
Plockade igår fram fiskeprylarna till Mörrumsfisket på söndag. Det tog inte många sekunder innan lillkillen var på plats och granskade. Vadarstaven var klart mest intressant.
Har bokat sträckan vid Mörrum FVO näst sista helgen i september. 3,5 km Mörrumså fördelat på nio pooler och åtta spö! Då det råder fiskeförbud på sträckan under vardagar, är detta onekligen så nära ofiskat vatten man kan komma i Mörrum.
Satte samman ett paket innehållande, fiske två dagar, boende, guidning av sträckan och skickade ut förfrågningar om att följa med till lite fiskeintresserade kompisar. Inom sju minuter (!) hade jag tre jakande svar… Kul. Alla har inte svarat ännu, men två platser återstår ännu. Om du är intresserad av en plats, skicka ett mejl till mig på markus_lindsjo@hotmail.com
Fick mejl från fiskekamrat Christian som lockar med en resa till Grönland för fiske efter röding nästa år. Låter förstås sjukt spännande. Har dock lite andra rese-tankar; Norge under sommaren och/eller fiske efter springers (lax) i Skottland under våren. Christian kommenterade mina planer med: ”Springers i Skottland är förvisso också hett, men hur hardcore är det egentligen i jämförelse med rödingar på 3 kg”
Tål att tänka på.
Läste i Pelle Klippinges ”Avancerat Laxfiske” på sidan 73 om vikten av att känna till hur olika pooler fiskar beroende på vattenstånd. Vet ej om denna information finns samlad för Mörrumsån, På morrum.com är det ju möjligt att söka på fångst respektive väder/vatten, men jag kan inte finna sambanden mellan dessa summerade. Således är det precis vad jag ska göra. Gå genom varje dags fångst i varje pool och se på vattenståndet i ån för respektive dag. Osäker på hur många år jag ska gå tillbaka i tiden, men jag tror jag gör en avgränsning på tre år. Är dessutom osäker på hur jag ska hantera premiärfisket – det är ju egentligen inte ett representativt fiske för ån. Eller så påverkas det precis som alla andra dagar av vattenmängden? Hmmm får gå genom statistiken och se om jag ser några samband.
Så snart jag kommit någonvart i detta projekt, publicerar jag det förstås här
Nu verkar det som om ”medium-laxarna” är på gång i Mörrum. De sista tre laxarna som fångats har vägt mellan 5,5 kg och 7,6 kg. Och med tanke på att maj-månads snittvikt hamnade på 11,78 kg, så är dessa onekligen av en något mindre kaliber. Skulle vara trevligt med ett stort steg av dessa fiskar innan laxkalven/grilsen stiger.
Ser också på fångststatistiken, på morrum.com, att samtliga nystigna laxar tagits på fluga. Tur att det är den fiskemetoden jag fokuserar på nu alltså…
Nu är snart maj slut och det är väl ingen överdrift att säga att majlaxfisket i Mörrum inte bjöd på kvantitet, men väl på kvalitet. Endast 19 laxar har hittills landats med en medelvikt på 12,35 kg! Endast fyra av dessa vägde under tio kg. Största lax vägde 19,06 kg (!) och togs på fluga i pool ett den 7/5 av Alex Viklund. Det är självklart inte säkert att detta blir årets majlax, denna fiskedag återstår, men mycket talar förstås för att det blir så.
Läste i Fiske För Alla (#2 09) om hur landets riktiga ”laxminkar” bedriver sitt fiske. Bland annat var det en intervju med en kille som heter Micke Andersson och som hade Byske Älv som svenskt favoritvatten.
Tittade i kväll på fångstrapporterna från Byske och kunde där konstatera att en viss Micke Andersson fiskat de tre senaste dagarna och tagit tre laxar! 27/5: 6,1 kg, 28/5: 15,4 kg, 29/5: 6,7 kg. Det lär vara samme Micke Andersson och helt klart är att titeln Laxmink är talande. Hatten av.
