Rullen är laddad. Jag med.

Åkte idag tillbaka till Fiske & Fiskar för att hämta min rulle med den nya linan. Micke var inte på plats, men en kollega till honom hjälpte mig. Tydligen hade det strulat, så rullen var inte helt klar, men efter en stunds väntan fick jag den med mig. Tillsammans med ett par olika varianter av Beiss-flugan. Letade efetr den klassiska ullsocken-flugan, men den hade de ännu inte fått in bunden på tub. Synd, är spänd på den nämligen.

Linstrul och Norgelängtan

Var inne på Fiske & Fiskar idag för att lägga över min fluglina från min ”gamla” rulle till den nya Slate-rulle jag köpte i början av april. Inga problem säger Micke i butiken. Det skulle han dock inte sagt. Allt strulade och plötsligt befann han sig inne i ett härligt backingline-trassel. Vi bestämde att jag ska återkomma i början av nästa vecka och hämta rullen…

I butiken fanns också ett mycket intressant anslag; Micke och Kent Möller (som höll i Mörrumskursen) arrangerar en fiskeresa i vecka 27 till Gaula i Norge. Herregud vad trevligt det skulle vara. Lockar enormt mycket. Men, det finns alltid en verklighet. Vi ska bygga om hemma under semestern, och då funkar det inte med veckolånga resor till Norge. Hur klart vattnet än är och hur mycket lax som än stiger. Men nästa år. Nästa sommar blir det Norge även för min del.

Nästa år blir det kort

Med ett års- eller säsongskort i Mörrumsån kan jag tillbringa mycket tid  i fina pool 17.

Min satsning på att lära mig laxflugfiske kräver onekligen mycket planerande och fixande. Och även om det är såklart är kul att planera fisketurer, så dödar det lite av charmen med mitt fiske, när jag inte kan sticka upp till ån precis när jag vill och har tid, utan jag är helt beroende av att ha ett kort just den dagen. Så nästa år ska jag utan tvekan ansöka om ett års- eller säsongskort i Mörrumsån. Ja, det kostar en del, men jag lovar, det gör alla mina bokningar också! Har dock ingen som helst aning om hur svårt det är att få tag på ett sådant kort. Anar att det är många som söker.

När det är min dag, gör jag som jag vill!

När man fyller år brukar man säga att man får göra precis som man vill just den dagen. Exakt det tänker jag göra. Bokade därför in mig och min kära för en dags fiske i Mörrumsån på min födelsedag i juli. Och inte bara det; lillkillen ska bo hos mina föräldrar, och vi ska bo över i håvstugan vid Kungsforsen. Min kära tyckte lyckligtvis att det var en bra idé och vill gärna prova flugfiske. Dock var hon tydlig med att hon inte vill ha en två-handsutrustning i julklapp. Synd tycker jag.

Guide bokat till den 25 maj!

Bestämde idag att födelsedagspresenten till min far, en dags fiske tillsammans i Mörrumsån den 25 maj, ska utökas. Inte i tid, utan i kvalitet. För även om vi båda varit i ån många gånger och vi (numera) också båda landat fisk i ån, så är vi inte särskilt kunniga i ståndplatser och hur vi ska läsa ån etc. Således ringde jag idag till River Mörrums guide Mattias Holmqvist och bokade honom till förmiddagen den 25/5. Min plan är att vi börjar med att besöka intressanta pooler, både på södra och norra sträckan, och sedan fiskar min far med Mattias en timme och därefter gör jag detsamma. Känns kul och jag vet att min far kommer gilla upplägget.

Guide i Byske

Mejlade med Ulf Andersson på Byske FVO idag. Fick tips om guiden Roger Viklund. Ringde således Roger och hade ett mycket intressant samtal. Byske verkar onekligen vara ett riktigt spännande vatten. Lovade att återkomma inom kort med bokning.

