Samtal om laxlängtan med Micke Andersson

När bussen slutligen svänger in på Östhammars busstation ser jag honom genom fönstret. Han sitter kvar i sin bil, det är kallt ute, men jag känner ändå igen honom. Trots att vi aldrig träffats. Förklaringen är att jag under vinteruppehållet ägnat många timmar åt att se på fiskefilm om laxfiske. Och i flera av dem är han med. Alltid med böjt spö och alltid med ett leende.

Micke Andersson välkomnar mig när jag äntligen får gå av bussen. Vi tar i hand och stiger in i hans blå Mazda.

– Vi ska inte så långt, säger Micke och startar bilen. Och jag hinner egentligen inte mer än börja se mig omkring förrän vi svänger in på uppfarten till hans gula trävilla.

Storlaxfajt i Byske. Foto: Henning Oppitz

Oslagbar statistik

Det är inte underligt att Micke Andersson är högvilt för den som ska producera fiskefilm. Jag skulle själv, utan tvekan, kontraktera honom. Micke är nämligen med mycket stor sannolikhet Sveriges, ja kanske till och med nordens, Europas eller världens, mest effektiva och framgångsrika laxflugfiskare. Åtminstone sett till antal landad fisk. Utan att fördjupa mig för mycket fångststatistik, nöjer jag mig med att berätta att under de 40 dagar Micke fiskade i strömmande vatten under 2009 landade han lax eller havsöring på nästan samtliga. Och de få dagar som det blev bom, ja de bjöd på tappad fisk. Hugg och fajt varje fiskedag med andra ord.

– 2009 var inget speciellt bra år. Jag tappade säkert hälften av den fisk jag hade på, säger Micke när vi slagit oss ned i vardagsrummet.

Och han säger det utan ett spår stöddighet. Tvärtom. För Micke Andersson är det bara så, en dag utan landad fisk är inte en särskilt bra fiskedag. Om det handlar om torsk, gädda eller nystigen lax, spelar liksom mindre roll.

Laxjägaren

– Jag har absolut inget tålamod. Bara tanken att i lugn och ro sitta ned och studera en nacke är tortyr för mig. Så jag är väl egentligen ingen laxfiskare, är mer en laxjägare.

Jag hajar till. Ingen laxfiskare? Laxjägare? Vad menar han? Ber om förklaring.

– Det sägs ju att man ska tåla motgångar, bara gilla att fiska och att naturupplevelsen är det stora. Men inget av det där stämmer på mig. Jag gillar att känna hugg och drilla fisk, och därför gör jag allt jag kan för att få göra just det. Under en fiskedag stannar jag sällan särskilt länge på en och samma plats. Jag fiskar av den eller de kvadratmeter som är heta, sedan flyttar jag till nästa ställe, och sedan vidare till nästa och därefter nästa, berättar Micke och avbryter sig plötsligt och säger:

– Men detta betyder inte att jag inte njuter av mina fiskedagar. Tvärtom. Jag är beroende av dem och har svårt att sitta still bara jag tänker på dem.

Naturen in på knuten

Utanför vardagsrummet, på andra sidan altandörren, ligger en tung matta av ren, vit snö. Var tomtgränsen går är svårt att se. En mindre motorbåt på en trailer, perfekt för gäddfiske i skärgården, går att ana.

– Ser du spåren, frågar Micke när jag letar med blicken för att se vilket märke båten är. Han pekar mot skogen, femtio meter bort:

– Det där är säkert vildsvin. Vi har mycket vildsvin här. Rådjur är här varje dag, men vildsvinspår ser jag allt oftare.

Jagar du?

– Bara lax och havsöring.

Byske älv

Jag kom i kontakt med Mickes namn när jag fiskade i Byske veckan efter midsommar i fjol. I ärlighetens namn gick det inte att undgå. För i stort sett varje gång jag stötte ihop med en medfiskare förklarade denne hur jag skulle fiska av aktuell plats eftersom ”det är så Micke Andersson gör”.

– Byske älv är mitt favoritvatten sedan många år. En kompis hade fiskat i älven och tog med mig dit. Mitt mellan broarna nere i samhället fick jag nästan omedelbart på en storlax. Och då detta var en av mina allra första laxar var känslan och upphetsningen enorm. Dessvärre tappade jag den. Försökte andas ut och påbörjade en ny runda och pang! ännu en storlax tog flugan. Givetvis steg denna också av efter en stund, berättar Micke och jag riktigt ser hur han förflyttas tillbaka till den där magiska dagen sommaren 1993.