Jag och min far kom upp till ån kl 06.20 och möttes av en helt underbar morgon. Det var inte rent solsken, vilket utlovats, utan snarare halvdimma, molnigt, och solfläckar om vartannat. När vi kom ned till pool ett blev det extremt tydligt att de sista dagarnas åsk- och regnväder i Skåne, inte dragit in här. Endast 11 kubikmeter vatten visade informationstavlan vid invägningen.
Klockan nio skulle vi träffa vår guide från River Mörrum vid laxens hus, så vi inledde med att fiska i närheten de första timmarna. Medan min spinnfiskande far begav sig ned till gränsen mellan pool ett och två (just där landade han en lax en gång…), gick jag över bron vid Kungsforsen för att ta mig an pool ett från östra sidan. Ett par medfiskare var redan ute på sina rundor, så jag fick börja med att vänta en stund på min tur. Rätt snart kom jag dock ut och det kändes riktigt bra. Gjorde inte extremlånga kast, men några av kasten satt fint. När jag vadat ned cirka tio meter gick en medfiskare i ovanför. Precis där jag precis gått i. På hans första, eller möjligen andra kast ropade han till, och när jag instinktivt vände mig om möttes jag av ett böjt spö och ett leende. Vi andra i poolen slutade förstås fiska och begav oss upp på Whiskey-island där landning förbereddes. Blev dock förvånad över hur lite kamp fisken bjöd. Trodde ett tag att det var en övervintrad fisk som tagit flugan, men när den väl kom in mot land blev det tydligt att det satt en nystigen skönhet i andra änden av linan. Det var dock ingen jättelax, men väldigt vacker. Precis den storlek jag skulle vilja inleda med att ta… Laxen var en hona och vägde 5,8 kg. Klicka här för att se bilder på fajten.
Efter en runda i ettan, som började bli full med fiskare, gick jag ned till fyran. Förstås mig inte riktigt på denna pool. Alla verkar älska den nämligen. Okej med tanke på vilka fiskar som fångas i poolen och som visar sig med jämna mellanrum, men jag tycker den är riktigt svårfiskad. Det är ingen fart på vattnet förrän strax innan nacken ned mot femman, vilket gör mitt flugfiskande dåligt. Ingen funkar riktigt som det ska. En dag, kanske även jag ser storheten i denna pool. Satt en ullsock i en sten och fick ett par knutar på tafsen.
Vid laxen hus mötte vi Magnus Hammarström från River Mörrum klockan nio. En ruskigt begåvad flugfiskare som hela våren landat bra med fisk i ån och som för bara ett par veckor sedan fångade en silverblank lax på 14,2 kg i Vittskövle. Ensam!
Magnus guidning inleddes med att vi tog oss an den norra sträckan. Han visade oss en del fina pooler och framförallt var fisken står i dessa pooler. Vi började med pool 32 och även denna gång häpnande jag över hur vackert där är. Sedan åkte vi vidare ned till Persakvarn vid pool 31 och 30 och därifrån ned till pool 22-20 vid åkroken. Att vi blev visade fina fiskeplatser i Mörrumsån är ingen överdrift! Därefter åkte vi upp på östra sidan och tog en titt vid hästhagen. En pool som var helt full av fiskare. (Antagligen eftersom en nystigen lax på dryga 16 kg landades här i helgen.) När vi var klara med norra sträckan åkte vi ned till pool 14 för att dels gå genom lite knutar, dels köra lite kastträning. Och jag behövde förstås båda! Magnus fokuserade mycket på att jobba med spöets ”but”, och allt blev faktiskt lite enklare när jag gjorde det samma, istället för att bara följa spötoppen. Sedan är det förstås så att man, eller jag rättare sagt, alltid blir en lite sämre fiskare när jag får nya instruktioner. Allt jag hittills lärt mig, krockade med all ny information, även om allt strävar åt samma håll. Fick dock med mig mycket bra tankar!
