Vårfiske vid Em!

Såja. 2010 verkar kunna bli en bra säsong! Idag kom besked att jag fått plats för vårfiske vid Ems Herrgård ett par dagar i början av maj. Känns givetvis otroligt roligt och lite som om en dröm går i uppfyllelse. Och det är väl just det som verkar bli den gemensamma nämnaren för denna säsong; många drömmar som går i uppfyllelse! Fiske i Skottland, premiär- och årskort i Mörrum, vårfiske både vid Emsfors sträckor och Ems herrgårds sträckor i Emån, junifiske i Byske och så veckan i norska Gaula i augusti. Det blir bra det här. Riktigt bra!

Samtal om laxlängtan med Jonas Lindkvist

För de allra flesta är Jonas Linkvist sannolikt mest känd som en duktig DN-fotograf med fler nomineringar och vinster i Årets Bild än vad de flesta av oss har landade laxar. Men Jonas Lindkvist är också upphovsman till den officiella Gaulaflugan, styrelsemedlem i Sportfiskarna och en extremt passionerad laxflugfiskare.

– Det som kanske mest fascinerar mig med laxfiske är att det alltid är en så stor utmaning. Man kan lägga oändligt mycket tid på sitt fiske och ändå inte vara i närheten av ett laxhugg. Och plötsligt stämmer alla förutsättningar och det slår på en storlax, berättar Jonas när vi träffas en vintrig dag i januari. Sedan säger han:

– Laxfiske är extremt. Svårigheterna gör att det omgärdas av så mycket hokus pokus. Och det är bara att inse; alla fiskar lax på olika vis så det viktigaste är att hitta sin egen metod.

Foto: Joakim Roos

Laxfiske – tävlingsfiske

Jag hälsar på hemma hos Jonas och hans familj i deras villa i södra Stockholm. På trappan som leder upp till huset står isfiske-utrustning och i en spann ligger ett tiotal nyfångade abborrar.

– Jag har alltid ägnat mycket tid åt isfiske och är väl egentligen först och främst en tävlingsfiskare. Och det är kanske därför som jag på senare år också fastnat för laxfiske.

– Men, säger Jonas som för att avbryta min tänkta protest, många fnyser åt tanken att laxfiske skulle vara ett tävlingsfiske. Ändå är det ingen som missar att berätta hur många laxar de fått och hur stora de var! Det tycker jag liknar ett tävlingsbeteende, säger Jonas när vi kommit in.

– Men framförallt njuter jag av att utmana mig själv. Man kan inte hålla på att jämföra sig med andra. Jag tävlar och kämpar mot laxen, inte mot mina medfiskare.

Den där känslan

Det stora intresset för laxfiske väcktes för cirka 15 år sedan. Jonas följde då med ett par kollegor från Göteborgs Posten till Surna i Norge. På vägen dit blev det dock ett stopp vid Forshagaforsen.

– Jag kastade på allt som rörde sig! Men givetvis hände inget. På kvällen fick jag trassel och slängde ut löslinan för att reda upp röran. Då smällde det på en lax! Jag var först helt säker på att flugan fastnat i en stock som åkte med strömmen. Linan bara rann av rullen! Men då hoppade laxen plötsligt och sekunden senare tappade jag den... Känslan av hugget och laxens styrka var enorm. Det är den känslan jag söker än idag.

Eget gaula-vald

Intresset blev en passion och idag har Jonas, tillsammans med ett par kompisar, ett eget vald i Gaula.

– I Gaula känner jag mig som hemma. När jag fiskar som mest blir det fyra till fem veckor där varje år. Ju mer jag jobbar, desto viktigare är det för mig att komma dit, berättar Jonas med en stark och intensiv längtan i blicken.

– Laxfiske tar tid och om man bor nära ett laxvatten kan man åka dit när det är läge. Ska man däremot åka längre måste man chansa på att det blir läge. Därför tycker jag alltid att det krävs minst en veckas fiske. För om man fiskar aktivt en hel vecka, ja då blir det oftast minst ett tillfälle när allt stämmer.

Engagemang för fisken

Jonas sitter sedan några år med i Sportfiskarnas riksstyrelse. Situationen för fisken och fisket gör honom bekymrad.

