onsdag 14 april 2010

Ny adress

Detta är den gamla versionen av bloggen Laxlängtan och den kommer inte att uppdateras fler gånger. Givetvis finns det en ny version som ersätter denna och den hittar du på laxlangtan.se



MVH
Markus Lindsjö

måndag 12 april 2010

Njut av Dee

fiskebloggen.se och på metrobloggen.se/flugfiske finns fantastiska reseskildringar av Fiskeresors monsterresa till River Dee under vecka 13 och 14. Sista veckan landades inte mindre än 30 springers! Har följt resan med stor entusiasm och gläds verkligen åt alla framgångar. Extremt roligt!

Nedan finns ett filmklipp från fiskebloggen som visar när Ola Lauritsen fångar tre springers på en dag. Den mellersta i storleksklassen 8–9 kg!

Laxfiskecitat #13

”Han befinner sig i det som kallas laxfrossa. Ett euforiskt tillstånd där omvärlden inte existerar. Beroende på hur många laxar du har på ditt samvete kan tillståndet vara från minuter till dagar – ja veckor.” Birger Pedersen

Ur boken Mörrum av Erik Erlandsson-Hammargren och Birger Pedersen

Så ljuvligt plågsamt


K
ompisen Henric Persson plågar mig gärna. Här med en fin öring från pool 7 i Mörrumsån.

Det är plågsamt att bli laxfiskare. Jag inser det allt mer. För ju mer jag fiskar, desto mer vill jag fiska. Det finns liksom ingen gräns som säger att ”nu är det bra”. Eller, den kanske finns, men bleknar något hela tiden. Och inte heller blir det bättre av att jag lärt känna flera duktiga Mörrumsfiskare under min första säsong. För när jag tittar i min telefon på gamla SMS och MMS ser jag att det varje dag, sedan premiären 26 mars, kommit lockande rapporter och bildbevis på framgångsrika fisken. Imponerande, inspirerande och väldigt, väldigt elakt. Ett sms kan svida när mottagaren sitter på jobbet 17 mil bort. Men det piggar också upp något oerhört, skapar längtan och koncentrationssvårigheter. Suddar effenktivt ut det sista lilla som finns kvar av gränsen. Noga, noga, inget ska bli kvar. Såja, fritt fram att fiska lax igen!

tisdag 6 april 2010

Flugbindning med Ulf Sill

När jag var i Mörrum igår pratade jag en stund med den duktiga laxfiskaren och flugbindaren Ulf Sill på Kronolaxfisket. Ulf berättade att han nu till helgen ska hålla en av sina välkända flugbindningskurser och att det finns ett par platser kvar. Deltagarna bör dock ha bundit någon fluga innan. Med tanke på hur bra fiske det är i ån nu, kan jag tänka mig att det vore perfekt att komplettera kursen med fiske i Mörrumsån på söndag.

Är du intresserad av kursen lör-sön 10–11 april, ring till Kronolaxfisket och fråga efter Ulf Sill. Receptionen har telefonnummer 0454-501 23

måndag 5 april 2010

En ny sida av Mörrum. Och två av mig.

Personlighetsklyvning. Så lyder diagnosen av mig själv idag. Nu är jag förvisso varken läkare eller psykolog, men jag känner mig tillräckligt väl för att inse att fiskedagen var bra märklig för min självuppfattning. Jag har nämligen idag uppfattad mig själv som en kille med koll för att i nästa sekund se på mig själv som raka motsatsen. Låt mig förklara:

Mörrumsån mötte mig strax efter klockan tio med rasande 66 kubikmeter vatten. Rostfärgat, kraftfullt och nästan aggrersivt pressade det på genom hela Kungsforsen med en sådan kraft att det var först en bit ner på pool två som det lugnade sig något. En märklig upplevelse, ån kändes nästan hotfull och inte alls så välkommnade och skön som jag är van att möta den. Men ändå fanns det en känsla av hetta. Ån är full av fisk, och om jag bara kunde nå den kanske jag skulle få ån på min sida.


66 kubikmeter genom ettan.

Först blev det en runda i pool ett. Jag var helt ensam och hade inte ens sällskap av poolens öar. Allt var under vatten. Gick dock ut till den första ön, Whiskey Island, eftersom den sannolikt var bra att fiska ifrån även om den var dränkt. Döm om min förvåning när jag steg av spången som leder ut till ön och hamnade med vatten upp till midjan! 66 kubikmeter är mycket vatten! Gjorde några kast och de fungerade riktigt bra. En skön känsla spred sig, jag började känna en känsla av att behärska kasttekniken och faktiskt kunna placera flugan där jag vill ha den. Drabbades till och med en av släng hybris och tänkte för en sekund att om någon såg mig fiska just då, skulle den personen sannolikt tro att jag var en kunnig fiskare. Verkligenheten gav sig givetvis omgående till känna och bet mig hårt i ändan. Flugan och tafsen satt ett par varv snurrad i trädet ovanför. All min glans mattades av på ett ögonblick. Så snabbt det kan gå.

Men det var ändå här personlighetesklyvningen kom in. Eller åtminstone ena sidan av den. Den sidan som kunde fiska, som kunde kasta och som visste hur det här med tvåhandsfiske efter lax och havsöring faktiskt går till.

Tre tappade flugor senare började så sakteliga den andra sidan visa sig. Jag hade nämligen satsat på en tung lina, en sjunk 5/6, vilket kändes rimligt under rådande förhållande. Men jag fick ingen bra känsla på mitt fiske med linan. Den sjönk direkt och fastnade vid nästan varje kast. Nu kanske vän av ordning vill påpeka att det är bra när man fastnar, för då vet man att man fiskar nära botten. Och givetvis kan jag hålla med om den tanken, men fisket blir inte roligt med eviga bottennapp och det hela kändes just botten. Osäkerheten började med andra ord ta över, knuffa undan personen med koll.

Nästa stopp blev vid pool 14. Hade fått tips av min fiskekompis Jonke att lägga lite tid på sträckan nedan pumphuset och det kändes onekligen som en bra plan. När ån är översvämmad och svårfiskad, ja då kan det vara läge att söka upp de platser som under normalt vattenstånd är extremt enkla att fiska av. Fler än jag hade dock fått samma tips eller tänkt samma tanke, för när jag kom ned möttes jag av fyra medfiskare på kö, alla med leenden. Störst leende hade dock Mathias Behnkhe och förklaringen hängde vid vindskyddet som står vid strandkanten; en fantastiskt fin blänkare på 5,4 kg! Silver, mörk rygg, vit buk och tydliga prickar på sidorna. Och tjock som en spädgris. En helt fantastiskt fisk och en stor upplevelse att få se.

Efter denna syn kunde jag förstås inte ställa mig i kö, utan var tvungen att fiska. MED EN GÅNG. Rusade upp till tolvan och visste att det fanns en sten precis nedan bänken som man kunde stå på och på så vis fiska av en bra bit av poolen. När jag kom fram var platsen upptagen. Den duktige Mörrumsfiskaren Branko Petrovic stod med böjt spö och njöt! Fisken var stark och stångades rätt länge och trots pressen var hård, kom fisken inte närmre. Men plötsligt gick fisken upp och rullade i ytan och vi insåg att det var en riktigt fin fisk. Efter ytterligare en stund kunde Branko till slut landa fisken och vi hänfördes båda över en otroligt fin och tjock öring. Något färgad, men i allra bästa kondition. Avkrokning och ett snabbt foto och sedan tillbaka.


Branko Petrovic med riktigt fin öring i pool 12.

Branko lämnade ödmjukt över platsen till mig som ivrigt skyndade ut och fick bottennapp. Nytt kast. Nytt bottennapp. Började inse att min sjunklina var väl tuff och gick upp och bytte till en flyt/sjunk 5. Nya kast, nya bottennapp. Fast inte lika många. Men ändå; känslan av säkerhet började bli allt tunnare. Fiskade av platsen, men inga känningar. Precis när jag skulle gå kom Jacob Törnqvist för att lägga några kast. I tredje kastet tog en fisk hans fluga. Dessvärre hoppade den av.

In i bilen och vidare till nästa ställe. Spången i pool åtta, dagens hetaste plats enligt alla tips. Jag körde i full fart, nu var det min tur att komma rätt och att komma först! När jag kom till tältplatsen vid pool åtta och såg spången på andra sidan ån, ja då såg jag också en medfiskare med böjt spö.