Klockan 13, när det var dags att bryta till den norra sträckan, överraskade min kära och min mor med att de kört upp till Mörrum och nere vid äppleviken, vid pool 15, fixat världens födelsedagslunch (min far fyllde år)! Mycket gott och trevligt. Under vår lilla lunch i det gröna såg vi sammanlagt tre snokar i gräset och i ån. En naturupplevelse av rang. En något obehaglig sådan dock.
Eftermiddagen inleddes uppe vid pool 31 och 30. Jag gick först en runda i pool 30, och traskade sedan upp till pool 32. Fantastisk pool att fiska genom helt ensam. Därefter körde vi ned till åkroken. När vi svängde upp på landsvägen möttes vi av en riktigt stor snok som höll på att ringla över vägen. Naturvän, som jag försöker vara, ställde jag bilen som skydd för snoken, tryckte på varningsblinkersen och hoppade ut ur bilen för att dirigera trafiken förbi. Snoken klarade passagen.
Vi gick en runda i pool 22 och 21 utan att märka något liv. Insåg också hur mycket sämre jag är på att kasta från vänster. Måste förstås träna på detta också…
Dagen avslutades med ett par rundor i favoritpoolen nummer 17. Det är något visst med denna pool och det känns som att det kan slå på fisk egentligen när som helst.
En dag kanske det gör det också…
Jag och lillkillen tittar på en lax som visar sig i pool 15
Får, som de flesta sportfiskare, rätt ofta frågan; – hur många fångade du? När jag fiskat torsk eller gädda har jag nästan alltid kunnat svara i plural, men nu när jag fokuserar på två-handsflugfisket har situationen blivit annorlunda. Laxfiske är svårt. Oerhört mycket svårare än allt annat fiske jag utövat. Och om man bara räknar framgång i antal fångade fiskar, ja då är det ju lika bra att bara lägga ned hela tanken på laxflugfiske. Men nu ser ju vi, laxflugfiskare, inte så på saken. Fisketuren är så mycket större på alla plan. Har därför börjat göra liknelsen med golf för mina kollegor. För se, pratar jag golf, ja då förstår de. Jämförelsen är ungefär så här: en dag vid ett laxvatten är ungefär som en dag vid golfbanan. En härlig miljö som man trivs i och en atmosfär fylld av förväntan. Så börjar rundan på första hålet eller första poolen. Enstaka slag sitter perfekt och det känns direkt när slaget påbörjas att det kommer att lyckas. Och på samma vis är det med enstaka kast. Hålet spelas och poolen fiskas genom. Sedan vidare till nästa hål och nästa pool. Ibland perfekt träffljud och ibland perfekt sträckt tafs. Men verkligen inte varje gång. Och sedan när halva dagen gått, tar man en paus och ger sig sedan kanske ut på ännu en runda. – Fick du någon nystigen lax då, blir ändå frågan från den som inte förstått hela liknelsen. Svaret blir en motfråga; gjorde du någon Hole-in-one?
Kollade idag på Mattias Drugges sajt. Han visar där filmklipp från sin senaste film. Helt sjuka kast. Det är helt bisarrt att det går att kasta så långt och med så liten ansträngning. Avundsjuk! Klicka här för att komma till filmklippet.
Passa också på att läsa mitt längre reportage om Mattias; Samtal om laxlängtan med Mattias Drugge.
Här i sydskåne regnar och åskar det för andra kvällen i rad. Hoppas innerligt att det samma sker i Blekinge. Sedan jag var uppe i Mörrum förra veckan har vattenföringen stått still på 13 kubikmeter i sekunden. Mer vatten behövs. Därför hoppas jag på blöta dagar fram till måndag. För då är det ny fiskedag!
Har drabbats av Norgefeber. Vill så gärna åka dit och fiska lax. Och kombinera detta med att bli bättre på att kasta och fiska. Har hittat tre alternativ jag ska kolla närmre på:
1. En vecka i Gaula med fiskeresor. Deras upplägg verkar helt suveränt. Och filmen som visas på sajten ger onekligen mersmak. Klicka här för att läsa mer.