– Dagen efter såg jag många laxar som var uppe och vältrade sig, men jag klarade inte av att fiska. Det bara knöt sig och jag fick ont i magen. Så stark var känslan! Först morgonen efter gjorde jag ett nytt försök och då tog ännu en lax och jag kunde så småningom landa min allra första byskelax! 10,8 kilo vägde den.

Jag väcker Micke ur hans ljuva minne och frågar vad som är så speciellt med Byske älv? För även om jag själv, efter bara ett besök, utvecklat en form av kärlek till älven, inser jag att Mickes känslor är så mycket starkare och så mycket djupare:

– När jag var barn fiskade jag mycket i Linaälven och eftersom den påminner mycket om Byske, tror jag helt enkelt att jag känner igen mig. Dessutom är byskelaxen något alldeles extra, det finns ingen starkare lax. Åtminstone inte vad jag upplevt.

Micke Andersson fiskade i Norge tillsammans med ett par kompisar. Efter första dagen hade kompisarna landat ett par grils, medan Micke stod utan fångst. Kompisarna titulerade sig fiskekungar och Micke fick namnet Hovnarr. På grund av nederlaget kunde han knappt sova och gav sig därför ut i gryningen. Efter en dryg timme var han tillbaka med dessa båda laxar. ”Lillprinsar, vem är fiskekung nu?” var orden kompisarna tvingades vakna till den morgonen.

Slarva aldrig!

Men, frågar jag, får du någonsin vara i fred när du fiskar i Byske? Alla vet ju vem du är och hade jag sett dig komma körande skulle det utan tvekan vara frestande att följa efter!

– Vissa platser kanske jag inte har för mig själv längre, men om jag ska vara ärlig så är de flesta av platserna ställen som andra fiskare visat mig. Men visst, jag gillar ofiskat vatten, så ibland blir det att jag besöker många platser för att hitta rätt. Väldigt många fiskar dock av poolerna med fel lina, fel fluga eller helt enkelt på fel sätt. Så även om det är andra fiskare på plats, kan de platser jag ska fiska vara ofiskade, berättar Micke och fortsätter:

– Tänk på detta: Slarva aldrig när du fiskar av en plats! Fundera verkligen genom vilken lina som fungerar på aktuellt ställe, med vilken hastighet flugan ska fiskas, vilken fluga som bör fungera och hur du når dit där fisken med sannolikhet står på ett sådant vis att de kommer ta flugan. Det krävs ofta tuff vadning, men vill man att laxen ska hugga har man sällan något val.

Det där låter rätt besvärligt, skjuter jag in.

– Laxfiske är besvärligt, svarar Micke sakligt:

– Det fungerar inte att bli bekväm. Är det läge att byta lina, så måste du byta lina. Hugger det inte på den plats du är, byt plats. Sök upp fisken aktivt.

Underskatta inte linvalet

En stund senare går vi upp till andra våningen. Längst ut mot gaveln finns Mickes fiskerum och det riktigt andas laxfiske. På väggarna hänger läckra bilder på storlaxar, klassiska laxflugor och i ett hörn står en samling spötuber. Bredvid, i ett vitrinskåp, ligger ett trettiotal olika linor och på en snygg rad på översta hyllplanet ett tiotal laxrullar. En av dem är guldig, och kanske just därför är det den som fångar min uppmärksamhet.

– För några år sedan vidareutbildade jag mig till cnc-operatör och när vi skulle göra en övningsuppgift fick vi välja på att göra en ljusstake eller något liknande i metall. Jag gjorde en laxrulle.

Hur mycket av all denna utrustning tar du med dig när du fiskar undrar jag.

– Alldeles för mycket, svarar Micke och skrattar. Nej, men ett par tre spö och lika många rullar. Flugor tar jag med beroende på var jag ska fiska, men alltid i många olika storlekar. Och när det gäller linorna så tar jag säker med hälften av dessa. Just linvalet är extremt viktigt när man fiskar lax. Skulle säkerligen kunna skriva en bok bara om det!

Bananflugan

På andra sidan rummet står ett skrivbord och på det ligger flera olika sorters flugmaterial i olika kulörer och ett gediget flugbindningsstäd sitter fastskruvat i bordsskivan.

– Jag binder alla mina egna flugor, nästan uteslutande tubflugor. Lägger ned extremt mycket arbete på dem. Färgar allt material och gör egna tuber. För det är ju så med laxfiske att alla delar måste klaffa om det ska fungera och om det ska bli något hugg och landad fisk.

– Lägg ned lika mycket ambition och energi på flugval, som på krokval, som på tapering, som på fiskeplats, som på kastlängd, ja på precis alla delar. Se till att skaffa rätt fiskekompisar och ta dessutom gärna hjälp av någon som kan trimma in din utrustning.