– Det känns väldigt bra att kunna tillföra något, för det finns jättemycket att jobba med. Men det som är bra är att det också finns mycket resurser! Vi stödjer bland annat många fiskvårdsprojekt och det finns hela tiden pengar att söka, säger Jonas entusiastiskt, men blir snart lite mer allvarlig:

– Vi kommer nog aldrig helt kunna sätta emot de kommersiella jättarna. Men vi ska fortsätta försöka och ju fler vi blir, desto besvärligare blir det för dem.

Jag anar ett kommunikationsproblem. Det Jonas talar om är oerhört intressant och framförallt relevant. Men ändå kan jag erkänna att jag aldrig riktigt förstått vad Sportfiskarna gör. Och detta trots att fiske alltid varit ett av mina största intressen. Jonas håller delvis med:

– Vi spänner över ett så stort område och vi bör sannolikt bli mer fokuserade och inriktade på olika delar. Den som brinner för laxfiske är sannolikt inte intresserad av riktigt samma frågor som den som fiskar gädda på sin semester. Men båda är sportfiskare.

– Lyckligtvis är framförallt lax- och havsöringsfiskare väldigt engagerade i sitt intresse. Och jag tror att vi ska försöka engagera oss mer tillsammans. Det är faktiskt ingen självklarhet att vi kan fiska lax och havsöring om 20–30 år.

Lär av dåliga stunder

Medan vi pratar, börjar Jonas rigga för flugbindning. Jag ska få binda en egen Gaulafluga. Men innan vi kommer så långt går samtalet över till en diskussion huruvida sportfotografen Jonas blandar sitt yrke med sitt intresse.

– Jag försöker faktiskt att undvika det. Däremot sitter jag gärna och betraktar och det hör kanske ihop med mitt yrke, säger Jonas och fortsätter:

– Men något av det allra viktigaste man kan göra som laxfiskare, är att ägna tid åt att analysera vad som händer när det inte fungerar. Då blir hela fiskeupplevelsen ett lärande och man får ut så mycket mer. Detta tänk hänger tätt samman med hur jag jobbar som fotograf.

Jag inser att vad Jonas säger till mig just nu är mycket värdefullt. För precis så här tänker och agerar jag i mitt yrke som reklamare, men jag måste erkänna att jag aldrig tänker så när jag fiskar. När något inte fungerar, ja då känns nästan allt dåligt och jag har lätt att tappa hoppet. Och när allt stämmer, ja då är det ju lätt att flugfiska lax! Att inse att detta hör samman och inte nödvändigtvis är två separata skeenden, är en insikt som kommer göra mig till en bättre laxfiskare!

Gaulaflugan bunden på enkelkrok. Foto: Jonas Linkvist

Gaulaflugan

2007 skulle den officiella Gaulaflugan utses. En tävling arrangerades och i reglerna stod bland annat att läsa att man var tvungen att ha landat lax i Gaula på sitt inskickade bidrag. Jonas hade under många år fiskat framgångsrikt med en egen kreation; en fluga med silvrig kropp och svart och blå vinge. Och för att göra en lång historia kort så vann Jonas tävlingen och hans flugmönster blev allmän egendom.

– Det var förstås jätteroligt. Framförallt är det kul att se att det man gör faktiskt fungerar. Men om jag ska vara krass går det att få lax på de flesta flugor. Det viktigaste är att tro på just den man själv fiskar med, säger Jonas och sätter sig sedan bredvid mig framför flugstädet. Han fäster en dubbelkrok och räcker över en rulle bindtråd.

– Börja med några varv av den här.

Det är svårt. Inte alls så enkelt som jag mindes det. Förklarar för Jonas att det är tjugo år sedan jag band en fluga och han svarar att han tycker att det ser bra ut. Men jag märker nog att han skrattar till när jag för tredje gången sticker mig på den sylvassa Sawada-kroken.

Det är dock väldigt intressant att närstudera en laxfluga, det inser jag med en gång. Flugans blå vinge gör mig till exempel fundersam.

– Tanken är ju att laxens ska se flugan så sent som möjligt så att den blir överraskad. Och eftersom laxen nästan alltid ser flugan underifrån, tänkte jag att det var smart att binda in en blå vinge. Då får den samma färg som himlen och syns inte förrän den är nära.

Det tar tid för mig att binda. Och om jag ska vara ärlig gör Jonas till slut många av momenten åt mig. Men till slut sitter den där. Min egen Gaulafluga. Och så vitt jag kan se, ser den bra ut. Jag tror på den!

