Ny adress

Detta är den gamla versionen av bloggen Laxlängtan och den kommer inte att uppdateras fler gånger. Givetvis finns det en ny version som ersätter denna och den hittar du på laxlangtan.se

Klicka här för att komma till nya bloggen.

MVH

Markus Lindsjö

Njut av Dee

På fiskebloggen.se och på metrobloggen.se/flugfiske finns fantastiska reseskildringar av Fiskeresors monsterresa till River Dee under vecka 13 och 14. Sista veckan landades inte mindre än 30 springers! Har följt resan med stor entusiasm och gläds verkligen åt alla framgångar. Extremt roligt!

Nedan finns ett filmklipp från fiskebloggen som visar när Ola Lauritsen fångar tre springers på en dag. Den mellersta i storleksklassen 8–9 kg!

Laxfiskecitat #13

”Han befinner sig i det som kallas laxfrossa. Ett euforiskt tillstånd där omvärlden inte existerar. Beroende på hur många laxar du har på ditt samvete kan tillståndet vara från minuter till dagar – ja veckor.” Birger Pedersen

Ur boken Mörrum av Erik Erlandsson-Hammargren och Birger Pedersen

Så ljuvligt plågsamt

Kompisen Henric Persson plågar mig gärna. Här med en fin öring från pool 7 i Mörrumsån.

Det är plågsamt att bli laxfiskare. Jag inser det allt mer. För ju mer jag fiskar, desto mer vill jag fiska. Det finns liksom ingen gräns som säger att ”nu är det bra”. Eller, den kanske finns, men bleknar något hela tiden. Och inte heller blir det bättre av att jag lärt känna flera duktiga Mörrumsfiskare under min första säsong. För när jag tittar i min telefon på gamla SMS och MMS ser jag att det varje dag, sedan premiären 26 mars, kommit lockande rapporter och bildbevis på framgångsrika fisken. Imponerande, inspirerande och väldigt, väldigt elakt. Ett sms kan svida när mottagaren sitter på jobbet 17 mil bort. Men det piggar också upp något oerhört, skapar längtan och koncentrationssvårigheter. Suddar effenktivt ut det sista lilla som finns kvar av gränsen. Noga, noga, inget ska bli kvar. Såja, fritt fram att fiska lax igen!

Flugbindning med Ulf Sill

När jag var i Mörrum igår pratade jag en stund med den duktiga laxfiskaren och flugbindaren Ulf Sill på Kronolaxfisket. Ulf berättade att han nu till helgen ska hålla en av sina välkända flugbindningskurser och att det finns ett par platser kvar. Deltagarna bör dock ha bundit någon fluga innan. Med tanke på hur bra fiske det är i ån nu, kan jag tänka mig att det vore perfekt att komplettera kursen med fiske i Mörrumsån på söndag.

Är du intresserad av kursen lör-sön 10–11 april, ring till Kronolaxfisket och fråga efter Ulf Sill. Receptionen har telefonnummer 0454-501 23

En ny sida av Mörrum. Och två av mig.

Personlighetsklyvning. Så lyder diagnosen av mig själv idag. Nu är jag förvisso varken läkare eller psykolog, men jag känner mig tillräckligt väl för att inse att fiskedagen var bra märklig för min självuppfattning. Jag har nämligen idag uppfattad mig själv som en kille med koll för att i nästa sekund se på mig själv som raka motsatsen. Låt mig förklara:

Mörrumsån mötte mig strax efter klockan tio med rasande 66 kubikmeter vatten. Rostfärgat, kraftfullt och nästan aggrersivt pressade det på genom hela Kungsforsen med en sådan kraft att det var först en bit ner på pool två som det lugnade sig något. En märklig upplevelse, ån kändes nästan hotfull och inte alls så välkommnade och skön som jag är van att möta den. Men ändå fanns det en känsla av hetta. Ån är full av fisk, och om jag bara kunde nå den kanske jag skulle få ån på min sida.

66 kubikmeter genom ettan.

Först blev det en runda i pool ett. Jag var helt ensam och hade inte ens sällskap av poolens öar. Allt var under vatten. Gick dock ut till den första ön, Whiskey Island, eftersom den sannolikt var bra att fiska ifrån även om den var dränkt. Döm om min förvåning när jag steg av spången som leder ut till ön och hamnade med vatten upp till midjan! 66 kubikmeter är mycket vatten! Gjorde några kast och de fungerade riktigt bra. En skön känsla spred sig, jag började känna en känsla av att behärska kasttekniken och faktiskt kunna placera flugan där jag vill ha den. Drabbades till och med en av släng hybris och tänkte för en sekund att om någon såg mig fiska just då, skulle den personen sannolikt tro att jag var en kunnig fiskare. Verkligenheten gav sig givetvis omgående till känna och bet mig hårt i ändan. Flugan och tafsen satt ett par varv snurrad i trädet ovanför. All min glans mattades av på ett ögonblick. Så snabbt det kan gå.