Micke plockar upp ett par vackra, mörkgula tubflugor och ger mig:

– Detta är bananflugan. Ett eget mönster jag tagit väldigt mycket lax på. Prova dem i sommar, säger han och ler.

Jag tackar och bugar. Med tanke på Mickes fångststatistik känns det närmast magiskt. Gissa om dessa flugor ska få bekänna färg!

Ofiskat vatten ä A och O

När vi en stund senare sitter i vardagsrummet på nedervåningen och tittar på filmsekvenser och bilder från olika fisken, återkommer vi till vad man kan göra för att öka sina chanser att få uppleva laxhugg.

– Bortsett från att alla delarna i utrustningen ska vara i toppskick och innehålla ett varierande utbud av linor och flugor, så råder jag dig att alltid försöka fiska ofiskat vatten. Försök hitta platser som ingen annan är på. Och det bästa sättet att lyckas med detta är att fiska så tidigt som möjligt på dygnet. Ofta är ljusskiftningarna i gryningen dessutom väldigt bra, säger Micke och fortsätter sedan:

– Lär känna ett vatten och hitta flera platser i det som fungerar. Då kan du fiska av heta ställen mycket mer effektivt och sannolikt få mer kontakt med fisk.

Stor fisk – större glädje?

Kontakt med fisk har bevisligen Micke själv mest hela tiden. Men det som också imponerar med hans fiskeframgåmgar är att det ofta rör sig om stor fisk. 2009 års största lax i Byske, ja den tog Micke. 2009 års största våröring i Emån, ja den tog han också. Blir storleken viktigare ju mer fisk man får?

– Nja, det viktigaste är hugget utan tvekan. Storleken är inte så intressant, men visst, det är en skön känsla att drilla stor och stark fisk!

Nöjer mig med svaret. Micke borde veta.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Mellandagar vid Byske

Det är långt till fiskesäsongen 2010 i Västerbotten. Och även om jag har lyckats finna partier med öppet vatten i både Byske Älv och Skellefteå Älv, så är det väldigt, väldigt mycket vinter här. För en skåning som jag, är det konstanta snöandet närmast overkligt. Svårt att förstå att jag om några månader ska stå här med mitt tvåhandsspö, sträcka ut linan och vara helt omgiven av skir grönska och det trolska ljuset från den eviga midnattssolen.

Planering 2010

Till Byske vill jag även nästa år.

Det börjar bli hög tid att få struktur över kommande fiskesäsong. Kanske inte för att det behövs, utan mest för att det skapar ett skönt sug, men faktiskt också ett lugn – jo det blir laxfiske nästa säsong! Allt är ännu inte bestämt, men jag ser framför mig cirka 40 fiskedagar vid strömmande vatten. Huvuddelen av dagarna kommer jag ägna åt min kära Mörrumså, mitt ”hemmavatten”. Klart är också att det blir en vecka vid River Dee i Skottland och minst en vecka vid Gaula i Norge. Dessutom måste det nästan bli minst fyra dagar vid Byske Älv, och åtminstone två vid Emån. Och om jag har riktigt, riktigt stor tur, kan det bli ett par dagar vid Cascapedia River i Kanada (det skulle innebära en kort avstickare på en Kanadaresa som har helt andra mål än fiske).

Ja, så nu känner jag ett enormt sug, men också ett lugn. Trygg med att 2010 kommer bli ett bra år!

Bokslut 2009: Och nu då?

Kompisen Allan Söndergaard drillar fisk i Mörrumsån i början av april.

Bokslutandet är i och med detta inlägg över. Det har varit nyttigt för mig själv att gå genom säsongen och se på alla delar som spelat in. Det har varit en riktigt bra säsong, men det tror jag nog att de flesta redan listat ut.

Att jag skulle bli så ”hooked” på det här med laxflugfiske, kanske var lite oväntat även för mig själv, men ändå inte. Jag har en tydlig tendens att ägna mig mycket åt det jag ägnar mig åt. Och fiska, det har jag alltid gjort. Det som är speciellt med denna säsong är att jag bara ägnat mig åt laxflugfiske, och att det har känns helt rätt! Jag har i ärlighetens namn svårt att se mig själv utöva någon annan form av fiske framöver. Jo, kustöringsfiske, det ska jag ägna mig åt. Men jag kommer sannolikt aldrig mer fiska torsk, gädda kommer jag fiska en del, men inte mycket, och jag tror inte heller att det blir mycket torrflugefiske efter harr och småöring. Nej, flugfiske efter lax och havsöring, det är grejen. Och har jag tur kommer jag att bli någorlunda duktig på det under min livstid.

