Bokslut 2009: Flugorna

För cirka tjugo år sedan, ve och fasa, började jag att binda flugor. Streamers i olika modeller och färger, som flera av dem gav mig framgångar vid olika regnbågsvatten. Streamers var en bra nybörjartyp, enkla flugor som var relativt lätt att fånga fisk på; inget kunde egentligen bli fel.

Det kunde det däremot med laxflugor. Vackra, svåra skapelser som krävde sitt proffs. Jag gav mig aldrig på att binda laxflugor, alldeles, alldeles för svårt tänkte jag. Så såg jag på det då, och så ser jag väl kanske devis på det fortfarande. Även om jag nu blivit lite mer nyanserad i min bild av laxflugans uppbyggnad och anatomi.

I början av årets säsong var det inte tal om jag skulle binda några flugor själv. Jag köpte raskt ett gäng fina färdigbundna tubflugor och i detsamma en massa självförtroende; flugorna var bra. En sak under kontroll, check! Och detta tänk har jag burit med mig under säsongen. Det finns så mycket bra flugor, så varför riskera att göra egna dåliga? Dessutom går det numera att köpa flugor till väldigt bra priser på till exempel flugor.se eller fiskeflugor.se. Mina två laxar tog jag på köpta flugor från dessa butiker. Den första laxen på en Blacky Green But bunden på en dubbelkrok i storlek tio och den andra laxen tog på en Ullsock, också den bunden på en dubbelkrok, fast i storlek åtta.

På precis en sådan här Ullsock från flugor.se tog jag min första Mörrumslax.

Men en känsla har vuxit sig allt starkare sista tiden, det vore en dimension till om jag kunde binda egna laxflugor. Flera duktiga medfiskare har jobbat in dessa tankar rätt djupt i mitt huvud. Jonas Lindkvist är en av dem. Han visade stora mått av generositet när han skickade en stor samling flugor till mig inför fisket i Namsen. ”Det är inga utställningsflugor, det är fiskeflugor” lät han meddela. Aha, det finns en skillnad. En stor del av det avskräckande med laxflugor försvann i ett nafs. Intressant! En annan Jonas, fiskebloggens Jonas Runnberg, har under våra gemensamma fisketurer visat många exempel på vilken naturlig del själva flugbindingen är av laxflugfisket. Flera gånger har jag fått ta del av hur han bundit nya flugor på plats, allt för att ha rätt fluga till rätt förutsättningar. Inspirerande!

Jonas Runnberg, fiskebloggen.se, binder dagens fluga vid älvstranden vid Namsen.

Så nu har jag väl kommit till den insikten att det är hög tid för mig att lära mig konsten att binda laxflugor. Och kanske inte minst eftersom det är något jag kan ägna mig åt under vinterhalvåret. Jag inser att det nog inte är så svårt som jag trott, eller rättare sagt, det finns nog en hel del laxflugor som är rimligt avancerade. Många moderna flugor har inte många likheter med engelsmännens konstverks-liknande mönster från 1800-talet. Planen är därför nu att hitta en bra kurs, för även inom detta område tror jag stenhårt på att gå samma väg som när jag lärde mig grunderna i kastteknik och kunskap om de vatten jag fiskat; använd den enda genvägen som finns inom laxflugfiske – ta hjälp av de som redan kan!

Vilken generositet!

Ibland blir man, eller rättare sagt jag, helt stum av tacksamhet och glädje. Idag inträffade ett sådant tillfälle. Jag fick nämligen ett paket på posten. Ett mycket, mycket bra paket.

Det hela började dock redan för ett par veckor sedan. Fick då mejl av en medfiskare som heter Jonas Lindkvist via denna blogg. Han är själv entusiastisk laxfiskare och delade med sig av bra tankar och tips till en mindre erfaren. Mycket spännande. Ett av Jonas främsta tips var att fokusera på Norge och när jag i samma veva kunde berätta att jag precis bokat resa till Namsen, ja då intensifierades kontakten. Och idag kom ett paket från Jonas. ”Lite flugor du kan ha glädje av i Norge” skrev han. Och det var en underdrift av rang. I paketet låg ett drygt trettiotal välbundna flugor sorterade efter högvatten, lågvatten, dag och natt. Makalöst! Än mer fantastiskt var att paketet innehöll ett stort antal Sunray Shadow. En fluga jag letat efter med ljus och lykta senaste dagarna helt utan framgång. Och som om det inte var nog fanns det också en påse med den officiella Gaula-flugan tillsammans med en länk till en norsk sajt. Klickade förstås på länken och hittar en artikel som handlar om att det är Jonas Lindkvist som skapat Gaula-flugan och dessutom landat ett fyrtiotal laxar på den! Klicka här för att läsa om flugan, om upphovsmannen samt se bilder på den.

Faktum är att denna solskenshistoria inte är helt unik. Jag har genom denna blogg kommit i kontakt med så många duktiga och generösa fiskekompisar, att jag knappt tror att det är sant. Laxminken Jonas Runnberg (fiske för Alla #2/09) är en av dessa. Det är han som fixar resan till Namsen som jag ska åka till nu på fredag. Denne Jonas har jag bara av samtal i telefon lärt mig massor av och nu lovar han att han ska göra vad han kan för att jag ska landa min första lax på tvåhandsfluga. 

Andra nya kompisar mejlar jag med och ett par av dem har jag stämt träff med vid ett par olika lax- och öringsvatten under sensommaren och hösten.

Nu kanske hela denna text är på gränsen till för sentimental, men det är inte utan att det är så jag känner. Jag är idag så extremt mycket bättre laxfiskare än vad jag var för bara fyra månader sedan. Och det är till stor del tack vare er som läser mina funderingar, kommenterar och mejlar. Stort tack. Och snälla fortsätt.