Tvåa igen. Nu trädde den andra personen in. Helt och hållet. Tog över och visade var skåpet skulle stå. Stackaren som hade valt rätt lina för dagen och som kände att kasttekniken verkligen fungerade precis som den skulle, ja han var nu bortkopplad. Kvar på ett spår i Alvesta. Och den nye hövdningen, den nya personligheten, ja han var full av dåligt självförtroende. Fiskade inte längre i sin egen takt, trodde inte på sitt linval, inte riktigt heller på flugvalen och framförallt inte på sig själv. Var jag än kom drillades det fisk och jag var plötsligt uppfylld av en känsla av att jag hela tiden kom försent, att det redan var kört. Second place is the first loser.

Paus. Jag behövde en paus. Åkte in till Mörrum, åt en bit mat och stannade upp en stund. Gladde mig åt mina kast, gladde mig åt alla de fina möten jag haft med medfiskare under förmiddagen, gladde mig åt att vara i Mörrum och framförallt gladde mig åt att jag inte helt tappat fokus och deppat ihop. För även om det kanske låter som att förmiddagen var kass, så var den verkligen inte det. Jag mådde bra, fastnade inte i de dåliga tankarna och gav upp. Nej tvärtom. Jag insåg att jag behövde bryta min tankekedja, ta en paus och fokusera på nytt. Detta var ett steg i min strävan att lära mig det här fisket, helt klart.

Efter lunchen passade jag på att besöka den nya Loop-butiken och Magnus och Robin som jobbar där. Klämde lite på det nya Evotec-spöet men eftersom det kändes väldigt bra skyndade jag mig ut innan nya affärer gjordes upp.

Körde ned en sväng till åttan och mötte samma gäng som vid tolvan. Gick ut på spången och fiskade av sträckan och insåg hur svårt det skulle vara att landa en fisk där. Strömmen var så stark och hela spången skakade av kraften. Därefter lyssnade jag på ett tips som Jacob Törnqvist gav. Han hade fiskat av pool 29 under förmiddagen och tyckte att det var riktigt fina förutsättningar där. Körde därför upp till Persa Kvarn vid pool 30 och 29 och fann ett fantastiskt lugn. Sträckan var lättfiskad, det var en bra hastighet på vattnet och jag var helt ensam bortsett från en stor rovfågel som kretsade ovan mig med jämna mellanrum. Underbart! Lugnet och känslan började återkomma och snart kunde jag åter njuta av att kasten fungerade som de skulle och att jag hade hade flera pooler helt för mig själv. Jag gick en runda, tog sedan en paus, en kaffe och det numera obligatoriska pipstoppet. Andades in och kände friskt luft mellan tobakspuffarna. De sista veckorna har jag tillsammans med min sambo ägnat nästan varje vaken och ledig timme åt att bygga färdigt hennes ateljé eftersom hon skulle ha utställning i den under påsken. Och hur kul den än varit, och hur bra den än blev, jisses vad jag behövde komma ut i friska luften, ut till mitt vatten. Långt bort från alla trådspik, åldersbeständig plast och isolering.

Gick ytterligare ett par rundor, men helt utan känningar. Körde sedan ned till pool 17 för en avslutande runda. Och utan att gå in på detaljer kan jag väl berätta att den inte riktigt gick som den skulle och att min spö nu är på service. Men det är en helt annan historia och jag får säker anledning att återkomma till den.

I bilen hem insåg jag att det var på dagen precis ett år sedan jag landade min allra första Mörrumsfisk och min allra första fisk på tvåhandsfluga. Ett år har gått sedan jag kände de där tunga knycken i spöet som gjorde att jag så hårt fastnade för det här. Vad fint det skulle varit om jag kunde jubilerat med en fisk även idag! Men så fungerar ju inte det här med flugfiske. Och så fungerar inte Mörrumsån. Den insikten i sig är kanske själva firandet?

Hoppas på ny tur till Mörrumsån om en veckas tid. Då är bara en av mig medbjuden.

Till vattenlandet Mörrum!

Förseningar, förseningar, förseningar. Men nu, äntligen, är jag på väg till Mörrum!

Dock med en liten oro i magen. Vattnet fortsätter att stiga och ligger väl nu på cirka 65 kubikmeter, vad är det jag ska möta? Är ån fiskbar, fungerar mina linor, vilka platser kan man vada? Jag har aldrig sett Mörrumsån under rådande förhållande, än mindre fiskat den! Men det ska givetvis bli spännande då jag vet många som föredrar den som den är nu. Tricket för att lyckas är att komma ned till fisken, antar jag, eftersom det fortfarande är rätt kallt i vattnet. Och det är väl där jag kan hamna i problem med mina linor. Har en grainlina längst in i skåpet, får kanske plocka med den...

Vilket som, en Mörrumsdag väntar och det är alltid fantastiskt. Och jag ser som sagt fram emot att se vattenflödena, även om jag är osäker på om jag lyckas bemästra dem!

söndag 4 april 2010

Mörrum ikväll?

Vattenhöjningen och det fortsatt fina vårfisket i Mörrumsån lockar mycket. Siktar därför på att åka upp ikväll och fiska ett par rundor, för att sedan fokusera på morgondagen. Kan bli snålt med tid att hinna upp idag, men jisses vad jag längtar.

lördag 3 april 2010

Blanklax i Emån!

Efter ett par dagars liggande läge med fullt fokus på ”synd om mig” börjar sakteliga min maginfluensa att ebba ut. Och jag kan berätta att den allra bästa medicinen var när jag tidigare i dag gick in på Ems Herrgårds sajt och läste den sensationella nyheten att en blanklax var landad i Emån! 93 cm lång och i tiokilosklassen enligt sajten. Fångstmannen var erkänt duktiga laxfiskaren Manfred Raguse. Dessutom berättas det om ytterligare ett par fajter som kan varit nystigen lax!

Klicka här för att läsa mer.

onsdag 31 mars 2010

Vårstädning efter insikt

Den i särklass viktigaste kunskapen jag skaffat mig under alla år som spinnfiskare är att begränsa utrustningen. Det vill säga att minimera antal drag, rullar, krokar och platser. Minska valen. Det tog många år för mig att inse detta och det var först rätt långt upp i ålder som jag en dag förstod varför min far alltid fiskade mer framgångsrikt jämfört med mig. Han ägnade tid åt att fiska, medan jag ägnade tid åt att byta och justera utrustning. När jag började följa hans exempel, ja då lossnade det även för mig.

Ett spö. En rulle. Dock inte dessa.

Och trots att jag vet detta befinner jag mig nu återigen i det stora valbara träsket. Och efter ett år som aspirerande laxflugfiskare har jag nu askar dignande av tubflugor, krokflugor, krokar av olika märken, storlekar och antal krok, rullar med tafsmaterial (samma dimensioner, men olika märken), linor och polytafsar. Hade jag haft råd hade jag dessutom haft mängder med spön rullar att välja mellan.

Det är inte särskilt konstigt att det blir så här. Prylar är att köpa sig självförtroende i sitt fiske innan man hunnit fiska sig till ett, som Pelle Klippinge förklarade för mig i höstas. Och det är alltid så att det är en annan fluga än dem man själv har som fungerar bäst och det är alltid en annan lina som gäller. Så är det bara och det gäller nog alla, ny som erfaren. Skillnaden är att för den ene förvillar det och för den andre stärker det. Övertygar om vikten att fortsätta fiska så som man vet fungerar.

När jag gick in i det här intresset försökte jag dock tänka mig för och skaffade en Klump med utbytbara spetsar. Klarar alla situationer sa säljaren. Två månader senare sa samma säljare, den där intermediateklumpen fiskar för snabbt. Du bör skaffa en fast sjunkklump. Och det gjorde jag förstås. Och sedan en till. Och en till. Och en till. ( Nu är just detta inget problem eftersom jag verkligen insett att jag inte gillar klumpen med utbytbara spetsar, de fasta klumparna är överlägsna. Åtminstone i mitt fiske och med min teknik.)

