anar ett kommunikationsproblem. Det Jonas talar om är oerhört intressant och framförallt relevant. Men ändå kan jag erkänna att jag aldrig riktigt förstått vad Sportfiskarna gör. Och detta trots att fiske alltid varit ett av mina största intressen. Jonas håller delvis med:

– Vi spänner över ett så stort område och vi bör sannolikt bli mer fokuserade och inriktade på olika delar. Den som brinner för laxfiske är sannolikt inte intresserad av riktigt samma frågor som den som fiskar gädda på sin semester. Men båda är sportfiskare.

– Lyckligtvis är framförallt lax- och havsöringsfiskare väldigt engagerade i sitt intresse. Och jag tror att vi ska försöka engagera oss mer tillsammans. Det är faktiskt ingen självklarhet att vi kan fiska lax och havsöring om 20–30 år.

Lär av dåliga stunder

Medan vi pratar, börjar Jonas rigga för flugbindning. Jag ska få binda en egen Gaulafluga. Men innan vi kommer så långt går samtalet över till en diskussion huruvida sportfotografen Jonas blandar sitt yrke med sitt intresse.

– Jag försöker faktiskt att undvika det. Däremot sitter jag gärna och betraktar och det hör kanske ihop med mitt yrke, säger Jonas och fortsätter:

– Men något av det allra viktigaste man kan göra som laxfiskare, är att ägna tid åt att analysera vad som händer när det inte fungerar. Då blir hela fiskeupplevelsen ett lärande och man får ut så mycket mer. Detta tänk hänger tätt samman med hur jag jobbar som fotograf.

Jag inser att vad Jonas säger till mig just nu är mycket värdefullt. För precis så här tänker och agerar jag i mitt yrke som reklamare, men jag måste erkänna att jag aldrig tänker så när jag fiskar. När något inte fungerar, ja då känns nästan allt dåligt och jag har lätt att tappa hoppet. Och när allt stämmer, ja då är det ju lätt att flugfiska lax! Att inse att detta hör samman och inte nödvändigtvis är två separata skeenden, är en insikt som kommer göra mig till en bättre laxfiskare!

Gaulaflugan bunden på enkelkrok. Foto: Jonas Linkvist

Gaulaflugan

2007 skulle den officiella Gaulaflugan utses. En tävling arrangerades och i reglerna stod bland annat att läsa att man var tvungen att ha landat lax i Gaula på sitt inskickade bidrag. Jonas hade under många år fiskat framgångsrikt med en egen kreation; en fluga med silvrig kropp och svart och blå vinge. Och för att göra en lång historia kort så vann Jonas tävlingen och hans flugmönster blev allmän egendom.

– Det var förstås jätteroligt. Framförallt är det kul att se att det man gör faktiskt fungerar. Men om jag ska vara krass går det att få lax på de flesta flugor. Det viktigaste är att tro på just den man själv fiskar med, säger Jonas och sätter sig sedan bredvid mig framför flugstädet. Han fäster en dubbelkrok och räcker över en rulle bindtråd.

– Börja med några varv av den här.

Det är svårt. Inte alls så enkelt som jag mindes det. Förklarar för Jonas att det är tjugo år sedan jag band en fluga och han svarar att han tycker att det ser bra ut. Men jag märker nog att han skrattar till när jag för tredje gången sticker mig på den sylvassa Sawada-kroken.

Det är dock väldigt intressant att närstudera en laxfluga, det inser jag med en gång. Flugans blå vinge gör mig till exempel fundersam.

– Tanken är ju att laxens ska se flugan så sent som möjligt så att den blir överraskad. Och eftersom laxen nästan alltid ser flugan underifrån, tänkte jag att det var smart att binda in en blå vinge. Då får den samma färg som himlen och syns inte förrän den är nära.

Det tar tid för mig att binda. Och om jag ska vara ärlig gör Jonas till slut många av momenten åt mig. Men till slut sitter den där. Min egen Gaulafluga. Och så vitt jag kan se, ser den bra ut. Jag tror på den!

Kvantitet blir kvalitet

Laxfiske känns så enkelt när man sitter inomhus i en skön soffa och det är flera månader till nästa pass. Men jag vet att så fort det är dags kommer mycket återigen kännas som frågetecken. Hur lång tid tar det egentligen att bli en duktig laxfiskare, att knäcka koderna och känna att man vet vad man håller på med?