Kvantitet blir kvalitet

Laxfiske känns så enkelt när man sitter inomhus i en skön soffa och det är flera månader till nästa pass. Men jag vet att så fort det är dags kommer mycket återigen kännas som frågetecken. Hur lång tid tar det egentligen att bli en duktig laxfiskare, att knäcka koderna och känna att man vet vad man håller på med?

– Bitarna började falla på plats efter två, tre år för min del. Och det hade säkerligen mycket med min fiskeiver att göra. Jag är alltid den som fiskar mest när vi väl fiskar, och det gör jag eftersom jag njuter så extremt, svarar Jonas och fortsätter sedan:

– Egentligen vet jag inte om jag är en särskilt duktig laxfiskare. Jag är nog mer flitig och fiskar väldigt aktivt och fokuserat. En del slappnar av när de landat en lax, jag fungerar precis tvärtom. Då blir jag ännu mer fokuserad och har väldigt svårt att sluta.

Precis detta beteende ledde för några år sedan till en bil med lackskador. Jonas var i Norge, drog på en storlax, landade den och placerade sedan fisken ovanpå motorhuven på sin bil som stod parkerad i skuggan. Sedan rusade han snabbt ned till älven igen för att fortsätta fiska under den eventuella huggperioden. Timmarna gick förstås och när han väl slutade, stod bilen mitt i solen.

– Jag fick dra loss laxen från bilen! Och även om jag skickade bilen på lackrekonditionering flera gånger, fick de aldrig någonsin bort siluetten av storlax.

Se möjligheter

Det har blivit mörkt och jag inser att det är dags att åka vidare. Men innan jag går frågar jag Jonas om bästa knepet om man vill lyckas som laxflugfiskare.

– Försök alltid att se möjligheter, inte problem! För när man tänker efter är det faktiskt helt fantastiskt att vi får ägna oss åt det här. Även en dag när de mesta strular.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Ledig plats till Gaula v 33!

OBS: PLATSEN TAGEN!

Kan jag locka med att fiska Gaula i vecka 33? Vad bra, för vi har EN plats över! Fiske en vecka, 14–21 augusti, på Morseth´s vald uppe vid Singsås. Boende i stuga i direkt anslutning till valdet, ingår i priset som är 5 000 SEK/person. Sträckan är 1,5 km lång och innehåller pooler som fiskar bäst vid högvatten och pooler som fiskar bäst vid lågvatten. Och eftersom vi endast kommer vara fyra personer på sträckan lär det inte bli någon trängsel.

Om du är intresserad, mejla mig med en kort presentation av dig på:

markus_lindsjo@hotmail.com

I Allt om flugfiske #5, 2009, finns en artikel av Håkan Stenlund

(Dagar i laxhimlen) som handlar om Morseth´s vald.

Samtal om laxlängtan med Kent Håkansson

När ytterdörren öppnas möts jag av ett stort leende och en ännu större lugg.

– Välkommen till Ems Herrgård säger fiskeförvaltare Kent Håkansson och bjuder mig att stiga in.

Och det gör jag så gärna. Det är en kall hösteftermiddag, temperaturen söker sig med en dåres envishet ned mot nollan och den brusande Emån gör luften tät av fukt.

Det känns skönt att komma in i hallvärmen och efter lite letande hittar jag till slut en ledig krok mellan två par vadarbyxor. Jag blir inte särskilt förvånad. Har man fem meter från dörren till Home pool i legendariska Emån, så har man.

Nyckeln till framgång

Vi går uppför trappan till andra våningen i Herrgårdens flygel, upp till Kents lägenhet. Och Kent som vet att jag är där för att tömma honom på kunskaper om laxfiske, går rakt på sak:

– Det som fascinerar mig med laxfisket är de psykologiska aspekterna. Det är sällan man får fisk om man inte är avspänd. Man måste vara i harmoni med sig själv och med omgivningen. Laxfiske är dessutom psykologiskt påfrestande eftersom det så sällan hugger. Att lära sig att hantera detta är nyckeln till framgång.