Nu är det alltså dags för en upprensning. För om jag efter ett år har hunnit skaffa så här mycket materiel, hur kommer det då se ut om ytterligare ett år? Eller ännu värre om två? Lyckligtvis har jag åtminstone börjat se vad jag gillar att fiska med och vad som gör mig lite säker när jag står vid vattnet. Fokus blir på ett rullmärke (Danielsson), ett spömärke (Loop), ett linmärke (Rio), ett krokmärke (Sawada), ett vadarbyxemärke (Simms) och framförallt flugor från en och samma flugbindare (Tellis).

Mitt livs roligaste vårstädning coming up med andra ord.

Och stiger

Vattenmätaren i Mörrumsån visar idag på 48 kubikmeter. Snart dags för blänkarfiske.

tisdag 30 mars 2010

Bildspel från Em-premiär

Idag var det premiär för vårfisket i Emån på Ems Herrgårds sträckor. Två veckor försenad och dessutom ovanligt svårfiskad på grund av höga vattenflöden och kallt vatten. Nyheterna Östra Småland bevakade vårstarten och på deras sajt finns ett fint bildspel och reportage att ta del av. Det är inte utan att jag längtar dit!

Vattnet stiger!

Det tidiga vårfisket är riktigt bra i Mörrumsån. Trots att det nu är några dagar sedan premiären. Bara igår ringde ett par olika kompisar och berättade med stor entusiasm om hårda hugg, bra fajter och framförallt stora fiskar. Jobbigt för den som inte är där. Jobbigt för mig alltså.

Men jag ser samtidigt tecken på att det kan bli ett bra fortsatt fiske. Om allt vill sig väl kanske långt in i juni. Jag tänker förstås på de ökande vattennivåerna och idag kan jag läsa att det flödar 37 kubikmeter i ån, dubbelt så mycket som vi hade för tio dagar sedan när vi fiskade på Hotel Walhallas sträcka.

I inlandet råder det på sina platser nu vår i luften, men fortfarande vinter på marken. Med andra ord finns det fortfarande mycket snö som ska smälta och som kan få vattnet att fortsätta stiga. Mycket hänger dock på E.ONs goda vilja och respekt för ån. Fjolårets konstanta låga nivåer, som inträdde redan i början av maj, hoppas jag, och sannolikt många med mig, slippa i år.

När jag i höstas intervjuade Mörrumslegenden Erik Erlandsson-Hammargren påpekade han att pool 1 först är riktigt intressant och en bra laxpool när det flödar mellan 50–60 kubikmeter. Det är väldigt mycket vatten! Vet faktiskt inte hur poolen ska fiskas under sådana flöden, men det låter onekligen fascinerande. Syns Whiskey-island då till exempel?

Jag tror dock att jag är förberedd. Ny flyt/sjunk-fem lina är inköpt, polytafsar från snabbsjunkande till extra-super-snabbsjunkande och dessutom ligger det en oanvänd grain-lina från Rio längst in i garderoben.

Så snälla låt nu vattnet flöda och låt oss få ett bra vårfiske. Låt oss se omgivningarna kring ån leva upp. Höra kraften i ån, dofta jorden som sköljs med, njuta av fåglarnas strävan att överrösta och känna stänk så fort vi närmar oss.

måndag 29 mars 2010

Upphetsande samtal

Min kompis Christian (mannen som ALLTID får fisk i Mörrum) ringde precis. Glad som en speleman. Orsaken till glädjen var att han precis landat en hybridpå 90 cm i pool ett! Jisses vad jag längtar upp nu. SNÄLLA LÅT DET BLI HELG SNART!

Följ fiske i Dee

Denna vecka är det återigen hög tid att följa fiskebloggen.se lite extra. Mattias Helde och Jonas Runnberg är, tillsammans med större delen av Sveriges laxfiskare, i Skottland för att fiska River Dee. Jag är givetvis extremt avundsjuk. Extremt.

lördag 27 mars 2010

Märklig premiär

Prick klockan nio ljöd kanonskottet genom mörrumsdalen, hela vägen upp till pool 32 uppe vid Rosendala. Jag stod redo med mitt spö, en sjunklina och en orangebrun tubfluga. Och likt vältränade soldater tog vi som fiskade poolen ett gemensamt steg ut till våra respektive posistioner och snart lades årets första kast ut. En mäktig känsla! Men inget hände på första kastet, inte på andra heller och när tredje kastet gick genom luften, landade, fiskade och ingenting hände, ja då började allt kännas som en vanlig fiskedag. Och det tror jag faktiskt var rätt bra. Premiärförväntningarna är så orimligt höga att premiärnerverna sitter utanpå vadarjackan.

Allt är klart, premiär om tre minuter!


Det hände inte mycket första timmen. Och det var inte bara uppe vid pool 31 och 32, utan så såg det enligt uppgift ut på många ställen. Inte mycket att oroa sig för dock, morgonen var kall men solen sken och jag visste att vattnet snart skulle värmas upp och fisket sannolikt komma igång.

Och visst gjorde det. Klockan tio ropade Rasmus, medfiskaren ovan mig i pool 31: Fisk! Och efter en bra fajt kunde jag hjälpa honom att landa hans allra första Mörrumsfisk. En riktigt fin öring på 65 cm. Temperaturen höjdes avsevärt av detta och av solen vars strålar nådde hela vägen ned till oss. Det var så otroligt häftigt att återigen få fiska Mörrumsån, och uppleva den morgon som skulle bli årets första riktiga vårdag! Fåglarna vaknade, blommorna, värmen, jag själv och inte minst en ny säsong!

Premiärfisket skulle dock visa sig vara trögt. Ett par fiskar landades på vår sträcka under förmiddagen, men det var först på eftermiddagen som jag och mina poolkamrater fick uppleva riktigt bra premiärfiske. Vi hade tilldelats pool ett på eftermiddagen och det var inte utan att det var med blandad förtjusning jag steg i poolen. Sannolikt dagens bästa fiskeplats om man vill känna på spöböj, men också dagens mest beskådade plats. Och eftersom jag ännu inte är någon stjärna kastteknikmässigt, kan jag erkänna att det pirrade lite extra. Men första kastet gick bra, andra kastet gick bra och tredje kastet gick bra. Sedan tog det stopp. Totalt stopp. Tunga, tunga knyck gick genom mitt femton fots spö och jag kände direkt känslan jag ännu inte upplevt, men som jag längtat så efter. Fisk och sannolikt stor fisk! Första fem minutrarna stod fisken mest och stångades, tog lite lina som jag snabbt tog tillbaka och vi närmade oss inte varandra. Då tyckte den att det var nog och gled nedför nacken och skjutlinan bara rann av rullen och backingen kom fram. Strax nedanför nacken svänger poolen av mot nästa pool och när jag insåg att det var dit den var på väg, ja då var det bara att vada efter. Upp på första ön, ner i vattnet igen, upp på nästa ö och ned i vattnet igen. Fisken hade nu förflyttat mig 70-80 meter och var själv en bit ned i pool två!

Tung fajt i ettan


Premiärdagen till ära fick jag givetvis inte uppleva detta själv, ett par hundra åskådare hade nu samlats och följde min kamp. Jag fick inte fisken närmare mig, den bara tog och tog lina och min skjutlina var sedan länge utom synhåll. Minutrarna gick och jag pressade så hårt jag kunde, men inte mycket hände. Och det var väl här någonstans jag började ana oråd. Situationen var inte rimlig; vi fiskade på övervintrad fisk och jag hade en fajt som var i paritet med nystigen storlax. En stund senare kom nästa tecken på att allt inte var som det skulle. En stor stjärtfena visade sig och det såg ut som att den var närmst mig. Saker och ting började falla på plats; givetvis kom fiskens enorma styrka av att den felkrokats. Har aldrig upplevt det själv förut, men hört det många gånger; felkrokad fisk är enormt stark.

Fisken gav sig sakteliga och jag kunde börja ta in den. Och snart hade jag en stor öringhannde vid min sida och då bekräftades också mina misstankar. Kroken satt överst på den stora stjärtfenan och det var inte konstigt att den kunde sätta takten. Med hjälp av ett par medfiskare krokade vi snabbt av den och satte ut den igen. Och lyckligtvis var den pigg och gav sig av med ett rejält plask.

