Laxfiskecitat #12

”En laxflugfiskare, det är någon som verkligen gillar motgångar.” Erik Erlandsson-Hammargren

Från Samtal om laxlängtan med Erik Erlandsson-Hammargren

Samtal om laxlängtan med Jonas Lindkvist

För de allra flesta är Jonas Linkvist sannolikt mest känd som en duktig DN-fotograf med fler nomineringar och vinster i Årets Bild än vad de flesta av oss har landade laxar. Men Jonas Lindkvist är också upphovsman till den officiella Gaulaflugan, styrelsemedlem i Sportfiskarna och en extremt passionerad laxflugfiskare.

– Det som kanske mest fascinerar mig med laxfiske är att det alltid är en så stor utmaning. Man kan lägga oändligt mycket tid på sitt fiske och ändå inte vara i närheten av ett laxhugg. Och plötsligt stämmer alla förutsättningar och det slår på en storlax, berättar Jonas när vi träffas en vintrig dag i januari. Sedan säger han:

– Laxfiske är extremt. Svårigheterna gör att det omgärdas av så mycket hokus pokus. Och det är bara att inse; alla fiskar lax på olika vis så det viktigaste är att hitta sin egen metod.

Foto: Joakim Roos

Laxfiske – tävlingsfiske

Jag hälsar på hemma hos Jonas och hans familj i deras villa i södra Stockholm. På trappan som leder upp till huset står isfiske-utrustning och i en spann ligger ett tiotal nyfångade abborrar.

– Jag har alltid ägnat mycket tid åt isfiske och är väl egentligen först och främst en tävlingsfiskare. Och det är kanske därför som jag på senare år också fastnat för laxfiske.

– Men, säger Jonas som för att avbryta min tänkta protest, många fnyser åt tanken att laxfiske skulle vara ett tävlingsfiske. Ändå är det ingen som missar att berätta hur många laxar de fått och hur stora de var! Det tycker jag liknar ett tävlingsbeteende, säger Jonas när vi kommit in.

– Men framförallt njuter jag av att utmana mig själv. Man kan inte hålla på att jämföra sig med andra. Jag tävlar och kämpar mot laxen, inte mot mina medfiskare.

Den där känslan

Det stora intresset för laxfiske väcktes för cirka 15 år sedan. Jonas följde då med ett par kollegor från Göteborgs Posten till Surna i Norge. På vägen dit blev det dock ett stopp vid Forshagaforsen.

– Jag kastade på allt som rörde sig! Men givetvis hände inget. På kvällen fick jag trassel och slängde ut löslinan för att reda upp röran. Då smällde det på en lax! Jag var först helt säker på att flugan fastnat i en stock som åkte med strömmen. Linan bara rann av rullen! Men då hoppade laxen plötsligt och sekunden senare tappade jag den... Känslan av hugget och laxens styrka var enorm. Det är den känslan jag söker än idag.

Eget gaula-vald

Intresset blev en passion och idag har Jonas, tillsammans med ett par kompisar, ett eget vald i Gaula.

– I Gaula känner jag mig som hemma. När jag fiskar som mest blir det fyra till fem veckor där varje år. Ju mer jag jobbar, desto viktigare är det för mig att komma dit, berättar Jonas med en stark och intensiv längtan i blicken.

– Laxfiske tar tid och om man bor nära ett laxvatten kan man åka dit när det är läge. Ska man däremot åka längre måste man chansa på att det blir läge. Därför tycker jag alltid att det krävs minst en veckas fiske. För om man fiskar aktivt en hel vecka, ja då blir det oftast minst ett tillfälle när allt stämmer.

Engagemang för fisken

Jonas sitter sedan några år med i Sportfiskarnas riksstyrelse. Situationen för fisken och fisket gör honom bekymrad.

– Det känns väldigt bra att kunna tillföra något, för det finns jättemycket att jobba med. Men det som är bra är att det också finns mycket resurser! Vi stödjer bland annat många fiskvårdsprojekt och det finns hela tiden pengar att söka, säger Jonas entusiastiskt, men blir snart lite mer allvarlig:

– Vi kommer nog aldrig helt kunna sätta emot de kommersiella jättarna. Men vi ska fortsätta försöka och ju fler vi blir, desto besvärligare blir det för dem.

