Sista passet för dagen

Strax innan skymningen kom den duktige Mörrumsfiskaren Jonke Höglund förbi. Vi har mejlat en del och diskuterat fiske under säsongen, så nu var det kul att träffas. Och som så många andra gånger var det återigen kul att konstatera vilken ödmjukhet många medfiskare bjuder på!

Vi gick upp till den översta strömnacken i Knaggalid och medan vi pratade, fiskade jag sakta av sträckan. Ett par bra fiskar, eller om det var en och samma, slog våldsamt och temperaturen var hög. Men inga hugg.

Hugg hade däremot Magnus Hammarström haft. Medan jag och Jonke stod och pratade, ringde Magnus och rapporterade att han i Härnäs tagit en lax på 94 cm och en lax på 69 cm. Och dessutom tappat en. Allt inom en timme!

När mörkret sedan sakteliga tog över, valde jag att avsluta min fiskedag. Mörkerfiske och jag är som sagt ännu inga vänner och jag var dessutom trött. Ville inte avsluta min fina Mörrumsdag med en dålig känsla. Min första Mörrumslax landade jag på morgonen, nu var det dags att ta det lugnt och njuta av den. Kanske tillsammans med ett litet glas whiskey.

Nu är säsongen egentligen slut, men lyckligtvis inte för mig. Jag och min far ska upp på söndag och fiska under tilläggstiden. Ska bli fint förstås, men mer om det då.

Undertecknad fiskar av strömnacken överst på Knaggalid.

Foto: Jonke Höglund

Knaggalid

Eftermiddagen ägnar vi åt Knaggalid-sträckan. Och inser hur mycket
svårare det är att fiska nya vatten. Det är inte så att Knaggalid
inte är bra, det är tvärtom en fantastiskt fin sträcka, nej det är
snarare så att jag saknar referensramar; har aldrig sett någon landa
fisk här och har heller inga egna hot-spots. Men det är förstås
detta jag ska lösa nu!

Richard hade hugg strax ovan hängbron för cirka en halvtimme sedan.
Själv har jag inte känt något, men jag tror att det kommer.
Vattentemperaturen är låg och mitt självförtroende stort. Dags för
dagens andra nu ;)

Äntligen en Mörrumslax!

Klockan 07.35 tog den min ullsock i storlek åtta. På exakt samma ställe jag hade hugg i somras. Det var ingen tvekan om att det var fisk, rejäla tunga knyck kändes genom hela spöet. Jag höjde spöet och visst var den krokad. Det märkte den också och rusade nedströms femton meter. Då fick jag ångest. Jag hade nämligen glömt spänna bromsen efter att jag dragit ut en massa lina när jag trädde spöet, så när fisken gick, ja då spann rullen på frivarv. Så där stod jag i vackra pool 32 med fisk på kroken och ett kråkbo av skjutlina på rullen. Gjorde det enda jag kunde, tog ett tag om linan med ena handen och redde upp trasslet i raketfart. När jag äntligen var klar var det så skönt att känna att fisken var kvar. Jag såg fisken och kunde konstatera att den inte var jättestor, men vad gjorde det? Plötsligt simmade den mot mig och stannade rakt framför mig, för att sedan vände och sticka nedströms igen. Två gånger gjorde den samma sak, stark rackare! Vid det här laget hade jag fått sällskap av fiskekompisen Richard Torkar och vi kunde så småningom landa och återutsätta en vacker och lekfärgad hanfisk på 62 cm. Vi trodde först att det var en hybrid, men efter koll på fiskeshopen fastlog vi att det var en lax. Härligt, min första Mörrumslax ett faktum!

Nu Knaggalid.

Yes!!! Lax, 62 cm

Botten

Ibland blir jag arg på mig själv. Just nu till exempel.

Förutsättningarna är fantastiska. Vattnet är kallt, vi är på väg mot gryning och det känns som att vi står inför höstens hittills vackraste dag. Och dessutom befinner jag mig vid favoritplatsen, Rosendala, pool 32 i Mörrumsån. Men det jag tänker på mest just nu är att jag fiskar alldeles för djupt och på nacken ovan hängbron fastnar flugan under sin resa mot kanten. Hela tiden. Fiskar med en flytlina och en super-snabb-sjunk-spets. Uppenbart lirar det dåligt med de elva kubikmeter vi står inför idag. Nu är ju problemet inte större än att jag kan byta lina, men det var ju just det jag inte skulle idag. Idag skulle fokus ligga på ”Inget knussel, bara självfötroende” och nu börjar jag tappa självförtroende och är på väg att knussla.

Jag skriver detta inlägg för att komma på bättre tankar. Hoppas det hjälper.