– Bitarna började falla på plats efter två, tre år för min del. Och det hade säkerligen mycket med min fiskeiver att göra. Jag är alltid den som fiskar mest när vi väl fiskar, och det gör jag eftersom jag njuter så extremt, svarar Jonas och fortsätter sedan:

– Egentligen vet jag inte om jag är en särskilt duktig laxfiskare. Jag är nog mer flitig och fiskar väldigt aktivt och fokuserat. En del slappnar av när de landat en lax, jag fungerar precis tvärtom. Då blir jag ännu mer fokuserad och har väldigt svårt att sluta.

Precis detta beteende ledde för några år sedan till en bil med lackskador. Jonas var i Norge, drog på en storlax, landade den och placerade sedan fisken ovanpå motorhuven på sin bil som stod parkerad i skuggan. Sedan rusade han snabbt ned till älven igen för att fortsätta fiska under den eventuella huggperioden. Timmarna gick förstås och när han väl slutade, stod bilen mitt i solen.

– Jag fick dra loss laxen från bilen! Och även om jag skickade bilen på lackrekonditionering flera gånger, fick de aldrig någonsin bort siluetten av storlax.

Se möjligheter

Det har blivit mörkt och jag inser att det är dags att åka vidare. Men innan jag går frågar jag Jonas om bästa knepet om man vill lyckas som laxflugfiskare.

– Försök alltid att se möjligheter, inte problem! För när man tänker efter är det faktiskt helt fantastiskt att vi får ägna oss åt det här. Även en dag när de mesta strular.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Pappa!

2010-01-23T10:20:00.003+01:00

Insåg precis att min snart tvåårige son entusiastiskt utropar ”pappa!” så fort han ser en bild av någon som fiskar. Vet inte riktigt om jag ska vara stolt eller känna dåligt samvete...

Samtal på söndag

2010-01-22T17:42:00.004+01:00

På söndag är det återigen dags för ett nytt Samtal om laxlängtan. Denna gång är det laxfiskaren och DN-fotografen Jonas Lindkvist som är huvudperson. En laxfiskare med en utpräglad kärlek till sitt fiske och med en mycket stor tacksamhet över att det faktiskt finns något så underbart som flugfiske efter lax!

Foto: Joakim Roos

Nedräkning!

2010-01-21T20:01:00.001+01:00

Om precis en månad åker jag till River Dee! Galet!

Magnus i fokus

2010-01-21T17:46:00.002+01:00

I nya numret av Allt om flugfiske (#1 2010) finns ett längre reportage om min fiskekompis Magnus Hammarström. Texten, som är skriven av Mikael Engström, handlar om Magnus erfarenheter och kunskaper som fiskeguide. Extra kul tycker jag eftersom vi lärde känna varandra just i relationen guide–kund. Och i slutet av februari är vi ett gäng som under Magnus ledning ska fiska i River Dee. Vi hoppas nog alla att vi guidas till Springers då!

Jämtkrafts lösning

2010-01-21T08:05:00.000+01:00

Få har väl missat historien om Jämtkrafts reklamfilm som uppmanar kunder att välja el från ett antal specifika jämtländska forsar. Så kallad grön el. I filmen ser man en forskanotist ta sig ned genom en fors samtidigt som han förklarar hur bra det är med vattenkraft. Fiskejournalens Martin Falklind var snabb med att belysa att filmen, som visar ett minst sagt levande vattendrag, är inspelad på ett helt annat ställe. Helt enkelt eftersom de vatten som Jämtkraft byggt ut, och som det går att välja el i från, inte längre har några forsar.

Nu fastslår Konsumentverket att Jämtkrafts reklam är vilseledande. De skriver bland annat följande i sitt yttrande: ”Jämtkrafts marknadsföring ger det felaktiga intrycket av att den el som produceras i bolagets vattenkraftverk inte påverkar omgivningen”.

Nu återstår att se vad konsekvenserna blir av det hela. En stor opinion har Jämtkraft fått emot sig, det är helt klar. En annan sak som också är klar är att Jämtkrafts reklambyrå sitter dåligt till. På Jämtkrafts webbsida går det nämligen nu att läsa ”Jämtkraft upphandlar reklambyrå”. Och eftersom jag själv är reklamare kan jag säga att beslutet är inte särskilt förvånande och inte heller fel. Reklambyrå och produktionsbolag har ett stort ansvar i frågan. Men nu är det viktigt att Jämtkraft inte kommer undan med sin lösning på problemet. Det är trots allt deras retorik och deras verksamhet som är det STORA problemet.

Aldrig mer Slate

2010-01-20T17:08:00.010+01:00

Har nu äntligen lagt över all lina från min Slate-rulle till min nya Danielsson LW 8-12. Kändes mycket bra, dels för att min nya rulle var väldigt efterlängtad, dels för att det var ett stort steg mot den kommande fiskesäsongen.