När vi kommer in i vardagsrummet möts jag av en enormt tjock och blank havsöring. Den hänger rakt fram, mitt på väggen och dominerar rummet fullständigt. Plaketten under avslöjar att den är fångad i Mörrumsån och vägde imponerande 11,2 kilo. Husesynen fortsätter och i nästa rum hänger ytterligare två troféer; en lax på drygt 18 kg som Kent tog på ett enhandsspö i Gaula och en lax på 20,1 kilo från Mörrumsån. Därefter går vi in i matrummet och där hänger den, laxen som det fortfarande talas om längs stränderna vid Mörrumsån; en hane på makalösa 23,9 kilo!

– När jag hade fångat den laxen blev jag lite kluven. Hade jag något kvar att drömma om? Funderade mycket på det där, men kunde så småningom lämna det tänket, berättar Kent, byter sedan ämne och frågar glatt:

– Kaffe?

Jag hör knappt vad han säger. Är som förstenad framför den enorma laxen. Den är faktiskt helt orimlig, finns det så stor fisk i våra svenska åar? Vaknar sakteliga till igen och går mot köket. Passerar havsöringen i vardagsrummet. Känns liten.

Kent Håkansson med årets första blanka lax, en Springer i River Dee.

Fokus på fiske

Vi sätter oss ned vid köksbordet. Kent plockar fram koppar och fat och berättar:

– Fisket har blivit min stora grej här i livet och jag prioriterar det framför allt annat. Och även om jag fiskar ofta och regelbundet under säsongen, så tycker jag fortfarande att det är lika kul!

Kent är uppväxt i skånska Simrishamn och blev tidigt öringsfiskare genom täta besök i Tommarpsån, Nybroån och fiske vid kusten. Mörrumsån, som vid den tiden främst var känd för sin grova öring, besökte han första gången när han var tolv år. Genom övertalning lyckades han förmå sina icke-fiskande föräldrar att skjutsa honom till Blekinge, och sedan dess har han tillbringat minst ett par veckor per år vid ån. Oftast många fler.

– Doften av pappersbruk får det att pirra till i kroppen, det får mig att tänka laxfiske säger Kent och skrattar till.

Och jag ryser vid blotta tanken; brukets dofter är allt annat än sköna.

– När jag flyttade hemifrån, hamnade jag Kristianstad för att plugga till lärare och fick då närmre till mitt laxvatten.

Efter studierna tog Kent steget fullt ut och flyttade till Mörrum. Och kom snart att bli en av åns verkliga profiler. Vid två tillfällen premierades han till exempel med det prestigefyllda majlaxpriset. Båda gångerna med laxar över 20 kilo! En bedrift han är ensam om. Än så länge varje fall.

Fiskeförvaltaren

Utanför, på andra sidan det skyddande köksfönstret, flyter Emån fram. Och när Kent säger att han ibland kniper sig i armen för att förstå att det är sant att han bor med Emån rakt utanför, förstår jag honom. Undrar hur han lyckades få jobbet som fiskeförvaltare.

– Jag är egentligen inte rätt person att svara på det, men det spelade säkert in att jag hade guideerfarenhet från Gaula och att jag hade fiskat vid Em i många år, säger Kent och skiner upp i ett stort leende:

– För mig är detta ett drömjobb, jag har faktiskt världens mest intressanta jobb!

Vi fastnar en längre stund i ett samtal kring fisket i Emån. Om de klassiska poolerna, om vårfisket, chansen till kort och det faktum att antal fiskedagar premieras vid kortansökningar. Med stort tålamod träder fiskeförvaltaren in och svarar vänligt på alla mina frågor om hur jag ska agera för att få fiska vid Em.

Laxfiske – ett tålamodstest

Känner att alla mina frågor tar oss bort från kärnan, gör en tvärvändning och återvänder till ämnet: Laxlängtan.

– Jag drivs av lugnet och friden samt utbytet med likasinnade. Men också av laxfiskets svårigheter. Ju besvärligare det är att få laxen till hugg, desto mer sporrad blir jag. Och så har det alltid varit. När jag började fiska lax var det ingen som lärde mig hur jag skulle göra. Jag provade mig fram och fiskade så mycket jag kunde. Det tog ett par säsonger, men en dag kunde jag landa min allra första lax! Den var inte stor, men det spelade ingen som helst roll, berättar Kent och fortsätter:

– Laxfiske är ett sätt att testa sitt tålamod och ett sätt att aktivt jobba med sina känslor. Jag kan fortfarande tappa självförtroendet, vissa dagar och vissa stunder infinner sig en känsla av att det inte fungerar, att jag gör fel. Men då är det viktigt att förstå vad man kan göra för att bemästra situationen och inte få panik. Det brukar ordna sig då.

