Drömmar om 2010

Hade en väldigt tydlig dröm i natt. Stod nedanför en stenbro, lik den som skiljer pool 17 från Kungsforsen i Mörrum, och lade ut flugan i det lugnvatten som bildats innanför strömkanten. Knappt hade flugan landat innan tafsen sträckte upp. Jag gjorde ett kraftigt mothugg och spöet gungade till som svar. Och trots att jag lutade mig bakåt och tog min kroppstyngd till hjälp, rusade laxen i full fart, under bron och vidare genom forsen på andra sidan. Jag minns särskilt känslan av att inte kunna påverka förloppet. Laxen var stor, blank och hade befälet. Striden pågick länge, men som i alla drömmar inte tillräckligt länge. Fick aldrig se min lax och än mindre landa den innan jag vaknade.

Väljer att tänka på denna dröm som en sanndröm. En dröm om något som komma skall. Förhoppningsvis redan under 2010. Tänk om jag under nästa år får uppleva styrkan hos en storlax! Jag har drömt om det länge, och uppenbart blir drömmarna bara tätare och tydligare. Då borde det väl snart vara dags?

Ber slutligen att få önska ett gott slut och ett riktigt gott nytt år! Hoppas vi alla får ett strålande lax- och havsöringsfiske under 2010!

Fiske på lördag, jajamen!

Ja tänk, det närmar sig! Nu på fredag är det havsöringspremiär i Skåne, och för min egen del blir det premiär på lördag! Ska bli otroligt kul! Nu är jag i och för sig ingen erfaren kustöringsfiskare, snarare tvärtom. Har lyckats landa några havsöringar under årens lopp längs den skånska kusten, men aldrig på fluga och aldrig med mening... Men nu blir det flugfiske och jag är otroligt laddad. Och osäker. Det är länge sedan jag fiskade med mitt enhandsspö; på den tiden var det rätt med hela linor och ingen snackade klumpar och skjutlinor. Lyckligtvis kommer min premiär ske tillsammans med ett gäng vassa kustflugfiskare. Är egentligen bara rädd för att jag ska tycka att kustöringsfiske är lika kul som fiske efter havsöring och lax i strömmande vatten. Det vore nog inte så bra...

Mellandagar vid Byske

Det är långt till fiskesäsongen 2010 i Västerbotten. Och även om jag har lyckats finna partier med öppet vatten i både Byske Älv och Skellefteå Älv, så är det väldigt, väldigt mycket vinter här. För en skåning som jag, är det konstanta snöandet närmast overkligt. Svårt att förstå att jag om några månader ska stå här med mitt tvåhandsspö, sträcka ut linan och vara helt omgiven av skir grönska och det trolska ljuset från den eviga midnattssolen.

Emåns giganter

Juldagen till ära ägnade jag en timme nu på kvällen åt filmen ”Emåns giganter”. Och vilken trevlig upplevelse och överraskning det var! Har senaste tiden sett en del veritabla bottennapp bland annat från Mountain Media, men den här rullen har de lyckats med! Vackert foto, bra historieskrivning av ån och dess fiske, och många intressanta möten med flera spännande laxfiskeprofiler. Jag blev minst sagt än mer sugen att besöka Em. Och det hoppas jag sannerligen få göra under kommande säsong. I väntan på det kommer jag se denna film minst ett par gånger till. Minst.

Klicka här för att se trailer.

Inte konstigt man är kär!

En Danielsson 8/12 låg i paketet från min kära! Det betyder att hon är världens finaste, men också att hon är mycket lyhörd alternativt att jag tjatat mycket... Vilket som, helt underbart!

Tågresa med Emån

Sitter på tåget och njuter av Klippinges bok "Emån - med flugspö
längs världens förnämsta havsöringsvatten". Och det är inte utan
att jag tycker tågresan kan vara något längre än vad den faktiskt
är!

Vårlaxfiske i River Spey

Ägnade kvällen i går åt filmen ”Vårlaxfiske i River Spey” från Mountain Media. Och det var minst sagt kittlande inför min resa till Skottland om nio veckor. Nu ska jag förvisso fiska i Dee och inte i Spey, men jag anar att miljön är ungefär den samma.

Filmen bjöd på fina bilder, vackra springers och sköna rullknarr och mina förväntningar inför resan höjdes än mer.

Dock var det lite väl mycket sponsrade inslag från kringliggande hotell, destillerier och butiker, för att filmen skulle hålla hela vägen. Tyvärr ett alltför vanligt problem med fiskefilmer.

Filmen spelades in 1999, alltså för tio år sedan. Och snacka om att modet, när det gäller rullar, spön, linor, vadare och kläder i stort, förändrats under denna tid. Stundtals kändes filmen som om den var inspelad för trettio år sedan. Minst.

Samtal om laxlängtan med Jonas Runnberg

Jag hör ropet i mörkret:

– Fisk!

Och sedan hoppar en stor lax rakt framför mig. Ett par gånger. Ilsket kämpande för att komma loss. Och några få ögonblick senare hör jag nya kraftiga, våldsamma plask. Betydligt längre bort. Minuterna går och det enda som bryter inloppsströmmens konstanta brus är knarret från bromsen som jobbar. Ibland nya hopp. Tunga hopp. Plötsligt bryts allt av en svordom i mörkret. Sedan tystnad. Kompakt tappad-lax-tystnad.

– Det är ett sådant år, säger Jonas Runnberg, när han en kvart senare sluter upp vid min sida. Och sedan säger ingen av oss något mer. Det behövs liksom inte.

