DEE: Andra fiskedagen

Henrik och Joakim lyssnar på vår ghillie David.

Allra längst ned på Middle Blackhall hade jag nog en dragning i flugan. Ett bestämt nyp, sedan inget. Annars gav vår andra fiskedag ingen fisk. Och när vi bortförklarade vårt bleka resultat för våra ghillies med kommentarer om att det faktiskt inte landats en enda fisk i hela Dee dessa två dagar, så svarade de lugnt ”You are the only fools fishing these days”.

Vi som fiskade Middle Blackhall kunde börja fiska redan på förmiddagen. Jag gick min första runda strax efter tio och det fungerade rätt bra. Visst var det mycket issörja, men man har vant sig. Jag lovar. Innan lunch hann jag, Henrik och Joakim gå vars ett par rundor och däremellan värmde vi oss i stugan och lyssnade på vår ghillie David Gibbons. Den mannen kan prata! Men mycket var intressant och när han berättade om vad beatsen i Dee säljs för, ja då insåg vi alla att de drömmar vi skapat om egna beats, får fortsätta att vara just drömmar. Och tur är kanske det.

Resterande sällskap som fiskade på Lower Blackhall och Banchory var mer drabbade av isen. De kom inte igång förrän en bra stund efter lunch. Men det magiska är att det inte gör så mycket. För även om vi är här för att fiska, är stunderna i de varma stugorna när det ges chans att tala om allt mellan himmel och jord, värdefulla och väldigt givande.

Henrik fiskar Middle Blackhall.

Givande var det dock inte för mig när jag skulle ut på min första runda efter lunchen. Först och främst upptäckte jag att den näst översta spöringen var sönder. Djup suck och fram med superlim. Minus 5 grader är dock inte superbra när man ska limma. Inget att göra, plocka ihop spöet och in med det i värmen. Efter tio minuter var det funktionellt igen. Passade då också på att sätta på min nya sjunklina från Rio. Vadade sedan ut, la ett par tre kast med 45 graders vinkel och njöt av solens värme. Laddade för ett nytt kast, ankrade linan och sköt. Min nya klump seglade genom luften och bara fortsatte att segla nedströms. Öglan mellan klump och skjutlina hade gått upp! Vadade raskt nedströms för att försöka jaga ifatt min nya lina, men förgäves. Den fanns inte att finna!

Då, måste jag erkänna, då tappade jag lusten. Inte bara för denna fiskedag, eller resan till vintriga Dee, nej inför hela den här idén jag går och när om att jag ska lära mig att fiska lax! Första säsongen bjöd på rekordvärme och lågt vatten var jag än fiskade. Resan till Skottland håller på att frysa inne och nu rasade min utrustning! Djupt andetag. Positiva tankar. Minnas vad Jonas Lindkvist sa till mig att man måste lära sig något av det som går fel. Och lika snabbt var jag på köl igen. Felet med linan var enkom mitt eget. Igår frågade Magnus om jag verkligen skulle fiska med den ”där öglan” och jag svarade att den håller. Men det gjorde den inte och jag borde kanske lyssnat på någon som vet mer än jag. Dessutom insåg jag att om en lax tagit flugan, då hade linan garanterat gått av och det hade jag med.

Nya tag. Upp till stugan, fram med polaroidbrillorna och ned till älven igen. Vada samma väg som innan. Och vips, där var den! Flugan hade fastnat i en sten blott 2o meter nedströms där den lossnade, och jag kunde nu relativt enkelt bärga lina med tillhörande polytafs och tubfluga. Temperaturen var på väg uppåt och de negativa tankarna på väg att blåsa bort. Och när jag åter fixat mitt spö, då tog David med mig nedströms och visade en bra sträcka. På andra rundan, sista kastet, kom dragningen. Och gissa om jag behövde den?!

Nu skvallrar väderrapporterna om att det ska komma snö, men bli betydligt mildare. Låter som ljuv musik, om än något kall.