Loop Multi

Börjar sakteliga närma mig ett beslut för vilken rulle jag ska satsa på. Drömmen om Loop Classic lär stanna som dröm, däremot har jag fastnat för en annan modell från samma varumärke; Loop Multi 9/12. Mycket prisvärd och med en riktigt bra känsla. Dessutom har jag blivit rekommenderad den från flera olika håll. Mitt enda lilla problem med Loop Multi är att jag ännu inte bestämt mig för om det är en vacker rulle eller ej, men jag tror att den blir det den dag jag köper den.

Så därför vill jag nu, som den materialist jag är, självfallet sticka iväg och köpa en Loop Multi med en gång, men inser att det inte är någon brådska. Det är fortfarande långt till sista fredagen i mars. Trist.

Storlax i Skellefteå

I torsdags fångades årets största lax i Skellefteå-älv. Joakim Lundquist landade då en lekfärgad laxhane på 21,5 kg, rapporterar tidningen Norran. Med tanke på att Joakim behöll fisken är det intressant att läsa artikelkommentarerna (jmfr diskussionen om årets största lax i Mörrum). Många gratulerar och många kritiserar. Men inte för att han avlivade en lekfärgad lax, nej utan för att han ”skryter” om sin fångst i tidningen...

(Nyheten om storlaxen fann jag på den utmärkta bloggen gavleoring.se)

The best salmon river in Europe?

På Norwegian Flyfishers Clubs sajt finns mycket spännande läsning och det är inte utan att längtan till de norska älvarna stärks. Extra läsvärt för den laxfiske- och historieintresserade är en artikel om Gaula skriven av Andrew Graham-Steward. Artikeln heter ”The best salmon river in Europe?” och belyser den fantastiska älven ur flera aspekter samt det faktum att intresset för att bevara en naturlig laxstam ökat och ökar.

Klicka här för att läsa artikeln.

Auktion för Emån

I morgon, den 25 oktober, startar Gustaf Ulfsparres stiftelses en auktion på tradera.com. En auktion där alla intäkter ska gå till fiskevårdande projekt i Emån. Och det är en inspirerande objektssida med allt från plats på några av de bästa valden i de norska laxälvarna under bästa tid, till läcker flugfiskeutrustning, böcker och kurser. Alla objekt är donerade, så sannolikt kommer auktionen generera en bra slant.

Själv kommer jag definitivt följa auktionen med stort intresse, dels för att jag tror att det kommer gå att göra bra köp, dels för att det känns bra med välgörenhet i viktiga fiskevårdande frågor.

Klicka här för att komma till auktionen.

Ny sajt om Gaula

En ny sajt för alla som drömmer och längtar efter laxfiske i norska Gaula finns nu att beskåda på www.gaula.com. En läsvärd och innehållsrik sajt som förutom att redovisa vattenflöden, väderrapporter och historien kring det exklusiva laxfisket i Gaula, också innehåller två olika sträckor man kan boka in sig på. Den första sträckan heter Melhus och ligger nedanför Gaulaforsen. Sträckan innehåller tre olika pooler som på bilderna verkar fantastiska att fiska. Den andra sträckan går under namnet Gaula Upstream och innehåller några av älvens mest klassiska laxpooler. Inte billigt, men sannolikt väldigt bra. Och då menar jag inte bara sträckorna. Bakom gaula.com står nämligen Mattias Helde och Jonas Runnberg (www.fiskeresor.nu) Och jag vet av egen erfarenhet att deras arrangemang håller mycket hög kvalitet.

Mattias Helde med Gaula-lax.

Laxfiskesimulator

Hittade alldeles nyss ett spel på nätet jag måste tipsa om; en laxfiskesimulator. Ett datorspel där de olika banorna är olika laxvatten, Mörrumsån, Laxa, Alta mfl. Dessvärre har jag ingen PC, så jag har ingen möjlighet att testspela. Men om någon provar, skicka gärna en recension.

Spelet finns att ladda ned på www.salmonfishingsimulator.com

Att överleva vintern

Att se på film är ett bra sätt att överleva vinteruppehållet. Får mig både att minnas fina dagar vid laxvattnet och stärka längtan till nya. Två filmer som ligger högt på min ”vill-se-lista” är Fiskesommar i Gaula och Emåns Giganter. Fiskevatten jag ska besöka kommande säsong. Ska därför beställa filmerna inom kort, hålla på dem ett tag, plocka fram och avnjuta dem när vintern känns som mörkast. Tillsammans med ett par droppar single malt. Förstås.

Klicka på respektive film för att se trailer.

Mörrumsstatistik

Idag publicerade Mörrumsnews intressanta siffror, statistik över säsongen 2009 i Mörrumsån (bakom statistiken ligger Michael Rottmann). Jag som normalt skyr allt som har med siffror att göra, befann mig plötsligt djupt rotande bland dem. En hel del intressanta och nyttiga saker går att utläsa. Vissa positiva, vissa negativa.

Det mest uppenbara är att 2009 inte var ett bra Mörrumsår. Laxen går tillbaka rejält och i år har det fångats drygt 400 laxar, vilket ska jämföras med förra året då det fångades drygt 700 laxar. Nästan en halvering alltså. Havsöringsfisket ligger dock rätt stabilt jämfört med i fjol, och även om det varit en nedgång, är det fortfarande bra siffror med 1026 landade fiskar.

Positivt är att Catch & Release är stort. 73% av laxen återutsattes och 53% av havsöringen. Dessa siffror kan naturligtvis öka ytterligare och jag är övertygad om att det går att se redan nästa år. Kanske i takt med att flugfisket blir allt mer rådande (dubbelt så mycket fisk landades på fluga jämfört med spinn). Nu kanske jag svär i kyrkan, men generellt sett tror jag att de som flugfiskar i Mörrum är mer engagerad i fisken och fisket än spinnfiskare. Givetvis finns undantag.

Bästa laxpool blev pool 27 med 24 laxar, tätt följt av pool 32 med 23 laxar. Bästa havsöringspool blev pool 17 med 88 havsöringar, följt av pool 19 med 59 havsöringar. Totalt sett gav pool 17 mest fisk, följt av pool 1, 19, 4 och 12. Endast fyra pooler gav mer lax än havsöring; 23, 26, 27 och 32.