Minnena från vår gemensamma fiskeresa till norska Namsen i somras är starka. Och trots att vintern just nu håller oss i ett järngrepp, har vi lätt att resa tillbaka. Det märkte vi häromkvällen när jag ringde upp Jonas för ett samtal om laxlängtan.

Jag är framförallt ivrig att höra hur Jonas ser på min utveckling som laxflugfiskare. Eftersom han rätt väl vet vilken nivå jag befinner mig på, ber jag honom vara ärlig när jag frågar: Har jag vad som krävs?

– Alla kan fiska lax, och om man lägger mycket tid på sitt fiske, så kommer en lax sannolikt att hugga, förr eller senare. Men om man vill ta det längre, och verkligen bli en laxfiskare, ja då krävs något mer, då krävs passion! Och passion verkar du ha och det är det viktigaste. Men du har mycket kvar att lära, och ju mer du lär dig, desto tydligare ser du hur mycket du har kvar.

Jonas Runnbeg står tillsammans med Mattias Helde bakom den framgångsrika

fiskebloggen.se och resebyrån fiskeresor.nu Foto: Mattias Helde

Mink, bloggare och guide

Första gången jag hörde talas om Jonas Runnberg var i samband med en artikel om landets laxminkar som Mikael Frödin skrev i Fiske för alla #2, 2009. Därefter upptäckte jag fiskebloggen.se som Jonas skriver tillsammans med Mattias Helde och Tony Lundén-Gallipoli. Och när jag i våras tog kontakt med fiskeresor.nu för att förhöra mig om en kastkurs, ja då var det Jonas som svarade.

– Numera tycker jag nästan att det är roligare att hjälpa andra att få fisk, än att få fisk själv. Det är en stor kick, berättar Jonas och jag vet att det stämmer. Det var nämligen han som guidade mig till min allra första vilda lax. Den var inte stor, sannolikt Norges minsta grilse, men det var den första! Och Jonas var lika glad som jag.

ta vara på de tröga stunderna

Men en lax är bara en start. Och jag vill veta vad jag ska göra för att närma mig fler hugg. Och trots att frågan är stor, får jag ett rakt, om än oväntat, svar:

– Vill du bli framgångsrik vid laxälven så gäller det att ta tillvara de tröga stunderna på bästa sätt. Den tid, när det verkligen hettar till, är ganska begränsad. Övrig tid måste man lära sig att hantera, njuta av och ha roligt. Då blir man desto mer skärpt när det är dags.

Det är inte något problem, tänker jag tyst för mig själv. Är det något jag lärt mig detta första år som laxfiskare, är just att vänta. Och det har varit väldigt trevligt och njutbart!

– Men, säger Jonas som om han hört mina tankar, det betyder inte att du ska slappna av helt och hållet. Det finns alltid saker att göra mellan de heta stunderna som förbereder dig när det väl är dags:

– Om vattnet är lågt till exempel, ja då kan man alltid studera älven på ett sätt som man aldrig får chansen till annars. Hitta alla stenar, gropar, djupfåror och andra saker som är dolda när vattnet är djupare. Och är vattnet för högt ska du bevaka det hårt, för så fort det börjar sjunka har du de bästa chanserna på nystigen fisk på ståndplatserna.

Fokuserad

När det väl hettar till är det dags att lägga i högsta växel och gasa. Jonas kallar det att fiska aktivt:

– Jag kanske kan verka lugn och avkopplad, och det är jag nog för det mesta. Men när de rätta förhållandena kommer, ja då blir jag koncentrerad till tusen. Alla mina sinnen är på helspänn, och det finns inget annat än fiske just då. Ibland har jag hört folk som säger att det luktar lax vid älven. Eller så hör man ett plask i strömmen nedanför och plötsligt ser man fisk komma in på nacken. När fisken kommer och allt stämmer, då ska du vara laddad, pigg och med sinnena på helspänn.

Tillbaka till Namsen. Ett tydligt laxsteg sker. Jonas står i perfekt position vid inloppsströmmen. Det är oro i poolen, mellanlax och en och annan storlax, visar sig, slår ilsket och markerar. Spänningen är enorm. Jag står själv dåligt till och har därför valt att för en stund vara betraktare. Är tyst och väntar på att Jonas ska kasta, lägga flugan i position och sedan höja spöet till mothugg! Men det är exakt vad som inte sker. Han vevar i stället in, tar upp flugan, tittar på den och tar fram en ask ur fickan. Fixar något, jag ser inte vad, för att sedan fem minuter senare åter vada i position. Linan skjuter genom luften, tafsen sträcker ut och sekunden senare spänns linan:

– Fisk!

Efteråt frågar jag varför han stannade upp när det var världens läge? Fullt medveten om att jag själv skulle fiskat hårdare än någonsin förr:

– Hade fiskat med samma krok en stund, och när jag såg att det var lax på gång, ja då ville jag förstås ha en ny, knivskarp krok.

Rätt utrustning

– Ingenting får lämnas åt slumpen. Du ska fiska med rätt krokar, tafsar med rätt knutar och givetvis med en fluga du tror på. Spö och lina ska vara anpassade efter förhållandena så att du slipper stå och byta lina mitt i en huggperiod. Allt ska, med andra ord, vara i ordning och fungera! Tänk att tappa en fisk för att något i utrustningen inte fungerar. Det kan ju vara drömfisken eller kanske den enda fisk som tagit flugan på hela säsongen!