En viss bitter smak bjöd det hela dock på. Min ”gamla” rulle köpte jag som nybörjare för mindre än ett år sedan på Fiske & Fiskar i Malmö. En toppenrulle intygade den entusiastiske försäljaren och vad visste jag? Den var snygg och inte särskilt billig, kvalitet med andra ord. Men cirka 15 fiskepass senare började bromsen strula. Ju mer jag fiskade, desto mer strulade den. Tänk att få på en stor blank lax och ha en rulle som plötsligt kniper åt bromsen under en rusning! Och givetvis är detta inget som går att åtgärda. Jag har kollat.

Så nu när jag äntligen bytt från märket Slate till Danielsson, ställer jag mig dock följande frågor: Hur fasen kan man tillverka en laxrulle som inte håller för mer än 15 fiskepass, och hur fasen kan man sälja en sådan rulle?

Slate 9–11. Nej tack.

Laxfiskecitat #11

2010-01-19T11:28:00.003+01:00

”Hur kan det komma sig att man i Sverige inte kan föra ett intelligent samtal om hur man ska bevara den här resursen, i det här fallet fisk. Nej, istället tycker man att det är helt okej att ut med trålare på haven, skär sönder bottnarna, låt vem som helst, i princip, lägga fällor efter mynningarna och ta alla fiskar. Hur kan 5 människor få förstöra för 50 000? Det är det jag inte förstår. Och till vilken nytta, var ligger ekonomin i det?” Christer Sjöberg

Från Martin Falklinds tv-serie Öringsfiske jorden runt, del 1 av 3

Samtal om laxlängtan med Micke Andersson

2010-01-17T11:05:00.009+01:00

När bussen slutligen svänger in på Östhammars busstation ser jag honom genom fönstret. Han sitter kvar i sin bil, det är kallt ute, men jag känner ändå igen honom. Trots att vi aldrig träffats. Förklaringen är att jag under vinteruppehållet ägnat många timmar åt att se på fiskefilm om laxfiske. Och i flera av dem är han med. Alltid med böjt spö och alltid med ett leende.

Micke Andersson välkomnar mig när jag äntligen får gå av bussen. Vi tar i hand och stiger in i hans blå Mazda.

– Vi ska inte så långt, säger Micke och startar bilen. Och jag hinner egentligen inte mer än börja se mig omkring förrän vi svänger in på uppfarten till hans gula trävilla.

Storlaxfajt i Byske. Foto: Henning Oppitz

Oslagbar statistik

Det är inte underligt att Micke Andersson är högvilt för den som ska producera fiskefilm. Jag skulle själv, utan tvekan, kontraktera honom. Micke är nämligen med mycket stor sannolikhet Sveriges, ja kanske till och med nordens, Europas eller världens, mest effektiva och framgångsrika laxflugfiskare. Åtminstone sett till antal landad fisk. Utan att fördjupa mig för mycket fångststatistik, nöjer jag mig med att berätta att under de 40 dagar Micke fiskade i strömmande vatten under 2009 landade han lax eller havsöring på nästan samtliga. Och de få dagar som det blev bom, ja de bjöd på tappad fisk. Hugg och fajt varje fiskedag med andra ord.

– 2009 var inget speciellt bra år. Jag tappade säkert hälften av den fisk jag hade på, säger Micke när vi slagit oss ned i vardagsrummet.

Och han säger det utan ett spår stöddighet. Tvärtom. För Micke Andersson är det bara så, en dag utan landad fisk är inte en särskilt bra fiskedag. Om det handlar om torsk, gädda eller nystigen lax, spelar liksom mindre roll.

Laxjägaren

– Jag har absolut inget tålamod. Bara tanken att i lugn och ro sitta ned och studera en nacke är tortyr för mig. Så jag är väl egentligen ingen laxfiskare, är mer en laxjägare.

Jag hajar till. Ingen laxfiskare? Laxjägare? Vad menar han? Ber om förklaring.

– Det sägs ju att man ska tåla motgångar, bara gilla att fiska och att naturupplevelsen är det stora. Men inget av det där stämmer på mig. Jag gillar att känna hugg och drilla fisk, och därför gör jag allt jag kan för att få göra just det. Under en fiskedag stannar jag sällan särskilt länge på en och samma plats. Jag fiskar av den eller de kvadratmeter som är heta, sedan flyttar jag till nästa ställe, och sedan vidare till nästa och därefter nästa, berättar Micke och avbryter sig plötsligt och säger:

– Men detta betyder inte att jag inte njuter av mina fiskedagar. Tvärtom. Jag är beroende av dem och har svårt att sitta still bara jag tänker på dem.