Jag anar ett kommunikationsproblem. Det Jonas talar om är oerhört intressant och framförallt relevant. Men ändå kan jag erkänna att jag aldrig riktigt förstått vad Sportfiskarna gör. Och detta trots att fiske alltid varit ett av mina största intressen. Jonas håller delvis med:

– Vi spänner över ett så stort område och vi bör sannolikt bli mer fokuserade och inriktade på olika delar. Den som brinner för laxfiske är sannolikt inte intresserad av riktigt samma frågor som den som fiskar gädda på sin semester. Men båda är sportfiskare.

– Lyckligtvis är framförallt lax- och havsöringsfiskare väldigt engagerade i sitt intresse. Och jag tror att vi ska försöka engagera oss mer tillsammans. Det är faktiskt ingen självklarhet att vi kan fiska lax och havsöring om 20–30 år.

Lär av dåliga stunder

Medan vi pratar, börjar Jonas rigga för flugbindning. Jag ska få binda en egen Gaulafluga. Men innan vi kommer så långt går samtalet över till en diskussion huruvida sportfotografen Jonas blandar sitt yrke med sitt intresse.

– Jag försöker faktiskt att undvika det. Däremot sitter jag gärna och betraktar och det hör kanske ihop med mitt yrke, säger Jonas och fortsätter:

– Men något av det allra viktigaste man kan göra som laxfiskare, är att ägna tid åt att analysera vad som händer när det inte fungerar. Då blir hela fiskeupplevelsen ett lärande och man får ut så mycket mer. Detta tänk hänger tätt samman med hur jag jobbar som fotograf.

Jag inser att vad Jonas säger till mig just nu är mycket värdefullt. För precis så här tänker och agerar jag i mitt yrke som reklamare, men jag måste erkänna att jag aldrig tänker så när jag fiskar. När något inte fungerar, ja då känns nästan allt dåligt och jag har lätt att tappa hoppet. Och när allt stämmer, ja då är det ju lätt att flugfiska lax! Att inse att detta hör samman och inte nödvändigtvis är två separata skeenden, är en insikt som kommer göra mig till en bättre laxfiskare!

Gaulaflugan bunden på enkelkrok. Foto: Jonas Linkvist

Gaulaflugan

2007 skulle den officiella Gaulaflugan utses. En tävling arrangerades och i reglerna stod bland annat att läsa att man var tvungen att ha landat lax i Gaula på sitt inskickade bidrag. Jonas hade under många år fiskat framgångsrikt med en egen kreation; en fluga med silvrig kropp och svart och blå vinge. Och för att göra en lång historia kort så vann Jonas tävlingen och hans flugmönster blev allmän egendom.

– Det var förstås jätteroligt. Framförallt är det kul att se att det man gör faktiskt fungerar. Men om jag ska vara krass går det att få lax på de flesta flugor. Det viktigaste är att tro på just den man själv fiskar med, säger Jonas och sätter sig sedan bredvid mig framför flugstädet. Han fäster en dubbelkrok och räcker över en rulle bindtråd.

– Börja med några varv av den här.

Det är svårt. Inte alls så enkelt som jag mindes det. Förklarar för Jonas att det är tjugo år sedan jag band en fluga och han svarar att han tycker att det ser bra ut. Men jag märker nog att han skrattar till när jag för tredje gången sticker mig på den sylvassa Sawada-kroken.

Det är dock väldigt intressant att närstudera en laxfluga, det inser jag med en gång. Flugans blå vinge gör mig till exempel fundersam.

– Tanken är ju att laxens ska se flugan så sent som möjligt så att den blir överraskad. Och eftersom laxen nästan alltid ser flugan underifrån, tänkte jag att det var smart att binda in en blå vinge. Då får den samma färg som himlen och syns inte förrän den är nära.

Det tar tid för mig att binda. Och om jag ska vara ärlig gör Jonas till slut många av momenten åt mig. Men till slut sitter den där. Min egen Gaulafluga. Och så vitt jag kan se, ser den bra ut. Jag tror på den!