Inser att det kanske här öppnas en genväg till laxhuggen och frågar vilka märken det ska vara på prylarna? Den dörren stängs dock snabbt igen när Jonas säger:

– Utrustningen är jätteviktig, men inte varumärket. Men det är ju så här; hur man än vrider och vänder på det här med laxfiske, så kostar det pengar. Och då är det lika bra att kosta på sig det bästa.

Havöringsfiskare

Även om Jonas lägger mycket tid på sitt laxfiske, så dunkar ändå hjärtat hårdast för fiske efter havsöring. Det var nämligen där allt började en gång; fiske efter havsöring i skärgården utanför Nyköping. Och fortfarande lägger han mycket av sin tid på att locka den kustnära öringen till hugg.

– Jag är en havsöringsfiskande laxfiskare och jag tror faktiskt det är en stor anledning till att jag lyckades rätt bra med mitt laxfiske. Jag försöker alltid närma mig vattnet med stor försiktighet och hantera laxen som om den vore en öring, säger Jonas och fortsätter:

– Fisket efter kustöringen är väldigt billigt jämfört med fiske efter lax och havsöring i strömmande vatten. Det möjliggör många fisketimmar och en chans att bygga upp en intuition och känsla. Det har varit direkt avgörande för min del.

Lockande svårigheter

Att Jonas tog steget och blev laxfiskare, var når han insåg hur mycket svårare det faktiskt är jämfört med allt annat fiske.

– Det kanske låter konstigt, men ju svårare ett fiske är, desto roligare är det. Därför fiskar jag gärna tidigt på säsongen, när man ännu inte vet om det hunnit stiga någon lax. När laxen väl kommit, ja då har jag rätt lätt att tröttna, berättar Jonas och fortsätter:

– Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag verkligen gillar att känna kraften när det smäller på en lax, få drilla den och landa den. Att fånga en lax på fluga är prestige, även om det finns de som inte erkänner det. Men jag tycker att det är stort att gå till invägningen med en stor silvrig lax på ryggen

Jag gillar att Jonas trotsar Jante, att han vågar erkänna stoltheten över att ha lyckats med det nästan omöjliga. För även om jag ännu inte fått uppleva en vandring till invägningen med en nystigen lax, är det något jag drömt om sedan jag var tolv år och besökte Mörrum för allra första gången.

– Jag kommer så väl ihåg känslan av att gå med första laxen till invägningen. Det är viktigt att vara stolt över sin fångst!

Men, avbryter jag, hur stämmer det med att modernt catch-and-release-tänk?

– Ibland känns det givet att behålla fisken, och i andra sammanhang är det lika givet att den ska gå tillbaka. Min åsikt är att så länge det inte finns särskilda bestämmelser, är det upp till var och en att avgöra. Personligen är jag förespråkare för catch-and-release och är glad över att det blivit ett allt mer självklart synsätt på hur vi ska hantera laxen och havsöringen, svarar Jonas.

Fiska mycket

Planeringen inför 2010 är i full gång. Om några veckor startar kustöringssäsongen i Skåne och det ser Jonas som en av årets absoluta höjdpunkter. Han berättar också att det kommer bli flera resor till favoritälvarna i Skottland, i Norge och kanske också på Island. Och i Sverige kommer det framförallt att bli fiske i ”hemmaåarna” Rolfsån och Säveån, men givetvis också i Emån och några andra vatten som ligger honom extra varmt om hjärtat. Det kommer att bli ett mycket fiskeintensivt år. Precis som det alltid blir.

– Du måste också se till att fiska mycket, säger han till mig, för det är då du kan lära dig mer och tydligare se hur och var du ska fiska! Var nyfiken och intressera dig för dina medfiskare. Jag har lärt mig massor under årens lopp genom att vara genuint intresserad. Är man det, är det också många som delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Träna också på din kastteknik. Fokusera inte på att kasta långt, utan fokusera på att få flugan dit du vill, på det sätt du vill och sedan att den fiskar som den ska, säger Jonas:

– Sedan tycker jag också att du ska bli lite av en flugsnappare. Många framgångsrika laxflugfiskare har varit väldigt, väldigt duktiga på att titta djupt i andras flugaskar. Har själv alltid varit flitig på detta!

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Storlarm för den vilda laxen och havsöringen!

Köp inte, och ät inte odlad lax!

Text från Fiskenyheter http://www.fiskenyheter.se/nyheter.php?id=356

Det norska laxfiskets världskända historia, tradition och arv, kan snart vara ett minne blott, då laxstammen närmar sig utrotning. Det bästa sätt vi kan motverka detta på, är helt enkelt att bojkotta odlad lax. Varken köpa den eller äta den! De norska företag som odlar lax är också de största i branschen och de finns representerade i många andra länder. Laxodlingsindustrin startade i Norge och idag är det stor aktivitet längs kusterna. Norska regeringstjänstemän har verkat utomlands som lobbyister för industrin, och laxodlingar har etablerats på många fler platser i flera länder. De stora problem som har börjat visa sig i Norge är också problem som börjat visa sig i andra länder. Mindre än i Norge, men ändå ett växande problem. Den norska regeringen har saknat vilja att reglera laxodlingsindustrin. Industrins ekonomiska betydelse har kastat sin skugga över alla andra överväganden.

Man kan idag med rätta säga, att den norska regeringen inte har kontroll över laxodlingsindustrin, utan kontroll över utrotningen av den vilda laxstammen och havsöringen! Laxodlingsindustrin är INTE uthållig - till slut kommer dess verksamhet att få stora konsekvenser för natur och miljö. Om ett adekvat regelverk infördes i Norge för de stora företagen skulle detta också innebära restriktioner och reglering av deras verksamhet i andra länder.