Naturen in på knuten

Utanför vardagsrummet, på andra sidan altandörren, ligger en tung matta av ren, vit snö. Var tomtgränsen går är svårt att se. En mindre motorbåt på en trailer, perfekt för gäddfiske i skärgården, går att ana.

– Ser du spåren, frågar Micke när jag letar med blicken för att se vilket märke båten är. Han pekar mot skogen, femtio meter bort:

– Det där är säkert vildsvin. Vi har mycket vildsvin här. Rådjur är här varje dag, men vildsvinspår ser jag allt oftare.

Jagar du?

– Bara lax och havsöring.

Byske älv

Jag kom i kontakt med Mickes namn när jag fiskade i Byske veckan efter midsommar i fjol. I ärlighetens namn gick det inte att undgå. För i stort sett varje gång jag stötte ihop med en medfiskare förklarade denne hur jag skulle fiska av aktuell plats eftersom ”det är så Micke Andersson gör”.

– Byske älv är mitt favoritvatten sedan många år. En kompis hade fiskat i älven och tog med mig dit. Mitt mellan broarna nere i samhället fick jag nästan omedelbart på en storlax. Och då detta var en av mina allra första laxar var känslan och upphetsningen enorm. Dessvärre tappade jag den. Försökte andas ut och påbörjade en ny runda och pang! ännu en storlax tog flugan. Givetvis steg denna också av efter en stund, berättar Micke och jag riktigt ser hur han förflyttas tillbaka till den där magiska dagen sommaren 1993.

– Dagen efter såg jag många laxar som var uppe och vältrade sig, men jag klarade inte av att fiska. Det bara knöt sig och jag fick ont i magen. Så stark var känslan! Först morgonen efter gjorde jag ett nytt försök och då tog ännu en lax och jag kunde så småningom landa min allra första byskelax! 10,8 kilo vägde den.

Jag väcker Micke ur hans ljuva minne och frågar vad som är så speciellt med Byske älv? För även om jag själv, efter bara ett besök, utvecklat en form av kärlek till älven, inser jag att Mickes känslor är så mycket starkare och så mycket djupare:

– När jag var barn fiskade jag mycket i Linaälven och eftersom den påminner mycket om Byske, tror jag helt enkelt att jag känner igen mig. Dessutom är byskelaxen något alldeles extra, det finns ingen starkare lax. Åtminstone inte vad jag upplevt.

Micke Andersson fiskade i Norge tillsammans med ett par kompisar. Efter första dagen hade kompisarna landat ett par grils, medan Micke stod utan fångst. Kompisarna titulerade sig fiskekungar och Micke fick namnet Hovnarr. På grund av nederlaget kunde han knappt sova och gav sig därför ut i gryningen. Efter en dryg timme var han tillbaka med dessa båda laxar. ”Lillprinsar, vem är fiskekung nu?” var orden kompisarna tvingades vakna till den morgonen.

Slarva aldrig!

Men, frågar jag, får du någonsin vara i fred när du fiskar i Byske? Alla vet ju vem du är och hade jag sett dig komma körande skulle det utan tvekan vara frestande att följa efter!

– Vissa platser kanske jag inte har för mig själv längre, men om jag ska vara ärlig så är de flesta av platserna ställen som andra fiskare visat mig. Men visst, jag gillar ofiskat vatten, så ibland blir det att jag besöker många platser för att hitta rätt. Väldigt många fiskar dock av poolerna med fel lina, fel fluga eller helt enkelt på fel sätt. Så även om det är andra fiskare på plats, kan de platser jag ska fiska vara ofiskade, berättar Micke och fortsätter:

– Tänk på detta: Slarva aldrig när du fiskar av en plats! Fundera verkligen genom vilken lina som fungerar på aktuellt ställe, med vilken hastighet flugan ska fiskas, vilken fluga som bör fungera och hur du når dit där fisken med sannolikhet står på ett sådant vis att de kommer ta flugan. Det krävs ofta tuff vadning, men vill man att laxen ska hugga har man sällan något val.

Det där låter rätt besvärligt, skjuter jag in.

– Laxfiske är besvärligt, svarar Micke sakligt:

– Det fungerar inte att bli bekväm. Är det läge att byta lina, så måste du byta lina. Hugger det inte på den plats du är, byt plats. Sök upp fisken aktivt.