Givetvis var detta ett stort aniklimax. Mitt livs fisk var ingen godkänd fisk. Men ändå kändes det bra. Fisken återhämtade sig snabbt och bra och jag hade fått uppleva mitt livs kamp. En preview av kommande storlaxmöten i pool ett förhoppningsvis. Och även om jag inte fick skriva in en drömfisk, fick jag en häftig upplevelse och en väldig värk i armen. Det tar på krafterna att drilla fisk!

Rasmus med tjock öring


Medfiskaren Rasmus var i toppform. Strax innan jag felkrokade öringen, landade han en hygglig hybrid längst ned i poolen. Och när jag tog en välbehövlig paus såg jag hur han på exakt samma ställe återigen stå med böjt spö! Vi upptäckte något så trevligt som ett huggställe i poolen. Allra längst ned i ettan, i kröken mot tvåan, finns en djuphåla och i stort sett varje gång någon medfiskare kom ned hit så var det fiskkontakt. Själv tappade jag en fisk här i slutet av dagen och kunde senare också landa en öring som trist nog var ett par cm för kort godkäntgränsen.

Plötsligt var klockan 17 och fiskedagen var över. Det var plågsamt att sluta fiska när det kändes så hett och jag stod i premiärpoolen framför andra. Men regler är regler och slutet signalerade egentligen bara en start. Mörrumsåret är igång och nu är det dagar till mitt nästa pass, inte månader.

Vid invägningen var det full aktivitet. Mycket fisk hade landats under eftermiddagen, men förmiddagen hade varit trög på de flesta ställen. Många talade Knaggalid som gett oväntat mycket fisk. väldigt kul att de övre sträckorna levererar bra. Det tar jag som ett tecken på att ån fungerar!

I bilen hem masserade jag min ömma arm och tänkte tillbaka på en märklig premiärdag. Jag hade upplevt mitt livs längsta fajt, genom hela pool 1 och jag fick också förmånen att landa en fin silvrig öring. Men en var krokad och en var för liten. Så det blev ingen fisk, jag kammade noll. Så på något vis var väl allt återigen som vanligt. Och det är väl bäst när det är så!

torsdag 25 mars 2010

Premiärnerver

Imorgon smäller det. Bokstavligen. Prick klockan 09.00 avfyras kanonen vid Laxens Hus och signalerar därmed att fiskeåret i Mörrumsån börjar! Vi är många som längtat länge, länge efter denna dag och därför känns det speciellt att jag ska fiska pool 31-32 på förmiddag och pool 1 på eftermiddagen. Några av mina favoritpooler med andra ord.

Mina förväntningar är höga, men ändå rimliga. Jag vet att fiske efter lax och havsöring är just fiske efter lax och havsöring och om det smäller på en premiärfisk kommer jag verkligen vara lycklig!

Ska försöka att blogga under dagen, men det kan bli svårt. Min iPhone, som är mitt främsta bloggverktyg, hamnade på botten av River Dee för en månad sedan, så vi får se hur jag löser det hela. Klart är varje fall att det kommer en utförlig rapport om min fiskedag någon gång under dagen/kvällen.

Om precis tolv timmar är det dags. Kommer inte sova en blund i natt!

onsdag 24 mars 2010

Mer vatten = ny lina

De väntade vårflödena börjar nu märkas. Vattenhöjningar rapporteras från flera strömmande vatten i södra Sverige. I Mörrumsån är vattenföringen idag 27 kubikmeter att jämföra med de 19 kubikmeter som ån höll i fredags. Och allt talar för att våren kommer tränga sig på än mer kommande dagar och i samband med det lär vattennivåerna fortsätta upp.

Med andra ord; dags för ny lina! En flyt/sjunk fem står högst upp på inköpslistan och med en sådan på rullen tror jag premiärfisket kommer gå som en dans. Eller rättare sagt, det är vad jag hoppas på. På fredag får jag se.

tisdag 23 mars 2010

Tre goda tecken

Foto Jonke Höglund

Vårfisket i Mörrumsån så här långt verkar överstiga alla förväntningar! På de sträckor av ån som fisket redan har börjat syns tre väldigt trevliga bevis; mycket fisk, stor fisk och stark fisk. När det gäller mängden fisk så kunde man efter en vecka på Mörrumsåns FVO konstatera att det landats fler fiskar under den veckan jämfört med hela förra säsongen! (Kortförsälningen i år ser i och för sig annorlunda ut jämfört med förra året vilket resulterar i att fler fiskar sträckan). 41 landade fiskar på 21 spön är ett vansinnigt bra resultat. Och även fisket på Walhallas sträcka, som jag själv deltagit i, har onekligen gett bra fångster.

Det är främst på Walhallas sträcka som man kunnat se stor fisk. Ett flertal laxar på över 100 cm (111 cm största fisk så här långt) och flera riktigt stora öringar (97 cm största fisk så här långt) har tagits här. Men också på Mörrumsåns FVO har det landats stor fisk, en lax på 101 cm är största på sträckan.

Styrkan hos fisken har jag själv lyckligtvis fått uppleva. De två öringar jag landade i fredags betedde sig inte som fisk som stått i ån hela vintern och svultit. De bjöd på bra motstånd och långa fajter. På kvällen efter vårt fiske pratade jag dessutom med kompisen Magnus Hammarström som fiskat med ett sällskap uppe på Mörrumsåns FVO och de hade exakt samma erfarenhet; fisken är urstark! Jag vet inte alls vad detta beror på, kanske är det så att den hårda vintern och tjocka isen gjort att fisken verkligen bara stått still och inte gjort av med särskilt mycket energi under hela vintern. Men jag vet inte, kanske någon har en bra förklaring?

Allt detta gör att vårfisket känns oerhört spännande. Och jag lider av att bara kunna fiska på fredag för att sedan tvingas göra ett uppehåll på ett par veckor. Förhoppningsvis finns det kvar en och annan fisk i ån även då.

fredag 19 mars 2010

Drömdag i Mörrum!

Undertecknad drillar havsöring. Foto Jonke Höglund

Just nu är jag väldigt lycklig! Vårt fiske på Hotell Walhallas sträcka av Mörrumsån var extremt lyckat och för min egen del måste det benämnas som en succé eftersom jag landade två öringar på 70 respektive 71 cm samt tappade en bra fisk. Jag har med andra ord äntligen fått uppleva en sådan där dag när allt bara fungerar. Som jag längtat!

Efter en bra uppstartsfrukost på hotellet, körde vi i karavan upp till fiskesträckan. Luften riktigt vibrerade av förväntningar och avgaser. Väl framme packade vi snabbt upp våra saker och mitt nya 15 fots Loop Slingshot-spö tacklades med stor omsorg. När jag kände på det blev jag nästan förskräckt, det kändes extremt mjukt jämfört med mitt Jensen-spö. Men jag höll god min inför de andra, sa några kloka saker om spöets aktion och gav sken av att det kändes optimalt.

Vi fördelade oss i två grupper. Henrik och Christian började med den nedre sträckan, jag, Rickard och Allan började med den övre. Första kastet lades ut. Första kastet i Mörrum för säsongen, första kastet i Sverige i år och första kastet med mitt nya spö. Underbart på alla sätt! Spöet var magiskt och jag upplevde plötsligt en känsla av att jag verkligen kunde kasta två-hands fluga. Enkelt, lätt att sträcka lina och lätt att sträcka tafs. Förundrad, ja kanske närmast förbryllad, gick jag en första-runda med ett spö som levererade vid varje kast. Helt fantastiskt!

Lika fantastiskt var det när Richard, som fiskade precis ovan mig, ropade fisk! Nu var det bevisat; det finns fisk kvar på sträckan och de hugger. Jag rusade bort till Richard och fick efter en förhållandevis tuff kamp förmånen att taila en fin öring på 68 cm. Ryggdunk, en kram, och snabbt tillbaka till eget spö. Fiskefebern hade nu riktigt brutit ut och det fanns inga botemedel nära.

Richard med dagens första fisk.

Morgonen var förhållandevis kall och disig. Men strax innan Richards öring tog hans fluga, sprack molnen upp och en värmade sol började lysa. Och nästan direkt efter att Richards fisk var landad, ja då gick solen i moln igen. En timme senare kom nästa lilla soldusch och då var det Christian som stod rätt placerad. En öring på dryga 60 cm kunde landas och Christian slappna av. Fiskedagen var nämligen hans tredje Mörrumsbesök och då han lyckats landa fisk vid sina båda tidigare besök (läs om dem här och här) var pressen hård.