Haven dammsugs i jakt på fisk och andra havslevande organismer. Detta görs för att förse industrins behov av mat, fiskmjöl och fiskolja till sin laxproduktion. Detta kommer till slut även att utrota andra fiskarter som är beroende av samma byten som rovfiskas för industrins behov. Även laxen jagar samma byten i havet, men dess jaktmarker är snart helt öde på grund av detta rovfiske. Odlad lax är inte lösningen på matsituationen i världen, då det går åt upp till fyra gånger så mycket annan fisk per producerad enhet lax.

Den norska regeringens egna forskare och Direktoratet for naturforvaltning, norges motsvarighet till Naturvårdsverket, har alla hävdat att det inte finns utrymme för en expansion av laxodlingsindustrin.

(Direktoratet fungerar som rådgivande och utövande myndighet under det norska miljödepartementet). Ändå, har den sittande regeringen proklamerat en 5% ökning av produktionen i den norska laxodlingsindustrin. Det är ännu mer graverande då fiskeriministern själv är ägare till ett av de största laxodlingsföretagen i Norge!

Innevarande säsong har vi fått uppleva katastrofalt höga nivåer med laxlus på odlad lax i Norge. Laxlusen har vistat sig blivit resistent mot traditionella kemiska bekämpningsmedel. Om lika höga koncentrationer av laxlus skulle finnas till våren, då smolten vandrar ut i havet, kommer detta att slå ut en hel generation av smolt. Foskare säger även att laxlusen kan angripa och döda lax som är på väg upp i älvarna för att leka. Dessa laxar måste passera laxodlingskassarna i fjordmynningarna, och de blir lika lätt infekterade som smolten, som rör sig i motsatt riktning.

Även det stora antal förrymda odlade laxar som tar sig upp i älvarna är ett problem, då de kan bära på Lokalpolitiker i kustkommuner där laxodlingsindustrierna är starkt etablerade, säger nu att vi endast bör bevara laxodlingsindustrin. De bryr sig inte om forskarnas varningar om att den vilda laxen hotas av utrotning. Ett krig pågår nu mellan oss som vill bevara naturen och vilda bestånd av lax och havsöring, och laxodlingsindustrin.

När regeringen inte bryr sig om sina egna forskare och de lokala miljödepartementen utan enbart ser till ekonomiska intressen, måste vi stoppa detta genom att slå mot ekonomin:

Köp inte, och ät inte odlad lax! Berätta för vänner och familj om hur situationen ser ut.

Laxlus dör efter en eller två dagar i sötvatten, men problemet är istället en parasit som laxlusen bär på. Denna parasit sprider virussjukdomen PD (Pancreas Disease). Det räcker med en laxlus som bär på en parasit för att ta död på en vildlax. Detta samband mellan parasit och virussjukdom upptäcktes av en forskare i Chile, men han och hans upptäckt tystades ner. Nu däremot har vi sett laxodlingsindustrins kollaps i Chile.

NSA/ Geir Kjensmo

Julafton!

Laxfiskecitat #9

”Så länge vi tycker att yrkesfiskarna ska sluta fånga lax i näten, så länge ska vi också prioritera catch and release. För vad är egentligen skillnaden? En död vild lax är en död vild lax, vare sig den hamnar i din frysbox eller på Östermalmshallens isbädd.” Håkan Stenlund

Från artikeln Dagar i laxhimlen, Allt om flugfiske #5, 2009

Glädjande tips

Ägnade större delen av kvällen i går åt ett inspirerande samtal om laxlängtan tillsammans med minken Jonas Runnberg. Har fiskat med tillsammans med Jonas vid flera tillfällen, så han vet rätt väl på vilken nivå jag befinner mig. Passade därför på att fråga vad jag ska göra för att utvecklas mer och bli en bättre laxflugfiskare:

– Se till att ha roligt och må bra när du fiskar.

Ett både överraskande och glädjande svar. Det ska jag nog klara av!

På söndag kan du läsa om Jonas och det blir årets sista ”Samtal om laxlängtan” på bloggen. Efter årsskiftet kommer det dock fler reportage. Under julpausen kommer laxlängtan dock fyllas på med viktiga och mindre viktiga inlägg, alla med den gemensamma nämnaren längtan efter laxen! Alltså fungera precis som vanligt.

Samtal om laxlängtan med Kent Håkansson

När ytterdörren öppnas möts jag av ett stort leende och en ännu större lugg.

– Välkommen till Ems Herrgård säger fiskeförvaltare Kent Håkansson och bjuder mig att stiga in.

Och det gör jag så gärna. Det är en kall hösteftermiddag, temperaturen söker sig med en dåres envishet ned mot nollan och den brusande Emån gör luften tät av fukt.

Det känns skönt att komma in i hallvärmen och efter lite letande hittar jag till slut en ledig krok mellan två par vadarbyxor. Jag blir inte särskilt förvånad. Har man fem meter från dörren till Home pool i legendariska Emån, så har man.

Nyckeln till framgång

Vi går uppför trappan till andra våningen i Herrgårdens flygel, upp till Kents lägenhet. Och Kent som vet att jag är där för att tömma honom på kunskaper om laxfiske, går rakt på sak:

– Det som fascinerar mig med laxfisket är de psykologiska aspekterna. Det är sällan man får fisk om man inte är avspänd. Man måste vara i harmoni med sig själv och med omgivningen. Laxfiske är dessutom psykologiskt påfrestande eftersom det så sällan hugger. Att lära sig att hantera detta är nyckeln till framgång.