Musik för dagen:

Esbjörn Svenssons Trio: Seven days of falling

Fina rapporter och spöhållare

Så är jag då äntligen på plats i Mörrum. Det blev senare än planerat, så något fiske blev det inte ikväll. Har nu checkat in i mitt rum jag hyr via Kronolaxfisket. Som vanligt mycket fint, men idag upptäckte jag en ny feature som jag direkt gillade; spöstativ ovanför rumsdörren med plats för mitt 14-fots spö i monterat skick! Monterade därför mitt spö med en gång och knöt på en ullsock bunden på dubbelkrok i storlek 6. Fint att slippa göra detta i mörkret och kylan i morgonbitti. Passade förstås också på att besöka invägningen för att ta en titt på dagens fångstrapport. Såg mycket, mycket bra ut. Känner svår lax- och öringslängtan nu. Svår.

Spöhållare ovanför rumsdörren. Mäktigt.

Laxflickan i Mörrum

Snart avfärd

Snart avfärd till Mörrum. Håller just nu på att packa bilen, flugspö, långa tafsar, vadarskor och de nya ullsockarna jag köpte i förra veckan. Det är mycket som ska med och det är mycket att tänka på. Men ack vilka trevliga tankar!

Är osäker på om det blir fiske ikväll. Det kommer vara kolsvart när jag kommer fram och det är inte direkt min favoritsituation att fiska i. Och nu, när jag gör säsongens näst sista pass, ja då vill jag förstås att allt ska vara perfekt! Å andra sidan, om inte flugan är i vattnet, ja då blir det inte många hugg. Jag får helt enkelt se, vet inte ens vad klockan är när jag är framme. Klart är åtminstone att jag i morgon ska träffa fiskekompisen Richard Torkar klockan 06.00. Och sedan ska vi har en riktigt fin fiskedag. Ska bli makalöst trevligt.

Självfallet kommer jag blogga från fisket, så titta in på bloggen med jämna mellanrum!

Boken Mörrum med genomgång av fiskeplatser

i varje pool ska självklart med.

Klunkeffekt

Klunken gav effekt på Mörrumsån och min teori att fisket skulle vara mindre bra under lördagen visade sig onekligen vara fel. Under lördag och söndagen fångades det 20 laxar, 34 öringar och två hybrider varav majoriteten återutsattes. Ska bli spännande att se dagens resultat! Och jag har dessutom en känsla av att om vattennivån stannar på de 14 kubik som klunken resluterade i, ja då blir det ett fint fiske hela veckan.

SMS från Knaggalid

Skulle varit i Mörrum nu. Men det fungerade inte med jobbet. Så här sitter jag framför min dator, medan fiskekompisen Christian Pålsson ensam tar sig an ån. Och alldeles nyss kom ett sms med texten: ”Öringhane, 50 cm svart glödhäck, tjuvahällen, Knaggalid. Den gick i retur”. Det känns lovande eftersom jag ska upp på onsdag. Men mest känns det hårt förstås. Och det vet Christian. Är säker på att det kommer fler sms.

En glimt av Alta

Var på besök hos några ”nya” bekanta under eftermiddagen. Hon var från skånska sydkusten och han var från Nordnorge. Och precis när vi skulle tacka för en supermysig eftermiddag stack han till mig ett litet fotoalbum och sa; jag har ju hört att du är intresserad av flugfiske, så jag tänkte visa några bilder från när vi har fiskat i Alta. Alta!? sa jag med illa dold upphetsning. Ja, jag har släkt däruppe, så vi fiskar där ibland. Fiskar...ibland, stammade jag fram ...i Alta? Ja, i Alta. Se här sa han, här är bilder från ett fiske vi hade för några år sedan. Vi var fyra flugfiskare som under en natt landade 10 laxar i vikterna mellan 7 och 20 kg. Jag såg länge på bilderna och det var sannerligen fantastiska laxar. Var och en av dem. Tjocka, silverblanka torpeder.

Och nu sitter jag här hemma och tänker på Alta. Det känns som att jag kommit ett steg närmre, men också blivit än mer klar över att Alta är så många steg bort. Och vad jag vet så har jag ingen släkt i Alta, men det är helt klart läge att kolla en gång till.

Dagens lax

Dagens lax kommer från Limhamns Fiskrökeri. 750 gr stor bit av en varmrökt dubbellaxfilé. Till det rökeriets egen sherrysås och hemmaodlad potatis. I glasen en iskall, knastertorr och mousserande Prosecco La Robinia. Magiskt bra.

Klunk

Nu på fredag planeras en ”klunk” i Mörrumsån. Det innebär att E.ON släpper på lite mer vatten vilket oftast får till följd att fisken i ån och i mynningen blir mer aktiva. Och när fisken är aktiv, ja då ökar sannolikheten till hugg. Kronolaxfisket och Fiskeriverket begär klunkningen tillsammans, något man har rätt att göra vid tre tillfällen per säsong om vissa förutsättningar är uppfyllda (klicka här för att läsa mer om detta). Den sker uppe vid sjön Åsnen och det är först på lördag som den kommer att märkas på Kronolaxfiskets sträckor. Det är således rimligt att gissa att fisket i ån på lördag blir sådär, det är ju aldrig bra att fiska på stigande älv, men att det istället blir väldigt bra på söndag.