Strax innan lunch var det sidbyte och vi tog den nedre sträckan i besittning. Lyckades rätt snabbt sätta ett par flugor och när jag stod och rotade som mest i asken för att finna en ersättare, dök fiskekompisen Jonke Höglund upp. Och eftersom han fiskat sträckan många gånger förut, var jag givetvis inte sen att fråga om flugval och ställe. Snabbt pekade Jonke ut av Tellis nybundna flugor och sedan gick vi med raska steg allra längst ned på sträckan. ”Här” sa han, och pekade ut över ån. ”Här kan det slå på fisk”. Jag laddade spöet och la ut flugan. I tredje kastet tog det stopp. Kändes först som botten, men när jag för säkerhetsskull lyfte spöet tyngde det skönt. Fisk!

Den hade tagit mitt i ån på rätt lång lina och det första den gjorde var att forsätta nedströms en bit. Min Danielssonrulle fick äntligen jobba. Efter en minut eller två, gick den upp och rullade i ytan och började sedan sakta simma uppströms. Dags för landning tänkte jag, men icke. Den hade inga som helst planer på att landas utan valde i stället och simma uppströms och nedströms, fram och tillbaka, hela tiden utan att jag inte kunde göra mycket annat än att åka med. Fajten tog betydligt längre tid än vad jag trodde att en 3-4 kg utlekt öring skulle bjuda, men det var stark. Så småningom kom den dock in och med hjälp av Allan kunde vi landa en hona på precis 70 cm. Glädjen var total! Oj, vad jag längtat efter detta!

Min första havsöring för dagen. Foto Jonke Höglund

Efter lunch var det sidbyte igen. Jag började allra längst upp i det mest strömmande partiet och fiskade mig sakta nedströms. Precis där strömmen började avta tog plötsligt en fisk min fluga. Även denna gång undrade jag först om det var botten, men snart tyngde det till och rätt stor fisk gick upp, slog i ytan och tog av nedströms. Full fart! Jag höll emot och bara njöt. Efter 15–20 sekunder rätade spöet retsamt upp sig och den sköna tyngden var borta. Inget att göra mer än att buga och tänka på det orimliga att jag precis upplevt min andra fisk för dagen.

Sista sidbytet skedde klockan 16.00 och jag begav mig åter längst ned till samma ställe som jag tagit min öring. Hann inte mer än gå en halv runda förrän jag hörde ”LAX!”. Tittar uppströms och ser Christian stå med böjt spö och Allan ligga på magen med armarna sträckta rakt ut mot vattnet och i ena handen hålla en liten håv. Släppte givetvis mitt spö och rusade upp för att mötas av en lycklig Christian och en stor lax. Fisken mättes till 101 cm och återutsattes sedan. Och medan Christian satte sig på backen och log, vandrade jag snabbt ned till mitt spö.

101 cm lax. Och Christian.

Precis när jag kom fram ringde min telefon. Det var Jonke som ville påminna mig att testa en vit fluga (?) som han gett mig tidigare när han hälsade på. Varför inte tänkte jag och knöt på flugan och avslutade med en Sawadakrok i storlek fyra. I fjärde kastet tyngde det till. Rejält. Precis som fisken jag tappade, gick den snabbt upp och slog i ytan för att sedan simma nedströms en bit, vända, simma uppströms och sedan rusa nedströms igen. En fighter. Ingen tvekan om den saken. Dagens håvmästare, Allan, stod snart vid min sida och vi förundras båda över fiskens styrka. Vi såg nämligen att den var i ungefär samma storlek som den förra, men den betedde sig som en större fisk. Först ytterligare fem minuter senare var den färdig att landa och en 71 cm lång och riktigt tjock öring kunde krokas av och återutsättas. Oj vad jag njöt! Tre skarpa fiskkontakter på en dag i Mörrumsån är för mig helt osannolikt. Åtminstone att jag skulle få uppleva det.

Min andra öring för dagen. 71 cm, tjock och stark!

Men så var det och så blev det. En timme senare var det så pass mörkt att alla signaler pekade på en sak. Hemfärd. Jag var trött och den blev jobbig. Men jag kom hem. Körde på 95 oktan och en väldig massa sköna minnen från årets första Mörrumsfiske.

Nästa vecka ska jag upp igen. Då kommer jag ha självförtroende med i bagaget.

Foto: Jonke Höglund

torsdag 18 mars 2010

På plats i Mörrum



Då sitter vi här på legendariska hotell Walhalla i Mörrum. Jag, Richard Torkar, Henrik Strömquist, Allan Söndergaard och Christian Pålsson. Uppfyllda av förväntningar och mätta efter en tre-rätters. På vägen upp till hotellet träffade vi Jonas Runnberg och Mattias Helde från fiskeresor.nu och de berättade ingående om de senaste dagarnas fiske. Och när de visade en filmsekvens från dagens öringsfajt, ja då kändes allt riktigt, riktigt bra. I morgon kör vi.

Flomvarning



Aftonbladet rapporterar i dag om höga risker för våldsamma vårfloder. Och det är väl ingen underdrift att ana att det kommer rinna till rätt hårt nu när våren äntligen börjar visa sig. I artikeln nämns bland annat Emån, Kalixälven och Mörrumsån som särskilt utsatta vattendrag.

Imorgon är ett annat år

Det närmar sig. Med stormsteg. I morgon står jag åter vid Mörrumsåns strand och lägger ut flugan! Det känns fantastiskt. Det känns konstigt. Det känns pirrigt. Vinterns laxfiskeabstinensen är på väg mot ett slut och min kropp vet inte riktigt hur den ska hantera det hela. Nervös blick, svårt att sitta still, rastlös, ständigt tittande på klockan och klarvaken sedan fem i morse. Klarvaken.

Egentligen är det märkligt. Jag har ju redan premiärfiskat i år. En hel vecka i Skottland. Men ändå känns det annorlunda nu. Kanske för att det är dags att fiska i Sverige, kanske för att jag åter ska möta min kära Mörrumså och väcka vår relation? En relation som förra året stundtals var tuff, ensam och hård, men också magisk, upplyftande och oerhört spännande. Dessutom avslutades den på allra bästa vis med en mörrumslax sista dagen på säsongen. Så det är inte utan att jag saknat ån. Tror på ömsesidig kärlek. Vad annars kan jag göra?

I morgon ska vi fiska Hotell Walhallas sträcka nedan Svängsta. Där var premiär i tisdags och hittills har fisket varit förnämligt. Mycket fisk, och framförallt stor fisk! Jag följer givetvis rapporterna på fiskebloggen med en dåres entusiasm. Hoppas, hoppas.

Och nästa vecka är det dags för den officiella premiären på Kronolaxfisket sträckor. Då ska jag fiska magiska pool 32 och pool 1. Den dagen orkar och vågar jag inte ens tänka på just nu.

onsdag 17 mars 2010

Nya flugor från Tellis

Sitter här med ett tjog riktigt välbundna tuber från Tellis Katsogiannins (Tellis Flugfiske) och jag känner att de kommer hjälpa mig till ett riktigt framgångsrikt och spännande vårfiske! Jag tycker nämligen att de har allt som jag hittills kommit fram till att en bra fluga ska ha, och därmed är det vackra tuber bundna med självförtroende jag framöver knyter längst ut på tafsen. Äntligen en liten genväg!

tisdag 16 mars 2010

Första Mörrumsfiskarna landade

Mattias Olsson med storlax från Mörrumsån. Foto från fiskebloggen.se

Igår var det premiärfiske på Mörrums FVOs sträcka. Tolv fiskar landades, en lax, en hybrid och tio öringar. Bra fiske på nio spön!

Och idag är det premiär på Hotell Walhallas sträcka. Fiskereor.nu fiskar sträckan och efter en kall inledning tog en 107 cm lång lax Mattias Olssons fluga. Vilken start på säsongen! Klicka här och följ deras fiske.

På fredag ska jag själv fiska Walhallas sträcka. Gissa om jag nu har seriöst svårt att koncentrera mig efter dessa nyheter!

måndag 15 mars 2010

Mörrumspremiären blir av!