När vi kommer in i vardagsrummet möts jag av en enormt tjock och blank havsöring. Den hänger rakt fram, mitt på väggen och dominerar rummet fullständigt. Plaketten under avslöjar att den är fångad i Mörrumsån och vägde imponerande 11,2 kilo. Husesynen fortsätter och i nästa rum hänger ytterligare två troféer; en lax på drygt 18 kg som Kent tog på ett enhandsspö i Gaula och en lax på 20,1 kilo från Mörrumsån. Därefter går vi in i matrummet och där hänger den, laxen som det fortfarande talas om längs stränderna vid Mörrumsån; en hane på makalösa 23,9 kilo!

– När jag hade fångat den laxen blev jag lite kluven. Hade jag något kvar att drömma om? Funderade mycket på det där, men kunde så småningom lämna det tänket, berättar Kent, byter sedan ämne och frågar glatt:

– Kaffe?

Jag hör knappt vad han säger. Är som förstenad framför den enorma laxen. Den är faktiskt helt orimlig, finns det så stor fisk i våra svenska åar? Vaknar sakteliga till igen och går mot köket. Passerar havsöringen i vardagsrummet. Känns liten.

Kent Håkansson med årets första blanka lax, en Springer i River Dee.

Fokus på fiske

Vi sätter oss ned vid köksbordet. Kent plockar fram koppar och fat och berättar:

– Fisket har blivit min stora grej här i livet och jag prioriterar det framför allt annat. Och även om jag fiskar ofta och regelbundet under säsongen, så tycker jag fortfarande att det är lika kul!

Kent är uppväxt i skånska Simrishamn och blev tidigt öringsfiskare genom täta besök i Tommarpsån, Nybroån och fiske vid kusten. Mörrumsån, som vid den tiden främst var känd för sin grova öring, besökte han första gången när han var tolv år. Genom övertalning lyckades han förmå sina icke-fiskande föräldrar att skjutsa honom till Blekinge, och sedan dess har han tillbringat minst ett par veckor per år vid ån. Oftast många fler.

– Doften av pappersbruk får det att pirra till i kroppen, det får mig att tänka laxfiske säger Kent och skrattar till.

Och jag ryser vid blotta tanken; brukets dofter är allt annat än sköna.

– När jag flyttade hemifrån, hamnade jag Kristianstad för att plugga till lärare och fick då närmre till mitt laxvatten.

Efter studierna tog Kent steget fullt ut och flyttade till Mörrum. Och kom snart att bli en av åns verkliga profiler. Vid två tillfällen premierades han till exempel med det prestigefyllda majlaxpriset. Båda gångerna med laxar över 20 kilo! En bedrift han är ensam om. Än så länge varje fall.

Fiskeförvaltaren

Utanför, på andra sidan det skyddande köksfönstret, flyter Emån fram. Och när Kent säger att han ibland kniper sig i armen för att förstå att det är sant att han bor med Emån rakt utanför, förstår jag honom. Undrar hur han lyckades få jobbet som fiskeförvaltare.

– Jag är egentligen inte rätt person att svara på det, men det spelade säkert in att jag hade guideerfarenhet från Gaula och att jag hade fiskat vid Em i många år, säger Kent och skiner upp i ett stort leende:

– För mig är detta ett drömjobb, jag har faktiskt världens mest intressanta jobb!

Vi fastnar en längre stund i ett samtal kring fisket i Emån. Om de klassiska poolerna, om vårfisket, chansen till kort och det faktum att antal fiskedagar premieras vid kortansökningar. Med stort tålamod träder fiskeförvaltaren in och svarar vänligt på alla mina frågor om hur jag ska agera för att få fiska vid Em.

Laxfiske – ett tålamodstest

Känner att alla mina frågor tar oss bort från kärnan, gör en tvärvändning och återvänder till ämnet: Laxlängtan.

– Jag drivs av lugnet och friden samt utbytet med likasinnade. Men också av laxfiskets svårigheter. Ju besvärligare det är att få laxen till hugg, desto mer sporrad blir jag. Och så har det alltid varit. När jag började fiska lax var det ingen som lärde mig hur jag skulle göra. Jag provade mig fram och fiskade så mycket jag kunde. Det tog ett par säsonger, men en dag kunde jag landa min allra första lax! Den var inte stor, men det spelade ingen som helst roll, berättar Kent och fortsätter:

– Laxfiske är ett sätt att testa sitt tålamod och ett sätt att aktivt jobba med sina känslor. Jag kan fortfarande tappa självförtroendet, vissa dagar och vissa stunder infinner sig en känsla av att det inte fungerar, att jag gör fel. Men då är det viktigt att förstå vad man kan göra för att bemästra situationen och inte få panik. Det brukar ordna sig då.

Lär känna ditt vatten

Kent reser sig och går fram till ugnen. Återvänder dock snart med varma kanelbullar. Emån, kaffe, kanelbullar och samtal om laxfiske. En bra kombination.

– Det är väldigt viktigt att fiska ett vatten ofta. Lära känna det, förstå hur olika pooler fungerar vid olika vattenstånd, vid olika temperaturer. Inse varför fisken går vissa vägar, var den stannar och vad som får den att agera som den gör. Detta gör att man skaffar sig referenspunkter och kan fokusera sitt fiske där det finns bäst chans till hugg.

Det är uppenbart att detta är frågor Kent funderat mycket över och när han berättar att han sällan fiskar av en hel pool utan fokuserar på den eller de kvadratmeter i poolen där fisken kan hugga, inser jag hur aktivt han fiskar.