Underskatta inte linvalet

En stund senare går vi upp till andra våningen. Längst ut mot gaveln finns Mickes fiskerum och det riktigt andas laxfiske. På väggarna hänger läckra bilder på storlaxar, klassiska laxflugor och i ett hörn står en samling spötuber. Bredvid, i ett vitrinskåp, ligger ett trettiotal olika linor och på en snygg rad på översta hyllplanet ett tiotal laxrullar. En av dem är guldig, och kanske just därför är det den som fångar min uppmärksamhet.

– För några år sedan vidareutbildade jag mig till cnc-operatör och när vi skulle göra en övningsuppgift fick vi välja på att göra en ljusstake eller något liknande i metall. Jag gjorde en laxrulle.

Hur mycket av all denna utrustning tar du med dig när du fiskar undrar jag.

– Alldeles för mycket, svarar Micke och skrattar. Nej, men ett par tre spö och lika många rullar. Flugor tar jag med beroende på var jag ska fiska, men alltid i många olika storlekar. Och när det gäller linorna så tar jag säker med hälften av dessa. Just linvalet är extremt viktigt när man fiskar lax. Skulle säkerligen kunna skriva en bok bara om det!

Bananflugan

På andra sidan rummet står ett skrivbord och på det ligger flera olika sorters flugmaterial i olika kulörer och ett gediget flugbindningsstäd sitter fastskruvat i bordsskivan.

– Jag binder alla mina egna flugor, nästan uteslutande tubflugor. Lägger ned extremt mycket arbete på dem. Färgar allt material och gör egna tuber. För det är ju så med laxfiske att alla delar måste klaffa om det ska fungera och om det ska bli något hugg och landad fisk.

– Lägg ned lika mycket ambition och energi på flugval, som på krokval, som på tapering, som på fiskeplats, som på kastlängd, ja på precis alla delar. Se till att skaffa rätt fiskekompisar och ta dessutom gärna hjälp av någon som kan trimma in din utrustning.

Micke plockar upp ett par vackra, mörkgula tubflugor och ger mig:

– Detta är bananflugan. Ett eget mönster jag tagit väldigt mycket lax på. Prova dem i sommar, säger han och ler.

Jag tackar och bugar. Med tanke på Mickes fångststatistik känns det närmast magiskt. Gissa om dessa flugor ska få bekänna färg!

Ofiskat vatten ä A och O

När vi en stund senare sitter i vardagsrummet på nedervåningen och tittar på filmsekvenser och bilder från olika fisken, återkommer vi till vad man kan göra för att öka sina chanser att få uppleva laxhugg.

– Bortsett från att alla delarna i utrustningen ska vara i toppskick och innehålla ett varierande utbud av linor och flugor, så råder jag dig att alltid försöka fiska ofiskat vatten. Försök hitta platser som ingen annan är på. Och det bästa sättet att lyckas med detta är att fiska så tidigt som möjligt på dygnet. Ofta är ljusskiftningarna i gryningen dessutom väldigt bra, säger Micke och fortsätter sedan:

– Lär känna ett vatten och hitta flera platser i det som fungerar. Då kan du fiska av heta ställen mycket mer effektivt och sannolikt få mer kontakt med fisk.

Stor fisk – större glädje?

Kontakt med fisk har bevisligen Micke själv mest hela tiden. Men det som också imponerar med hans fiskeframgåmgar är att det ofta rör sig om stor fisk. 2009 års största lax i Byske, ja den tog Micke. 2009 års största våröring i Emån, ja den tog han också. Blir storleken viktigare ju mer fisk man får?

– Nja, det viktigaste är hugget utan tvekan. Storleken är inte så intressant, men visst, det är en skön känsla att drilla stor och stark fisk!

Nöjer mig med svaret. Micke borde veta.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Jag och britterna

2010-01-15T14:33:00.005+01:00

De av er som läst denna blogg förut, vet att jag med jämna och ojämna mellanrum tjatar om det svenska jazzbandet Esbjörn Svenssons Trio. För mig har deras musik blivit synonym med uppladdningen inför ett laxfiske, sköna toner med massor av energi! Och i dag kan jag läsa i DN att den brittiska tidningen Times utsett 00-talets tio bästa jazzskivor. Och på första plats hamnar Esbjörn Svenssons Trios ”Live in Hamburg”. Ägna en stund åt detta band och åt denna platta och tänk laxfiske och laxvatten. Magiskt!

Nästa ”samtal” på söndag

2010-01-14T23:33:00.006+01:00

Sitter och skriver på mitt samtal om laxlängtan med Micke Andersson. En extremt begåvad laxfiskare med en fascinerade relation till sin passion. Publicering på söndag.