Bäst laxfiske var det under säsongens första vecka samt under den sista veckan (under ordinarie säsong – ej tilläggstid). Och de tre första veckorna var de veckor som hade bäst havsöringsfiske.

Fisket på de norra sträckorna resulterade i 181 landade fiskar på Vittskövle-sträckan, 120 på Knaggalid och 103 på Härnäs. Även här dominerade havsöringen fångsstatistiken.

Klicka här för att komma till den kompletta rapporten.

Hög ”vill-ha-faktor”

Norgeresa bokad!

En del av Morseth´s vald, sett från stugan vi ska bo i. Foto gaulalax.com

Nu är första fisket säsong 2010 bokat! Vecka 33 kommer jag, tillsammans med tre medfiskare, ägna åt fina Morsteh´s Vald i Gaula. 1,5 km fiskesträcka och boende precis invid älvkanten. Valdet, som ligger vid Singsås cirka tre mil ovanför Stören, innehåller hela åtta pooler som fungerar olika bra vid olika vattenstånd. Och just det känns onekligen bra, man vet ju aldrig hur mycket eller lite vatten man kommer att möta.

I och med denna bokning, höjs temperaturen avsevärt. Det ska bli en hel del fiske under nästa år, men att redan ha en vecka bokad i Norge, och dessutom i Gaula, ja det är en riktig höjdare!

Laxfiskecitat #7

”Ut till laxpoolen där doft av vatten och skog blandas med ljudet från strömvirvlarnas lek runt vadarna och skönaste fågelsång. En längtan jag tycker mig kunna känna i stort sett varje dag. Jag är kanske ovanligt passionerad och visst är det lite genant att erkänna, men längtan till nästa laxfisketur infinner sig som regel redan när den man befinner sig på, leder mot sitt slut.” Pelle Klippinge

Från boken Avancerat Laxfiske – teknik, strategi och härliga drömhugg.

Vadarjacka från Loop

Passade på att i dessa höstrea-tider beställa en ny vadarjacka. Har tittat runt på en del olika modeller under en tid, och funnit en massa fina jackor som testat bra och som inte gör ett allt för djupt hål i plånboken. Till slut stod valet mellan två modeller; Simms Freestone och Loop OPTi 3L. Och när jag fann Loop-jackan på Sportfiskedepån (stor Loop-rea) för 1395:- istället för 2995:-, ja då var det bara att slå till. Nu känns det bara surt att behöva vänta till vårfisket för att inviga den.

Ljuvliga rulltjut!

Beställde häromdagen tre lax- och havsöringsfilmer, allt för att överleva vinteruppehållet. Tänkte spara dem till de allra mörkaste och kallaste höst- och vinterdagarna, men självklart föll jag dit med en gång. Laddade i kväll DVD-spelaren med filmen ”Storlaxens Rike” där vi får följa Mikael Frödin under en vecka i legendariska Alta. Otroligt inspirerande film, där man både får se mängder med fantastiska laxfajter samtidigt som man får lära sig en hel del kring Alta-mystiken. Älven är, enligt Mikael Frödin, den älv i världen där det är störst chans att landa lax över 20 kg. Och han gör allt vad han kan för att bevisa tesen. På löpande band drillar han storlax och rullen tjuter som ljuvaste musik. Möjligen blir det lite för bra, så enkelt som det ser ut att få lax att hugga vet man ju innerst inne att det inte är. Men så länge man är klar över den insikten, ja då är det bara åka med.

Filmen ingår i boxen ”Lax- och öringsfiske” vilken finns att beställa på CDON för 179 kronor.

Hur låter ett laxvatten?

Jag har under en längre tid ägnat en del tankar åt hur ett fiskevatten, en å, en älv, en pool låter. Inte bara vattnets vilda forsande framfart, nej snarare översatt till musik. För musik är en väldigt naturlig del av laxfisket. Kanske för att båda sakerna så oerhört stark greppar tag i något djupt inom mig och berör med känslor som ibland förvånar. Alla sinnen påverkas, ett lugn, en må-bra-känsla, en värme sprider sig. Precis så här ska det vara. Precis så här är det tänkt. Alltihop. Om det är bra musik förstås. Och om laxfisket fungerar, ni vet som det ibland gör. När det bara flyter på och känns oerhört enkelt.

Musiken är som jag skrivit om tidigare extremt viktig för att jag ska komma i rätt stämning inför ett fiske. Och på väg till aktuellt vatten är det nästan alltid någon jazzplatta som är på i bilen. Och det är i dessa sammanhang jag börjat fundera allt mer på frågan; hur låter ett laxvatten.

Så döm om min förvåning när jag bläddrar i Pelle Klippinges fina bok ”Avancerat laxfiske” och hittar ett helt kapitel om precis detta ämne. Trodde jag var ensam om dessa tankar. Pelle menar att Pink Floyds The great gig in the sky ljudsätter Gaula. Han skriver ”Allt passar så perfekt in med älvens framfart. Stora och stilla pooler som plötsligt växlar tempo i en sving för att högsta fart kasta sig utför bullrande storsteniga forsar”.

Själv har jag ägnat några mil åt att komma på hur mitt ”hemmavatten” låter, det vill säga Mörrumsån. Och det var enklare än jag trott, eller rättare sagt svaret fanns framför mig hela tiden även om jag var tvungen att ta en liten omväg i tanken för att finna det.

Esbjörn Svenssons Trio, var ett jazzband som jag gärna tjatar om. Första gången jag såg dem live var på Linköpings Jazzfestival 2004 om jag inte minns fel. De öppnade med det mäktigaste jazznumret jag någonsin upplevt; Elevation of love från plattan Seven days of falling. Långt från den traditionella jazzen, en pianist, en basist och en batterist som lekte fram toner som det svängde om så till den milda grad att jag minns det som att allt stannade av. Kan det låta så här? Harmonin var total genom den nästintill disharmonisk tolkning av jazz.

Jag blev starkt påverkad av upplevelsen. Nu var det förstås inte tal om det var total lycka, som när jag träffade min kärlek, fick barn etc. Nej, det var mer en känsla av att precis detta är grejen. Om detta är en theme song, då får det gärna vara min theme song. Och det är exakt så jag känner med mitt laxfiske. Det är inte den stora kärleken, men det är något som kommit att påverka och beröra mig djupt. Det får mig att må bra och skapar ibland, till och med ofta, en känsla av fullkomlighet. Alla sinnen är med. Jag och naturen i total samklang.