Nu starar nästa fas; planering inför säsongen 2010. Och även den ska bli en riktigt bra säsong! Fokus kommer, liksom i år, att ligga på fiske i Mörrumsån, dels för att det är mitt närmsta laxvatten, dels för att jag älskar att vara där. Men jag planerar självklart att också besöka andra vatten. Högt upp på listan ligger en favorit i repris, Byske Älv. Dessutom lockar förstås en resa till Norge svårt. Men några, för mig, helt nya vatten finns också med på önskelistan. Klassiska Em-ån vore en dröm att besöka. Jag har hört så mycket gott om detta vatten och dessutom har det en historia som lockar, så dit måste jag helt enkelt åka. Ett annat lockade vatten är forshagaforsen vid Karlstad som även denna säsong bjudit på ett bra fiske. Forshagaforsen kallar på mig. Det hör jag klart och tydligt. Och sedan har jag förstås svåra drömmar om ett fiske i Skottland nästa vår. Men vi får se vad budgeten säger och tillåter. Ska gå in i tuffa förhandlingar med mig själv inom kort.

Att resa iväg på fiske kommer jag dock göra relativt snart. Ska tillsammans med familjen åka till Thailand över jul och är just i detta nu i full färd med att finna bra flugfiske på plats. Har ett par spännande öppningar, vi får se vad det blir.

Från och med första januari kommer jag också påbörja flugfiske efter havsöring längs våra kuster. Öringar vid kusten har jag tagit förut , men aldrig med fluga, så gissa om jag ser fram emot detta! Har under året knutit fina kontakter med duktiga kustöringsfiskare, så förutsättningarna är fina. Thomas Schönström, som skriver bloggen Åtankar, är av mig utsedd till mentor. Vet dock inte om han riktigt förstått det ännu.

Jag har skrivit en del om jag nu på allvar också ska lära mig att binda laxflugor, och det är något jag verkligen ser fram emot. Risken finns att jag blir lika besatt av detta som själva fisket, men det får det vara värt. Vad härligt att invänta vårfisket vid ett flugbindningsstäd!

Och bloggen då, vad händer med den nu? Sannolikt ingenting, ja förutom att den kommer fortsätta leva och fyllas med små texter, bilder och idéer av mer eller mindre begåvad karaktär. Bloggen tror jag är det som kommer hjälpa mig att överleva väntan på vårpremiären. Självklart kan det bli något färre inlägg och lite längre mellan varje publicering. Det är inte lika mycket att skriva om på vintern som under säsong. Men jag är helt övertygad om att det finns tillräckligt mycket för att laxlangtan.se ska fortsätta leva och utvecklas!

Så välkommen tillbaka imorgon. Och i övermorgon. Och dagen efter det. Och plötsligt en dag, ja då är det vår igen. Och tillsammans har vi hunnit bygga upp en så svår laxlängtan att det är svårt att tänka klart! Fasen vad härligt det ska bli!

Bokslut 2009: Fiskevatten

MÖRRUMSÅN. Den absolut största delen av mitt fiske under denna säsong har jag ägnat åt Mörrumsån. Denna vackra och på många ställen lättfiskade å, full med rekordstora laxar och havsöringar som lockar och skapar förhoppningar med sina våldsamma plask och head and tail. Men samtidigt kanske den svåraste av alla vatten när det kommer till chanserna att landa fisk. Och detta året har verkligen inte varit särskilt upplyftande sett ur det perspektivet. Under majlaxfisket landades det till exempel bara 21 laxar på hela Kronolaxfiskets sträcka, men å andra sidan var snittvikten nästan 12 kg. (Och störst var förstås Alex Vikunds makalösa och silverblanka lax från pool 1 som vägdes in på 19,06 kg.) Dessa två motsatspar; få fiskar som landas, men stora fiskar, är förstår en bidragande orsak till Mörrumsåns magi.

Av 25 fiskedagar ägnade jag 14 dagar till Mörrumsfiske. Nio av dessa på Kronolaxfiskets sträckor, övriga fördelade mellan Mörrumsåns FVO, Hotell Walhallas sträcka, och ABUs sträckor. Dessa dagar har gett mig fina chanser att faktiskt lära känna ”mitt” vatten och gjort att jag numera har några pooler jag absolut tror på och som jag gillar att fiska. Och visst fiskar man bättre när tron finns där och känslan är rätt? De pooler som för min del blivit magiska är kanske föga förvånande, 1, 12, 17, 31 och 32. Några av åns mest klassiska flugpooler med andra ord. Favoriterna, jag har två, är 17 och 32. Den sistnämda mest på grund av dess natur, men att jag både haft laxhugg och landat fisk i poolen, spelar förstås också in. På ABUs vatten måste jag förstås nämna Skrea Hage. En pool som direkt ger en känsla av att det kommer slå på fisk!