Lär känna ditt vatten

Kent reser sig och går fram till ugnen. Återvänder dock snart med varma kanelbullar. Emån, kaffe, kanelbullar och samtal om laxfiske. En bra kombination.

– Det är väldigt viktigt att fiska ett vatten ofta. Lära känna det, förstå hur olika pooler fungerar vid olika vattenstånd, vid olika temperaturer. Inse varför fisken går vissa vägar, var den stannar och vad som får den att agera som den gör. Detta gör att man skaffar sig referenspunkter och kan fokusera sitt fiske där det finns bäst chans till hugg.

Det är uppenbart att detta är frågor Kent funderat mycket över och när han berättar att han sällan fiskar av en hel pool utan fokuserar på den eller de kvadratmeter i poolen där fisken kan hugga, inser jag hur aktivt han fiskar.

– Men det finns ingen konflikt mellan att njuta av upplevelsen av laxfiske och att fiska effektivt. För mig hänger det samman.

Ljuset styr flugvalet

Kent berättar att han binder sina egna flugor. Tidigare var det en del av vinteruppehållet och en uppladdning inför kommande säsong. Numera gör han det först när han sett vattnet han ska fiska och skapat sig en bild och känsla av vad som bör fungera.

– Det är viktigt att bli bekväm i sitt flugval. Ibland fungerar samma fluga en längre period, men i regel försöker jag byta när det sker skiftningar i ljuset eller när jag fiskar i pooler som fiskas hårt. Där är sällan någon poäng att fiska med samma fluga som alla andra.

23,9 kilo väger Kents största lax. Den tog hans fluga i pool fyra i Mörrumsån.

Samma art, olika beteende

Tid, säger Kent plötsligt. Tid är ett nyckelord när det gäller laxfiske. Det tar tid att få den erfarenhet som krävs. Det tar tid att lära sig hur ett vatten fungerar och att skapa egna referenspunkter.

Och tid är sannerligen något Kent lägger på sin passion. Uppskattningsvis 100–150 tillfällen om året. Genom sitt jobb blir det främst i Emån, men resor till framförallt Norge och Skottland finns alltid med på agendan.

– Laxen är en art, men beter sig olika i olika vatten. Därför lär man sig mycket på att fiska flera vatten, på flera platser, och i flera länder. En atlantlax är ofta mer huggvillig än en östersjölax till exempel.

Men, säger jag, vad är det som får laxen att hugga överhuvudtaget? De äter ju inte när de väl gått upp i en å eller älv.

– Ja, det är det ingen som kan svara på med säkerhet. Klart är att laxen i havet är en predator. Och sannolikt finns det kvar ett jaktbeteende i början av vandringen. Det är antagligen orsaken till att en nystigen fisk är mer huggvillig än en som stått i ån ett tag, svarar Kent och kammar med hjälp av handen luggen ur ansiktet innan han fortsätter:

– Sedan händer det saker i ån som får den att hugga. Laxen har tydliga huggperioder och vad som styr dessa kan man också bara gissa, men jag tror mycket på att fiska aktivt vid ljusskiftningar. I gryningen, när solen står mitt på himlen och i skymningen.

– Steg av ny lax påverkar också och kan skapa oro i en pool. Jag är dock osäker på vilka sätt. Har flera gånger sett stora nystigna laxar stå och trängas i en och samma håla, så teorin att det sker uppgörelser om de bästa ståndplatserna stämmer inte alltid. Många gånger verkar de föredra sällskap.

Och det är förstås detta som är en av hemligheterna bakom laxfiskets dragningskraft och magi. Det finns inga givna svar, bara mer eller mindre kvalificerade teorier. Det räcker att se på hur mycket som skrivits om laxfiske jämfört med andra sorters fiske, för att inse att det sannolikt finns lika många idéer som det finns laxfiskare.

När vi börjar runda av och jag packar min väska repeterar Kent de viktigaste sakerna jag ska tänka på för att lyckas få laxen till hugg:

– Lägg tid på ditt fiske, lär dig ditt vatten, fiska vid skiftningar i ljuset och, säger han och pausar en kort stund innan han adderar ett tips:

– Titta gärna på fåglarna, de vackra omgivningarna eller samtala med fiskekamraterna, men håll alltid ett öga på vattnet. Alltid! Plötsligt kan du se toppen av av en ryggfena på en lax som går över en nacke. Då är det läge!