Kvantitet blir kvalitet

Laxfiske känns så enkelt när man sitter inomhus i en skön soffa och det är flera månader till nästa pass. Men jag vet att så fort det är dags kommer mycket återigen kännas som frågetecken. Hur lång tid tar det egentligen att bli en duktig laxfiskare, att knäcka koderna och känna att man vet vad man håller på med?

– Bitarna började falla på plats efter två, tre år för min del. Och det hade säkerligen mycket med min fiskeiver att göra. Jag är alltid den som fiskar mest när vi väl fiskar, och det gör jag eftersom jag njuter så extremt, svarar Jonas och fortsätter sedan:

– Egentligen vet jag inte om jag är en särskilt duktig laxfiskare. Jag är nog mer flitig och fiskar väldigt aktivt och fokuserat. En del slappnar av när de landat en lax, jag fungerar precis tvärtom. Då blir jag ännu mer fokuserad och har väldigt svårt att sluta.

Precis detta beteende ledde för några år sedan till en bil med lackskador. Jonas var i Norge, drog på en storlax, landade den och placerade sedan fisken ovanpå motorhuven på sin bil som stod parkerad i skuggan. Sedan rusade han snabbt ned till älven igen för att fortsätta fiska under den eventuella huggperioden. Timmarna gick förstås och när han väl slutade, stod bilen mitt i solen.

– Jag fick dra loss laxen från bilen! Och även om jag skickade bilen på lackrekonditionering flera gånger, fick de aldrig någonsin bort siluetten av storlax.

Se möjligheter

Det har blivit mörkt och jag inser att det är dags att åka vidare. Men innan jag går frågar jag Jonas om bästa knepet om man vill lyckas som laxflugfiskare.

– Försök alltid att se möjligheter, inte problem! För när man tänker efter är det faktiskt helt fantastiskt att vi får ägna oss åt det här. Även en dag när de mesta strular.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Samtal på söndag

På söndag är det återigen dags för ett nytt Samtal om laxlängtan. Denna gång är det laxfiskaren och DN-fotografen Jonas Lindkvist som är huvudperson. En laxfiskare med en utpräglad kärlek till sitt fiske och med en mycket stor tacksamhet över att det faktiskt finns något så underbart som flugfiske efter lax!

Foto: Joakim Roos

Samtal om laxlängtan med Micke Andersson

När bussen slutligen svänger in på Östhammars busstation ser jag honom genom fönstret. Han sitter kvar i sin bil, det är kallt ute, men jag känner ändå igen honom. Trots att vi aldrig träffats. Förklaringen är att jag under vinteruppehållet ägnat många timmar åt att se på fiskefilm om laxfiske. Och i flera av dem är han med. Alltid med böjt spö och alltid med ett leende.

Micke Andersson välkomnar mig när jag äntligen får gå av bussen. Vi tar i hand och stiger in i hans blå Mazda.

– Vi ska inte så långt, säger Micke och startar bilen. Och jag hinner egentligen inte mer än börja se mig omkring förrän vi svänger in på uppfarten till hans gula trävilla.

Storlaxfajt i Byske. Foto: Henning Oppitz

Oslagbar statistik

Det är inte underligt att Micke Andersson är högvilt för den som ska producera fiskefilm. Jag skulle själv, utan tvekan, kontraktera honom. Micke är nämligen med mycket stor sannolikhet Sveriges, ja kanske till och med nordens, Europas eller världens, mest effektiva och framgångsrika laxflugfiskare. Åtminstone sett till antal landad fisk. Utan att fördjupa mig för mycket fångststatistik, nöjer jag mig med att berätta att under de 40 dagar Micke fiskade i strömmande vatten under 2009 landade han lax eller havsöring på nästan samtliga. Och de få dagar som det blev bom, ja de bjöd på tappad fisk. Hugg och fajt varje fiskedag med andra ord.

– 2009 var inget speciellt bra år. Jag tappade säkert hälften av den fisk jag hade på, säger Micke när vi slagit oss ned i vardagsrummet.