Jag ska själv upp och fiska på tisdagkväll och onsdag under nästa vecka och kan bara hålla tummarna för att en något högre vattennivå håller i sig. Senast det ”klunkades” var för två helger sedan och det fick minst sagt en positiv effekt på fisket.

Riktigt glad!

Idag blev jag riktigt glad. Fick nämligen de flugor jag beställde från flugor.se igår och vilket trevligt paket det var. Till att börja med låg flugorna sorterade i en liten flugask – perfekt för bröstfickan på vadarjackan. Och som om den bonusen inte räckte, så var varje fluga ”paketerad” i ett litet skyddande plaströr. Dessutom var flugorna riktigt fina och de två varianter av tubflugor jag beställde till vårfisket, närmare bestämt ett par ”Firebolt” och ett par ”Tangerine Dream”, kommer garanterat ge fisk. G A R A N T E R A T.

Flugor paketerade i en flugask och med skyddande plaströr

om varje fluga. Elegant som sören.

Laxfiskecitat #5

”floderna och det våta elementets bebyggare skapades för den vise att meditera över och för dåren att tanklös gå förbi”

Från boken The Complete Angeler, av Izaak Walton och Charles Cotton, översättning av Olof Lagercrantz.

(Tack till Thomas Schönström)

Ullsock från flugor.se

Ullsock i storlek tio från flugor.se snart i ett vatten nära mig.

Ägnade tio minuter av lunchen idag åt att leta välbundna ullsockar i någon nätbutik. Och som vanligt fanns de mycket närmre än jag anade; på flugor.se. Beställde raskt sex ullsockar på dubbelkrok storlek tio, och sex ullsockar på dubbelkrok storlek åtta. Och sedan, när jag ändå var i farten, passade jag på att beställa lite fina tubflugor till vårfisket. Ullsockarna ska dock få bekänna färg tidigare än så. Nästa tisdag närmare bestämt.

I Sydsvenskan

Igår publicerade Sydsvenskan en artikel om mitt bloggande och denna blogg. Blev intervjuad för en dryg månad sedan, så jag blev faktiskt rätt förvånad att den kom in och att den blev så omfattande. Men det är förstås bara kul!

Klicka här för att läsa artikeln (länk till sydsvenskan.se) eller dubbelklicka på bilden av artikeln nedan.

Laxlängtan i Mörrum: sista passet

Strax innan skymningen trädde in tog en brunöring min fluga. Den var inte stor, men bjöd motstånd. Självklart fick den omgående gå tillbaka. När mörkret började tätna gick jag längst ned i Brukets pool. Där finns en fin nacke som jag fått tips om att fiska av i mörkret. Trots att det ännu inte blivit kolsvart kändes det inte riktigt bra. Svår vadning, fors, träd och mörker gjorde att jag tappade min entusiasm. Men jag hann inte mer än lyfta blicken från ån förrän den var tillbaka; på motsatt strand kom nämligen två rådjur ned för att dricka. Jag stod blickstilla för att undvika upptäckt, men självklart såg de mig. Under en lång stund var vi alla stilla. De såg på mig, och jag på dem. Efter ett tag bestämde de sig för att jag inte utgjorde någon fara, och fortsatte ned till ån och drack. I samma stund beslutade jag mig för att mitt fiske var

över och satte mig ned i lugn och ro och njöt av de vackra djuren.

Uppe vid bilen en stund senare fick vi besök av Magnus Hammarström, guide hos flugfiskeguiden i Mörrum. Magnus berättade att han tappat en fisk vid Härnäs under kvällen.

Därefter packade vi ihop och snart startar resan hem. Det har varit en suverän helg, men det ska bli fint att komma hem till min kära och till lillkillen!

Laxlängtan i Mörrum: Vångaströmmarna

Fick precis besked att Allan Söndergaard landat en brunöring. Inte så stor, men smällfet. Jag och Thomas ägnar oss åt Vångaströmmarna. Mycket fin sträcka, känns trolsk.

Foto: Henrik Strömqvist

Laxlängtan i Mörrum: Riksgränsen

Thomas Schönström fiskar av pool ett, Riksgränsen. Namnet kommer av att riksgränsen en gång gick här. På ena sidan ån låg Danmark, på andra sidan Sverige. Idag fungerar ån fortfarande som en gräns mellan Blekinge och Småland.