– Men det finns ingen konflikt mellan att njuta av upplevelsen av laxfiske och att fiska effektivt. För mig hänger det samman.

Ljuset styr flugvalet

Kent berättar att han binder sina egna flugor. Tidigare var det en del av vinteruppehållet och en uppladdning inför kommande säsong. Numera gör han det först när han sett vattnet han ska fiska och skapat sig en bild och känsla av vad som bör fungera.

– Det är viktigt att bli bekväm i sitt flugval. Ibland fungerar samma fluga en längre period, men i regel försöker jag byta när det sker skiftningar i ljuset eller när jag fiskar i pooler som fiskas hårt. Där är sällan någon poäng att fiska med samma fluga som alla andra.

23,9 kilo väger Kents största lax. Den tog hans fluga i pool fyra i Mörrumsån.

Samma art, olika beteende

Tid, säger Kent plötsligt. Tid är ett nyckelord när det gäller laxfiske. Det tar tid att få den erfarenhet som krävs. Det tar tid att lära sig hur ett vatten fungerar och att skapa egna referenspunkter.

Och tid är sannerligen något Kent lägger på sin passion. Uppskattningsvis 100–150 tillfällen om året. Genom sitt jobb blir det främst i Emån, men resor till framförallt Norge och Skottland finns alltid med på agendan.

– Laxen är en art, men beter sig olika i olika vatten. Därför lär man sig mycket på att fiska flera vatten, på flera platser, och i flera länder. En atlantlax är ofta mer huggvillig än en östersjölax till exempel.

Men, säger jag, vad är det som får laxen att hugga överhuvudtaget? De äter ju inte när de väl gått upp i en å eller älv.

– Ja, det är det ingen som kan svara på med säkerhet. Klart är att laxen i havet är en predator. Och sannolikt finns det kvar ett jaktbeteende i början av vandringen. Det är antagligen orsaken till att en nystigen fisk är mer huggvillig än en som stått i ån ett tag, svarar Kent och kammar med hjälp av handen luggen ur ansiktet innan han fortsätter:

– Sedan händer det saker i ån som får den att hugga. Laxen har tydliga huggperioder och vad som styr dessa kan man också bara gissa, men jag tror mycket på att fiska aktivt vid ljusskiftningar. I gryningen, när solen står mitt på himlen och i skymningen.

– Steg av ny lax påverkar också och kan skapa oro i en pool. Jag är dock osäker på vilka sätt. Har flera gånger sett stora nystigna laxar stå och trängas i en och samma håla, så teorin att det sker uppgörelser om de bästa ståndplatserna stämmer inte alltid. Många gånger verkar de föredra sällskap.

Och det är förstås detta som är en av hemligheterna bakom laxfiskets dragningskraft och magi. Det finns inga givna svar, bara mer eller mindre kvalificerade teorier. Det räcker att se på hur mycket som skrivits om laxfiske jämfört med andra sorters fiske, för att inse att det sannolikt finns lika många idéer som det finns laxfiskare.

När vi börjar runda av och jag packar min väska repeterar Kent de viktigaste sakerna jag ska tänka på för att lyckas få laxen till hugg:

– Lägg tid på ditt fiske, lär dig ditt vatten, fiska vid skiftningar i ljuset och, säger han och pausar en kort stund innan han adderar ett tips:

– Titta gärna på fåglarna, de vackra omgivningarna eller samtala med fiskekamraterna, men håll alltid ett öga på vattnet. Alltid! Plötsligt kan du se toppen av av en ryggfena på en lax som går över en nacke. Då är det läge!

På återseende

En stund senare sitter jag i bilen. Det är beckmörkt. I allén som leder fram till herrgården springer plötsligt en dovhjort ut framför mig. Jag tvärbromsar och blir stående med bilen. Och när jag väl sitter där väljer jag att slå av motorn. Går ut och andas in den kalla höstluften och njuter av Emåns brus en sista gång för denna resa. Ser plötsligt dovhjorten en bit in i skogen. Tittar efter det vackra djuret och inser att vi kommer ses igen. Så snart det bara går, om jag får bestämma.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Laxfiskefilmer och en bok

I dag är det lille-julafton. Beställde nämligen nu på förmiddagen lite nya laxfiskefilmer från Capricorn.se: Vårlaxfiske i River Spey, Emåns Giganter, Praktiskt tvåhandsfiske med bröderna Syrstad och Orkla fluefiskarens elv. Köpte dessutom Pelle Klippinges bok Emån. Den har jag letat efter länge, men alltid fått besked om att den är slut från förlaget. Nu väntar jag bara på att paketet ska dimpa ned i lådan. Då blir det julafton.

Årskort: Ja

Jajamensan! Idag kom ett efterlängtat besked. Ett stort vitt kuvert märkt Sveaskog innehållande ett brev som börjar med textraden ”Du har tilldelats årskort för 2010”. Det handlar förstås om Mörrumsån och betyder att jag kommer tillbringa mycket tid i Blekinge under nästa år. En riktig höjdare!

Rösta på Pernilla!

Som många säkert känner till säljs Pernilla Andersson senaste album Ashbury Apples till förmån för Sportfiskarnas projekt ”Ge fan i våra vatten”. Och nu har Pernilla blivit nominerad till en grammis, svenska musikbranschens äldsta och mest prestigefyllda pris, i kategorin ”Årets kvinnliga artist”! Således dags att ge tillbaka lite av det Pernilla gett till oss; belöna henne med din röst!

Klicka här för att rösta på Pernilla Andersson.