Elevation of love med Esbjörn Svenssons Trio. Precis så låter Mörrumsån. I högvatten kanske ska tilläggas. Till en början lite trevande, en skogs-å med en stark vilja. Sedan allt mer levande, fartylld, aldrig enformig utan hela tiden full av överraskningar. Och när den funnit sin takt bryts den av, en sten ställer till det, skapar ett hopp, en virvel. Strömmen saktar in, bygger upp energi och tar plats i en nacke, för att sedan rasa ut. Okontrollerbar och stark. På mitten, ungefär, stöter vi på Kunsgforsen och sedan efter våldsamma och lugna passager omvartannat, glider vi så småningom sakta ut i havet via pool 16. Och då, ja då är man slut och lycklig!

Klicka på bilden för att se och lyssna på Elevation of Love med EST.

Ansökan årskort

Ansökan är skickad. Nu är det bara att hålla tummarna. Och i plånboken.

Bok för höstkvällar

Ett av de bästa sätten att stilla laxlängtan är att läsa om lax- och havsöringsfiske. Därför tänker jag ägna mig åt det nu. Första boken i höstmörkret blir Pelle Klippinges ”Bland världens största havsöringar”. Beställde den precis på CDON för anständiga 189 kronor. Bra pris och sannolikt en riktigt bra bok!

”Mentorn”

Thomas Schönström med fin kustöring.

Med stor entusiasm läser jag på bloggen Åtankar att Thomas Schönström antagit utmaningen att lära mig allt han kan om havsöringsfiske vid kusten. Jag utnämnde honom till mentor och han högg.

På sin blogg skriver Thomas: ”Jag har blivit mentor!!! Jag har fått en adept och känner mig lite som Barack Obama när han fick fredspriset. Hedrad men... är jag verkligen förtjänt av detta? Har jag gjort gjort tillräckligt, har jag kunnandet och har jag något att lära ut om den fina sysselsättning som stavas kustöringsflugfiske? Tydligen tycker Markus på Laxlängtan det. För det är nämligen han som utsett mig till sin mentor. Det kan ju vara så att hans laxlängtan och abstinens har grumlat hans omdöme, eller så har jag lyckats låta trovärdig när jag pratat om flugfisket vid kusten. Men jag ska på allvar och med stor ödmjukhet ta mig an uppgiften.”

Sjukt kul tycker jag och bokar här och nu in nyårsdagen. Är det premiär i Skåne, så är det!

Bokslut 2009: Och nu då?

Kompisen Allan Söndergaard drillar fisk i Mörrumsån i början av april.

Bokslutandet är i och med detta inlägg över. Det har varit nyttigt för mig själv att gå genom säsongen och se på alla delar som spelat in. Det har varit en riktigt bra säsong, men det tror jag nog att de flesta redan listat ut.

Att jag skulle bli så ”hooked” på det här med laxflugfiske, kanske var lite oväntat även för mig själv, men ändå inte. Jag har en tydlig tendens att ägna mig mycket åt det jag ägnar mig åt. Och fiska, det har jag alltid gjort. Det som är speciellt med denna säsong är att jag bara ägnat mig åt laxflugfiske, och att det har känns helt rätt! Jag har i ärlighetens namn svårt att se mig själv utöva någon annan form av fiske framöver. Jo, kustöringsfiske, det ska jag ägna mig åt. Men jag kommer sannolikt aldrig mer fiska torsk, gädda kommer jag fiska en del, men inte mycket, och jag tror inte heller att det blir mycket torrflugefiske efter harr och småöring. Nej, flugfiske efter lax och havsöring, det är grejen. Och har jag tur kommer jag att bli någorlunda duktig på det under min livstid.

Nu starar nästa fas; planering inför säsongen 2010. Och även den ska bli en riktigt bra säsong! Fokus kommer, liksom i år, att ligga på fiske i Mörrumsån, dels för att det är mitt närmsta laxvatten, dels för att jag älskar att vara där. Men jag planerar självklart att också besöka andra vatten. Högt upp på listan ligger en favorit i repris, Byske Älv. Dessutom lockar förstås en resa till Norge svårt. Men några, för mig, helt nya vatten finns också med på önskelistan. Klassiska Em-ån vore en dröm att besöka. Jag har hört så mycket gott om detta vatten och dessutom har det en historia som lockar, så dit måste jag helt enkelt åka. Ett annat lockade vatten är forshagaforsen vid Karlstad som även denna säsong bjudit på ett bra fiske. Forshagaforsen kallar på mig. Det hör jag klart och tydligt. Och sedan har jag förstås svåra drömmar om ett fiske i Skottland nästa vår. Men vi får se vad budgeten säger och tillåter. Ska gå in i tuffa förhandlingar med mig själv inom kort.

Att resa iväg på fiske kommer jag dock göra relativt snart. Ska tillsammans med familjen åka till Thailand över jul och är just i detta nu i full färd med att finna bra flugfiske på plats. Har ett par spännande öppningar, vi får se vad det blir.

Från och med första januari kommer jag också påbörja flugfiske efter havsöring längs våra kuster. Öringar vid kusten har jag tagit förut , men aldrig med fluga, så gissa om jag ser fram emot detta! Har under året knutit fina kontakter med duktiga kustöringsfiskare, så förutsättningarna är fina. Thomas Schönström, som skriver bloggen Åtankar, är av mig utsedd till mentor. Vet dock inte om han riktigt förstått det ännu.

Jag har skrivit en del om jag nu på allvar också ska lära mig att binda laxflugor, och det är något jag verkligen ser fram emot. Risken finns att jag blir lika besatt av detta som själva fisket, men det får det vara värt. Vad härligt att invänta vårfisket vid ett flugbindningsstäd!