Laxlängtan i Mörrum: Palles laxhanne

Laxlängtan i Mörrum: söndagmorgon

Det var jobbigt att stiga upp imorse, erkänner det. Började fiska i pool ett, riksgränsen, tillsammans med Thomas och Jonas. Ett stort vak avslöjade en stor öring och temperaturen höjdes. Fiskade aktivt på den dock utan framgång. Nu har vi ätit frukost och packat ihop våra saker. Har också hunnit med en runda i brukets pool och det gav mersmak. Hade en ordentlig dragning i flugan och nu känns det nära!

Laxlängtan i Mörrun: morgon

Laxlängtan i Mörrum: dag ett

Vi sitter nu och äter middag och summerar dagen. Palle tog en liten laxhanne på eftermiddagen och strax efter det drog Johan en öring i fyra kilos klassen. Utöver dessa flera gäddor. Jonas Runnberg från fiskebloggen.se har precis anlänt. Han ska säkert ut i mörkret.

Johan Gustavsson drillar höstöring. Foto Palle Malmros

Laxlängtan i Mörrum: status

Under eftermiddagen har ett par fiskar tappats. Först ut var Allan
Söndergaard som tappade en bra fisk längst ned i Brukets pool,
därefter var det Jan Garcia som tappade fisk och sedan ett par minuter
senare landade en gädda på strax under två kilo. Själv har jag
senaste halvtimmen fiskat på en lax som visat sig några gånger. Det
resulterade i en abborre. Så var det ju inte tänkt.

Laxlängtan i Mörrum: status

Laxlängtan i Mörrum: lunch

Laxlängtan i Mörrum: första kontakten

Johan Gustavsson fick första kontakten med fisk. På andra kastet tog
en öring i två kilos-klassen flugan men valde att hoppa av efter
några hopp. Ger skön känsla för eftermiddagen. Nu lunch.

Laxlängtan i Mörrum: Guidning

Dagen inleds med guidning av Mattias Holmqvist. Otroligt fina pooler.
Måste snart fiska.

Laxlängtan i Mörrum: avfärd

Bilen packad. Kaffe i termosmuggarna. EST i stereon. Nu kör vi, inget
knussel.

Lite, men kallt vatten

Mörrumsresan närmar sig med stormsteg. Och om mindre än ett dygn börjar vi fiska! Såg nu på morgonen på morrum.com väderrapporter som både bådar gott och lite mindre gott. Positivt är utan tvekan att vattentemperaturen kontinuerligt sjunker och nu är nere på mycket trevliga 14 grader. Det som är något mindre positivt är att förra helgens vattenhöjning till 16 kubikmeter är borta och nivån är åter nere på 11 kubikmeter. Men rapporter senaste dagarna visar med all önskad tydlighet att fisket trots vattensänkningen är bra och att det landas mellan 10–20 fiskar varje dag på Kronolaxfiskets sträckor. Så förutsättningarna känns faktiskt riktigt, riktigt fina.

Självklart kommer jag blogga kontinuerligt under hela helgen.

Poolindeling

Kvällen har idag gått åt att ännu mer förbereda helgens Laxlängtan i Mörrum. Har sammanställt gruppindelning för fisket och vi kommer att fiska i par två pooler i taget. Inte helt lätt eftersom vissa fiskar med fluga och vissa med spinn. Har dock fått tips av medfiskare som kan sträckan och det har onekligen hjälp. Nu får helgen visa om jag lyckats lösa pusslet på ett begåvat vis.

Lasagne, en naturlig del av fisket

Jag har sagt det förut, men kan säga det igen; flugfiske efter lax och öring är mycket mer än att stå vid eller i en å och fiska. Idag är det till exempel lasagne. Helgens resa till Mörrum går nämligen in under kategorin Laxlängtan tillsammans. Vi är åtta lax- och öringsfiskare som ska upp eftersom vi alla vill känna laxlängtan i Mörrum. Och eftersom det är jag som arrangerar det hela, ja då är det också jag som fixar med maten. Därför ägnar jag denna kväll åt lasagne. Lyckligtvis får jag hjälp av min kära. Det tror jag nog att mina medfiskare kommer uppskatta.

Inget knussel, bara självförtroende

Nu har jag, med hjälp av tips från kloka bloggläsare, formulerat planen för helgens Mörrumsfiske. Jag ska återgå till min grundregel, den regel jag praktiserar i allt övrigt fiske; minimera valen av beten och linor och ägna den aktiva fisketiden åt fiske och inte åt fundera på vad som kan göras annorlunda. Detta är något jag kom till insikt med för längesedan, men som jag plötsligt verkar ha glömt bort. Så till helgen gäller följande recept: flytlina och en snabbsjunkande kort spets, lång tafs och längst ut en ullsock. Inga tveksamheter, inget knussel, bara självförtroende. Kommer bli hur bra som helst!