Och han säger det utan ett spår stöddighet. Tvärtom. För Micke Andersson är det bara så, en dag utan landad fisk är inte en särskilt bra fiskedag. Om det handlar om torsk, gädda eller nystigen lax, spelar liksom mindre roll.

Laxjägaren

– Jag har absolut inget tålamod. Bara tanken att i lugn och ro sitta ned och studera en nacke är tortyr för mig. Så jag är väl egentligen ingen laxfiskare, är mer en laxjägare.

Jag hajar till. Ingen laxfiskare? Laxjägare? Vad menar han? Ber om förklaring.

– Det sägs ju att man ska tåla motgångar, bara gilla att fiska och att naturupplevelsen är det stora. Men inget av det där stämmer på mig. Jag gillar att känna hugg och drilla fisk, och därför gör jag allt jag kan för att få göra just det. Under en fiskedag stannar jag sällan särskilt länge på en och samma plats. Jag fiskar av den eller de kvadratmeter som är heta, sedan flyttar jag till nästa ställe, och sedan vidare till nästa och därefter nästa, berättar Micke och avbryter sig plötsligt och säger:

– Men detta betyder inte att jag inte njuter av mina fiskedagar. Tvärtom. Jag är beroende av dem och har svårt att sitta still bara jag tänker på dem.

Naturen in på knuten

Utanför vardagsrummet, på andra sidan altandörren, ligger en tung matta av ren, vit snö. Var tomtgränsen går är svårt att se. En mindre motorbåt på en trailer, perfekt för gäddfiske i skärgården, går att ana.

– Ser du spåren, frågar Micke när jag letar med blicken för att se vilket märke båten är. Han pekar mot skogen, femtio meter bort:

– Det där är säkert vildsvin. Vi har mycket vildsvin här. Rådjur är här varje dag, men vildsvinspår ser jag allt oftare.

Jagar du?

– Bara lax och havsöring.

Byske älv

Jag kom i kontakt med Mickes namn när jag fiskade i Byske veckan efter midsommar i fjol. I ärlighetens namn gick det inte att undgå. För i stort sett varje gång jag stötte ihop med en medfiskare förklarade denne hur jag skulle fiska av aktuell plats eftersom ”det är så Micke Andersson gör”.

– Byske älv är mitt favoritvatten sedan många år. En kompis hade fiskat i älven och tog med mig dit. Mitt mellan broarna nere i samhället fick jag nästan omedelbart på en storlax. Och då detta var en av mina allra första laxar var känslan och upphetsningen enorm. Dessvärre tappade jag den. Försökte andas ut och påbörjade en ny runda och pang! ännu en storlax tog flugan. Givetvis steg denna också av efter en stund, berättar Micke och jag riktigt ser hur han förflyttas tillbaka till den där magiska dagen sommaren 1993.

– Dagen efter såg jag många laxar som var uppe och vältrade sig, men jag klarade inte av att fiska. Det bara knöt sig och jag fick ont i magen. Så stark var känslan! Först morgonen efter gjorde jag ett nytt försök och då tog ännu en lax och jag kunde så småningom landa min allra första byskelax! 10,8 kilo vägde den.

Jag väcker Micke ur hans ljuva minne och frågar vad som är så speciellt med Byske älv? För även om jag själv, efter bara ett besök, utvecklat en form av kärlek till älven, inser jag att Mickes känslor är så mycket starkare och så mycket djupare:

– När jag var barn fiskade jag mycket i Linaälven och eftersom den påminner mycket om Byske, tror jag helt enkelt att jag känner igen mig. Dessutom är byskelaxen något alldeles extra, det finns ingen starkare lax. Åtminstone inte vad jag upplevt.

Micke Andersson fiskade i Norge tillsammans med ett par kompisar. Efter första dagen hade kompisarna landat ett par grils, medan Micke stod utan fångst. Kompisarna titulerade sig fiskekungar och Micke fick namnet Hovnarr. På grund av nederlaget kunde han knappt sova och gav sig därför ut i gryningen. Efter en dryg timme var han tillbaka med dessa båda laxar. ”Lillprinsar, vem är fiskekung nu?” var orden kompisarna tvingades vakna till den morgonen.