Mörrumspremiären den 26 mars blir av! Den extremt trevliga nyheten finns nu att läsa på morrum.com. Oj vad trevligt!

söndag 14 mars 2010

Höstfiske i River Dee!


Bild från Fiskeshopen.com

Jag kunde inte hålla mig. Jag inser det och erkänner det. Trots att den hårda vintern gjorde att mitt första Skottlandsbesök inte blev riktigt vad jag tänkt mig, fick de makalösa sträckorna och de skönflytande poolerna mig att längta till nya möten. Så nu är ännu en resa planerad och bokad!

I höst, en bit in i oktober, kommer jag resa till River Dee och fiska tillsammans med ett minst sagt erfaret gäng. Denna gång under ledning av Lars Terkildsen på Fiskeshopen i Mörrum. Sträckorna vi ska fiska anses vara av högsta klass och sällskapets resor hittills har bevisat just detta. Eller vad sägs om cirka 50 laxar på drygt tio spö 2008 eller makalösa 140 laxar 2009? Givetvis är en stor del av fisken färgad, men många nystiga laxar finns bland fångsterna.

Jag inser förstås att förra årets siffror är helt galna och ska väl därför tas med en nypa salt, men de hjälper ändå till att kittla och får mig att längta än mer. Att resa i väg med duktiga och erfarna medfiskare har gett mersmak, dessutom är jag helt säker på en sak när det gäller denna resa; Dee kommer vara helt isfri.

Klicka här för att läsa om förra årets resa.

fredag 12 mars 2010

Följ med till Mörrum nästa vecka!

Vi är ett gäng som hyrt en privat och isfri sträcka av Mörrumsån fredagen den 19:e mars (en vecka innan Kronolaxfiskets premiär), och nu har vi fått ett återbud! Så om du vill vara med på ett riktigt tidigt Mörrumsfiske, tveka inte utan skicka ett mejl till mig på fiske@markuslindsjo.se

Pris 1250:- och i det ingår boende på hotell, frukost och fiske. 100% självkostnadspris.

Foto: Jonke Höglund

torsdag 11 mars 2010

Ännu ett tecken på vår

Äntligen ett tydligt vårtecken från Mörrum! På bilden nedan, från webbkameran på morrum.com, syns det idag öppet vatten mellan öarna i pool 1. I går var det is. Ger hopp om premiär på utsatt tid!

onsdag 10 mars 2010

Det förunderliga laxfiskegiftet

Låt mig bjuda på en liten anekdot från den så fascinerande laxfiskevärlden:

Jag pratade med en icke-namngiven fiskekompis häromdagen om planer på att åka till Skottland och fiska lax i höst. Vi blev, förstås, båda väldigt uppspelta över tankarna. En stund efter vårt samtal fick fiskekompisen ett nytt samtal. Denna gång från sin chef som rakt ut frågade honom om han kunde tänka sig att ta över och bli chef över hela stället? Och, avslutade chefen, det skulle vara väldigt bra om fiskekompisen kunde fundera lite till dagen efter.

Så långt allt väl. Men det var givetvis här det blev problem. Vem kan ta ställning till karriärsteg, chefsjobb och högre lön, när laxfiske i Skottland hägrar? Inte fiskekompisen varjefall. Så beskedet till chefen dagen efter blev rätt och slätt; har inte haft tid att fundera.

Det bästa, eller värsta, är att historien är helt sann.

Nytt nätverk: Nordic Salmon

Nu finns ett nytt nätverk, Nordic Salmon, som strävar efter att stoppa odlingen av lax. Läge att bli medlem med andra ord. Det fina är att detta inte bara är ännu en sida man anmäler sig till, nej den är uppbyggd ungefär som facebook. Alltså en mötesplats för laxfiskare och för dem som vill rädda den vilda laxen. Det går att ladda upp bilder, filmer, dagböcker och så givetvis nätverka med likasinnade.


måndag 8 mars 2010

Våren på gång!

Även om det fortfarande är rätt kallt här i södra Sverige, känns våren tydligare än på länge. Envis talgoxe sjunger från morgon till kväll och ljuset bländar underbart. Det vackraste vårtecknet fann jag dock på SMHIs sajt. Plusgrader i Blekinge från och med mitten av veckan och därmed ökade chanser till Mörrumspremiär i mars. Ljuvligt.

Fiske på Kola nästa år?

Bild från salmonjunkies.com

Min längtan till Ryssland och fiske på Kola blir allt starkare ju mer jag läser om det. Och när jag för ett par veckor sedan hittade Salmon Junkies nya sajt, ja då ökade längtan kan jag lova.

Salmon Junkies arrangerar resor till Kola-halvön. Och vad jag kan se, är priserna många gånger betydligt lägre än många andra arrangörers. Kostar gör det förstås, men med priser från 26 000 kr för en vecka är det utan tvekan konkurrenskraftiga priser.

salmonjunkies.com finns bra beskrivningar av deras resor, massor med sköna bilder och läckra filmklipp. Jag blir väldigt, väldigt sugen och frågan är om jag inte styr kosan österut redan nästa år.

Bild från salmonjunkies.com

söndag 7 mars 2010

I natt jag drömde

Pool 1 en sådan där magisk majmorgon 2009

Det var hur tydligt som helst. En tidig morgon i maj, solen bröt genom de tunna lövverken, kittlade och värmde. Från ån steg ånga och naturen höll som bäst på att vakna. Jag fiskade pool ett i Mörrumsån och plötsligt tog en blank lax min fluga. Och sedan tunga, ursinniga krafter och våldsamma tjut från rullen.

När jag vaknade kände jag dock ingen besvikelse att det bara varit en dröm, nej snarare ett lugn. Det var en otroligt verklig dröm och det kändes som att jag hade fått se in i framtiden!

Håller nu tummarna för en snar framtid.

lördag 6 mars 2010

Rapport från bra Dee-vecka

Fick rapport från Dee. Ett gäng riktigt duktiga svenska laxfiskare är på plats, bland annat Kent Håkansson och Mattias Drugge. Och de har ett riktigt bra fiske. 14 springers så här långt, och fiskeveckan är ännu inte över! Känns givetvis hårt att vi träffade så fel med vårt fiske förra veckan, men som sagt laxfiske är laxfiske och killarna med framgång är rutinerade rävar.

torsdag 4 mars 2010

Looprea gav nytt spö

Striden mellan Loop och vissa av deras återförsäljare gynnade mig idag. Upptäckte på Fiskeshopen i Mörrums webbsida att de nu säljer ut alla Loop-prylar och därför har sänkt priserna med 35%. Perfekt för mig eftersom jag insett att mitt A Jensen 14 fots spö är väl snabbt för min begränsade kastteknik. Och visst hittade jag vad jag sökte; ett 15 fots Loop LPS Slingshot för 3 894:- istället för 5990:-. Dessutom var jag nära att slå till på en Loop Classic-rulle, men förnuftet vann denna gång. Ovanligt och tråkigt, men bra.


Läs om konflikten på bloggen Flugfiske efter lax och havsöring. Där finns en nyanserad version om vad som händer.

tisdag 2 mars 2010

Inget Emå-fiske i mars

Jaha. Då har jag tvingats boka av två dagars fiske på Emsfors SFKs sträckor i Emån den 13-14 mars på grund av isläget. DET. RÄCKER. NU.

måndag 1 mars 2010

DEE: Summering

Colin Simpson, ghillie på Lower Blackhall, och Magnus Hammarström

Då sitter man här igen. Hemma i Sverige. Givetvis utan bagage eftersom resan gick via Kastrup. Men ändå med en skön känsla. Hemma är hemma.

Resan blev faktiskt inte alls vad jag väntat mig. Men det tror jag de allra flesta redan listat ut. Att åka på vårlaxfiske till laxfiskets vagga, River Dee i Skottland, och mötas av tretton minusgrader, massor med snö och framförallt massor av is, var inte vad jag eller någon annan hoppats på. Känslan när vi passerade bron över Dee vid Banchory och såg all is, var riktigt jobbig. Energin i bilen tog liksom slut.

Men det som är så oerhört fascinerade är att den snart kom tillbaka. När nio laxfiskeentusiaster mötte upp i ”the Rod Room” för att tackla spö och prata lin- och flugval, ja då slog laxfebern till med full kraft. Och inte ett enda isblock i älven skulle kunna kyla ned temperaturen.