Laxfiskecitat #4

”Personligen tycker jag att september är den ljuvaste tiden vid Mörrumsån. Åns vatten speglar då himlens marinblå färgton, svamparna lyser vita och gula och röda i strandbrinken, hasselnötterna har mognat. Kor går och betar, att smyga under de vidgrenade bokarna är som att vandra i en förtrollad skog. Dagarna är lugna, färgerna står mättade. De spön som finns vid ån är lätt räknade. Mörrumsån har dessa dagar en fläkt av pastoral idyll. Fisket, med eller utan fisk, ger något av verkligt värde – en sund avspänning, en vila för hetsade, upprivna nerver.” Hans Lidman

Från boken Lax i Mörrum

Det ser mörkt ut

Nu står jag här igen. Vid Mörrumsåns strand i totalt mörker. Och jag minns tydligt hur svårt det var att fiska förra gången. Och det känns inte som att det blir lättare nu. Men jag har gjort ett par kast och de kom ut varje fall. Om tafsen var sträckt har jag ingen som helst aning om. Inser att det kommer ta tid att bli bra på mörkerfiske och det känns som att det får bli en utmaning längre fram. Just nu har jag fullt upp med att bli bra på fiske i dagsljus. Det måste få gå före. Kommer fiska en timme till. Och sedan blir det hemfärd och planering för nästa helg. Då ska vi fiska lördag och söndag i Mörrumsån, fast en sträcka längre norrut. Ska bli sjukt fint förstås. Men mer om det längre fram.

Head and tail

Började känna mig lite seg under eftermiddagsfisket. Trött och dessutom fick jag ingen ordning på mina linor, sjunkspetsar, sjunktafsar etc. Det är en djungel och jag gick vilse. Men när det plötsligt började slå fisk på vår sträcka, ja då kom energin tillbaka i en rasande fart. Jag och Christer stod och pratade när en stor fisk gick upp i en head and tail. Och sedan en till och sedan en till. Vi vadade snabbt ut i position och började fiska på var sin head-and-tailande fisk. Jag fiskade med en liten brun fluga och när den inte gav utdelning, bytte jag till en ill-orange. Tänkte det var bäst att chocka dem. Men icke. Christer fick däremot ett bra hugg och ett leende hann sprida sig på hans läppar. Lika snabbt dog det dessvärre ut.

Snart dags att bryta för mat. Sedan ska vi låta ån vila en timme innan vi kör igång med mörkerfisket. Då ska vi fiska översta sträckan igen, och det är ju utan tvekan vår favoritsträcka!

Dagens första

Strax innan lunch tog Martin en lekfärgad lax på ca 2,5 kg som fick
simma tillbaka. Christer tappade en fisk och Mattias hade känning. Nu
är det poolbyte. Jag och Christer ska fiska mellersta sträckan. Det
var där Martin tog sin; bästa sträckan!

”Pool-byte”

Efter tre timmars morgonfiske, vilket inkluderade spännande men
löjligt svårt mörkerfiske, tog vi paus och summerade fisket så
långt. Jonas och Mattias (fiskebloggen.se) hade båda haft plogar
efter flugan och vi hade alla sett mycket fisk. Själv fiskade jag
under en lång stund på en mellanlax som körde head and tail rakt
framför mig. Spännande men utan resultat. Vi körde tillbaka till
Walhalla och åt en riktigt schysst frukost. Sedan blev det 30 minuters
vila. Nu är vi tillbaka vid ån och vi har bytt pool. Jag och Christer
är nu längst ned. Absolut bästa sträckan har vi kommit fram till
unisont. Snart smäller det.

På väg

På väg till vår sträcka nu. Det känns hett och jag vet att någon
av oss kommer drilla fisk idag. Nu blir det tre timmars fiske, sedan
bryter vi för frukost. Vi har delat in oss i par och sträckan har
delats i tre delar. Jag och Christer börjar överst. Helt klart hetast
sträcka har vi bestämt, jag och Christer.

På plats i Mörrum

Har nu anlänt till Mörrum och mött upp med mina medfiskare. Vi
började med att checka in på klassiska hotell Walhalla. Extremt
charmigt och dessvärre slitet. Men det känns i väggarna att detta en
gång varit ett vertitabelt laxfisketempel. Därefter åkte vi upp till
den sträcka av Mörrumsån vi ska fiska på och tog en titt på den i
dagsljus. Mycket, mycket fin sträcka. Bådar gott!
Nu blir det middag med spår av det ljuva 80-talet. Precis som det ska
vara på Walhalla. Sedan blir det tidigt sänggående. Klockan 05.00
kör vi igång.