Slarva aldrig!

Men, frågar jag, får du någonsin vara i fred när du fiskar i Byske? Alla vet ju vem du är och hade jag sett dig komma körande skulle det utan tvekan vara frestande att följa efter!

– Vissa platser kanske jag inte har för mig själv längre, men om jag ska vara ärlig så är de flesta av platserna ställen som andra fiskare visat mig. Men visst, jag gillar ofiskat vatten, så ibland blir det att jag besöker många platser för att hitta rätt. Väldigt många fiskar dock av poolerna med fel lina, fel fluga eller helt enkelt på fel sätt. Så även om det är andra fiskare på plats, kan de platser jag ska fiska vara ofiskade, berättar Micke och fortsätter:

– Tänk på detta: Slarva aldrig när du fiskar av en plats! Fundera verkligen genom vilken lina som fungerar på aktuellt ställe, med vilken hastighet flugan ska fiskas, vilken fluga som bör fungera och hur du når dit där fisken med sannolikhet står på ett sådant vis att de kommer ta flugan. Det krävs ofta tuff vadning, men vill man att laxen ska hugga har man sällan något val.

Det där låter rätt besvärligt, skjuter jag in.

– Laxfiske är besvärligt, svarar Micke sakligt:

– Det fungerar inte att bli bekväm. Är det läge att byta lina, så måste du byta lina. Hugger det inte på den plats du är, byt plats. Sök upp fisken aktivt.

Underskatta inte linvalet

En stund senare går vi upp till andra våningen. Längst ut mot gaveln finns Mickes fiskerum och det riktigt andas laxfiske. På väggarna hänger läckra bilder på storlaxar, klassiska laxflugor och i ett hörn står en samling spötuber. Bredvid, i ett vitrinskåp, ligger ett trettiotal olika linor och på en snygg rad på översta hyllplanet ett tiotal laxrullar. En av dem är guldig, och kanske just därför är det den som fångar min uppmärksamhet.

– För några år sedan vidareutbildade jag mig till cnc-operatör och när vi skulle göra en övningsuppgift fick vi välja på att göra en ljusstake eller något liknande i metall. Jag gjorde en laxrulle.

Hur mycket av all denna utrustning tar du med dig när du fiskar undrar jag.

– Alldeles för mycket, svarar Micke och skrattar. Nej, men ett par tre spö och lika många rullar. Flugor tar jag med beroende på var jag ska fiska, men alltid i många olika storlekar. Och när det gäller linorna så tar jag säker med hälften av dessa. Just linvalet är extremt viktigt när man fiskar lax. Skulle säkerligen kunna skriva en bok bara om det!

Bananflugan

På andra sidan rummet står ett skrivbord och på det ligger flera olika sorters flugmaterial i olika kulörer och ett gediget flugbindningsstäd sitter fastskruvat i bordsskivan.

– Jag binder alla mina egna flugor, nästan uteslutande tubflugor. Lägger ned extremt mycket arbete på dem. Färgar allt material och gör egna tuber. För det är ju så med laxfiske att alla delar måste klaffa om det ska fungera och om det ska bli något hugg och landad fisk.

– Lägg ned lika mycket ambition och energi på flugval, som på krokval, som på tapering, som på fiskeplats, som på kastlängd, ja på precis alla delar. Se till att skaffa rätt fiskekompisar och ta dessutom gärna hjälp av någon som kan trimma in din utrustning.

Micke plockar upp ett par vackra, mörkgula tubflugor och ger mig:

– Detta är bananflugan. Ett eget mönster jag tagit väldigt mycket lax på. Prova dem i sommar, säger han och ler.

Jag tackar och bugar. Med tanke på Mickes fångststatistik känns det närmast magiskt. Gissa om dessa flugor ska få bekänna färg!

Ofiskat vatten ä A och O

När vi en stund senare sitter i vardagsrummet på nedervåningen och tittar på filmsekvenser och bilder från olika fisken, återkommer vi till vad man kan göra för att öka sina chanser att få uppleva laxhugg.