2. Kurs, också i Gaula, med Pelle Klippinge. Verkar förstås också vara extremt intressant. Klicka här för att läsa mer.
3. Kurs, eller havsöringsskola i Driva, med Mattias Drugge. Ja, bättre instruktör i den ädla spey-kast konsten finns väl knappast. Klicka här för att läsa mer.
Ska omedelbart kolla närmre på dessa. Till en början se om det finns några platser kvar.
Visade mina nya spöhållare till bilen för min far idag. Äntligen någon som förstod och tyckte att köpet av dem var en bra idé…
Läsandet fortsätter. Helt klart är att boken ”Avancerat laxfiske” av Pelle Klippinge kommer läsas många gånger. Så mycket bra tips och tankar. Dessutom skönt att läsa att trots att Pelle Klippinge själv landat väldigt många laxar, anser han sig inte på något vis vara fullärd. Boken är trots hans erfarenhet full av nyfikenhet. Högsta betyg.
Kl 04.00 ringde klockan. Bara att stiga upp och köra de 16 milen till Mörrumsån. En fantastisk sträcka att köra i gryningen och se Skåne vakna upp.
Framme i Mörrum inledde jag , som vanligt, med att ta en titt på pool 1 och konstaterade att ån nästan var tom på vatten, endast 13 kubikmeter! Poolen var däremot alldeles tillräckligt fylld med fiskare, och begav mig därför ned till Forsbacka vid pool 15. Parkerade bilen och njöt i fulla drag av den underbara morgonen när jag laddade mitt spö. Valde en Ullsocken bunden på tub och en krok i storlek åtta.
Vadade därefter ut och gjorde några inledande kast. Det kändes inte särskilt bra. Försökte fokusera på tekniken och följde spötoppen med blicken. Det blev bättre, men den där ”rätta känslan” lös med sin frånvaro. Hmmmm.
Plötsligt slog en lax tio meter uppströms. Således omöjligt att fiska på, men en härlig temperaturhöjare. Fiskade en runda i 15 och begav mig därefter upp till min favoritpool på södra sträckan; 12:an. Ett par tyska medfiskare fiskade av poolen och deras kastteknik såg extremt bra ut. Stannade till och ägnade en bra stund åt att studera dem. Framförallt en sak såg jag; de drog in en bra bit av klumpen också. Inte bara skjutlinan som jag gör. Borde vara en bra teknik för mig eftersom jag ibland upplever att min klump är något lång. Och direkt när jag provade fick jag kvitto på att detta är en bra teknik att kopiera. Sakta, men säkert, började ”känslan” återkomma.
Eftersom det är så lite vatten i ån, var hela 12:an vadbar och det möjliggjorde även för mig nå den heta djupare passagen som går längs med den västra stranden.
På andra rundan hände det! En större fisk gick upp och vakade precis vid min fluga! Har ingen aning om det är flugan som var orsaken, eller om flugans position och laxens position bara råkade sammanfalla. Klart är att det var en adrenalinkick av stora mått. Ett par kast senare upprepades det hela, men sedan blev det åter lugnt. Fiskaren efter mig började komma nära och jag inser att han också måste få en chans på den vakande fisken. Fylld med en skön känsla fortsatte jag mitt fiske nedströms.
Vid lunch stannade jag till vid fiskebutiken i Mörrum och köpte de efterlängtade spöhållarna till bilen. Sannolikt en av världens bästa uppfinningar…
Åkte på eftermiddagen upp till pool 17. Inget vatten här heller, vilket gjorde i stort sett hela poolen möjlig att vada. Kanske var det orsaken till att det inte direkt rådde någon trängsel. Det var bara jag och en amerikansk flugfiskare. Han undrade varför vi inte använder rafting boats i ån när vi fiskar…
Fiskade tre rundor utan att vare sig känna eller se någon fisk.