Och bloggen då, vad händer med den nu? Sannolikt ingenting, ja förutom att den kommer fortsätta leva och fyllas med små texter, bilder och idéer av mer eller mindre begåvad karaktär. Bloggen tror jag är det som kommer hjälpa mig att överleva väntan på vårpremiären. Självklart kan det bli något färre inlägg och lite längre mellan varje publicering. Det är inte lika mycket att skriva om på vintern som under säsong. Men jag är helt övertygad om att det finns tillräckligt mycket för att laxlangtan.se ska fortsätta leva och utvecklas!

Så välkommen tillbaka imorgon. Och i övermorgon. Och dagen efter det. Och plötsligt en dag, ja då är det vår igen. Och tillsammans har vi hunnit bygga upp en så svår laxlängtan att det är svårt att tänka klart! Fasen vad härligt det ska bli!

Det känns så...tomt

Säsongen är slut nu. Det känns som om jag blivit dumpad. Ska det vara så här?

Bokslut 2009: Listan

Låt mig presentera ”listan”, det bästa med fiskesäsongen 2009. Säkerligen har jag lyckats glömma en del som borde varit med och vissa saker kanske skulle haft andra placeringar, men den är inte så allvarligt tänkt. Jag lovar.

1. Min första Mörrumslax, 62 cm, hanne, fångad sista september i Mörrumsån, pool 32.

2. Min första fisk på två-hands-spöet, Öringshona, 57 cm, fångad i Skrea Hage, Mörrumsån, 5 april.

3. Att min blogg om min resa att bli laxflugfiske har läsare. Och fler för varje dag.

4. Alla vänliga och inspirerande kommentarer och inspel från bloggläsare.

5. Att jag fått en väldig massa trevliga och duktiga fiskekompisar.

6. Alla de flugor jag fått av medfiskare, små vapen i min jakt på laxen. Sprängfyllda med självförtroende.

7. Att jag fått fiska med så många duktiga laxflugfiskare under året. Ingen nämnd, ingen glömd.

8. Pool 32, Mörrumsån.

9. Min nya flytklump. Får mig att kasta som en gud... nåja.

10. Att jag fått fiska lax i Norge.

Jag tänker inte göra en lista med det sämsta i år, men jag kan ändå ägna ett par rader åt två riktigt dåliga saker. Först och främst; den låga nivån och hotfulla tonen i den egentligen relevanta diskussionen om årets största fisk på Mörrumsnews. Det andra jag tänker på är den laxfiskekurs jag deltog på i början av april. Ett arrangemang av sportfiskebutiken Fiske & Fiskar i Malmö. Då tyckte jag att det var ett bra arrangemang, och jag till och med rekommenderade det åt andra. Men nu, när jag fiskat intensivt hela säsongen och faktiskt lärt mig ett och annat om laxfiske, är jag närmast upprörd över vilken dålig nivå kursen höll. Fint vatten, fint boende, bra mat och trevliga människor. Men de två huvudansvariga kursledarna gjorde inte många ansträngningar för att lära oss kasta, ja bortsett från första timmen eller möjligen timmarna. Vi fick helt enkelt fiska själv under helgen och det är klart, och visst det lär man sig en del på. Att jag var entusiastisk då berodde helt enkelt på att jag tyckte att det var så kul att fiska lax, och att jag var så glad att jag äntligen gjorde slag i saken och lärde mig grunderna. Tänk vad mycket vi skulle kunna lärt oss om de orkat lära ut. Laxflugfiske är som bekant lite mer än en kort introduktion till hur ett kast går till.

Säsongsavslutning i Mörrum

En håvad höstöring får illustrera säsongsavslutningen idag. Foto: Jonke Höglund

Idag är det officiella avslutningen på Mörrumsfisket 2009. Men det är inte vem som helst som får fiska, endast års- säsongs- företagskortsinnehavare, guider, markägare och tillsynsmän har rätt att köpa kort denna dag. Med andra ord, i regel duktiga och vana Mörrumsfiskare. Det, tillsammans med den vattenhöjning som skett senaste dagarna, kommer säkerligen innebära en lyckad sista dag med många landade fiskar. Ska bli kul att få ta del av rapporter från dagen!

Lördagmorgon

Laxsommar vid Byske Älv på DVD.

Bokslut 2009: Flugorna

För cirka tjugo år sedan, ve och fasa, började jag att binda flugor. Streamers i olika modeller och färger, som flera av dem gav mig framgångar vid olika regnbågsvatten. Streamers var en bra nybörjartyp, enkla flugor som var relativt lätt att fånga fisk på; inget kunde egentligen bli fel.

Det kunde det däremot med laxflugor. Vackra, svåra skapelser som krävde sitt proffs. Jag gav mig aldrig på att binda laxflugor, alldeles, alldeles för svårt tänkte jag. Så såg jag på det då, och så ser jag väl kanske devis på det fortfarande. Även om jag nu blivit lite mer nyanserad i min bild av laxflugans uppbyggnad och anatomi.

I början av årets säsong var det inte tal om jag skulle binda några flugor själv. Jag köpte raskt ett gäng fina färdigbundna tubflugor och i detsamma en massa självförtroende; flugorna var bra. En sak under kontroll, check! Och detta tänk har jag burit med mig under säsongen. Det finns så mycket bra flugor, så varför riskera att göra egna dåliga? Dessutom går det numera att köpa flugor till väldigt bra priser på till exempel flugor.se eller fiskeflugor.se. Mina två laxar tog jag på köpta flugor från dessa butiker. Den första laxen på en Blacky Green But bunden på en dubbelkrok i storlek tio och den andra laxen tog på en Ullsock, också den bunden på en dubbelkrok, fast i storlek åtta.

På precis en sådan här Ullsock från flugor.se tog jag min första Mörrumslax.

Men en känsla har vuxit sig allt starkare sista tiden, det vore en dimension till om jag kunde binda egna laxflugor. Flera duktiga medfiskare har jobbat in dessa tankar rätt djupt i mitt huvud. Jonas Lindkvist är en av dem. Han visade stora mått av generositet när han skickade en stor samling flugor till mig inför fisket i Namsen. ”Det är inga utställningsflugor, det är fiskeflugor” lät han meddela. Aha, det finns en skillnad. En stor del av det avskräckande med laxflugor försvann i ett nafs. Intressant! En annan Jonas, fiskebloggens Jonas Runnberg, har under våra gemensamma fisketurer visat många exempel på vilken naturlig del själva flugbindingen är av laxflugfisket. Flera gånger har jag fått ta del av hur han bundit nya flugor på plats, allt för att ha rätt fluga till rätt förutsättningar. Inspirerande!