Ändring av Byske-planer

Mina planer på en resa till Byske (läs inlägg med datum 22 mars) kommer inte att gå att genomföra åtminstone inte så som jag tänkt från början. För att göra en lång historia kort; vi valde att sälja vårt sommarhus fem mil norr om Byske Älv. Så det går inte att åka dit med ett gäng kompisar längre. Däremot ska vi upp kring midsommar och tömma stugan. Då ska jag se till att lägga någon eller några dagar vid älven. Ska imorgon ringa till Ulf Andersson på Byske FVO och höra om det finns några bra guider.

Bokning av ny fiskedag

Ok, nu har jag ångan uppe. Vill inte sitta här. Vill stå i en lax-å och kasta långa snygga spey-kast. Kollar lite med mina nyvunna fiskekamrater Christian Pålsson och Allan Søndergaard om de är intresserade av att åka till Mörrum snart igen. Eller åtminstone i maj när laxen stiger. Sedan tidigare har jag ju en bokning den 25 maj, men det känns helt sjukt att behöva vänta en och en halv månad innan nästa besök.

Christian har ingen möjlighet att åka upp i maj, och Allan ska upp den 26–27 maj. Dagarna efter mitt besök. Och då har jag inte möjlighet att vara på plats. Nåväl. Vi kommer överens om att försöka få till ett gemensamt höstfiske på stigande öring i ån.

Bokar själv in ännu en dag. Söndagen den 17:e maj. Något kortare väntan varje fall.

Bara en fisk. Vad synd!

Tillbaka på jobbet efter helgens flugfiskekurs i Mörrum, möttes jag av en klassiker från några kollegor; 

– Hur många fiskar fick du? – Jaså, bara en. Ja, det kanske går bättre nästa gång.

Ny rulle

Mitt nya A Jensen 14 fots spö, klass 10-11 och min nya rulle, Slate 9–11

Åkte idag på lunchen bort till Fiske & Fiskar. Skulle betala mitt Jensen flugspö som jag köpte igår uppe i Mörrum. Möttes av gratulationer för min fångst; som sagt saker och ting sprider sig! Passade också på att kolla på en ny rulle med jämn broms. Micke visade med lite olika, men fastnade till slut för en norsk rulle av märket Slate, 9–11. Riktigt snygg rulle som enligt uppgift ska vara bra. Köpte den förstås.

Äntligen. ÄNTLIGEN!

Efter lunchen kunde jag inte hålla mig. Köpte Jensen-spöet och gav mig därefter direkt upp till Skrea. Min fisk fanns ju där och väntade på mig! Några stannade kvar och fiskade i poolen vid stugan och några åkte hem. Hann dock byta adresser med några medfiskare, vilket kändes kul.

Tillbaka vid Skrea mötte jag en tom pool. Alltså tom på fiskare. Det var bara jag där. Härlig känsla. Gick en runda och kände att kasten funkade. Onekligen förbättringar sedan gårdagen, men långt kvar. Gick ännu en runda. Ingenting. Gick en tredje runda och gjorde allt jag lärt mig. Lät flugan fiska hela vägen in till land, varje gång. I slutet av rundan, ja sannolikt på sista kastet innan det var dags att gå uppströms igen hände det; tunga ryck i linan. En så skön känsla att jag inte kan förklara den utan låter er som upplevt det kort och gott förstå. Gjorde mothugg och visst satt den där. Det blev klart direkt att det inte var en stor fisk, men den var jäklar i mig stark. Till en början simmade den in mot en samling besvärande rötter i åkanten. Och där ville jag inte direkt ha den. När jag försökte pressa den åt andra hållet, gick den upp och gjorde ett par hopp. Härligt! Till slut började jag få den mot mig och när den stod precis rakt framför mig, valde den helt sonika att stanna där. Jag förstod inte att den kunde vara så stark. Nåväl. Till slut fick jag in den, lyfte upp den, tog en bild, krokade av och återutsatte den. En öringshona på 57 cm. Den simmade snabbt iväg och kvar satt jag i mina varma neopren-vadare med ett stort leende på läpparna och en varm, skön känsla i kroppen. Jag hade tagit min första Mörrums-fisk. Ingen stor, men en riktig Mörrumsfisk och dessutom på fluga! Ringde förstås min far direkt som svarade med; hur stor? Han, om någon, förstod precis vad jag kände.

Gick en runda till, fick bottennapp och blev av med flugan. Packade då ihop och satt en stund vid ån och mådde bra. Första målen uppnådda; jag har gått en grundkurs i kastteknik och landat min första Mörrumsfisk.

På väg tillbaka stannade jag förstås till vid pool ett (skulle se på fångstrapporteringen) och stötte då ihop med Allan. Han gratulerade mig till min öring. Hur fasen kunde han veta om den? Jag var ju ensam vid ån. Men det är väl så med fisket i Mörrumsån. Inget är en hemlighet och allt av värde sprids.

Tidig morgon vid ån

Klockan ringde 06.00 och jag klev rakt i vadarna (som var plaskblöta på insidan…) och stack ned till ån. Extremt vackert att se Mörrumsån i gryningen och på så nära håll uppleva naturen vakna till liv. Kände viss press på mig, idag ville jag så gärna att det skulle bli min tur att få landa min första Mörrumsfisk. Bortskämd med gårdagens fantastiska fiske, höll jag på att inbilla mig att det var lätt att få hugg i ån. Kom snart på bättre och sundare tankar, och kunde återgå till att fokusera på kasttekniken.

Först kring nio-tiden var övriga gänget upp och ute. Pratade med Niklas Petersson som tyckte att vi skulle testa Skrea. Lät bra tyckte jag och hoppade tillsammans med Christian och Allan in i bilen och körde norrut. Väl framme stötte vi ihop med två andra kursdeltagare, Petra och Lasse Wingren. När vi kom ned till åkanten blev jag nästan förälskad; vilken otrolig sträcka! Fin hastighet på vattnet, lät att kasta och spännande miljö. Det kändes utan tvekan som att här skulle det slå på fisk. 

Och det gjorde det också. Ovan nämnd Lasse Wingren tog en fin hybrid på 2,6 kg och Niklas Petersson tappade en fisk. Jag tror dessutom att jag hade hugg, men det är förstås omöjligt att säga om det var så eller kort och gott önsketänkande.

Provade dessutom det spö som jag några veckor tidigare provade hos Fiske & Fiskar. Ett 14 fots A. Jensen klass 10–11. Otroligt fin känsla.

Vid lunch gav vi oss och körde tillbaka till stugan för att äta och avsluta kursen. 

Första kursdagen – vilka fiskar!

Har sällan vaknat så pigg kl 03.50. Studsade upp, gjorde frukost och stack iväg. Kom fram en halvtimme före utsatt tid. Förstås. Tog därför en promenad längs pool ett, två, tre och ned till fyran. Fylldes av en härlig känsla. Äntligen ska jag fiska här igen! Stannade förstås en stund vid pool ett och tittade på flugfiskarna. Snart ska även jag kunna kasta som de!

Kl 07.30 träffade jag Kent Möller, som är en av kursen instruktörer (tillsammans med Mikael Ekelund). Ett par deltagare hade också samlats. Bland annat Christian Pålsson från Lund och Allan Søndergaard från Köpenhamn. Mer om dessa båda herrar senare. Vi körde upp till Abu-stugan och väl framme häpnade jag nästan över hur vackert det var. Solen sken, ån glittrade inbjudande och bortsett från den fina stugan upplevde jag att naturen nästan var vild här uppe. Poolen vi var vid tillhör ABU Garcia och ligger strax ovanför Vittskövle eller strax söder om Svängsta.

Vi inledde med att snabbt och effektivt göra oss i ordning för fisket. När mina medfiskare såg att jag hade neopren-vadare möttes jag av glada kommentarer om vätskebrist i värmen. Efter endast fem minuter i solen insåg jag hur rätt de hade, och tog av mina långkalsonger. Svalare, men inte så skönt med bara ben mot neoprenet… När spöna var laddade med linor, sjunkspetsar, tafsar och flugor kändes det som att allt stannade upp. Ingenting hände. Och jag som väntat och längtat så efter att komma igång! Christian var klok nog att strunta i att stå uppe vid stugan och vänta på att småpratet skulle dö ut, och smet ned till ån. Och till slut följde vi andra efter. Och vad möttes vi av då; jo Christian i full färd med att drilla en rejäl öring! Otroligt! Efter en rätt lång kamp kunde han landa den fina öringen som jag uppskattar till ca fyra kilo. Vilken start på helgen!

Medan Christian gick upp till stugan och firade med en öl i solen, tog jag tag i kursens tredje guide, Niklas Petersson. Vi gick en bit uppströms och jag klev i och skulle lägga ut flugan. Den kom inte ut en meter! Vad fasen? Jag kunde ju det här trodde jag. Det var ju faktiskt inte första gången jag fiskade i Mörrum. Men helt klart är att man, eller rättare sagt jag, behöver fiska oftare med mitt två-handsspö än var femte år om tekniken ska sitta. Så småningom började dock kasten föra ut flugan åtminstone längre ut än mitt spö. Började dela upp underhandskastet i två delar; först in med linan, sedan lägg ut den. Och då började det gå ännu bättre. Kämpade på och strax innan lunch funkade åtminstone vart tredje försök rätt bra. Ett problem gav sig dock tillkänna. Mitt spö. Mitt gamla, nästan oanvända ABU Diplomat 2000. Det var jobbigt att fiska med och jag fick ont i armen ganska tidigt. Det kändes tungt och inte särskilt följsamt. Provade därför ett Ron Thompson spö i den lägre prisklassen. Kändes omedelbart bättre.

Efter lunch vandrade jag nedströms i poolen. Och när jag kom till en krök såg jag min medfiskare Allan Söndergaard stå med böjt spö och ett stort leende! Skyndade förstås fram och tillsammans konstaterade vi att det sannolikt var en rätt bra fisk eftersom den mer eller mindre bara stod stilla på botten, oberörd av att Allan pressade på. Plötsligt gjorde den ett hopp, och ja, det var en bra fisk! Efter ytterligare några minuter var det dags att landa fisken och jag fick äran. Vadade ut, tog ett rejält tag om stjärtspolen och lyfte. Precis som jag sett ”proffsen” göra. Inga problem. Snart låg fisken, en hybrid på drygt sex kilo, på land och Allan var förstås extremt nöjd! Underbart kul att dela detta med honom. Och som sagt, temperaturen sjönk inte!

Allan Söndergaard med sin fina hybrid!

På kvällen lade de flesta av mina medfiskare av rätt tidigt. Inget fel med förstås, men inte riktigt min metod. Jag är av åsikten att när man gör något, ja då gör man det fullt ut! Fiskade således ända till det blev mörkt. Tillbaka vid stugan möttes jag av ännu en öring. Denna hade Kent Möller tagit när han på eftermiddagen stuckit upp en sväng till ABUs pool som heter Skrea.

Samling vid ABU-stugan

Attans!

Packade alla grejor imorse. Rulle och ny lina, extra tafsar, två-handsspö, vadarbyxor i neopren, vadarstav och så förstås en väldig massa kläder. Jag vet hur kallt det kan vara att fiska när det är vårvinterväder. Jag kan bara tänka mig hur kallt det är att fiska i vårvinterväder när man står utvadad i fem-gradigt vatten

Vid lunch ringde Micke från Fiske & Fiskar som håller i kursen. Problem. Av någon anledning kan vi inte få tillgång till stugan vi ska bo i (ABU-stugan) förrän tidigast imorgonbitti. Kvällsaktiviteterna blev således inställda. Attans också. Jag ville ju komma iväg! Men visst, ingen fisketid går förlorad. Vi ska ses kl 07.30 imorgonbitti vid Laxerian.

Åkte på eftermiddagen bort till Fiske & Fiskar och fick min nya lina monterad. Det skulle vi ägnat oss åt ikväll nämligen, uppe i Mörrum.

Bara att gå och lägga sig och vänta på att klockan ringer. Då blir det raka spåret upp!