– Bortsett från att alla delarna i utrustningen ska vara i toppskick och innehålla ett varierande utbud av linor och flugor, så råder jag dig att alltid försöka fiska ofiskat vatten. Försök hitta platser som ingen annan är på. Och det bästa sättet att lyckas med detta är att fiska så tidigt som möjligt på dygnet. Ofta är ljusskiftningarna i gryningen dessutom väldigt bra, säger Micke och fortsätter sedan:

– Lär känna ett vatten och hitta flera platser i det som fungerar. Då kan du fiska av heta ställen mycket mer effektivt och sannolikt få mer kontakt med fisk.

Stor fisk – större glädje?

Kontakt med fisk har bevisligen Micke själv mest hela tiden. Men det som också imponerar med hans fiskeframgåmgar är att det ofta rör sig om stor fisk. 2009 års största lax i Byske, ja den tog Micke. 2009 års största våröring i Emån, ja den tog han också. Blir storleken viktigare ju mer fisk man får?

– Nja, det viktigaste är hugget utan tvekan. Storleken är inte så intressant, men visst, det är en skön känsla att drilla stor och stark fisk!

Nöjer mig med svaret. Micke borde veta.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Nästa ”samtal” på söndag

Sitter och skriver på mitt samtal om laxlängtan med Micke Andersson. En extremt begåvad laxfiskare med en fascinerade relation till sin passion. Publicering på söndag.

Addiction

Det har sagts förut, men förtjänas att sägas igen; flugfiske efter lax är enormt fascinerande! Har ägnat precis hela helgen åt att samtala om laxlängtan, varje vaken minut har kretsat kring ämnet. Men inte blev det tråkigt eller tjatigt en endaste minut. Tvärtom, ju mer vi pratade desto mer fascinerad av ämnet blev jag. Det finns så mycket att lära och det är en ynnest att att få göra det. Laxfiske är ett gift, en drog. And I´ve become an addict.

Samtal om laxlängtan med Jonas Runnberg

Jag hör ropet i mörkret:

– Fisk!

Och sedan hoppar en stor lax rakt framför mig. Ett par gånger. Ilsket kämpande för att komma loss. Och några få ögonblick senare hör jag nya kraftiga, våldsamma plask. Betydligt längre bort. Minuterna går och det enda som bryter inloppsströmmens konstanta brus är knarret från bromsen som jobbar. Ibland nya hopp. Tunga hopp. Plötsligt bryts allt av en svordom i mörkret. Sedan tystnad. Kompakt tappad-lax-tystnad.

– Det är ett sådant år, säger Jonas Runnberg, när han en kvart senare sluter upp vid min sida. Och sedan säger ingen av oss något mer. Det behövs liksom inte.

Minnena från vår gemensamma fiskeresa till norska Namsen i somras är starka. Och trots att vintern just nu håller oss i ett järngrepp, har vi lätt att resa tillbaka. Det märkte vi häromkvällen när jag ringde upp Jonas för ett samtal om laxlängtan.

Jag är framförallt ivrig att höra hur Jonas ser på min utveckling som laxflugfiskare. Eftersom han rätt väl vet vilken nivå jag befinner mig på, ber jag honom vara ärlig när jag frågar: Har jag vad som krävs?

– Alla kan fiska lax, och om man lägger mycket tid på sitt fiske, så kommer en lax sannolikt att hugga, förr eller senare. Men om man vill ta det längre, och verkligen bli en laxfiskare, ja då krävs något mer, då krävs passion! Och passion verkar du ha och det är det viktigaste. Men du har mycket kvar att lära, och ju mer du lär dig, desto tydligare ser du hur mycket du har kvar.

Jonas Runnbeg står tillsammans med Mattias Helde bakom den framgångsrika

fiskebloggen.se och resebyrån fiskeresor.nu Foto: Mattias Helde

Mink, bloggare och guide

Första gången jag hörde talas om Jonas Runnberg var i samband med en artikel om landets laxminkar som Mikael Frödin skrev i Fiske för alla #2, 2009. Därefter upptäckte jag fiskebloggen.se som Jonas skriver tillsammans med Mattias Helde och Tony Lundén-Gallipoli. Och när jag i våras tog kontakt med fiskeresor.nu för att förhöra mig om en kastkurs, ja då var det Jonas som svarade.