Men det var ändå här personlighetesklyvningen kom in. Eller åtminstone ena sidan av den. Den sidan som kunde fiska, som kunde kasta och som visste hur det här med tvåhandsfiske efter lax och havsöring faktiskt går till.

Tre tappade flugor senare började så sakteliga den andra sidan visa sig. Jag hade nämligen satsat på en tung lina, en sjunk 5/6, vilket kändes rimligt under rådande förhållande. Men jag fick ingen bra känsla på mitt fiske med linan. Den sjönk direkt och fastnade vid nästan varje kast. Nu kanske vän av ordning vill påpeka att det är bra när man fastnar, för då vet man att man fiskar nära botten. Och givetvis kan jag hålla med om den tanken, men fisket blir inte roligt med eviga bottennapp och det hela kändes just botten. Osäkerheten började med andra ord ta över, knuffa undan personen med koll.

Nästa stopp blev vid pool 14. Hade fått tips av min fiskekompis Jonke att lägga lite tid på sträckan nedan pumphuset och det kändes onekligen som en bra plan. När ån är översvämmad och svårfiskad, ja då kan det vara läge att söka upp de platser som under normalt vattenstånd är extremt enkla att fiska av. Fler än jag hade dock fått samma tips eller tänkt samma tanke, för när jag kom ned möttes jag av fyra medfiskare på kö, alla med leenden. Störst leende hade dock Mathias Behnkhe och förklaringen hängde vid vindskyddet som står vid strandkanten; en fantastiskt fin blänkare på 5,4 kg! Silver, mörk rygg, vit buk och tydliga prickar på sidorna. Och tjock som en spädgris. En helt fantastiskt fisk och en stor upplevelse att få se.

Efter denna syn kunde jag förstås inte ställa mig i kö, utan var tvungen att fiska. MED EN GÅNG. Rusade upp till tolvan och visste att det fanns en sten precis nedan bänken som man kunde stå på och på så vis fiska av en bra bit av poolen. När jag kom fram var platsen upptagen. Den duktige Mörrumsfiskaren Branko Petrovic stod med böjt spö och njöt! Fisken var stark och stångades rätt länge och trots pressen var hård, kom fisken inte närmre. Men plötsligt gick fisken upp och rullade i ytan och vi insåg att det var en riktigt fin fisk. Efter ytterligare en stund kunde Branko till slut landa fisken och vi hänfördes båda över en otroligt fin och tjock öring. Något färgad, men i allra bästa kondition. Avkrokning och ett snabbt foto och sedan tillbaka.

Branko Petrovic med riktigt fin öring i pool 12.

Branko lämnade ödmjukt över platsen till mig som ivrigt skyndade ut och fick bottennapp. Nytt kast. Nytt bottennapp. Började inse att min sjunklina var väl tuff och gick upp och bytte till en flyt/sjunk 5. Nya kast, nya bottennapp. Fast inte lika många. Men ändå; känslan av säkerhet började bli allt tunnare. Fiskade av platsen, men inga känningar. Precis när jag skulle gå kom Jacob Törnqvist för att lägga några kast. I tredje kastet tog en fisk hans fluga. Dessvärre hoppade den av.

In i bilen och vidare till nästa ställe. Spången i pool åtta, dagens hetaste plats enligt alla tips. Jag körde i full fart, nu var det min tur att komma rätt och att komma först! När jag kom till tältplatsen vid pool åtta och såg spången på andra sidan ån, ja då såg jag också en medfiskare med böjt spö.

Tvåa igen. Nu trädde den andra personen in. Helt och hållet. Tog över och visade var skåpet skulle stå. Stackaren som hade valt rätt lina för dagen och som kände att kasttekniken verkligen fungerade precis som den skulle, ja han var nu bortkopplad. Kvar på ett spår i Alvesta. Och den nye hövdningen, den nya personligheten, ja han var full av dåligt självförtroende. Fiskade inte längre i sin egen takt, trodde inte på sitt linval, inte riktigt heller på flugvalen och framförallt inte på sig själv. Var jag än kom drillades det fisk och jag var plötsligt uppfylld av en känsla av att jag hela tiden kom försent, att det redan var kört. Second place is the first loser.

Paus. Jag behövde en paus. Åkte in till Mörrum, åt en bit mat och stannade upp en stund. Gladde mig åt mina kast, gladde mig åt alla de fina möten jag haft med medfiskare under förmiddagen, gladde mig åt att vara i Mörrum och framförallt gladde mig åt att jag inte helt tappat fokus och deppat ihop. För även om det kanske låter som att förmiddagen var kass, så var den verkligen inte det. Jag mådde bra, fastnade inte i de dåliga tankarna och gav upp. Nej tvärtom. Jag insåg att jag behövde bryta min tankekedja, ta en paus och fokusera på nytt. Detta var ett steg i min strävan att lära mig det här fisket, helt klart.