Första morgonen var det rusning ned till våra beats, trots att förutsättningarna blivit ännu sämre med mer is och kallare väder. Och det var väl först när våra ghillies, David, Walter och Colin, unisont dömde ut våra idéer om att fiska, som det började kännas lite jobbigt igen. Men eftersom vi var där för att fiska, så var det också precis vad vi gjorde. Ja herregud vad vi kämpade. För förbipasserande måste det sett oerhört komiskt, eller kanske till och med tragikomiskt ut, med ett gäng svenskar utvadade bland isflak. Fisket handlade inte om att försöka fiska flugan så effektivt som möjligt, nej fisket gick ut på att sikta och träffa ett hål i isen och på så vis få flugan att fiska en meter eller två. Så när Joakim i slutet av första dagen drog på en fisk, som han tyvärr tappade, då var det lika fascinerande och fantastiskt som Anjas bronsåk dagen efter hennes krasch. Bragdguld till Jocke! Minst.

Kommande två dagar var det rätt hopplöst. Men vi var duktiga på att påminna varandra om att rätt förutsättningar när man fiskar lax är lika ovanligt som att en majlax tar flugan, och då kändes det bättre. Poängen var nämligen att vi hade riktigt, riktigt trevligt tillsammans. Det är något alldeles speciellt att få resa iväg tillsammans med likasinnade och prata och resonera om sin passion precis hela tiden. Inte en enda gång var det någon som tröttnade på att snacka laxfiske. Fantastiskt!

Sista två dagarna ändrades förutsättningarna. Isblocken och issörjan var borta och älven var fiskbar. Så även om jag inte fick uppleva några laxhugg, kändes det riktigt bra. Vi fiskade lax. På riktigt. På sina ställen var det dock väl tuff vadning. Ett tjockt istäcke låg längs kanterna, så man var tvungen att vada utanför detta och då blev det ibland djupt. Var nära att gå ned mig ett par gånger, men klarade mig torrskodd.

Däremot var det många gånger kallt om fötterna. Som kallast var vattentemperaturen minus 3,5 grader. Och då känns det att vada. Lyxen att efter en runda gå upp i ”the hut” och värma sig framför en kamin och dricka kaffe och andra skarpa droppar, kändes stor. Evig tacksamhet till våra ghillies som ombesörjde detta med den äran. Colin, ghillien på Lower Blackhall, tog just detta uppdrag på största allvar. Jag tror inte att det någonsin var under 35 grader i hans ”hut”.

Sista dagen kom så det vi så aktivt kämpat efter: Springer! Magnus Hammarström lockade en riktigt fin vårlax till hugg sista dagen på sista rundan. Och jag lovar att vi var alla lika glada som Magnus. Vi hade kämpat tillsammans en tuff vecka, och till slut löste det sig. Nästa år kanske vi andra får glädjen att kroka en springer. Men man vet inte. Det enda man vet är att laxfiske alltid kommer vara laxfiske. Lyckligtvis är vi laxfiskare och förväntas oss därför inget annat.

Vi ses om ett år River Dee. Kanske tidigare.

Sista dagen kom så våren. Vad vi längtat!

lördag 27 februari 2010

DEE: Sjätte fiskedagen

Magnus Hammarström återutsätter fin springer.

Dagen, ja hela veckan, slutade på bästa möjliga vis. En silverblank springer tog Magnus Hammarströms fluga strax efter klockan 17 när han fiskade på Lower Blackhall. Otroligt kul och väldigt, väldigt skönt! En vecka som blivit helt annorlunda än vad vi alla sett framför oss, avslutades med succé! Grattis Magnus!

Springern kom dock inte av sig själv. Vi var ute extra tidigt idag, sista dagen skulle vi jobba hårt och om det rådde inget som helst tvivel. Älven var fortfarande isfri och den lilla höjning av vattennivån som skedde igår, hade ersatts av en stabil nivå. Med andra ord hade vi veckans absolut bästa förhållande framför oss.

Medan jag, Kent och Calle började fiska uppe på Middle Blackhall, åkte övriga ned till Lower Blackhall. Och till deras stora glädje var det okej att köra med våra sommardäck, utan att hamna i diket eller köra fast. Att vägarna var framkomliga var ett tydligt vårtecken. Ja, idag var det faktiskt vår i luften. Det var inte varmt, men naturen hade vaknat på något vis. Det porlade läskande från kullarna ned mot älven, fåglarna sjöng och det doftade nytt, fräscht. Givetvis fick vi massor av energi av detta och det tog därför inte många sekunder innan samtliga i sällskapet stod utvadade och jobbade på att få till ett möte med den så efterläntade vårlaxen.

Jag själv ägnade förmiddagen åt övre delarna av vårt beat. Betydligt vildare och mindre tillrättalagt än den delen vi fiskat mest tidigare. Mot en av de finaste poolerna vette huset som ägaren av andra sidans beat, Cairton, bor i. Eller herrgården, slottet vad man nu ska kalla det. Vilket som kändes det helt rätt att ha en sådan boning med tillhörande laxsträcka i världsklass. Något att sträva efter...

Så här kan jag tänka mig att bo.

Vid lunch fick vi besked på att Henrik tappat fisk nere på Lower och att det sannolikt varit en springer. Temperaturen höjdes! Och det var bra eftersom ingen av oss uppe på Middle hade känt något.

Eftermiddagsfisket gick i effektivitetens namn. Vi turades om att fiska beatets pooler och min absoluta favoritpool allra längst ned på Middle Blackhall fick ett antal besök. Men vad hjälpte det? Inga som helst tecken på liv i älven. Och nu fanns det ingen is eller flom att skylla på, nu var det bara helt vanligt omöjligt laxfiske. Klockan 17.30 sänkte sig solen så lågt att det kändes vanskligt att vada. Och då var det bara en sak att göra; stiga upp ur Dee, tacka för en tuff vecka och samtidigt be om ett lite mer samarbetsvilligt förhållningssätt vid nästa besök.

Tillbaka vid lodgen fick vi så det roliga beskedet om Magnus springer. Dessutom hade Joakim, strax efter Magnus lax, varit i fisk. Vi skålade i dyr-whiskey och var alla överens om att det är nu fisket börjar, det är nu vi skulle komma hit! Men när vi strax därefter såg på väderleksrapporten att det i början av veckan ska bli lika kallt som vi haft det, ja då kändes det rätt bra att vår fina fiskevecka var till enda. Det kommer ju fler fiskeveckor och inom kort börjar det milda vårfisket hemma i Sverige. Det ska bli rätt fint det med!

DEE: S P R I N G E R ! ! !

Magnus gjorde det. Sista rundan, sista dagen. Silverblank och drygt 6 lbs. YES!

I stundens hetta glömdes autofokus bort. Men vad gör det?!?

fredag 26 februari 2010

DEE: Femte fiskedagen

Förbannelsen är bruten! Idag har det varit aktivitet på våra sträckor. Henrik, David och Calle har alla fått känna på fisk. Ingen landad springer ännu, men kelt och brunöring på land och ett par tappade fiskar. Låt oss benämna dessa som springers ;)

Förmiddagspasset bjöd på ett skönt fiske. Dee var helt isfri och steg sakteliga. Men jämna mellanrum öppnade himlen sig och bjöd på ömsom regn, ömsom snö. Men mest av allt var den bara grå och värmde jorden. Fint! För även om det kanske inte är en flom vi längtar mest efter, så är töväder det vi hoppas på. Att fiska lax i temperaturer under tio minusgrader är inte så kul som det kanske kan låta.

På Middle Blackhall fiskade idag David, Henrik och Joakim. Och det var David som först var i fisk. Strax nedanför vår värmestuga, slog en fisk på och bjöd på lite sköna spögung och bromsknarr innan den tackade för sig.

Ungefär samtidigt fick Calle, som fiskade på Lower Blackhall tillsammans med Magnus, Kent och mig, napp och han blev något förvånad över fångsten. En utlekt havsöring hade tagit flugan. Resans första fisk var därmed ett faktum.

Calle svarade för resans första fisk, en utlekt havsöring på Lower Blackhall.