– Numera tycker jag nästan att det är roligare att hjälpa andra att få fisk, än att få fisk själv. Det är en stor kick, berättar Jonas och jag vet att det stämmer. Det var nämligen han som guidade mig till min allra första vilda lax. Den var inte stor, sannolikt Norges minsta grilse, men det var den första! Och Jonas var lika glad som jag.

ta vara på de tröga stunderna

Men en lax är bara en start. Och jag vill veta vad jag ska göra för att närma mig fler hugg. Och trots att frågan är stor, får jag ett rakt, om än oväntat, svar:

– Vill du bli framgångsrik vid laxälven så gäller det att ta tillvara de tröga stunderna på bästa sätt. Den tid, när det verkligen hettar till, är ganska begränsad. Övrig tid måste man lära sig att hantera, njuta av och ha roligt. Då blir man desto mer skärpt när det är dags.

Det är inte något problem, tänker jag tyst för mig själv. Är det något jag lärt mig detta första år som laxfiskare, är just att vänta. Och det har varit väldigt trevligt och njutbart!

– Men, säger Jonas som om han hört mina tankar, det betyder inte att du ska slappna av helt och hållet. Det finns alltid saker att göra mellan de heta stunderna som förbereder dig när det väl är dags:

– Om vattnet är lågt till exempel, ja då kan man alltid studera älven på ett sätt som man aldrig får chansen till annars. Hitta alla stenar, gropar, djupfåror och andra saker som är dolda när vattnet är djupare. Och är vattnet för högt ska du bevaka det hårt, för så fort det börjar sjunka har du de bästa chanserna på nystigen fisk på ståndplatserna.

Fokuserad

När det väl hettar till är det dags att lägga i högsta växel och gasa. Jonas kallar det att fiska aktivt:

– Jag kanske kan verka lugn och avkopplad, och det är jag nog för det mesta. Men när de rätta förhållandena kommer, ja då blir jag koncentrerad till tusen. Alla mina sinnen är på helspänn, och det finns inget annat än fiske just då. Ibland har jag hört folk som säger att det luktar lax vid älven. Eller så hör man ett plask i strömmen nedanför och plötsligt ser man fisk komma in på nacken. När fisken kommer och allt stämmer, då ska du vara laddad, pigg och med sinnena på helspänn.

Tillbaka till Namsen. Ett tydligt laxsteg sker. Jonas står i perfekt position vid inloppsströmmen. Det är oro i poolen, mellanlax och en och annan storlax, visar sig, slår ilsket och markerar. Spänningen är enorm. Jag står själv dåligt till och har därför valt att för en stund vara betraktare. Är tyst och väntar på att Jonas ska kasta, lägga flugan i position och sedan höja spöet till mothugg! Men det är exakt vad som inte sker. Han vevar i stället in, tar upp flugan, tittar på den och tar fram en ask ur fickan. Fixar något, jag ser inte vad, för att sedan fem minuter senare åter vada i position. Linan skjuter genom luften, tafsen sträcker ut och sekunden senare spänns linan:

– Fisk!

Efteråt frågar jag varför han stannade upp när det var världens läge? Fullt medveten om att jag själv skulle fiskat hårdare än någonsin förr:

– Hade fiskat med samma krok en stund, och när jag såg att det var lax på gång, ja då ville jag förstås ha en ny, knivskarp krok.

Rätt utrustning

– Ingenting får lämnas åt slumpen. Du ska fiska med rätt krokar, tafsar med rätt knutar och givetvis med en fluga du tror på. Spö och lina ska vara anpassade efter förhållandena så att du slipper stå och byta lina mitt i en huggperiod. Allt ska, med andra ord, vara i ordning och fungera! Tänk att tappa en fisk för att något i utrustningen inte fungerar. Det kan ju vara drömfisken eller kanske den enda fisk som tagit flugan på hela säsongen!