Ledig plats till Gaula v 33!

2010-01-14T12:35:00.004+01:00

OBS: PLATSEN TAGEN!

Kan jag locka med att fiska Gaula i vecka 33? Vad bra, för vi har EN plats över! Fiske en vecka, 14–21 augusti, på Morseth´s vald uppe vid Singsås. Boende i stuga i direkt anslutning till valdet, ingår i priset som är 5 000 SEK/person. Sträckan är 1,5 km lång och innehåller pooler som fiskar bäst vid högvatten och pooler som fiskar bäst vid lågvatten. Och eftersom vi endast kommer vara fyra personer på sträckan lär det inte bli någon trängsel.

Om du är intresserad, mejla mig med en kort presentation av dig på:

markus_lindsjo@hotmail.com

I Allt om flugfiske #5, 2009, finns en artikel av Håkan Stenlund

(Dagar i laxhimlen) som handlar om Morseth´s vald.

Tur till helgen?

2010-01-13T09:17:00.003+01:00

I dag töar det! Och det passar mycket bra eftersom min väntan och längtan börjar bli väl svår. Så i helgen måste det nog bli en liten tur ned till stranden för att se om det lurar någon havsöring där ute. Om inte annat, vad fint det ska bli att få veva lite med kastarmen!

Men, det skulle bli vår nu!?

2010-01-12T09:05:00.002+01:00

Jag blev så glad i går. En liten plusgrad fick isen att smälta något och en känsla av att våren, och fisket, var på intåg spred sig. Men så i morse möttes jag av nya snöfall. Ett steg fram, två steg bak. Ska det vara så här?

Addiction

2010-01-11T08:09:00.000+01:00

Det har sagts förut, men förtjänas att sägas igen; flugfiske efter lax är enormt fascinerande! Har ägnat precis hela helgen åt att samtala om laxlängtan, varje vaken minut har kretsat kring ämnet. Men inte blev det tråkigt eller tjatigt en endaste minut. Tvärtom, ju mer vi pratade desto mer fascinerad av ämnet blev jag. Det finns så mycket att lära och det är en ynnest att att få göra det. Laxfiske är ett gift, en drog. And I´ve become an addict.

Nya samtal

2010-01-09T08:11:00.000+01:00

Min nyfikenhet och törst efter kunnande kring laxfiske har denna
morgon placerat mig på ett tåg norrut. Är på väg till Stockholm
och i morgon vidare till Östhammar för fler samtal om laxlängtan.
Och eftersom det är Mattias Drugge, Jonas Lindkvist och Micke
Andersson jag ska träffa, vet jag att mina kunskaper om laxen kommer
ha breddats en hel del efter helgen!

Toksnabb leverans

2010-01-08T17:06:00.002+01:00

19 timmar efter jag gjort min beställning på flugor.se fanns de snyggt förpackade i min brevlåda. Suveränt!

Ooops... I did it again

2010-01-08T09:27:00.011+01:00

Havsöringssäsongen är i full gång, eller nåja, den ligger och väntar under isen som breder ut sig allt mer för varje dag. Men så snart isen släpper, ja då ska vi ut igen! Gick därför i går in på utmärkta flugor.se och beställde en handfull havsöringsflugor, modell Magnus och Pattegrisen. Så långt allt väl.

Men eftersom det alltid är upplyftande att köpa flugor, kunde jag förstås inte hålla mig utan fann mig plötsligt i full färd att beställde fina tubflugor till vårfisket i Mörrum och Em. Nu förstår även jag att det kanske är väl tidigt och dessutom rätt onödigt då mina askar redan dignar av tuber. Men som den flugfiskeentusiast jag är och den materialist jag oftast är, hade jag inte särskilt svårt att argumentera för mig själv; ”det är ju alltid bra med många flugor”, ”den där är fin – kommer GARANTERAT ge fisk”, ”utan just denna fluga är det inte lönt att fiska”. Ja ungefär så lät det i mitt huvud, och då är det inte lätt att bromsa.

Så på måndag kommer det ett paket innehållande flugor jag verkligen behöver, flugor jag i bästa fall behöver och en faktura jag verkligen inte behöver.

Pattegrisen och Magnus, två flugor jag behöver. Från flugor.se

Nybroån bokad

2010-01-06T16:44:00.003+01:00

Söndagen den 7:e februari blir det fiske i skånska Nybroån. En å jag tänkt fiska i de senaste 25 åren, men som jag ändå aldrig besökt. Hög tid nu alltså!