Jonas Runnberg, fiskebloggen.se, binder dagens fluga vid älvstranden vid Namsen.

Så nu har jag väl kommit till den insikten att det är hög tid för mig att lära mig konsten att binda laxflugor. Och kanske inte minst eftersom det är något jag kan ägna mig åt under vinterhalvåret. Jag inser att det nog inte är så svårt som jag trott, eller rättare sagt, det finns nog en hel del laxflugor som är rimligt avancerade. Många moderna flugor har inte många likheter med engelsmännens konstverks-liknande mönster från 1800-talet. Planen är därför nu att hitta en bra kurs, för även inom detta område tror jag stenhårt på att gå samma väg som när jag lärde mig grunderna i kastteknik och kunskap om de vatten jag fiskat; använd den enda genvägen som finns inom laxflugfiske – ta hjälp av de som redan kan!

Fynda flugor

Fram till den 11 oktober har fiskeflugor.se 50% rabatt på allt! Snabb leverans och välbundna flugor är min erfarenhet av butiken och jag kan därför rekommendera ett besök.

Bokslut 2009: Människorna

Ett ämne jag ofta återkommit till på bloggen är alla människor jag kommit i kontakt med under året. För det är verkligen så att dessa möten fått en enorm betydelse för min utveckling som laxflugfiskare. Tidigare, vid ett antal tillfällen under ett antal år, har jag gjort försök med mitt två-hands-spö i Mörrumsån. Helt ensam, utan någon att rådfråga, har jag gått längs ån och försökt kasta med överhandskast och självklart inte lyckats. Och kanske ännu viktigare; med en total känsla av att jag inte kommer att lyckas. Det är, och var, så uppenbart att laxflugfiske tar tid att lära sig och den enda genväg som verkligen finns, är att fråga, umgås och fiska med de som är bättre än du. Och det kan jag lugnt säga att jag gjort i år.

Störst påverkan har utan tvekan kommentarer och meddelande från er bloggläsare varit. Jisses vad mycket bra tips jag fått, vad mycket positiv feedback ni gett mig och vilken energi detta genererat! Dessutom har kontakten med många av er utvecklats, och idag är några ”nya” bekantskaper etablerade fiskekompisar. Det är något jag är väldigt glad för!

Jag har också själv tagit kontakt med duktiga laxflugfiskare jag läst och hört talas om. För det finns nämligen en hel del duktiga laxflugfiskare i vårt land. Och många av dem är väldigt ödmjuka. För det är ju i regel så att den som verkligen kan något, kan också bjuda på sig själv och sina erfarenheter. De har alla haft olika bra tips och olika tankar om hur man ska bete sig för att fånga lax. Gemensamt för dem är dock att de är extremt noggranna och aldrig låter slumpen styra. Har den supervassa Sawada-kroken tagit i en sten, ja då byts den ut. Direkt. Bara av att höra deras resonemang och se dem fiska har jag lärt mig massor av!

En annan mycket viktig kontakt har varit de fiskeguider jag anlitat. Varje nytt vatten jag fiskat har jag inlett med en professionell guidning. Det har varit extremt givande och något jag verkligen rekommenderar. Dessa guidningar har gett mig kunskap om var och hur respektive vatten ska fiskas, men de har också gett mig lokal kontakt. En relation med duktiga fiskare på orten som jag kunnat prata med, fått tips av och testat idéer på. Även efter den schemalagda guidningen. I flera fall räknar jag numera några av guiderna till mina fiskekompisar! Och jag pratar mycket med dem inför nästan varje pass. Det blir man garanterat en bättre laxflugfiskare av.

Bokslut 2009: Fiskarna

Det är inte lätt att fånga lax eller havsöring när man fiskar med fluga i strömmande vatten. Hela tanken är egentligen befängd; varför fiska på extremt skygg fisk, som det finns lite av och som framförallt inte äter? Ett bra svar från en invigd laxfiskare är sannolikt; just därför! Utmaningen är total och det krävs oerhört mycket av fiskaren för att nå framgång.

Detta visste jag mycket väl när jag bestämde mig för min satsning i våras. Och det var verkligen det stora måttet av omöjlighet som lockade mig. Jag har alltid fått mycket fisk och sökte större utmaningar.

Jag hade många mål med denna säsong. Jag skulle lära mig att kasta bra, lära mig att läsa poolerna, lära mig resonera kring flug- och linval och så förstås landa min första fisk på ett två-hands-flugspö. Och eftersom min bakgrund innehåller flera besök i Mörrumsån, så var väl min formulering egentligen att landa en fisk i Mörrumsån. Svårt, men inte omöjligt. Det borde kunna lyckas om jag satsade ordentligt under en hel säsong.

Och det gjorde faktiskt det. Under 2009 har jag landat fyra fiskar med mitt två-hands-flugspö. Inga särskilt stora fiskar, men vad gör väl det? Upplevelserna och glädjen har varit stor. Någon begåvad och klarsynt medfiskare sa till mig vid ett tillfälle att det inte går att välja storlek på fisken som hugger, och så är det förstås. Nästa säsong kanske jag har förmånen att drabba samman med riktiga bjässar, vem vet? På ett sätt, och detta menar jag på fullaste allvar, känns det bra att den stora laxen ännu inte bitit på just min fluga. Fyra mindre fiskar har gett mig en viss rutin och känsla för hur det är att drilla fisk med tvåhands-spöet. En rutin och känsla jag vet att jag kommer ha glädje av den dag något större nappar.