Jag känner väldigt mycket igen mig i citatet från filmen om Mörrumsån som säger att ”det handlar om en känsla som av utomstående kan uppfattas som besatthet, medan det egentligen handlar om en djup relation till Mörrumsån, som närmast är att likna vid kärlek.” Det händer konstiga saker i mig när jag tänker på att jag ska till Mörrum och jag får svårt att koncentrera mig, och nu när säsongen nu är över känner jag stundtals en klump i halsen och smula tomhet i hjärtat. Mörrumsån har blivit mitt hemmavatten och det är här jag fortsättningsvis kommer fokusera mitt fiske. Att jag i år haft förmånen att landa ett par fiskar i ån har förstås gett mersmak.

BYSKE ÄLV. Mitt första år som laxflugfiskareaspirant har fört mig till två ytterligare vatten långt bort. Dagarna efter midsommar ägnade jag åt vilda och helt magiska Byske Älv. Vilken fin upplevelse det var! Veckorna innan mitt fiske, var fisket i älven mycket, mycket bra. Jag anlände dock tillsammans med årtiondets högtryck och fiskade varje dag i värme mellan 28–31 plusgrader. Fisket blev svårt. Men upplevelserna var många och oroligt givande och Byske tog med en gång ett stadigt tag om mitt hjärta. Och jag är tveksam om det någonsin kommer att släppa. Jag ska absolut fiska i Byske många gånger framöver.

Byske Älv är en av Sveriges få outbyggda älvar och det märks verkligen. På många vis är älven raka motsatsen till Mörrumsån. I Byske är i stort sett ingenting tillrättalagt eller gjort för att underlätta för oss fiskare. Och det känns väldigt bra! Att till exempel fiska av Droppaforsen är stort. Man är helt ensam med en totalt vild natur, urskog och förstås inte minst en rasande fors som planar ut i en magisk nacke för att sedan ta ny fart och med full kraft övergå i en ny otyglad ström. Bara att vara där ger minnen för livet, att dessutom få fiska av nacken, ja det går knappast att beskriva. Man känner sig utvald.

NAMSEN. I början av augusti förverkligade jag en dröm jag haft i många år; en veckas laxfiske i Norge! Jag och sju medfiskare förfogade över ett vald på drygt femhundra meter i Namsen. Detta var förstås en helt annan upplevelse än både Mörrum och Byske. För er som fiskat i Norge vet precis vad jag menar; Norge är magiskt och en norsk älv är... ja den är precis som på film. Ett ljust vatten, kulör ”ginger”, helt kristallklart, breda älvstränder av runda stenar och strömmar som tar väl hand om flugan och fiskar den på bästa vis. Och som om detta inte räcker så är man omgiven av stora berg som snabbt sänder tankarna till Tolkiens värld.

Namsen-veckan var en stor upplevelse för mig. Och jag kommer återkomma till den flera gånger kommande dagar. Vi hade nämligen extremt trevligt och jag fick både uppleva glädjen att fånga min första lax (inte så stor…) och se när fiskekompisen Dennis Lantz landade sitt livs fisk; en laxhane på drygt 14 kg! Men framförallt fick jag ägna en hel vecka åt fisket jag älskar på en av de vackraste platser jag någonsin fiskat. Det var stort.

Och det är väl precis det som jag tycker varit så fantastiskt med de fiskevatten och pooler jag fiskat under denna säsong. Varje plats har varit som balsam för själen. Trots att de skilt sig åt på väldigt många vis. Jag kan inte säga att någon älv har varit bättre eller sämre. De har alla levererat upplevelser som jag kommer bära med mig under hela vintern, ja kanske hela livet. Vilken hobby man valt!

Resplaner

Det har varit dåligt med laxfiske i mitt huvud senaste dagarna. Fest hemma och påbörjat byggprojekt, har inneburit att fokus varit förändrat. Men visst har tankarna funnits där och gnagt och framförallt planerar jag kommande turer. Skulle vara extremt trevligt med en tur till Forshaga-forsen i sommar till exempel. Är också i full gång med att sätta samman en resa till Byske nästa sommar. Fiskekort, boende, mat, guide, ja allt som behövs. Om någon är intresserad av att veta mer, skicka ett mejl till markus_lindsjo@hotmail.com så ska jag återkomma när jag är klarare över arrangemanget.

Tankar efter Byske

Nej, det blev ingen lax i Byske. Förhoppningarna var stora och således känner jag ett visst mått av besvikelse. Men bara ett visst. I det stora hela var resan riktigt lyckad och jag är idag en bättre tvåhandsflugfiskare, än vad jag var för en vecka sedan.