Laxfiskecitat #10

2010-01-06T08:45:00.000+01:00

”Det finns ingenting som heter skonsam vattenkraftutbyggnad, utan det är ett dråpslag för de ekologiska systemen och även då för laxen.” Mikael Frödin

Från filmen Storlaxens Rike

Nyfiken lax gav premiärkort

2010-01-05T10:09:00.003+01:00

Läser på Morrumsnews att Kronolaxfiskets fototävling är avgjord. Vann gjorde nedanstående bild av en lax som går upp och tar en titt på flugan. Otroligt fascinerande att få uppleva detta ögonblick och än mer fantastiskt att lyckas föreviga det på bild. Vinnarbilden är tagen av Kolja Veyhle och vinsten är premiärfiske i Mörrumsån 2010.

Läs mer om fototävlingen genom att klicka här.

Foto: Kolja Veyhle, Mörrumsnews

Vårfiske i Emån

2010-01-04T14:34:00.003+01:00

Jajamensan! Bokade i dag fiske på Emsfors SFKs sträcka av Emån den 13–14 mars. När jag besökte sträckan i november (Samtal om laxlängtan med Pelle Klippinge), blev jag helt såld och lovade mig själv att försöka få kort så snart de släpptes. Det är nämligen en riktigt, riktigt fin sträcka och ett tidigt vårfiske i Emån är förstås lite av en dröm som går i uppfyllelse.

En premiär utan riktig hetta!

2010-01-02T20:13:00.008+01:00

Isen låg tät längs kusten. Lång isbrytande vadning krävdes på sina ställen.

Låt mig säga det med en gång; det blev ingen fisk i dag. Vi varken såg eller kände någon av de havsöringar vi längtat och trängtat efter så länge. Däremot fick vi känna på vintern. Den bjöd på sin kyla med full kraft!

Fiskedagen började förhållandevis sent på förmiddagen. Vid Barsebäcks strandbad, mötte jag Thomas Schönström, den stackars kustöringsfiskare jag egenhändigt utsett till min mentor. Och trots att morgonens snöfall övergått till ett härligt solsken, var det den kalla vinden som tillsammans med Thomas välkomnade mig. Efter en kaffe uppe vid parkeringen, gav vi oss ned till ett vackert blått Öresund. Medan vi promenerade bort till viken vi skulle inleda vårt fiske i, frågade jag Thomas om allt mellan himmel och jord som berörda havsöringsfisket. Thomas, som av naturen är en lugn själ, svarade: ”Ja, jag är inte så vetenskaplig. Brukar kasta där jag tror fisken är.” Ett underbart och lugnade svar. Ibland gör vi kanske fisket svårare än vad det behöver vara.

Viken var, till skillnad från resten av Öresundskusten, nästan helt isfri och relativt sett vindskyddad. Jag gjorde mitt första kast och vad bra det kändes! Precis som i går, var känslan av uppvaknade närmast berusande.

Efter cirka trettio minuter var det dags för dagens första paus. Fötterna var iskalla och jag förbannade att jag bara hade ett par strumpor på. Kanske läge att skaffa ännu ett par vadarskor, ett par som är så stora att flera par sockar ryms?

I vattnet igen, vadade ut till en bra position och kastade. En stund in på andra kastet fick jag plötsligt sällskap. Av en säl. Den dök bokstavligen upp rakt framför mig och följde intresserat allt vad jag gjorde. Jag vet förstås att ha en säl i den lilla vik man fiskar i, inte är ett särskilt gott tecken. Men detta var en otroligt häftig upplevelse! Så stor att jag för en stund inte längre förmådde mig att fiska längre, utan jag stannade till och övergick till att betrakta det vackra djuret. Naturen är fantastisk.

Min vän, sälen.

Paus nummer två följde kort därefter. Handskarna var blöta och händerna kalla. Dessutom isade spöringarna igen med jämna mellanrum och det blev allt jobbigare att fiska. Pauserna var dock inget som störde. Mycket trevligt att få tid att prata lite, resonera, fundera och planera. Var står öringen, ska vi byta plats och hur gamla är våra respektive barn egentligen? Det finns tid för allt mellan himmel och jord när man är ute på fisketur. Sannolikt en av fiskets mest beroendeframkallande aspekter.

Ett par korvmackor och ytterligare några muggar kaffe senare, åkte vi ned till Barsebäcks hamn. Bara för att upptäcka att de ”hetaste” platserna redan var upptagna. Fler trotsade vintern. Vi fann dock ett annat ställe på andra sidan piren och här var det fiskbart. Bara vi vadade ut genom det tunna lager is som bildats de tio metrarna närmast stranden.