Söndagen den 5 april fiskade jag i ABUs pool, Skrea Hage, i Mörrumsån. Jag var på kastkurs och hade under lördagen sett flera medfiskare landa fisk. På söndagsförmiddagen åkte vi till Skrea och jag blev med en gång förälskad och hela sträckan kändes otroligt het. Känslan var så stark att jag återvände på eftermiddagen efter avslutat kurs för att fortsätta fiska i poolen. På ett av de sista kasten, på tredje rundan, sög det till. Jag kommer aldrig glömma känslan när jag kände de tunga rycken, såg spötoppen gunga och insåg att jag hade napp! Jag drillade fisk i Mörrumsån! På fluga! Fisken visade sig rätt snabbt genom att den rullade i ytan. En öring, ingen tvekan om den saken. Den hade tagit flugan på nästan sträckt lina, ända inne vid kanten och nu visade det sig att den inte hade några planer på att lämna den platsen. En oro spred sig eftersom en massa rötter och annan bråte stack ut ett par meter från fisken, så jag satte hårt mot hårt. Och det hjälpte. Plötsligt simmade den mot mig och stannade precis rakt framför mig. Och där stannade den. Det tog ett par minuter innan jag kunde flytta den och då var den klar för landning. En makalöst vacker öringshona som jag återsatte med en gång. Hon var 57 cm lång och vackert vinterfärgad! Jag var glad som ett barn och så otroligt tacksam; min första Mörrumsfisk var ett faktum. Ett av målen för säsongen var uppfyllt!

I början av augusti fiskade jag en vecka i norska Namsen. Och den andra augusti kl 01.30 landade jag min andra fisk! Det var mitt i natten och augustimörkt. Nästan kolsvart alltså. Jag fiskade utloppsströmmen på vårt vald och längst ut på den 12 fot långa tafsen satt en rejäl Sunray Shadow, med en 14 cm lång vinge. Jag trodde inte särskilt på denna jättefluga, det måste jag erkänna. Men både Jonas Lindqvist som bundit den aktuella flugan och laxminken Jonas Runnberg som arrangerade resan, föreläste om mönstrets förträfflighet. Jag var helt ensam i mörkret när det plötsligt tog tvärstopp. Och tunga, starka knyck fortplantade sig genom spöet och in i min kropp. Jag höjde spöet i ett mothugg och fick svar med en gång! Fisken stod still, rusade inte, men hur mycket jag än böjde spöet för att rubba den, så hände absolut ingenting. Det här är en bra fisk, mumlade jag för mig själv och insåg att det var lönlöst att kalla på landningshjälp. Ingen var där. Men så, efter ett par minuters totalt stillastående, kom fisken plötsligt mot mig och jag insåg att det verkligen var en bra fisk, men inte en särskilt stor fisk. Jag tände pannlampan och såg den vackraste öring jag någonsin sett. Det var en glänsande brunöring, inte särskilt lång, kanske en 30–35 cm, men smällfet. Proportionerna var helt galna och den såg uppblåst upp. Men vad vacker den var. Efter jag krokat av den, fick den simma tillbaka. Kvar stod jag i mörkret med en mycket fin upplevelse.

Tre dagar senare, den femte augusti, regnade det hela dagen. Och när det började bli kväll, såg min laxfiskementor Jonas Runnberg allt annat än avslappnad ut. Något var på gång, det var nu det skulle ske. Kom med här Markus, sa han till mig. Vi ska ut till den lilla ön och därifrån ska du ta din första lax. Jag var inte sen att hoppa i båten kan jag lova. Väl ute på ön, som inte var större än tre gånger tio meter, gick Jonas genom strategin. Börja med korta kast, förläng dem efterhand. När du kommer dit, sa han och pekade tio meter snett ut, där kommer det hugga. Varje kast efter dessa ord kändes magiska. Snart skulle hugget komma! Och precis där Jonas pekat, precis där sträckte linan upp och spöet gungade till. Fisk, stammade jag, jag har fisk. Då hoppade laxen och vi båda såg att detta var motsatsen till en stor lax. Således gick den snabbt att landa. Vilken vacker lax det var. Silverblank med en grön rygg som längst upp längs ryggfenan övergick i grafitgrått. Det var Norges minste grilse, men det var min första lax! Exakt samtidigt, eller åtminstone inom en och samma minut fångade Claes en lax på strax under två kilo och Dennis, ja Dennis tog sin drömfisk. En hane på drygt fjorton kilo!

Jag hade bokat in tre dagar i Mörrum i slutet av säsongen. Den 28, 29 och 30 september (alltså innan det kom besked att säsongen skulle förlängas med tio dagar). Jobbet kom dock mellan och omöjliggjorde fiske den 28 och den 29. Morgonen den 30, klockan 06.00 mötte jag dock upp med min medfiskare Richard Torkar vid Rosendala, pool 32. Båda älskar denna pool, så det kändes logiskt att lägga säsongens sista dag just här! Jag började att fiska av nacken ovan hängbron och det gick inte så bra. Hade en alldeles för sjunkande spets på min flytlina, så varje kast resulterade i bottenkontakt. Och botten var just vad jag kallade ett inlägg här på bloggen klockan 07.18. Jag hade då fiskat av nacken och var på väg ned till en bra plats nedan bron där jag hade hugg tidigare i somras. I mitt inlägg, som jag skrev för att skingra de negativa tankarna som börjat smyga sig på, vädjade jag till mig själv att sluta knussla och åter plocka fram självförtroendet. Exakt 17 minuter efter att jag skickat inlägget från min iPhone till bloggen, högg det på min lilla ullsock. En dryg klumplängd lina var ute och det ryckte frenetiskt i mitt spö. Jag höjde spöet och då rusade fisken direkt nedströms. Inte så långt, kanske en femton meter, men rusningen resulterade i ett rejält kråkbo skjutlina på min rulle. Jag hade lossat bromsen helt när jag trädde spöet, och glömt spänna bromsen igen. Så när fisken gick, då spann rullen på frivarv. Jag knep om linan med en handen och trasslade upp med den andra. Fisken var kvar när jag var klar och äntligen kunde jag ägna mig åt att drilla fisk. Då simmade den mot mig och stannade precis framför, och sedan på ett par sekunder, simmade den nedströms och ställde sig ungefär där den huggit. Två gånger gjorde den likadant. Vid det här laget hade jag kommit fram till att det vore trevligt med hjälp vid landningen och ropade på Rickard som fiskade av nacken uppströms. Han kom med en gång springande, fast han kom nedströms ifrån. Såg du inte att jag drillade fisk när du gick förbi frågade jag. Trodde bara att du hade bottennapp igen svarade han… Vi kunde gemensamt landa en hanfisk på 62 cm. Till en början trodde vi att det var en hybrid, men sedan fastslogs det att det var en lax. Min första Mörrumslax! Vilken oerhört härlig avslutning på säsongen!