Det var nämligen extremt bra för mig att få tid att fiska lax. Hittills i år har jag fiskat en dag, och sedan har det gått ett par veckor eller mer till nästa gång. Då hinner man, eller rättare sagt jag, tappa känslan som ofta infunnit sig i slutet av mina fiskedagar. Men nu kunde jag upprätthålla en bra nivå, och även om det fanns dippar i min fisketeknik, så upplevde jag att den blev bättre och bättre i takt med att veckan gick. Kasten blev längre och mellankasten färre för att nämna något.

En annan fördel var att jag tvingades bli bra på alla knutar, jag tvingades bli effektivare på att byta fluga och jag tvingades att byta sink-tip med jämna mellanrum. Byske är nämligen en älv som är full med många bra fiskeplatser, men varje plats är ganska kort. En runda går alltså rätt snabbt. Så varje gång jag ville gå mer än en runda, ja då tvingades jag byta fluga eller sink-tip. Bra för mig att få in detta som rutin och inte bara vara nöjd med dagens första flug- och linval.

Vadningen blev också bättre. Byske älv är både lätt och svårvadad. Den är lätt för att vattnet är trots sin brun-röda kulör, helt klart. Det gör att man ser botten och inte behöver vadarstav i någon större utsträckning. Men den är svår för att det är långt ifrån alla sträckor som går att vada och ofta ligger vadstigarna en bit ut och man måste veta hur man ska komma ut till dem. Och då kan det lätt bli strömmande vatten upp till bröstet.

I takt med ovan beskrivna förbättringar, ökade också mitt självförtroende. Så även om jag hittills i år bara landat en öring på strax under två kilo med mitt två-hands-spö, kan jag nog säga att det känns som att nästa fisk kommer slå på inom kort. Om det stämmer får förstås framtiden utvisa, men så är känslan. Och det är en känsla jag helt saknade i början av säsongen.

Är jag då en duglig laxfiskare nu? Nej, det är jag förstås inte. Utan landad lax är jag väl knappast en laxfiskare alls. Så det är sannolikt långt kvar innan jag kan addera ordet duglig. Men jag är på god väg och jag har hittills lärt mig massor. Och framförallt har jag lärt mig att det finns massor kvar att lära och det kommer det alltid att göra. 

Jag är en rätt vass sportfiskare när det kommer till exempelvis gädda och regnbågslax i dammar, men ”riktigt” laxfiske är svårt. Otroligt svårt. Men det är förstås därför det är så kul och min laxlängtan så stor. Och den verkar, till mångas oförstående, bara bli större.

Undertecknad fiskar av fina sträckan vid Stensjö-selet.

Byskeresan: sista passet

Bosse Lovén dök upp och bjöd på halstrad abborre 

och kall öl. Klass!

Sista kvällen/natten i Byske inleddes vid Stensjö-selet. Denna, i mitt tycke, smått magiska sträcka. Kompisarna Bosse och Gustav Lovén mötte upp. De hade under dagen fiskat abborre med stor framgång, och halstrade dessa och bjöd på dem tillsammans med tunnbröd och kall öl. Ibland är livet riktigt fint.

Efter ett par timmar vid Stensjö-selet, krossades idyllen av två par spinnfiske-entusiaster som mer eller mindre la beslag på hela sträckan. Högljutt och glatt fiskade de med spö tacklade med dubbla rappala-wobblers modell större! Vi valde att lämna.

Åkte förbi fiskeguiden Roger Viklund och fixade fiskekort till Gustav som skulle provfiska en stund. Pratade om veckan och jag fick med mig lite bra tips inför sista nattpasset.

Resten av natten fiskade jag av många partier i flera zoner. Små svarta flugor och olika sink-tippar för att komma ned till fisken. Men ingen känning någonstans.

Klockan 04.00 gav jag mig. Ett par timmar tidigare än planerat, men jag var helt enkelt otroligt trött och visste dessutom att det var en lång bilresa som väntade några timmar senare.

Packade ihop mina grejor och det kändes egentligen inte särskilt tråkigt att lämna. Jag vet att jag kommer tillbaka snart. Kanske redan i höst.

Tack för en fantastisk vecka, Byske!

Byskeresan: Nattfiske

Magiskt morgonljus kl 03.00

Så, nu har jag hunnit sova ut sedan nattens fiske. Och kan se tillbaka på en mycket, mycket fin fisketur. Det ska väl sägas med en gång att det inte blev någon fisk, men en Byske-natt upplyst av midnattssol, ja det är jag glad att fått uppleva. Så vackert att jag inte ens kan förklara.

Spännande var det också. Temperaturen sjönk till vänliga tolv grader (just nu är det 29,7 grader!) och det var på sina ställen bra aktivitet på fisken. Jag fiskade mig upp till Zon 3, för att sedan i gryningen vända och fiska mig nedåt igen. Snabba, korta stopp på varje ställe. Men inga drag i flugan.