Åkte sedan upp till Rosendala, pool 32. Författen Erik Erlandsson-Hammargren skriver så varmt om denna pool i sin bok "Mörrum". Självklart körde jag fel, men väl framme var belöningen stor. Vilken fantastisk natur och vilken fantastisk pool! Här skulle jag fiska länge och mycket, det var helt klart. Verkligheten ville dock något annat. Efter endast en runda på nacken ovan strömmen pratade jag kort med min kära i telefon. Lillkillen hemma hade feber och det kändes inte bra att vara kvar. Avslutade Mörrumsfisket för denna gång och det kändes faktiskt inte särskilt jobbigt. Om en dryg vecka ska jag upp igen. Förhoppningsvis har det då kommit ett rejält oväder och möjliggjort ett högre vattenstånd och därför också mer lax!

Nu har jag läst drygt halva ”Avancerat laxfiske” av Pelle Klippinge, och jag kan bara säga; vilken bok! Extremt givande läsning. Han, författaren, får mig verkligen att känna att det jag håller på med är rätt och meningsfullt. Det är svårt att få en lax till hugg, men när den hugger… Boken är mycket välskriven och dessutom väl typograferad och formgiven. Saker som gläder en Art Director som jag.
Imorgon är det som sagt Mörrum. Dags att sova nu med andra ord.

Jag behöver bli bättre på att kasta med mitt tvåhandsspö. Men när närmsta laxvatten ligger rätt många mil bort, ja då har nöden ingen lag. Måste kunna träna på mina kast på nära håll. Bor lyckligtvis ett par hunda meter från viken i Öresund som går under namnet Höllviken. Och där råder just nu ett helt galet horngäddefiske. Ett träningsvatten där det kan slå på fisk med andra ord. Och även om denna fisk inte direkt är dimensionerad för en tvåhandsutrustning, så är det trots allt roligare att träningskasta när det finns chans att drilla fisk.
Således gav mig av kl 05.30 imorse i god tid innan lillkillen vaknade. Var slö och körde till stranden. Väl ute i vattnet upptäckte jag två saker; dels att det inte är samma sak att kasta speykast i stillastående vatten som i strömmande vatten, dels att det är extremt kallt att fiska när det är 5 plusgrader och ösregn. På grund av regnet (som till en början bara var ett duggregn) frös jag så pass mycket att jag gav upp efter en halvtimme. Utan fisk, men med ett gäng lyckade kast i bagaget.
Imorgon bär det av till Mörrumsån igen. Då fortsätter tränandet, fast i ett ”riktigt” vatten.
När jag kom hem idag låg boken ”Avancerat laxfiske – teknik, strategi och drömhugg” av Pelle Klippinge och filmen ”Laxfiskeskolan” med den norske flugfiskeinstruktören Jan Daugaard, i brevlådan och väntade på mig. Gott! När lillkillen somnat slängde jag på filmen och den var helt klart värd att se. Lite småtaffligt gjord, tex så berättar huvudpersonen om den perfekta flugknuten, men i bild visas bara halva knytmomentet. Nåväl. Skön film i en härlig miljö. Det ska bli laxfiske i Norge för mig nästa år!
Boken hann jag egentligen bara öppna. Den får jag stifta närmare bekantskap imorgon på bussen.


Har senaste dagarna testat ett par olika andas-vadbyxor med separat sko. Mina neoprenvadare fungerar förstås hur bra som helst, men jag svettas sönder och samman. Och om jag gör det redan nu, hur kommer det då inte bli i sommar.
Har testat lite olika varianter; ett par Scierra, ett par från Guidline och ett par från Simms. Idag slog jag till och köpte Simms-vadarna. Skor och vadare bar modellnamnet Freestone. De känns riktigt rejäla och jag vet via medfiskare och olika tester att Simms gör bra grejor. Hoppas det gäller även dessa vadare – de är inte en av deras dyraste modeller direkt.