Ljud till laxen

I bilen på väg till lax- och öringsfisket är det viktigt att rätt sak spelas i högtalarna. För min del betyder det i regel någon form av modern jazz och därför vill jag passa på att bjuda på ett skivtips. Esbjörns Svenssons Trios senaste och dessvärre sista skiva: Leucocyte. En fantastisk platta som är helt improviserad. Enligt uppgift var bandet på semester, tröttnade snabbt på att vara lediga och sökte därför upp en replokal och studio för att jamma. Allt spelades in och blev skivan Leucocyte. Esbjörn Svenssons själv fick dessvärre aldrig njuta av kritikernas rosande; ett par veckor innan skivsläpp drunknade han under en dyktur utanför Ingarö i Stockholms skärrgård.

Tips 1: Lyssna särskilt på sjutton minuter långa spår två, Premonition I. Earth och på spår sju, Leucocyte I.Ab Initio.

Tips 2: Skivan finns på Spotify tillsammans med en massa andra bra EST-plattor.

Mycket nöje!

Nostalgi på väggen

Var idag hemma en sväng hos mina föräldrar och passade förstås då på att titta in i mitt gamla pojkrum. Och gissa om jag blev glad när jag såg vad som hängde på väggen i ett hörn. En bild jag hunnit glömma men som är mer aktuell än någonsin; ett halvdassigt foto på mig när jag fiskar två-handsfluga i pool 15. Eller rättare sagt när jag vadar in till land efter att ha fiskat. Jag är osäker på hur gammalt fotografiet är, men jag tror att jag är sexton år vilket innebär att fotot är nästan tjugo år gammalt. Jag minns tydligt dagen. Det var nämligen första gången jag fiskade med ett två-handsspö och det gick förstås inte så bra. Hade hunnit lära mig enhandsfiske i regnbågsdammar och försökte fiska på samma sätt. Lät alltså inte strömmen ta flugan, utan jag stod stilla, kastade endast överhandskast och gjorde hemtag så fort flugan landat. Men jag tyckte det var kul, det minns jag tydligt och min inställning var det inget fel på. Just denna dag, när fotografiet togs, var jag i Mörrum tillsammans med min familj och goda vänner till familjen. Vi hade övernattat på stadshotellet i Karlshamn och när hela sällskapet åkte tillbaka till dit för att äta frukost, då stannade jag kvar och fiskade. På samma plats, vid samma sten i pool 15. Kommer fortfarande ihåg hur starkt jag hoppades på att ta en lax medan de var borta och verkligen kunna överraska dem. Så blev det förstås inte. Och enda orsaken att jag inte redan då, för tjugo år sedan, verkligen lärde mig laxfisket är helt enkelt att det var för långt till ett bra vatten för en körkortslös entusiast. Men nu har jag sedan en väldig massa år körkort, så nu har jag inget att skylla på längre.

Svensk fiskevårdsavgifts icke vara.

På den utmärkta och välskrivna fiskebloggen Åtankar finns ett mycket intressant inlägg om förslaget på en svensk fiskevårdavgift, ett förslag som röstades ned eftersom det fanns en oro från statens sida att administrationen skulle bli för dyr. 200 kr per sportfiskare och år skulle det kosta, vilket uppskattningsvis skulle generera 80 miljoner till fiskevård av svenska vatten. Sportfiskare var i regel positiva till förslaget och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund gav postivt besked i de utredningar som fanns kring frågan. Men det skulle bli för jobbigt att kontrollera vem som betalt var besked som gavs och riksdag och regering stoppades raskt ned huvudet i sanden igen.

Läs inlägget genom att klicka här.

Tripp till Walhalla i helgen!

Senaste dagarna har jag känt svår laxlängtan. Dels känns det som att det är alltför längesedan jag fiskade, dels börjar insikten om att säsongen närmar sig slutet bli allt klarare. Ska, som jag skrivit om tidigare, upp och fiska vid Mörrum FVO nästa helg, men det är NÄSTA helg. Löjligt långt borta. Men så kom lösningen som ett brev på posten idag. Åker nu på lördag upp till Mörrum och ska fiska på Hotell Walhallas privata sträcka på söndag. Dessutom blir det middag och boende på det klassiska fiskehotellet. Extra kul är att jag ska göra det med kompisar från fiskebloggen.se och kompisar till dem. Det blir alltså ett riktigt hardcore-fiskedygn och det känns som att chanserna att få kontakt med lax eller öring är stora. Flott som attan!

Laxfiskecitat #3

”Fräsaren har faktiskt misslyckats att få en lax överhuvudtaget. Men han har bara hållit på med laxfiske i fyra år. Det kan ta längre tid än så innan man får sin första lax.” Mikael Engström

Från artikeln Första drillen, Fiske för Alla #7, 2009

Vargen kommer!