I kväll blir det en kort runda. Ska träffa ett par kompisar och fiska med dem. Sedan blir det ännu en natt. Sista natten. Det är väl då det ska hända?

Byskeresan: En stöt och en mycket liten fisk

Efter ett par dagars fiskeuppehåll, var det idag dags igen. Årets hittills varmaste dag. Så det var med lika stor längtan jag drog på mig vadarna som det var plågsamt. Vadarbyxor och stekande sol hör dåligt ihop.

Nåväl. Trotsade solljuset och stack under dagen upp några timmar till Byske. Flugan måste som bekant vara i vattnet för att det ska nappa. Tänker fiska hela natten, så eftermiddagspasset var mer ett mellanspel.

Började i zon 1, söder om E:4a bron. Ännu en verkligt fin och lättfiskad sträcka. Anar att den brukar vara fylld med spinnfiskare, men idag var den tom. Fiskade med ”Den vanlige”, bunden på dubbelkrok i storlek 8. Efter en runda, bestämde jag mig för att återvända under natten. Här bör stå bra med fisk!

Åkte sedan upp till Stensjöselet i Zon 2. Sträckan här har jag fiskat av ett par gånger, men jag återvänder gärna. Så här ska nämligen en het laxpool se ut enligt mig. Det är ingen fors, men inte heller stillastående vatten. Strömmen har bra fart och det bildas speglar med jämna mellanrum över hela ytan. Dessutom är sträckan fin att vada med en jämn sten- och grusbotten.

När jag kom ned till vattnet slog en anständigt stor lax rakt utanför. Temperaturen höjdes, vilket borde vara omöjligt med tanke på rådande 29 graders-värme. Fiskade en runda och njöt av ännu fler vak och av att kasttekniken fungerade riktigt bra.

På andra rundan gick det plötsligt en stöt genom mitt spö. Gjorde precis det jag lärt mig att inte göra; höjde direkt spöet till mothugg. Ingenting. Vet förstås inte om det var fisk, eller om det var en sten som slog mot min lilla Thunder & Lightning. Men något var det och det kändes.

Avslutade dock rundan med att försiktigt landa och återutsätta min första Byske-fisk. Ett lax-smolt, som klev på i brist på bättre vetande.

I natt ska jag fiska hela natten. Planerar att börja vid midnatt och hoppas på en något lägre temperatur. Rapport kommer.

Ett litet lax-smolt får friheten åter.

Byskeresan: Dag två är över

Har nu avslutat dagens fiske. Och som ni säkert anar blev det ingen lax. Men veckan är ännu ung intalar jag mig.

Fisket har dock varit magiskt. Jag är extremt begistrad i Byske Älv. Det är en sådan stor naturupplevelse att vara här att jag verkligen rekommenderar dig att åka hit. Och sedan det faktum att ett veckokort här kostar som ett dagkort i många andra laxvatten, ja det gör ju inte saken sämre.

Fiskade idag mest i Zon två och tre. Många mycket fina fiskeplatser. (Känner dock inte till särskilt många av dem vid namn, så jag ska försöka ta reda på mer fakta och komplettera efter hand.) Det stora glädjeämnet idag för min egen del är att min kastteknik verkligen har förbättrats! Igår när fisket började fungerade det nästan inte alls. Men då fiskade jag på en vakande fisk, och det satte koncentrationen ur spel. 

Imorgon har jag inte planerat något fiske. Ska umgås med familjen. Det finns dock tankar i min lax-sjuka-hjärna att stiga upp vid 04.00 och ta ett par timmar vid älven. Och då prova fiska lite i Zon 4 och 5. Får se. Är rätt trött nu kan jag också erkänna.

God natt.

Byskeresan: Första fisket

Träffade Roger Viklund, Byskeguiden jag stämt träff med, och vi började att se över vilka flugor som kan tänkas vara heta. Och som av en händelse verkar samma flugor som fungerar i Mörrum, fungera här.

Vi började sedan med att åka upp till Zon 5 i Fällfors, 30 km upp längs älven. Sedan åkte vi längs älven och stannade till vid ett flertal intressanta fiskeplatser och pratade med medfiskare. Byske Älv är ett fantastiskt vatten. Det kände jag med en gång. Det är svårt att sätta fingret på vad som gör det så speciellt, men för er som inte varit här ännu kan jag bäst beskriva det som att det ser ut som på fiskefilmer. I stort sett varje nedslag vi gjorde, skapade en känsla hos mig att det var den ultimata fiskeplatsen. Och så åkte vi vidare, till ännu en ultimat fiskeplats, ännu en, och ännu en. Och så fortsatte det. Magiskt!