På återseende

En stund senare sitter jag i bilen. Det är beckmörkt. I allén som leder fram till herrgården springer plötsligt en dovhjort ut framför mig. Jag tvärbromsar och blir stående med bilen. Och när jag väl sitter där väljer jag att slå av motorn. Går ut och andas in den kalla höstluften och njuter av Emåns brus en sista gång för denna resa. Ser plötsligt dovhjorten en bit in i skogen. Tittar efter det vackra djuret och inser att vi kommer ses igen. Så snart det bara går, om jag får bestämma.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

Planering 2010

Till Byske vill jag även nästa år.

Det börjar bli hög tid att få struktur över kommande fiskesäsong. Kanske inte för att det behövs, utan mest för att det skapar ett skönt sug, men faktiskt också ett lugn – jo det blir laxfiske nästa säsong! Allt är ännu inte bestämt, men jag ser framför mig cirka 40 fiskedagar vid strömmande vatten. Huvuddelen av dagarna kommer jag ägna åt min kära Mörrumså, mitt ”hemmavatten”. Klart är också att det blir en vecka vid River Dee i Skottland och minst en vecka vid Gaula i Norge. Dessutom måste det nästan bli minst fyra dagar vid Byske Älv, och åtminstone två vid Emån. Och om jag har riktigt, riktigt stor tur, kan det bli ett par dagar vid Cascapedia River i Kanada (det skulle innebära en kort avstickare på en Kanadaresa som har helt andra mål än fiske).

Ja, så nu känner jag ett enormt sug, men också ett lugn. Trygg med att 2010 kommer bli ett bra år!

The best salmon river in Europe?

På Norwegian Flyfishers Clubs sajt finns mycket spännande läsning och det är inte utan att längtan till de norska älvarna stärks. Extra läsvärt för den laxfiske- och historieintresserade är en artikel om Gaula skriven av Andrew Graham-Steward. Artikeln heter ”The best salmon river in Europe?” och belyser den fantastiska älven ur flera aspekter samt det faktum att intresset för att bevara en naturlig laxstam ökat och ökar.

Klicka här för att läsa artikeln.

Ny sajt om Gaula

En ny sajt för alla som drömmer och längtar efter laxfiske i norska Gaula finns nu att beskåda på www.gaula.com. En läsvärd och innehållsrik sajt som förutom att redovisa vattenflöden, väderrapporter och historien kring det exklusiva laxfisket i Gaula, också innehåller två olika sträckor man kan boka in sig på. Den första sträckan heter Melhus och ligger nedanför Gaulaforsen. Sträckan innehåller tre olika pooler som på bilderna verkar fantastiska att fiska. Den andra sträckan går under namnet Gaula Upstream och innehåller några av älvens mest klassiska laxpooler. Inte billigt, men sannolikt väldigt bra. Och då menar jag inte bara sträckorna. Bakom gaula.com står nämligen Mattias Helde och Jonas Runnberg (www.fiskeresor.nu) Och jag vet av egen erfarenhet att deras arrangemang håller mycket hög kvalitet.

Mattias Helde med Gaula-lax.

Norgeresa bokad!

En del av Morseth´s vald, sett från stugan vi ska bo i. Foto gaulalax.com

Nu är första fisket säsong 2010 bokat! Vecka 33 kommer jag, tillsammans med tre medfiskare, ägna åt fina Morsteh´s Vald i Gaula. 1,5 km fiskesträcka och boende precis invid älvkanten. Valdet, som ligger vid Singsås cirka tre mil ovanför Stören, innehåller hela åtta pooler som fungerar olika bra vid olika vattenstånd. Och just det känns onekligen bra, man vet ju aldrig hur mycket eller lite vatten man kommer att möta.

I och med denna bokning, höjs temperaturen avsevärt. Det ska bli en hel del fiske under nästa år, men att redan ha en vecka bokad i Norge, och dessutom i Gaula, ja det är en riktig höjdare!

Hur låter ett laxvatten?