Som passionerad sportfiskare har jag, precis som de allra flesta passionerade sportfiskare, haft napp och tappat fisk som jag skulle göra vad som helst för att få upp. Inte bara vanliga napp, utan napp av fiskar jag drömt om. Och det värsta av allt är inte att fiskarna gått segrande ur våra fajter, nej det värsta är att jag varit utan vittnen. Och det är detsamma som att nappen har aldrig ägt rum.

Mitt livs första napp på flugspö hade jag i Sallerupsdammen. En djup krater strax utanför Malmö, ibland fylld med regnbåge. Jag var väl en femton år gammal och hade ett nyinförskaffat ABU flugspö som jag vevade med för glatta livet. Fiska regnbåge kunde jag nämligen. Ett par år tidigare hade jag vid ett pass i dammen tagit två stora bågar i två-kilos klassen och tappat en, och året innan tagit en regnbåge på dryga kilot och tappat fem (löjligt slö jiggkrok). Men nu stod jag där med mitt flugspö och det var onekligen lite annorlunda. Jag var helt ensam vid dammen, så när klockan passerat lunch, ja då skämdes inte jag utan la mig i gröngräset och tog en lur. Efter ungefär en timme vaknade jag till och gick yrvaken ned till kanten och la ut min vita streamer i ett elegant kast, nåja. Då började det att rycka i spöet och jag stod som ett fån och såg den färgglada linan sträcka på sig. Helt yrvaken och inte alls medveten om vad som skedde. Det var först när en grann regnbåge hoppade en halv meter ovan ytan som min hjärna började lägga ihop ett och ett. Fisk, jag hade fisk! Hade var ordet, för det där hoppet föll väl ut för regnbågen. Kvar stod jag, ensam vid kratern, och tittade på dammen som åter blivit blank. Min första regnbåge på fluga, ja faktiskt min första fisk på fluga överhuvudtaget, tappade jag eftersom jag inte var vaken. När jag kom hem på kvällen berättade jag ivrigt för familj och kompisar. Jaså, ja vad kul var det någon som gäspade tillbaka.

Några år senare var jag på vandring i de svenska fjällen tillsammans med min dåvarande flickvän och mitt dåvarande flugspö. Flickvännens familj var också med och de hade laddat upp med ett bensinmacksspö av bensinmackskvalitet. Andra natten stannade vi till vid en liten bäck som efter ett regnväder förvandlades till en flod. Medan vi ägnade morgonen åt att försöka få vår packning torr (våra tält svämmade över när floden kom), sprang flickvännens lille lillebror längs kanten och kastade med bensinmacksspöet. Och självklart tog han en riktigt fin öring nästan med en gång. Sedan var det flickvännens pappas tur. Två fina öringar landade han med hjälp av samma spö. Vid detta laget var jag så uppspelt att jag slet ut lina från min fina, dyra flugrulle och knöt på en imitation av en puppa som jag köpt eftersom försäljaren använt argumentet; ja, de kan ju ta på en sådan här. Jag kastade, och kastade, bytte plats, kastade, kände stress och fortsatte kasta. Plötsligt tog det stopp och när jag gjorde mothugg tyngde det skönt i spöet. Underbart! Vände mig om för att triumfera och konstaterade med en gång att ingen var där. Ropade ”napp” men fick inget svar. Resten av sällskapet hade uppenbart viktigare saker att göra än att se mig flugfiska. Och så slaknade linan. Och då kom de tillbaka. Jag hade en försäkrade jag, den var fin. Vad kul för dig svarade flickvännens lille lillebror och pappa. I deras händer såg jag sammanlagt tre nyrensade öringar glittra i solen. Jag hade en. De hade tre.

Vid en resa till Mörrumsån samma år stod jag strategiskt placerad överst i pool två med mitt spinnspö och ny ambassadeur i handen. Det var en bra plats av två skäl, dels för att min far tagit lax precis där, dels för att jag var så nära flugfiskarna i pool ett och det var ju egentligen en sådan jag ville vara. Tjugo meter nedströms stod min far och kastade. Mitt fiske gick i ärlighetens namn sådär. Det var rätt lågt vattenstånd och jag fastnade med jämna mellanrum i botten. Men varje gång det skedde gjorde jag instinktivt mothugg, stannade upp i rörelsen och kände efter. Ingenting. Bara botten. Min far tittade åt mitt håll och såg mig stå med böjt och stumt spö flera gånger. Men så skedde det jag så länge längtat efter; det var inte stumt när jag gjorde mothugg. Spöet böjdes nedåt och fem tunga knyck kändes ända in i mitt hjärta, via ryggmärgen, meniskerna och magsäcken. Och sedan rätades spöet ut igen. Förstelnad vände jag mig åt min far som förstås inte sett någonting av min oerhörda laxfajt. Jag rusade bort till honom och halvskrek, jag hade precis napp! Jaså sa han och tillade; det var säkert en id. DET VAR SÄKERT EN ID. Varför skulle det vara en id? Ja, visst kan det ha varit en id, det finns id i Mörrumsån, men när vi fiskade lax och jag fick napp, varför var det då en id? Men det var ingen som sett mitt napp och jag hade helt enkelt inget case. Min laxfajt var en idfajt och vem minns och pratar om en sådan?