På eftermiddagen begav sig David längre upp på sträckan och fick på sin andra fisk för dagen. Även denna klev av efter en stund. Ska det vara så svårt att få Dee-laxen att stanna kvar? Henrik vägrade acceptera detta och gick på seneftermiddagen upp till ungefär samma plats. Rätt snart sög en fisk i sig flugan och Henrik kunde snart landa resans första och därmed största lax, en smal kelt i viktklassen två kilo.

Det är väl ingen hemlighet att utlekt öring och utlekt lax inte är resans primära mål, men det känns uppriktigt bra. Äntligen tecken på att Dee börjar fiska igen! Och vi har ju faktiskt en hel dag kvar. Dessutom får vi rapporter om att det tagits springers på andra beats under dagen, sammanlagt fyra stycken. Det är de första inrapporterade fiskarna för hela River Dee denna vecka, så nog är det något på gång. Vattennivån har ökat stadigt senaste dygnet, men har nu också stannat av. Om det håller sig som nu, kan det faktiskt bli hett i morgon med andra ord.

Helt klart är att vi kommer fiska riktigt, riktigt hårt då. Det gjorde vi förvisso idag också, men jag inbillar mig att det blir än mer fokuserat. Vi vill vara ute i gryningen, så frukosten har vi lagt halvtimme tidigare än i dag. Kanske vi rent av hoppar den. Det är ju lax i älven.

DEE: Isfritt

Det ser bra ut idag. Dee stiger så smått och det är nästan ingen is eller grue kvar. Kommer bli hårdfiske. Varje ljus timme.

Minus 13 grader, som vi hade i måndags, är nu ett minne blott. Det är vi glada för.

torsdag 25 februari 2010

DEE: Dragningar

Joakim och Henrik kom precis tillbaka och båda hade sista timmen varsin tydlig dragning! Platsen samma som jag eventuellt kände något i tisdags, det vill säga allra längst ned på Middle Blackhall. Precis vad vi behöver just nu. Gott!

Ingen premiär i Mörrum i mars?


Det är uppenbart inte bara här i Skottland vintern ställer till det för oss laxfiskare. I dagens Kvällsposten/Expressen står att läsa att premiären i Mörrumsån med stor sannolikhet ställs in och flyttas fram till den nionde april. Riktigt, riktigt tråkigt om det blir så.

DEE: Fjärde fiskedagen


Inte så varmt och skönt om händerna idag.

Idag blev lite av en mellandag. Ove och Kenneth åkte hem eftersom de bara skulle fiska en kortvecka, natten hade bjudit på massor med snö som övergått till ösregn, och vi var nog helt enkelt rätt trötta. Det saknades liksom energi i huset.

Vi var dock tre tappra, alternativt galna, som gav oss ut på ett förmiddagsfiske i jakt på springer och lunginflammation. Egentligen skulle vi fiskat Lower Blackhall idag, men vädret gjorde vägarna helt ofarbara. Men tre spö uppe på Middle Blackhall räckte. Efter att vi, som ingick i den första vågen, gått ett par rundor byttes vi av. På så sätt blev det fiske för alla och i en för dagen rätt så lagom dos.

Magnus, Joakim och jag åkte sedan ned till Banchory för att inhandla lite mat. Vår ghillie David körde med sin fyrhulsdrivna SUV och med ett stort leende. Under den skumpiga resan påpekade Joakim att jag sannolikt var helt ensam i hela River Dee under min första runda på morgon, eftersom övriga beats står tomma på grund av vädret och isläget. En rätt cool tanke; tänk att få ha hela River Dee för sig själv! Vad skulle folk inte vara beredda att betala för det? Joakim tog dock snabbt ned mig på jorden igen; ”Du hade hela Dee och passade då inte på att ta en springer, det tycker jag är konstigt!”

Eftermiddagen fortsatte som förmiddagen. Jag körde mina avslutande rundor längst ned på sträckan. Under sista rundan skulle jag plocka fram min flugask ur bröstfickan. Lyckades då få tag på min telefon som ramlade ur och ned i älven! Jag fick givetvis en lättare form av panik och slängde mig efter för att fånga den. Rakt ned med överkroppen i det iskalla vattnet! Det lyckades, men jag var dyngsur! Ytterst tacksam att ingen såg denna uppvisning. Händelsen fick mig att tänka att man kan syssla med laxflugfiske för att det är snyggt, men inte för att vara snygg. Den saken är helt klar.

Nu pubrunda inne i Banchory. Det kommer garanterat gå bättre än fisket.

DEE: Det är väl nu det borde hugga?

Det sägs att laxen tar när man minst anar. Och nu anar vi ingenting. Dag fyra is coming up!

onsdag 24 februari 2010

DEE: Tredje fiskedagen

Vårfiske i River Dee.

No, nein, nej. Ingen fisk någonstans i hela River Dee! Men vi tar det med jämnmod. Efter tre dagars vinterfiske har vi börjat vänja oss. Dessutom är vi alla helt på det klara med att laxfiske är laxfiske. Och även om förväntningarna är höga är alla realistiska. En springer on the bank just nu skulle vara en enorm bonus. Men vi har inte gett upp, absolut inte. Vi fortsätter kämpa och vi njuter av det!

Dagen började mycket positivt. Betydligt mildare i luften och som en direkt konsekvens av det mindre is och grue (issörja) i älven. Däremot hade den värmande solen ersatts av ett ihållande snöfall. Men vi var alla överens, hellre mildväder och smältande is än värmande sol och kalla nätter.

Stämningen runt frukostbordet var ömsom ladddad, ömsom lite uppgiven och ömsom plågad. Två dagars flugfiske efter ett långt vinteruppehåll tar på kroppen. Halva gänget bestämde sig för att åka iväg på förmiddagen och inhandla whiskey och för att alla skulle få plats i bilen bytte vi fiskeplatser för förmiddagspasset. För min del innebar det att jag fick fiska samma beat som i går, Middle Blackhall, istället för Lower Blackhall. Jag var dock inte det minsta besviken över det eftersom Middle Blackhall är det av våra beats som har minst is.

Första rundorna gick jag längts ned på beatet. Och det kändes riktigt bra. Nästan isfritt och en eller två plusgrader i luften. Stundtals kändes det till och med som att en fisk skulle kunna slå på! Efterhand ökade dock issörjan i takt med att älven blev varmare och drog med sig is ned. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Strax innan lunch kom Magnus, Calle och Kenneth tillbaka. Deras whiskeyresa hade inte varit någon höjdare. Åtminstone inte bilresan tillbaka. Snöfallet hade ökat i intensitet och vår Vauxhall Zafira med sommardäck, hade inte trivts så bra. Efter att lyckats väja för en buss, kört i diket en gång, fastnade de slutligen i en uppförsbacke. Men eftersom vi är på landet, har lokalbefolkningen lösningar på det mesta. En traktor kördes fram och bilen drogs rätt. För Magnus del blev sedan eftermiddagen en jakt på att få tag på en ny bil, en bil som klarar vintervägar. Inget fiske för honom alltså, riktigt deppigt.

David, ghillien på Middle Blackhall, skjutsade sedan ned oss till Banchory. Och jag tror att han vid cirka tio tillfällen kommenterade sin fyrhjulsdrift. En pik som gick fram.

Eftermiddagsfisket gav inget. Varken på Banchory, Lower Blackhall eller Middle Blackhall. Själv fiskade jag på Lower och det var riktigt, riktigt fina pooler. Påminde mer om våra svenska skogsälvar med träd och stenar som ställde till det. I värmepauserna fick jag chans att lyssna på historier från beatets ghillie, Colin Simpson. En otroligt sympatisk man med en stor portion humor och en ännu större portion hjälpsamhet. Colin hade en hel del bra historier, mycket handlade om kända svenska profiler som fiskat Lower Blackhall. Fiskeförvaltaren på EM, Kent Håkansson (Samtal om laxlängtan med Kent Håkansson) kommenterade Colin med: ”Kent, thats a very, very nice lad. And he sure knows how to catch a salmon, or two, or three or four”.

När vi skulle tillbaka till lodgen blev vi upphämtade av Middle Blackhalls före detta ghillie. Turen gick bra, den var dock något långsam. Bakom bilen fick nämligen hans två hundar, en labrador och en jack russel, springa. ”They need exercice”.

Imorgon mer snö, men mindre is. Hopper lever!

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se