Efter lunchen passade jag på att besöka den nya Loop-butiken och Magnus och Robin som jobbar där. Klämde lite på det nya Evotec-spöet men eftersom det kändes väldigt bra skyndade jag mig ut innan nya affärer gjordes upp.

Körde ned en sväng till åttan och mötte samma gäng som vid tolvan. Gick ut på spången och fiskade av sträckan och insåg hur svårt det skulle vara att landa en fisk där. Strömmen var så stark och hela spången skakade av kraften. Därefter lyssnade jag på ett tips som Jacob Törnqvist gav. Han hade fiskat av pool 29 under förmiddagen och tyckte att det var riktigt fina förutsättningar där. Körde därför upp till Persa Kvarn vid pool 30 och 29 och fann ett fantastiskt lugn. Sträckan var lättfiskad, det var en bra hastighet på vattnet och jag var helt ensam bortsett från en stor rovfågel som kretsade ovan mig med jämna mellanrum. Underbart! Lugnet och känslan började återkomma och snart kunde jag åter njuta av att kasten fungerade som de skulle och att jag hade hade flera pooler helt för mig själv. Jag gick en runda, tog sedan en paus, en kaffe och det numera obligatoriska pipstoppet. Andades in och kände friskt luft mellan tobakspuffarna. De sista veckorna har jag tillsammans med min sambo ägnat nästan varje vaken och ledig timme åt att bygga färdigt hennes ateljé eftersom hon skulle ha utställning i den under påsken. Och hur kul den än varit, och hur bra den än blev, jisses vad jag behövde komma ut i friska luften, ut till mitt vatten. Långt bort från alla trådspik, åldersbeständig plast och isolering.

Gick ytterligare ett par rundor, men helt utan känningar. Körde sedan ned till pool 17 för en avslutande runda. Och utan att gå in på detaljer kan jag väl berätta att den inte riktigt gick som den skulle och att min spö nu är på service. Men det är en helt annan historia och jag får säker anledning att återkomma till den.

I bilen hem insåg jag att det var på dagen precis ett år sedan jag landade min allra första Mörrumsfisk och min allra första fisk på tvåhandsfluga. Ett år har gått sedan jag kände de där tunga knycken i spöet som gjorde att jag så hårt fastnade för det här. Vad fint det skulle varit om jag kunde jubilerat med en fisk även idag! Men så fungerar ju inte det här med flugfiske. Och så fungerar inte Mörrumsån. Den insikten i sig är kanske själva firandet?

Hoppas på ny tur till Mörrumsån om en veckas tid. Då är bara en av mig medbjuden.

Till vattenlandet Mörrum!

Förseningar, förseningar, förseningar. Men nu, äntligen, är jag på väg till Mörrum!

Dock med en liten oro i magen. Vattnet fortsätter att stiga och ligger väl nu på cirka 65 kubikmeter, vad är det jag ska möta? Är ån fiskbar, fungerar mina linor, vilka platser kan man vada? Jag har aldrig sett Mörrumsån under rådande förhållande, än mindre fiskat den! Men det ska givetvis bli spännande då jag vet många som föredrar den som den är nu. Tricket för att lyckas är att komma ned till fisken, antar jag, eftersom det fortfarande är rätt kallt i vattnet. Och det är väl där jag kan hamna i problem med mina linor. Har en grainlina längst in i skåpet, får kanske plocka med den...

Vilket som, en Mörrumsdag väntar och det är alltid fantastiskt. Och jag ser som sagt fram emot att se vattenflödena, även om jag är osäker på om jag lyckas bemästra dem!

Mörrum ikväll?

Vattenhöjningen och det fortsatt fina vårfisket i Mörrumsån lockar mycket. Siktar därför på att åka upp ikväll och fiska ett par rundor, för att sedan fokusera på morgondagen. Kan bli snålt med tid att hinna upp idag, men jisses vad jag längtar.

Blanklax i Emån!

Efter ett par dagars liggande läge med fullt fokus på ”synd om mig” börjar sakteliga min maginfluensa att ebba ut. Och jag kan berätta att den allra bästa medicinen var när jag tidigare i dag gick in på Ems Herrgårds sajt och läste den sensationella nyheten att en blanklax var landad i Emån! 93 cm lång och i tiokilosklassen enligt sajten. Fångstmannen var erkänt duktiga laxfiskaren Manfred Raguse. Dessutom berättas det om ytterligare ett par fajter som kan varit nystigen lax!

Klicka här för att läsa mer.