MÖRRUMSÅN. Den absolut största delen av mitt fiske under denna säsong har jag ägnat åt Mörrumsån. Denna vackra och på många ställen lättfiskade å, full med rekordstora laxar och havsöringar som lockar och skapar förhoppningar med sina våldsamma plask och head and tail. Men samtidigt kanske den svåraste av alla vatten när det kommer till chanserna att landa fisk. Och detta året har verkligen inte varit särskilt upplyftande sett ur det perspektivet. Under majlaxfisket landades det till exempel bara 21 laxar på hela Kronolaxfiskets sträcka, men å andra sidan var snittvikten nästan 12 kg. (Och störst var förstås Alex Vikunds makalösa och silverblanka lax från pool 1 som vägdes in på 19,06 kg.) Dessa två motsatspar; få fiskar som landas, men stora fiskar, är förstår en bidragande orsak till Mörrumsåns magi.
Av 25 fiskedagar ägnade jag 14 dagar till Mörrumsfiske. Nio av dessa på Kronolaxfiskets sträckor, övriga fördelade mellan Mörrumsåns FVO, Hotell Walhallas sträcka, och ABUs sträckor. Dessa dagar har gett mig fina chanser att faktiskt lära känna ”mitt” vatten och gjort att jag numera har några pooler jag absolut tror på och som jag gillar att fiska. Och visst fiskar man bättre när tron finns där och känslan är rätt? De pooler som för min del blivit magiska är kanske föga förvånande, 1, 12, 17, 31 och 32. Några av åns mest klassiska flugpooler med andra ord. Favoriterna, jag har två, är 17 och 32. Den sistnämda mest på grund av dess natur, men att jag både haft laxhugg och landat fisk i poolen, spelar förstås också in. På ABUs vatten måste jag förstås nämna Skrea Hage. En pool som direkt ger en känsla av att det kommer slå på fisk!
Jag känner väldigt mycket igen mig i citatet från filmen om Mörrumsån som säger att ”det handlar om en känsla som av utomstående kan uppfattas som besatthet, medan det egentligen handlar om en djup relation till Mörrumsån, som närmast är att likna vid kärlek.” Det händer konstiga saker i mig när jag tänker på att jag ska till Mörrum och jag får svårt att koncentrera mig, och nu när säsongen nu är över känner jag stundtals en klump i halsen och smula tomhet i hjärtat. Mörrumsån har blivit mitt hemmavatten och det är här jag fortsättningsvis kommer fokusera mitt fiske. Att jag i år haft förmånen att landa ett par fiskar i ån har förstås gett mersmak.
BYSKE ÄLV. Mitt första år som laxflugfiskareaspirant har fört mig till två ytterligare vatten långt bort. Dagarna efter midsommar ägnade jag åt vilda och helt magiska Byske Älv. Vilken fin upplevelse det var! Veckorna innan mitt fiske, var fisket i älven mycket, mycket bra. Jag anlände dock tillsammans med årtiondets högtryck och fiskade varje dag i värme mellan 28–31 plusgrader. Fisket blev svårt. Men upplevelserna var många och oroligt givande och Byske tog med en gång ett stadigt tag om mitt hjärta. Och jag är tveksam om det någonsin kommer att släppa. Jag ska absolut fiska i Byske många gånger framöver.
Byske Älv är en av Sveriges få outbyggda älvar och det märks verkligen. På många vis är älven raka motsatsen till Mörrumsån. I Byske är i stort sett ingenting tillrättalagt eller gjort för att underlätta för oss fiskare. Och det känns väldigt bra! Att till exempel fiska av Droppaforsen är stort. Man är helt ensam med en totalt vild natur, urskog och förstås inte minst en rasande fors som planar ut i en magisk nacke för att sedan ta ny fart och med full kraft övergå i en ny otyglad ström. Bara att vara där ger minnen för livet, att dessutom få fiska av nacken, ja det går knappast att beskriva. Man känner sig utvald.
NAMSEN. I början av augusti förverkligade jag en dröm jag haft i många år; en veckas laxfiske i Norge! Jag och sju medfiskare förfogade över ett vald på drygt femhundra meter i Namsen. Detta var förstås en helt annan upplevelse än både Mörrum och Byske. För er som fiskat i Norge vet precis vad jag menar; Norge är magiskt och en norsk älv är... ja den är precis som på film. Ett ljust vatten, kulör ”ginger”, helt kristallklart, breda älvstränder av runda stenar och strömmar som tar väl hand om flugan och fiskar den på bästa vis. Och som om detta inte räcker så är man omgiven av stora berg som snabbt sänder tankarna till Tolkiens värld.
Namsen-veckan var en stor upplevelse för mig. Och jag kommer återkomma till den flera gånger kommande dagar. Vi hade nämligen extremt trevligt och jag fick både uppleva glädjen att fånga min första lax (inte så stor…) och se när fiskekompisen Dennis Lantz landade sitt livs fisk; en laxhane på drygt 14 kg! Men framförallt fick jag ägna en hel vecka åt fisket jag älskar på en av de vackraste platser jag någonsin fiskat. Det var stort.
Och det är väl precis det som jag tycker varit så fantastiskt med de fiskevatten och pooler jag fiskat under denna säsong. Varje plats har varit som balsam för själen. Trots att de skilt sig åt på väldigt många vis. Jag kan inte säga att någon älv har varit bättre eller sämre. De har alla levererat upplevelser som jag kommer bära med mig under hela vintern, ja kanske hela livet. Vilken hobby man valt!