Vårt sista gemensamma stopp skedde i Zon två, några kilometer uppströms från fällan. Där kunde vi inte längre hålla oss, utan var tvugna att fiska. Och fiske fanns där. Vi fiskade på tre laxar som med jämna mellanrum visade sig. Gick två rundor utan några känningar. Jo, Roger fick ett smolt, så då var det läge att sluta.

Jag körde Roger hem, åkte och tankade, och sedan tillbaka till en annan plats vid Zon 2. Även där fantastiskt och till slut fick jag även till bra kast (det var lite svårt att koncentrera sig på kastteknik när laxar var uppe och vältrade sig med jämna mellanrum vid den förra fiskeplatsen).

Slutade fiska kl 01.30 och åkte till Skellefteå. Träffade på en älg på vägen.

Ska sova nu några få timmar. Kl 05.00 ringer klockan och då ska jag tillbaka. Längtar.

Roger Viklund, Byske-guide.

Byskeresan: Framme!

Äntligen framme vid den enormt vackra älven. Känns bra.

Svår laxlängtan

Ska alldeles strax börja packa. Resan mot Byske startat imorgon bitti och med tanke på att det är 145 mil att köra, lär jag inte vara framme förrän söndag eftermiddag. 

Mina förväntningar är stora. Och förhoppningarna möjligen ännu större. Har väntat och längtat efter ett laxhugg ända sedan jag besökte Mörrum för första gången. Och det var 1986. Har under åren som gått fångat mycket fisk av en massa olika sorter. Och även om jag landat några öringar, har jag aldrig lyckats locka en vild lax till hugg. Det är dags nu. Jag känner det. Och jag ska göra allt kommande vecka för att drömmen ska uppfyllas. Ska bli grymt kul!

Mygg

Pratade precis med min svärfar som bor tre mil söder om Byske Älv. Han berättade att det senaste dagarna kommit riktigt mycket mygg. Och där ska jag fiska nästa vecka. Trevligt.

Otroligt fiske i Byske!

Fisket i Byske Älv verkar vara helt osannolikt bra just nu. Mellan fem och tio nystigna laxar fångas varje dag. Och det är inte bara lax i mellanformat. Häromveckan fångade Micke Andersson en lax på 15,4 kg och senast igår tog Ulf Larsson en på 12,7 kg. Otroligt! Jag ska inleda mitt Byske-fiske nästa söndag och mina förhoppningar är förstås nu skyhöga och laxlängtan stor! Följ fångstrapporterna i Byske genom att klicka här. Klicka sedan på länken ”Fisket just nu”.

Laxtätt i Byske

Nästa söndag ska jag premiärfiska i Byske Älv. Och det ska bli extremt trevligt. Fem fiskedagar, eller rättare sagt dygn, är inplanerade. Och hittills verkar laxfisket gått riktigt bra i älven. Varje dag rapporteras mellan tre och åtta landade nystigna laxar. Ska köpa filmen "Laxsommar i Byskeälv" och ladda med den. 

Men först Mörrumsfiske på söndag!

Byske-fiske bokat!

Efter många om och men har jag nu Byske-fisket planerat! Jag kommer upp söndagen den 21 juni och inleder med en tre timmars guidning av älven med Roger Viklund. Fiskar sedan hela måndagen. Och kanske natten mellan söndag och måndag. Sedan blir det andra aktiviteter några dagar. Min kära och lillkillen kommer upp på måndag kväll och då ska vi förstås umgås med mina svärföräldrar. Och sedan blir det en tur till stugan som ska tömmas. På fredag morgon flyger min kära och vår lillkille hem igen, och jag återvänder till älven. Fiskar fredag, lördag och halva söndag. Sedan blir det bilfärd ned till Sundsvall under kvällen. För att dagen efter köra vidare hem till Skåne.

Valde att köpa ett veckorkort i i Byske älv. Extremt prisvärt. 750 kr för en hel vecka! Och detta vid bästa tiden för lax. De stora laxstegen brukar ske just vid midsommar. Ska bli väldigt, väldigt kul.

Ändring av Byske-planer

Mina planer på en resa till Byske (läs inlägg med datum 22 mars) kommer inte att gå att genomföra åtminstone inte så som jag tänkt från början. För att göra en lång historia kort; vi valde att sälja vårt sommarhus fem mil norr om Byske Älv. Så det går inte att åka dit med ett gäng kompisar längre. Däremot ska vi upp kring midsommar och tömma stugan. Då ska jag se till att lägga någon eller några dagar vid älven. Ska imorgon ringa till Ulf Andersson på Byske FVO och höra om det finns några bra guider.