Fyra fiskar landades. Alla fick simma tillbaka. Och även om de inte var särskilt stora laxar och öringar, så tog de min fluga och bevisligen gör jag vissa saker rätt när jag fiskar. Upplevelserna gav mersmak och min laxlängtan blev inte mindre, bara större.

Bokslut 2009: Fiskevatten

MÖRRUMSÅN. Den absolut största delen av mitt fiske under denna säsong har jag ägnat åt Mörrumsån. Denna vackra och på många ställen lättfiskade å, full med rekordstora laxar och havsöringar som lockar och skapar förhoppningar med sina våldsamma plask och head and tail. Men samtidigt kanske den svåraste av alla vatten när det kommer till chanserna att landa fisk. Och detta året har verkligen inte varit särskilt upplyftande sett ur det perspektivet. Under majlaxfisket landades det till exempel bara 21 laxar på hela Kronolaxfiskets sträcka, men å andra sidan var snittvikten nästan 12 kg. (Och störst var förstås Alex Vikunds makalösa och silverblanka lax från pool 1 som vägdes in på 19,06 kg.) Dessa två motsatspar; få fiskar som landas, men stora fiskar, är förstår en bidragande orsak till Mörrumsåns magi.

Av 25 fiskedagar ägnade jag 14 dagar till Mörrumsfiske. Nio av dessa på Kronolaxfiskets sträckor, övriga fördelade mellan Mörrumsåns FVO, Hotell Walhallas sträcka, och ABUs sträckor. Dessa dagar har gett mig fina chanser att faktiskt lära känna ”mitt” vatten och gjort att jag numera har några pooler jag absolut tror på och som jag gillar att fiska. Och visst fiskar man bättre när tron finns där och känslan är rätt? De pooler som för min del blivit magiska är kanske föga förvånande, 1, 12, 17, 31 och 32. Några av åns mest klassiska flugpooler med andra ord. Favoriterna, jag har två, är 17 och 32. Den sistnämda mest på grund av dess natur, men att jag både haft laxhugg och landat fisk i poolen, spelar förstås också in. På ABUs vatten måste jag förstås nämna Skrea Hage. En pool som direkt ger en känsla av att det kommer slå på fisk!

Jag känner väldigt mycket igen mig i citatet från filmen om Mörrumsån som säger att ”det handlar om en känsla som av utomstående kan uppfattas som besatthet, medan det egentligen handlar om en djup relation till Mörrumsån, som närmast är att likna vid kärlek.” Det händer konstiga saker i mig när jag tänker på att jag ska till Mörrum och jag får svårt att koncentrera mig, och nu när säsongen nu är över känner jag stundtals en klump i halsen och smula tomhet i hjärtat. Mörrumsån har blivit mitt hemmavatten och det är här jag fortsättningsvis kommer fokusera mitt fiske. Att jag i år haft förmånen att landa ett par fiskar i ån har förstås gett mersmak.

BYSKE ÄLV. Mitt första år som laxflugfiskareaspirant har fört mig till två ytterligare vatten långt bort. Dagarna efter midsommar ägnade jag åt vilda och helt magiska Byske Älv. Vilken fin upplevelse det var! Veckorna innan mitt fiske, var fisket i älven mycket, mycket bra. Jag anlände dock tillsammans med årtiondets högtryck och fiskade varje dag i värme mellan 28–31 plusgrader. Fisket blev svårt. Men upplevelserna var många och oroligt givande och Byske tog med en gång ett stadigt tag om mitt hjärta. Och jag är tveksam om det någonsin kommer att släppa. Jag ska absolut fiska i Byske många gånger framöver.

Byske Älv är en av Sveriges få outbyggda älvar och det märks verkligen. På många vis är älven raka motsatsen till Mörrumsån. I Byske är i stort sett ingenting tillrättalagt eller gjort för att underlätta för oss fiskare. Och det känns väldigt bra! Att till exempel fiska av Droppaforsen är stort. Man är helt ensam med en totalt vild natur, urskog och förstås inte minst en rasande fors som planar ut i en magisk nacke för att sedan ta ny fart och med full kraft övergå i en ny otyglad ström. Bara att vara där ger minnen för livet, att dessutom få fiska av nacken, ja det går knappast att beskriva. Man känner sig utvald.

NAMSEN. I början av augusti förverkligade jag en dröm jag haft i många år; en veckas laxfiske i Norge! Jag och sju medfiskare förfogade över ett vald på drygt femhundra meter i Namsen. Detta var förstås en helt annan upplevelse än både Mörrum och Byske. För er som fiskat i Norge vet precis vad jag menar; Norge är magiskt och en norsk älv är... ja den är precis som på film. Ett ljust vatten, kulör ”ginger”, helt kristallklart, breda älvstränder av runda stenar och strömmar som tar väl hand om flugan och fiskar den på bästa vis. Och som om detta inte räcker så är man omgiven av stora berg som snabbt sänder tankarna till Tolkiens värld.

Namsen-veckan var en stor upplevelse för mig. Och jag kommer återkomma till den flera gånger kommande dagar. Vi hade nämligen extremt trevligt och jag fick både uppleva glädjen att fånga min första lax (inte så stor…) och se när fiskekompisen Dennis Lantz landade sitt livs fisk; en laxhane på drygt 14 kg! Men framförallt fick jag ägna en hel vecka åt fisket jag älskar på en av de vackraste platser jag någonsin fiskat. Det var stort.

Och det är väl precis det som jag tycker varit så fantastiskt med de fiskevatten och pooler jag fiskat under denna säsong. Varje plats har varit som balsam för själen. Trots att de skilt sig åt på väldigt många vis. Jag kan inte säga att någon älv har varit bättre eller sämre. De har alla levererat upplevelser som jag kommer bära med mig under hela vintern, ja kanske hela livet. Vilken hobby man valt!