Inser att det kanske här öppnas en genväg till laxhuggen och frågar vilka märken det ska vara på prylarna? Den dörren stängs dock snabbt igen när Jonas säger:

– Utrustningen är jätteviktig, men inte varumärket. Men det är ju så här; hur man än vrider och vänder på det här med laxfiske, så kostar det pengar. Och då är det lika bra att kosta på sig det bästa.

Havöringsfiskare

Även om Jonas lägger mycket tid på sitt laxfiske, så dunkar ändå hjärtat hårdast för fiske efter havsöring. Det var nämligen där allt började en gång; fiske efter havsöring i skärgården utanför Nyköping. Och fortfarande lägger han mycket av sin tid på att locka den kustnära öringen till hugg.

– Jag är en havsöringsfiskande laxfiskare och jag tror faktiskt det är en stor anledning till att jag lyckades rätt bra med mitt laxfiske. Jag försöker alltid närma mig vattnet med stor försiktighet och hantera laxen som om den vore en öring, säger Jonas och fortsätter:

– Fisket efter kustöringen är väldigt billigt jämfört med fiske efter lax och havsöring i strömmande vatten. Det möjliggör många fisketimmar och en chans att bygga upp en intuition och känsla. Det har varit direkt avgörande för min del.

Lockande svårigheter

Att Jonas tog steget och blev laxfiskare, var når han insåg hur mycket svårare det faktiskt är jämfört med allt annat fiske.

– Det kanske låter konstigt, men ju svårare ett fiske är, desto roligare är det. Därför fiskar jag gärna tidigt på säsongen, när man ännu inte vet om det hunnit stiga någon lax. När laxen väl kommit, ja då har jag rätt lätt att tröttna, berättar Jonas och fortsätter:

– Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag verkligen gillar att känna kraften när det smäller på en lax, få drilla den och landa den. Att fånga en lax på fluga är prestige, även om det finns de som inte erkänner det. Men jag tycker att det är stort att gå till invägningen med en stor silvrig lax på ryggen

Jag gillar att Jonas trotsar Jante, att han vågar erkänna stoltheten över att ha lyckats med det nästan omöjliga. För även om jag ännu inte fått uppleva en vandring till invägningen med en nystigen lax, är det något jag drömt om sedan jag var tolv år och besökte Mörrum för allra första gången.

– Jag kommer så väl ihåg känslan av att gå med första laxen till invägningen. Det är viktigt att vara stolt över sin fångst!

Men, avbryter jag, hur stämmer det med att modernt catch-and-release-tänk?

– Ibland känns det givet att behålla fisken, och i andra sammanhang är det lika givet att den ska gå tillbaka. Min åsikt är att så länge det inte finns särskilda bestämmelser, är det upp till var och en att avgöra. Personligen är jag förespråkare för catch-and-release och är glad över att det blivit ett allt mer självklart synsätt på hur vi ska hantera laxen och havsöringen, svarar Jonas.

Fiska mycket

Planeringen inför 2010 är i full gång. Om några veckor startar kustöringssäsongen i Skåne och det ser Jonas som en av årets absoluta höjdpunkter. Han berättar också att det kommer bli flera resor till favoritälvarna i Skottland, i Norge och kanske också på Island. Och i Sverige kommer det framförallt att bli fiske i ”hemmaåarna” Rolfsån och Säveån, men givetvis också i Emån och några andra vatten som ligger honom extra varmt om hjärtat. Det kommer att bli ett mycket fiskeintensivt år. Precis som det alltid blir.

– Du måste också se till att fiska mycket, säger han till mig, för det är då du kan lära dig mer och tydligare se hur och var du ska fiska! Var nyfiken och intressera dig för dina medfiskare. Jag har lärt mig massor under årens lopp genom att vara genuint intresserad. Är man det, är det också många som delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Träna också på din kastteknik. Fokusera inte på att kasta långt, utan fokusera på att få flugan dit du vill, på det sätt du vill och sedan att den fiskar som den ska, säger Jonas:

– Sedan tycker jag också att du ska bli lite av en flugsnappare. Många framgångsrika laxflugfiskare har varit väldigt, väldigt duktiga på att titta djupt i andras flugaskar. Har själv alltid varit flitig på detta!

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.