Men ju mer erfaren fiskare jag blir, desto mer koll har jag fått när det är läge att vara tyst om tappade fiskar. En bra utgångspunkt är; varje gång. 

Det struntar jag i.

Laxlängtan i Mörrum

Sitter nu ikväll och förbereder nästa helgs ”Laxlängtan i Mörrum”. Då kommer jag och sju medfiskare tillbringa helgen på sträckan Mörrum FVO och försöka överlista både öring och lax. Ska förstås bli extremt roligt! Till denna laxlängtan tillsammans-helg är vi fulltaliga, men om du har lust att följa med nästa gång eller till något annat ställe (det blir till exempel en resa till Byske i juni), skicka ett mejl till markus_lindsjo@hotmail.com 

Så ska det låta!

Ta en titt på följande YouTube-film från norska Alta och höj volymen på datorns högtalare. Sköna rusningar som får bromsen att skrika. Ger garanterat gåshud.

Klicka här för att se filmen.

Att utmana ödet

Var i Stockholm under helgen och såg följande precis nedanför Sagerska Palatset. På den sluttande kanten som var max 40 cm djup satt en fiskare och balanserade på en pall medan han fiskade lax. Det fanns inte ens antydan till chans att han inte skulle åkt i om en riktig lax tog hans spinnare. En syn som gjorde att jag var tvungen att stå och titta länge. 

Nästan hat trick

Det fina Mörrumsfisket fortsätter. Och dessvärre är jag inte där. Men det är otroligt kul och inspirerande att läsa fångstrapporterna som berättar om fina bedrifter. Särskilt imponeras jag av erkänt duktige Markus Zimmer som de senaste två dagarna landat tre laxhonor, 102, 106 och 112 cm långa, i poolerna 27 och 32. Det måste vara fantastiskt att få uppleva sådana dagar, och jag bugar djupt av beundran.

Bilresans agenda

Mycket av min avsatta laxfisketid ägnar jag dessvärre åt biltransport. Det är nästan 17 mil till mitt närmsta laxvatten, Mörrumsån, och övriga vatten är betydligt längre bort. I somras var jag både i Byske, 148 mil, och Namsen i Norge, 140 mil hemifrån. Och när man väl är framme och fiskat av en pool, ja då är det bara att stiga in i bilen och köra till nästa sträcka. Således är det viktigt att göra något vettigt av tiden i bilen och jag använder den uteslutande till att ladda upp för vad som komma skall. Under mina turer har jag skapat en agenda och den har blivit nästan helig; så här måste resan gå till. Agendan ser ut enligt följande:

På väg till laxfiske: Två termosmuggar med kaffe och mjölk, vadarbyxor på, fiskekeps på, ett skarpt vakande öga på de vattendrag jag passerar och Esbjörn Svenssons Trio eller annan ”modern” jazz i högtalarna.

På väg mellan pooler: Total tystnad.

På väg hem från laxfiske: Minst en 1,5 liter smaksatt Ramlösa, en påse Gott & Blandat alt Salt & Blandat, fiskekeps av, nyheter eller annat pratprogram på radion (musikförbud råder).

Fråga om rulle

Trots att jag har ett smidigt lin-system från Rio där varje lin-del avslutas med en ögla, tycker jag att det vore fint att slippa byta klump alltför ofta. Således tänkte jag ha min flytklump på en rulle och min intermediateklump på en rulle. Jag har en rulle av märket Slate, klass 9–11, och på den sitter min intermediateklump. Dvs den lina jag fiskar mest med. Men jag har också en 20 år gammal, men i stort sett oanvänd, rulle från J.W. Young & Sons (se bild) och nu är min fundering om den är något att ha – fixar den en riktig laxfajt? Eller är det bättre att köpa en ny rulle till flytlinan? Och vad ska jag då satsa på? Tacksam för åsikter och tips!

Laxlängtan

Laxfiskecitat #2

”Kolla in dina medfiskande, hur de fiskar, och gör något annorlunda.” Kent Håkansson, Fiskeförvalatare på EM

Från filmen Mörrumsån Lax- och havsöringsfiske i klassiska strömmar

Kvantitet och kvalitet!

Precis som jag skrev i ett inlägg igår verkar det lossnat i Mörrum. Och det med besked! Läser nu på morgonen att det igår fångades 25 fiskar i ån, varav en öring på 8,54 kg i pool 23. Helt otroliga siffror som är helt i klass med dagarna kring premiären. Läs mer på morrum.com