Jag har under en längre tid ägnat en del tankar åt hur ett fiskevatten, en å, en älv, en pool låter. Inte bara vattnets vilda forsande framfart, nej snarare översatt till musik. För musik är en väldigt naturlig del av laxfisket. Kanske för att båda sakerna så oerhört stark greppar tag i något djupt inom mig och berör med känslor som ibland förvånar. Alla sinnen påverkas, ett lugn, en må-bra-känsla, en värme sprider sig. Precis så här ska det vara. Precis så här är det tänkt. Alltihop. Om det är bra musik förstås. Och om laxfisket fungerar, ni vet som det ibland gör. När det bara flyter på och känns oerhört enkelt.

Musiken är som jag skrivit om tidigare extremt viktig för att jag ska komma i rätt stämning inför ett fiske. Och på väg till aktuellt vatten är det nästan alltid någon jazzplatta som är på i bilen. Och det är i dessa sammanhang jag börjat fundera allt mer på frågan; hur låter ett laxvatten.

Så döm om min förvåning när jag bläddrar i Pelle Klippinges fina bok ”Avancerat laxfiske” och hittar ett helt kapitel om precis detta ämne. Trodde jag var ensam om dessa tankar. Pelle menar att Pink Floyds The great gig in the sky ljudsätter Gaula. Han skriver ”Allt passar så perfekt in med älvens framfart. Stora och stilla pooler som plötsligt växlar tempo i en sving för att högsta fart kasta sig utför bullrande storsteniga forsar”.

Själv har jag ägnat några mil åt att komma på hur mitt ”hemmavatten” låter, det vill säga Mörrumsån. Och det var enklare än jag trott, eller rättare sagt svaret fanns framför mig hela tiden även om jag var tvungen att ta en liten omväg i tanken för att finna det.

Esbjörn Svenssons Trio, var ett jazzband som jag gärna tjatar om. Första gången jag såg dem live var på Linköpings Jazzfestival 2004 om jag inte minns fel. De öppnade med det mäktigaste jazznumret jag någonsin upplevt; Elevation of love från plattan Seven days of falling. Långt från den traditionella jazzen, en pianist, en basist och en batterist som lekte fram toner som det svängde om så till den milda grad att jag minns det som att allt stannade av. Kan det låta så här? Harmonin var total genom den nästintill disharmonisk tolkning av jazz.

Jag blev starkt påverkad av upplevelsen. Nu var det förstås inte tal om det var total lycka, som när jag träffade min kärlek, fick barn etc. Nej, det var mer en känsla av att precis detta är grejen. Om detta är en theme song, då får det gärna vara min theme song. Och det är exakt så jag känner med mitt laxfiske. Det är inte den stora kärleken, men det är något som kommit att påverka och beröra mig djupt. Det får mig att må bra och skapar ibland, till och med ofta, en känsla av fullkomlighet. Alla sinnen är med. Jag och naturen i total samklang.

Elevation of love med Esbjörn Svenssons Trio. Precis så låter Mörrumsån. I högvatten kanske ska tilläggas. Till en början lite trevande, en skogs-å med en stark vilja. Sedan allt mer levande, fartylld, aldrig enformig utan hela tiden full av överraskningar. Och när den funnit sin takt bryts den av, en sten ställer till det, skapar ett hopp, en virvel. Strömmen saktar in, bygger upp energi och tar plats i en nacke, för att sedan rasa ut. Okontrollerbar och stark. På mitten, ungefär, stöter vi på Kunsgforsen och sedan efter våldsamma och lugna passager omvartannat, glider vi så småningom sakta ut i havet via pool 16. Och då, ja då är man slut och lycklig!

Klicka på bilden för att se och lyssna på Elevation of Love med EST.

Sov sött

Är djupt trött på att läsa om Pettson och Findus för lillkillen när han ska sova. Så ikväll fick han istället höra ett kapitel om fisket i Gaula ur Pelle Klippinges bok ”Avancerat laxfiske”. Somnade direkt.

Vilket Gaula-fiske!

Det är dumt att bli av med sina besökare, men jag ber ändå alla att genast besöka fiskebloggen.se Där kan man nämligen läsa om en magiska resa till Gaula som pågår just nu. Varje dag landas stor och nystigen fisk. Skulle vara fint att vara där. När ni gjort detta besök, är ni förstås varmt välkomna hit igen!

Fiskebloggen i Gaula

Idag börjar ett gäng via Fiskeresor.nu fiska i norska Gaula. Deras resa och fiske kan du läsa om på http://fiskebloggen.se 

Det kommer jag göra. Och drömma om att jag var med.