Bokslut 2009: Bloggen

Att jag så fokuserat ägnat denna säsong åt att försöka bli en laxflugfiskare har delvis sin förklaring i ett tv-program jag såg i februari. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilket, men det spelar ingen roll. Det väsentliga var att det innehöll ett inslag om laxflugfiske och det inslaget skickade mig hela vägen tillbaka till 1986. Det var nämligen då jag första gången besökte Mörrumsån, det var första gången jag såg flugfiskare fiska med tvåhandsspön, och det var då jag började drömma om att en gång kunna fiska som de. Och där satt jag, hiskliga 23 år senare, i min tv-soffa och insåg att om jag en gång skulle bli laxflugfiskare, ja då var det hög tid att sätta igång.

Orsaken till att det blev en blogg om min satsning var helt enkelt att jag under en rätt lång tid sökt ett ämne att blogga om, och när då detta område dök upp, ja då var det som om bitarna föll på plats. Till en början hade jag faktiskt ingen aning om vem som skulle läsa mina rader, men det gjorde inget. Jag hade nämligen väldigt kul när jag skrev och det blev ett sätt för mig att ägna mig åt laxflugfiske även när jag inte fiskade. För det stora problemet med laxflugfiske är ju just det, det är väldigt mycket tid som går åt till att inte utöva det. I mitt fall pga tre saker; 1) avståndet till ett laxvatten 2 ) kostnaderna 3) jag har ett ”vanligt” liv och en familj

Bloggandet blev efter hand allt viktigare för mig och jag kände att mitt fiskeintresse fick helt nya dimensioner. Och det är en av orsakerna till att jag ägnat så mycket tid åt fisket som jag faktiskt gjort. Jag fick nämligen plötsligt två nya spännande intressen, fisket och bloggen, och ju bättre jag blev på det ena, desto bättre blev jag på det andra. Sedan ska jag förstås inte sticka under stolen med att det självklart är roligt när jag märker att ni läser vad jag skriver. Trodde faktiskt inte att det kunde vara intressant att följa en nybörjares halvtaskiga försök, inte när det redan finns så många redan duktiga laxfiskare som bloggar. Men lyckligtvis hade jag fel och det är jag glad för.

Jag vet inte exakt vad mitt bloggande kommer resultera i. Kanske bara en blogg, kanske en bok, kanske ingenting alls. Förutom att det kommer att hjälpa mig i min strävan att bli en duglig, ja kanske rent av en duktig laxflugfiskare. Och det är förstås det allra viktigaste. Det kommer att ta många år, det vet jag, men det kommer.

Namnet då? Varför heter bloggen Laxlängtan? Ja, det kanske både låter fånigt och pretentiöst. Men det enkla och helt sanningsenliga svaret är att jag ända sedan första besöket vid Mörrumsån, drömt om att landa en vild lax eller havsöring på tvåhandsfluga. Jag har verkligen längtat och många gånger dessutom både misströstat och slagit bort tanken på att någon gång få göra just det. Men med jämna mellanrum under årens lopp har känslan återvänt. Och längtan blivit allt svårare. Laxlängtan.

Fiskedagar 2009

091004: Mörrumsån, Pool 4, 5, 11, 12, 15

090930: Mörrumsån, 17, 31, 32 & Knaggalid

090920: Mörrumsån FVO, 090919: Mörrumsån FVO

090912: Mörrumsån Walhallas sträcka

090821: Mörrumsån, Pool 1, 17, 31, 32

090820: Mörrumsån, Pool 17, 22, 31, 32

090806: Namsen, Norge

090805: Namsen, Norge

090804: Namsen, Norge

090803: Namsen, Norge

090802: Namsen, Norge

090801: Namsen, Norge

090721, Mörrumsån, Pool 1, 12, 15, 17, 19, 31, 32

090627, Byske Älv, Zon 1, 2, 3

090626, Byske Älv, Zon 1, 2

090623, Byske Älv, Zon 2, 3, 4

090622, Byske Älv, Zon 2, 3

090621, Byske Älv, Zon 2, 3

090614, Mörrumsån, Pool 1, 12, 14, 15, 17, 32

090525, Mörrumsån, Pool 1, 4, 14, 15, 17, 21, 29, 30, 31, 32

090517, Mörrumsån, Pool 12, 14, 15, 17, 32

090501, Mörrumsån, Pool 4, 12, 15, 16, 17, 19

090405, Mörrumsån, ABUs pooler

090404, Mörrumsån, ABUs pooler

Bokslut 2009

Foto: Jonke Höglund

Det är höst nu och säsongen är över. Och det känns uppriktigt sagt otroligt tråkigt och jag har faktiskt stundtals en klump i bröstet när jag tänker på det. För herregud vad jag har trivts bra vid alla de vackra vatten jag har haft förmån att fiska i under denna säsong. Och det är väl precis det som gör att jag inte helt deppar ihop. Säsongen har gett mig fantastiska upplevelser och de kommer jag njuta av under hela vintern.

För att summera säsongen kommer jag varje dag under kommande vecka göra bokslut av saker som berört mig och på olika sätt varit relevanta för mig under fiskeåret 2009. Det kommer att handla om mina fångster, de vatten jag fiskat i, favoritpooler, flugor, kompisar och en hel del mer. Helt enkelt om den kunskap jag söker, och delvis fått förstås, samt om alla de upplevelser som ska göra mig till en duglig laxflugfiskare.

Laxfiskecitat #6

”Att vara mörrumsfiskare idag är något som är svårt att förklara i ord och bild. Det handlar om en känsla som av utomstående kan uppfattas som en besatthet, medan det egentligen handlar om en djup relation till Mörrumsån, som närmast är att likna vid kärlek.”

Från filmen Mörrumsån, Lax- och havsöringsfiske i klassiska strömmar

Oktoberöring i Kungsforsen. Foto Jonke Höglund

Blåsig rapport, 3

G A M E O V E R

Tack Mörrumsån för en härlig säsong!

Blåsig rapport, 2

Det är lite som att fiska på kalfjället. Kraftiga vindar och regn. Och så lille, lille jag som vevar med mitt spö för glatta livet för att kunna lägga ut kast. Jag är inte alls negativ, det är en stor upplevelse det här. Det är höst nu och säsongen är över, det är ungefär det naturen säger till mig. Och faktum är att jag förstår och jag tar intryck. Ännu ger jag mig dock inte. Ska fiska av pool 15. Men först ny tafs och ny fluga. Den gamla tafsen och den gamla flugan sitter i ett träd ovanför.

På kö i tolvan