Klicka här för att gå med i Facebook-gruppen ”Ge fan i våra vatten”.

Samtal om laxlängtan med Pelle Klippinge

På den faluröda träväggen hänger det en havsöring. Utskuren i trä och vitmålad. Det var den som gjorde att jag hittade rätt, behövde inte ens kolla numret på huset.

Och jag hinner inte mer än parkera förrän Pelle Klippinge, en av Sveriges främsta fiskeskribenter, gläntar på ytterdörren och vinkar välkomnande. Familjens svarta labrador, Yatzi, sluter okritiskt upp i välkomstcermonin och de dryga fyra timmars bilkörning jag har i kroppen känns som bortblåsta.

– Välkommen, säger Pelle och sträcker fram handen:

– Titta runt lite i huset, så fixar jag fram lite kaffe och bullar.

Det känns speciellt, nästan heligt, när jag i slutet av rundturen stiger in i Pelle Klippinges fiske- och skrivarrum. Klassisk laxfiskelitteratur i bokhyllorna, fotografier på landade laxar, akvareller av flugor och mängder av rullar och spön. Jag väcks ur mina tankar när Pelle kallar:

– Kaffet är klart!

Pelle Klippinge med storlax från Gaula.

Leva på passionen

Vi slår oss ned vid köksbordet och Pelles fru Pia gör oss sällskap. Yatzi smyger fram och placerar sig strategiskt intill mig och medan jag kliar honom bakom örat frågar jag Pelle hur det känns att hans fiskeintresse har blivit ett jobb.

– Man har bara ett liv. Men vilket liv jag har, jag lever min dröm! Så här i efterhand inser jag att jag borde lämnat mitt vanliga jobb mycket tidigare, svarar Pelle.

Det är nu tio år sedan han tog steget och fokuserade på sin passion. Tio produktiva år som gett oss läsare mycket spännande fiskelitteratur och många stora upplevelser. Hans senaste bok, Avancerat laxfiske, har till exempel spelat en extremt stor roll för mig. Med en nybörjares hunger har jag läst den, från pärm till pärm, flera gånger. Pelles måleriska beskrivningar av laxfiske är så raka, så ärliga och kanske också därför så geniala. Man får inte bara läsa om hans upplevelser, man får dela dem:

”Vecka 28 är otroligt vacker och varierande i Orkla-dalen. Landskapet står i full blom och lukten av skog, jord, sädesfält och älv blandas i en skön mix i sommarvinden. I luften skriar blixtsnabba tornseglare och i det gråpatinerade Stabburets fågelholk matar stararna sina ungar. Det är liv och rörelse överallt i naturen.” (ur boken Avancerat laxfiske)

Hugget!

– När vi fikat klart, tycker jag att vi åker upp en sväng till Emsfors så ska jag visa dig en fin sträcka av Emån. 

Jag tar en klunk kaffe, och ytterligare en tugga av den nybakade kanelbullen och går sedan rakt på sak. Ställer frågan. Den stora frågan som är själva grunden till min och mångas fascination; hur kan det komma sig att laxfiske drabbar så starkt?

– Det är egentligen inte särskilt svårt att förstå, svarar Pelle. Det finns inte någonting som är roligare; man är i en härlig natur, ser älven, poolerna och träffar intressanta människor. Och samtidigt ställs man inför den ultimata utmaningen, att få kontakt med en fin lax. Hugget, säger han och vilar en stund på ordet, hugget är det stora ögonblicket som kan förändra allt!

Och stora ögonblick har Pelle Klippinge sannerligen fått uppleva. Under sina år som lax- och öringsfiskare har han landat många fina fiskar. Men att han skulle vara en duktig laxiskare vill han ändå inte riktigt kännas vid.

– Vet inte riktigt om det går att säga att någon är en duktig laxfiskare, men ok, vissa kunskaper har jag förstås hunnit skaffa mig.

– Jag har haft förmånen att fiska i många länder, på många platser och träffat många spännande människor. Och eftersom jag av naturen är nyfiken har jag lärt mig mycket genom detta.

Pelles hittills största lax, 16,5 kilo, fångade han i Emån under majlaxfisket 2002. Men när jag frågar om det är hans bästa fisk blir han tyst en lång stund innan han säger:

– Du, det där får jag fundera på. Jag har så många fina fiskeupplevelser, så det är väldigt svårt att säga vilken som varit den bästa. Det finns nog ingen självklar etta.

”Väggöringen” vägde 11,3 kilo och fångades av Pelle den 26 september 1985.

Havsöringsmecca

För 30 år sedan flyttade Pelle och Pia till Påskallavik, ett pittoreskt hamnsamhälle några mil söder om Oskarshamn. Och Emån flyter fram bara några få kilometer bort.

– Det var närheten till Emån och havet som gjorde att vi hamnade här. När vi var klara med våra studier och det var dags att söka jobb, ja då sökte vi bara jobb som låg nära bra lax- och öringsvatten.

Och i och med flytten till Påskallavik fick Pelle inte bara närhet till en av världens främsta havsöringsåar, han bosatte sig precis vid Kalmarsund, ett mecca för kustöringsfiske. Hans bok ”Bland världens största havsöringar”, från 2004, är ett direkt resultat av detta.

Guide och kastinstruktör

Pelle Klippinge ägnar sig inte bara åt att skriva om sitt fiske. Han fotograferar, håller föredrag, guidar och instruerar i kastteknik och laxfisketänk.