Is, is överallt is!

Jag vet inte exakt hur länge vi fiskade här. Vinden kom från rätt riktning och det gick lätt att kasta. Ändå kändes det inte riktigt hett. Jag kan inte förklara varför, kanske på grund av att vi inte sett någon fisk i rörelse, kanske för att jag drabbades av insikten att havet är stort och jag kastar inte särskilt långt. Eller var det kanske bara så att alla mina år som fiskare, och den senaste säsongen som laxfiskare, börjat bygga upp en känsla och instinkt inom mig. Jag tror jag väljer att se det så! Thomas upplevde det samma och plötsligt stod vi där på stranden igen. Med våra kaffekoppar och resonerade om än det ena och än det andra medan solen sakta sänkte sig ned över oss och Öresund.

Sista stoppet blev vid Vikhög, en lite fiskeby strax söder om Barsebäcksverket. Långt ut på en landtunga låg ett tydligt stenrev och när Thomas ivrigt sa att ”dit ska vi”, ja då frös jag trots att jag ännu inte lämnat min varma bil. Nåväl, vi kom i väg och vandringen fick upp kroppstemperaturen flera grader. Väl framme möttes vi av ett långt och brett band med is. Och med tanke på att solen nu nästan lämnat himlen, ja då resonerade vi oss snabbt fram till att fiskedagen nog var över. Jag kände en värme sprida sig i min kropp som ett direkt resultat av detta beslut, men när jag plötsligt såg Thomas greppa sitt spö nådde temperaturen åter sin låga nivå. Vad gör du? halvskrek jag efter honom. Fick till svar att ”vi kanske ändå ska ta ett par kast här”. Och eftersom jag är adept och inte ville vara sämre än min mentor, ja då var det bara att vada efter.

Platsen var fin och kändes absolut som dagens hetaste. Med Öresundsbron som fond i horisonten och en relativt lugn vattenyta och en vacker skymning, ja då kändes det väldigt bra. De våta vantarna gjorde dock att vi båda gav oss efter cirka tio kast och skyndade åter upp på land. Sedan promenerade vi i rask takt till bilarna. De varma, sköna bilarna.

Första riktiga kustöringsdagen var över för min del och jag ger den ett mycket högt betyg. Visst var det kallt, men det kan man ju rätt lätt räkna ut att det ska vara när det blåser och termometern visar på minus fem grader. Men framförallt var det så kul att vara ute igen. Att vara ute i naturen med flugspöet vid min sida. Dessutom var det alldeles förträffligt att få dela dagen med en god fiskekompis och en säl (det är alltså inte en och samma person jag skriver om här). Och jag är säker på att när temperaturen stigit något, ja då är vi på plats igen. Då kanske tillsammans med några hugg och skarpa drillningar!

Huvudet fullt av åtankar

2010-01-02T15:30:00.002+01:00

Thomas Schönström, som skriver bloggen Åtankar, blickar ut över ett kallt Öresund med hopp om att se den havsöring som lyser med sin frånvaro.

Kall dag väntar

2010-01-02T09:09:00.004+01:00

Det blir kallt i dag. Minus sju grader, lätt snöfall och en vind på cirka sju meter per sekund. Men när havsöringsfiske står för dörren, ja då är det bara att försöka klä sig så varmt det bara går och sedan ge sig ut. Om en dryg timme kör vi igång.

Tjuvstart!

2010-01-01T16:21:00.003+01:00

Kunde förstås inte hålla mig. Klev i vadarna och drog på min nya Loop-jacka och stack ned till stranden vid Fredshög (mellan Kämpinge och Skåre) för en halvtimmes premiärfiske. Det var kallt, minus sju grader, men nästan ingen vind. Det kändes otroligt spännande att vada ut några meter från den isiga stranden och lägga ut första kastet. Och det var inte bara första kastet för i år, nej det var mitt första enhands-kast på väldigt lång tid. Men linan kom ut och även om kasten inte blev så långa, sträckte tafsen och flugan landade där jag ville ha den. Nästan varje gång varje fall. Ett dilemma uppstod dock. Kylan gjorde att spöringarna frös igen och jag fick trycka bort isen ur dem mellan var tredje och femte kast. Men vad gör väl det? Jag var ute igen med mitt flugspö och det kändes så fint! Trots att det var en kort runda, värmde det gott om kinderna när jag kom in igen och det kändes verkligen att jag varit ute och flugfiskat. Fantastiskt!

I morgon ny runda!