– Det är en precis lika stor upplevelse att få guida någon till ett laxhugg som att uppleva det själv. Det är en alldeles, alldeles speciell känsla, säger Pelle:

– För en nybörjare är det viktigt att relativt tidigt få känna på ett hugg och kanske till och med landa en lax.

Men det handlar inte bara om att hjälpa nybörjaren til hugg. Att hjälpa till att finna rätt utrustning och kunskap om hur den ska hanteras är centralt för Pelle.

– Utrustningen är jätteviktig i början. I den sitter mycket av det självförtroende man ännu inte hunnit fiska sig till.

En bra fiskedag

En timme senare sitter vi i bilen på väg till Emån och Pelle passar på att berätta hur en bra fiskedag kan se ut:

– Då är jag vid ett av mina favoritvatten, Gaula till exempel. Det är premiär, gnistrande grönska, sylvass fågelsång och jag känner doften av älvens vatten. Jag får sträcka ut linan i en stor pool, kanske känna en lax som försiktigt biter till utan att fastna, tar en paus, försöker igen och får den att hugga! Fiskekompisarna skyndar dit för att hjälpa till vid landningen. Kanske laxen dessutom är gängets första Norgelax för säsongen, berättar han med inlevelse och avslutar:

– Det är en bra fiskedag!

Emsfors SFK

Snart kommer vi fram till Emsfors sträcka, en del av Emån som ligger ovanför de kanske mer kända poolerna vid Ems Herrgård. Sträckan är ett privat vatten och sköts av fiskeklubben Emsfors SFK. En på alla vis vanlig fiskeklubb, men med en exklusiv touch; klubben har endast 30 medlemmar, alla bor i närheten och ny medlem måste bli rekommenderad för att ens bli påtänkt.

Det är klubbmedlemmarna som får fiska på sträckan, men sedan ett par år tillbaka säljs också två kort varje dag till utomstående.

– Besökare får en dryg mil lång sträcka av Emån för endast 300 kronor per dag. Det är inte särskilt dyrt tycker jag, säger Pelle när vi parkerar vid ån.

Och jag kan bara hålla med. Ser direkt när jag går ur bilen att det är en oerhört fin sträcka. Vi promenerar inte särskilt långt, kanske 500 meter, men vi passerar fantastiska nackar och tydliga strömfåror som verkligen ser ut att kunna hålla mycket och stor fisk.

En otroligt inbjudande nacke på Emsfors SFKs fina sträcka av Emån. Måtte det bli vår och fiskepremiär snart!

Fiska med glädje

Jag känner ett tydligt sug och längtan till våren; måste snart få lägga ut flugan! Frågar Pelle om vad jag ska göra för att lyckas att locka laxen till hugg.

– Det är rätt enkelt, säger han och fortsätter:

– Först och främst tar du fram plånboken och köper en plats vid den bästa fiskesträcka du har råd med. Sedan ser du till att vässa armbågarna. Många så kallade duktiga laxflugfiskare fiskar väldigt mycket med just dessa. Ockuperar en bra plats och tar lite eller ingen hänsyn.

Jag svarar att jag inte har särskilt vassa arm-bågar, har knappt några armbågar alls om jag ska vara ärlig, och dessutom ska min fiskebudget räcka till många fisken, inte bara en vecka vid drömplatsen. Det är uppenbart att Pelle gillar mitt svar, sannolikt för att han resonerar ungefär likadant:

– Ja, i så fall, så finns det bara en sak att göra. Fiska mycket och lägg många timmar, om möjligt, under bra förhållanden. Och fiska med glädje. Då kommer du lyckas förr eller senare. Och dessutom kommer du ha väldigt trevligt under tiden.

Gaulalax

När vi en halvtimme senare återvänder hem till Pelle, har Pia förberett lunch. Hungrig som jag är, slår jag mig raskt ned vid köksbordet och blir serverad den ljuvligaste gravlax, dillstuvad potatis, hemmalagad gravlaxsås och kall öl. Underbart gott och när Pelle berättar att han själv landat laxen i Gaula i somras, ja då smakar det förstås ännu lite bättre!

Simma med laxar

När vi tömt faten och andats ut en liten stund, mätta och belåtna, berättar Pelle om en händelse i Emån för några år sedan.

– Jag fiskade på Herrgårdens sträckor, i Lawson pool, när en lax tog min Em Silver. Jag hann inte mycket mer än höja spöet förrän den gjorde en enorm rusning och tvärvände utför den strida Pier pool mot havet. Snabbt hade den nästan tömt rullen och bara några få varv backing återstod. Och för att göra saken än mer besvärlig låg linan an och skavde i tvär vinkel mot den långa betongarm som finns där. Jag vet faktiskt inte hur det gick till, men plötsligt befann jag mig i ån simmandes mot betongarmen. Det var en ren instinkshandling! Mitt två-hands-spö hade jag i munnen och cirka två hundra meter nedströms en storlax som fortsatte sin rusning i oförminskad styrka, säger han och skrattar åt minnet:

– Så småningom lyckades jag nå betongarmen, kravla mig upp, trots att vadarna var fulla med vatten, och kunde börja veva in. Strömmen var stark och fisken kämpade inte längre, så jag var rätt saker på att jag tappat den. Men vilken känsla det var när jag upptäckte att den faktiskt satt kvar! Låg på sida och guppade i ytan helt slutkörd. Jag klättrade ner i Sea pool och kunde landa den utan större problem. Upp kom en stor silverblank lax på 15,8 kilo och glädjen var total!

– Du frågade ju tidigare om bästa fisken. Med tanke på striden var det nog den.

FÖR UTSKRIFT: