Premiärnerver

Imorgon smäller det. Bokstavligen. Prick klockan 09.00 avfyras kanonen vid Laxens Hus och signalerar därmed att fiskeåret i Mörrumsån börjar! Vi är många som längtat länge, länge efter denna dag och därför känns det speciellt att jag ska fiska pool 31-32 på förmiddag och pool 1 på eftermiddagen. Några av mina favoritpooler med andra ord.

Mina förväntningar är höga, men ändå rimliga. Jag vet att fiske efter lax och havsöring är just fiske efter lax och havsöring och om det smäller på en premiärfisk kommer jag verkligen vara lycklig!

Ska försöka att blogga under dagen, men det kan bli svårt. Min iPhone, som är mitt främsta bloggverktyg, hamnade på botten av River Dee för en månad sedan, så vi får se hur jag löser det hela. Klart är varje fall att det kommer en utförlig rapport om min fiskedag någon gång under dagen/kvällen.

Om precis tolv timmar är det dags. Kommer inte sova en blund i natt!

Mer vatten = ny lina

De väntade vårflödena börjar nu märkas. Vattenhöjningar rapporteras från flera strömmande vatten i södra Sverige. I Mörrumsån är vattenföringen idag 27 kubikmeter att jämföra med de 19 kubikmeter som ån höll i fredags. Och allt talar för att våren kommer tränga sig på än mer kommande dagar och i samband med det lär vattennivåerna fortsätta upp.

Med andra ord; dags för ny lina! En flyt/sjunk fem står högst upp på inköpslistan och med en sådan på rullen tror jag premiärfisket kommer gå som en dans. Eller rättare sagt, det är vad jag hoppas på. På fredag får jag se.

Tre goda tecken

Foto Jonke Höglund

Vårfisket i Mörrumsån så här långt verkar överstiga alla förväntningar! På de sträckor av ån som fisket redan har börjat syns tre väldigt trevliga bevis; mycket fisk, stor fisk och stark fisk. När det gäller mängden fisk så kunde man efter en vecka på Mörrumsåns FVO konstatera att det landats fler fiskar under den veckan jämfört med hela förra säsongen! (Kortförsälningen i år ser i och för sig annorlunda ut jämfört med förra året vilket resulterar i att fler fiskar sträckan). 41 landade fiskar på 21 spön är ett vansinnigt bra resultat. Och även fisket på Walhallas sträcka, som jag själv deltagit i, har onekligen gett bra fångster.

Det är främst på Walhallas sträcka som man kunnat se stor fisk. Ett flertal laxar på över 100 cm (111 cm största fisk så här långt) och flera riktigt stora öringar (97 cm största fisk så här långt) har tagits här. Men också på Mörrumsåns FVO har det landats stor fisk, en lax på 101 cm är största på sträckan.

Styrkan hos fisken har jag själv lyckligtvis fått uppleva. De två öringar jag landade i fredags betedde sig inte som fisk som stått i ån hela vintern och svultit. De bjöd på bra motstånd och långa fajter. På kvällen efter vårt fiske pratade jag dessutom med kompisen Magnus Hammarström som fiskat med ett sällskap uppe på Mörrumsåns FVO och de hade exakt samma erfarenhet; fisken är urstark! Jag vet inte alls vad detta beror på, kanske är det så att den hårda vintern och tjocka isen gjort att fisken verkligen bara stått still och inte gjort av med särskilt mycket energi under hela vintern. Men jag vet inte, kanske någon har en bra förklaring?

Allt detta gör att vårfisket känns oerhört spännande. Och jag lider av att bara kunna fiska på fredag för att sedan tvingas göra ett uppehåll på ett par veckor. Förhoppningsvis finns det kvar en och annan fisk i ån även då.

Drömdag i Mörrum!

Undertecknad drillar havsöring. Foto Jonke Höglund

Just nu är jag väldigt lycklig! Vårt fiske på Hotell Walhallas sträcka av Mörrumsån var extremt lyckat och för min egen del måste det benämnas som en succé eftersom jag landade två öringar på 70 respektive 71 cm samt tappade en bra fisk. Jag har med andra ord äntligen fått uppleva en sådan där dag när allt bara fungerar. Som jag längtat!

Efter en bra uppstartsfrukost på hotellet, körde vi i karavan upp till fiskesträckan. Luften riktigt vibrerade av förväntningar och avgaser. Väl framme packade vi snabbt upp våra saker och mitt nya 15 fots Loop Slingshot-spö tacklades med stor omsorg. När jag kände på det blev jag nästan förskräckt, det kändes extremt mjukt jämfört med mitt Jensen-spö. Men jag höll god min inför de andra, sa några kloka saker om spöets aktion och gav sken av att det kändes optimalt.

Vi fördelade oss i två grupper. Henrik och Christian började med den nedre sträckan, jag, Rickard och Allan började med den övre. Första kastet lades ut. Första kastet i Mörrum för säsongen, första kastet i Sverige i år och första kastet med mitt nya spö. Underbart på alla sätt! Spöet var magiskt och jag upplevde plötsligt en känsla av att jag verkligen kunde kasta två-hands fluga. Enkelt, lätt att sträcka lina och lätt att sträcka tafs. Förundrad, ja kanske närmast förbryllad, gick jag en första-runda med ett spö som levererade vid varje kast. Helt fantastiskt!

Lika fantastiskt var det när Richard, som fiskade precis ovan mig, ropade fisk! Nu var det bevisat; det finns fisk kvar på sträckan och de hugger. Jag rusade bort till Richard och fick efter en förhållandevis tuff kamp förmånen att taila en fin öring på 68 cm. Ryggdunk, en kram, och snabbt tillbaka till eget spö. Fiskefebern hade nu riktigt brutit ut och det fanns inga botemedel nära.

Richard med dagens första fisk.

Morgonen var förhållandevis kall och disig. Men strax innan Richards öring tog hans fluga, sprack molnen upp och en värmade sol började lysa. Och nästan direkt efter att Richards fisk var landad, ja då gick solen i moln igen. En timme senare kom nästa lilla soldusch och då var det Christian som stod rätt placerad. En öring på dryga 60 cm kunde landas och Christian slappna av. Fiskedagen var nämligen hans tredje Mörrumsbesök och då han lyckats landa fisk vid sina båda tidigare besök (läs om dem här och här) var pressen hård.

Strax innan lunch var det sidbyte och vi tog den nedre sträckan i besittning. Lyckades rätt snabbt sätta ett par flugor och när jag stod och rotade som mest i asken för att finna en ersättare, dök fiskekompisen Jonke Höglund upp. Och eftersom han fiskat sträckan många gånger förut, var jag givetvis inte sen att fråga om flugval och ställe. Snabbt pekade Jonke ut av Tellis nybundna flugor och sedan gick vi med raska steg allra längst ned på sträckan. ”Här” sa han, och pekade ut över ån. ”Här kan det slå på fisk”. Jag laddade spöet och la ut flugan. I tredje kastet tog det stopp. Kändes först som botten, men när jag för säkerhetsskull lyfte spöet tyngde det skönt. Fisk!

Den hade tagit mitt i ån på rätt lång lina och det första den gjorde var att forsätta nedströms en bit. Min Danielssonrulle fick äntligen jobba. Efter en minut eller två, gick den upp och rullade i ytan och började sedan sakta simma uppströms. Dags för landning tänkte jag, men icke. Den hade inga som helst planer på att landas utan valde i stället och simma uppströms och nedströms, fram och tillbaka, hela tiden utan att jag inte kunde göra mycket annat än att åka med. Fajten tog betydligt längre tid än vad jag trodde att en 3-4 kg utlekt öring skulle bjuda, men det var stark. Så småningom kom den dock in och med hjälp av Allan kunde vi landa en hona på precis 70 cm. Glädjen var total! Oj, vad jag längtat efter detta!

Min första havsöring för dagen. Foto Jonke Höglund

Efter lunch var det sidbyte igen. Jag började allra längst upp i det mest strömmande partiet och fiskade mig sakta nedströms. Precis där strömmen började avta tog plötsligt en fisk min fluga. Även denna gång undrade jag först om det var botten, men snart tyngde det till och rätt stor fisk gick upp, slog i ytan och tog av nedströms. Full fart! Jag höll emot och bara njöt. Efter 15–20 sekunder rätade spöet retsamt upp sig och den sköna tyngden var borta. Inget att göra mer än att buga och tänka på det orimliga att jag precis upplevt min andra fisk för dagen.

Sista sidbytet skedde klockan 16.00 och jag begav mig åter längst ned till samma ställe som jag tagit min öring. Hann inte mer än gå en halv runda förrän jag hörde ”LAX!”. Tittar uppströms och ser Christian stå med böjt spö och Allan ligga på magen med armarna sträckta rakt ut mot vattnet och i ena handen hålla en liten håv. Släppte givetvis mitt spö och rusade upp för att mötas av en lycklig Christian och en stor lax. Fisken mättes till 101 cm och återutsattes sedan. Och medan Christian satte sig på backen och log, vandrade jag snabbt ned till mitt spö.

101 cm lax. Och Christian.

Precis när jag kom fram ringde min telefon. Det var Jonke som ville påminna mig att testa en vit fluga (?) som han gett mig tidigare när han hälsade på. Varför inte tänkte jag och knöt på flugan och avslutade med en Sawadakrok i storlek fyra. I fjärde kastet tyngde det till. Rejält. Precis som fisken jag tappade, gick den snabbt upp och slog i ytan för att sedan simma nedströms en bit, vända, simma uppströms och sedan rusa nedströms igen. En fighter. Ingen tvekan om den saken. Dagens håvmästare, Allan, stod snart vid min sida och vi förundras båda över fiskens styrka. Vi såg nämligen att den var i ungefär samma storlek som den förra, men den betedde sig som en större fisk. Först ytterligare fem minuter senare var den färdig att landa och en 71 cm lång och riktigt tjock öring kunde krokas av och återutsättas. Oj vad jag njöt! Tre skarpa fiskkontakter på en dag i Mörrumsån är för mig helt osannolikt. Åtminstone att jag skulle få uppleva det.

Min andra öring för dagen. 71 cm, tjock och stark!

Men så var det och så blev det. En timme senare var det så pass mörkt att alla signaler pekade på en sak. Hemfärd. Jag var trött och den blev jobbig. Men jag kom hem. Körde på 95 oktan och en väldig massa sköna minnen från årets första Mörrumsfiske.

Nästa vecka ska jag upp igen. Då kommer jag ha självförtroende med i bagaget.

Foto: Jonke Höglund

På plats i Mörrum

Då sitter vi här på legendariska hotell Walhalla i Mörrum. Jag, Richard Torkar, Henrik Strömquist, Allan Söndergaard och Christian Pålsson. Uppfyllda av förväntningar och mätta efter en tre-rätters. På vägen upp till hotellet träffade vi Jonas Runnberg och Mattias Helde från fiskeresor.nu och de berättade ingående om de senaste dagarnas fiske. Och när de visade en filmsekvens från dagens öringsfajt, ja då kändes allt riktigt, riktigt bra. I morgon kör vi.

Flomvarning

Aftonbladet rapporterar i dag om höga risker för våldsamma vårfloder. Och det är väl ingen underdrift att ana att det kommer rinna till rätt hårt nu när våren äntligen börjar visa sig. I artikeln nämns bland annat Emån, Kalixälven och Mörrumsån som särskilt utsatta vattendrag.

Klicka här för att läsa artikeln.

Imorgon är ett annat år

Det närmar sig. Med stormsteg. I morgon står jag åter vid Mörrumsåns strand och lägger ut flugan! Det känns fantastiskt. Det känns konstigt. Det känns pirrigt. Vinterns laxfiskeabstinensen är på väg mot ett slut och min kropp vet inte riktigt hur den ska hantera det hela. Nervös blick, svårt att sitta still, rastlös, ständigt tittande på klockan och klarvaken sedan fem i morse. Klarvaken.

Egentligen är det märkligt. Jag har ju redan premiärfiskat i år. En hel vecka i Skottland. Men ändå känns det annorlunda nu. Kanske för att det är dags att fiska i Sverige, kanske för att jag åter ska möta min kära Mörrumså och väcka vår relation? En relation som förra året stundtals var tuff, ensam och hård, men också magisk, upplyftande och oerhört spännande. Dessutom avslutades den på allra bästa vis med en mörrumslax sista dagen på säsongen. Så det är inte utan att jag saknat ån. Tror på ömsesidig kärlek. Vad annars kan jag göra?

I morgon ska vi fiska Hotell Walhallas sträcka nedan Svängsta. Där var premiär i tisdags och hittills har fisket varit förnämligt. Mycket fisk, och framförallt stor fisk! Jag följer givetvis rapporterna på fiskebloggen med en dåres entusiasm. Hoppas, hoppas.

Och nästa vecka är det dags för den officiella premiären på Kronolaxfisket sträckor. Då ska jag fiska magiska pool 32 och pool 1. Den dagen orkar och vågar jag inte ens tänka på just nu.

Nya flugor från Tellis

Sitter här med ett tjog riktigt välbundna tuber från Tellis Katsogiannins (Tellis Flugfiske) och jag känner att de kommer hjälpa mig till ett riktigt framgångsrikt och spännande vårfiske! Jag tycker nämligen att de har allt som jag hittills kommit fram till att en bra fluga ska ha, och därmed är det vackra tuber bundna med självförtroende jag framöver knyter längst ut på tafsen. Äntligen en liten genväg!

Första Mörrumsfiskarna landade

Mattias Olsson med storlax från Mörrumsån. Foto från fiskebloggen.se

Igår var det premiärfiske på Mörrums FVOs sträcka. Tolv fiskar landades, en lax, en hybrid och tio öringar. Bra fiske på nio spön!

Och idag är det premiär på Hotell Walhallas sträcka. Fiskereor.nu fiskar sträckan och efter en kall inledning tog en 107 cm lång lax Mattias Olssons fluga. Vilken start på säsongen! Klicka här och följ deras fiske.

På fredag ska jag själv fiska Walhallas sträcka. Gissa om jag nu har seriöst svårt att koncentrera mig efter dessa nyheter!

Mörrumspremiären blir av!

Mörrumspremiären den 26 mars blir av! Den extremt trevliga nyheten finns nu att läsa på morrum.com. Oj vad trevligt!

Höstfiske i River Dee!

Bild från Fiskeshopen.com

Jag kunde inte hålla mig. Jag inser det och erkänner det. Trots att den hårda vintern gjorde att mitt första Skottlandsbesök inte blev riktigt vad jag tänkt mig, fick de makalösa sträckorna och de skönflytande poolerna mig att längta till nya möten. Så nu är ännu en resa planerad och bokad!

I höst, en bit in i oktober, kommer jag resa till River Dee och fiska tillsammans med ett minst sagt erfaret gäng. Denna gång under ledning av Lars Terkildsen på Fiskeshopen i Mörrum. Sträckorna vi ska fiska anses vara av högsta klass och sällskapets resor hittills har bevisat just detta. Eller vad sägs om cirka 50 laxar på drygt tio spö 2008 eller makalösa 140 laxar 2009? Givetvis är en stor del av fisken färgad, men många nystiga laxar finns bland fångsterna.

Jag inser förstås att förra årets siffror är helt galna och ska väl därför tas med en nypa salt, men de hjälper ändå till att kittla och får mig att längta än mer. Att resa i väg med duktiga och erfarna medfiskare har gett mersmak, dessutom är jag helt säker på en sak när det gäller denna resa; Dee kommer vara helt isfri.

Klicka här för att läsa om förra årets resa.

Följ med till Mörrum nästa vecka!

Vi är ett gäng som hyrt en privat och isfri sträcka av Mörrumsån fredagen den 19:e mars (en vecka innan Kronolaxfiskets premiär), och nu har vi fått ett återbud! Så om du vill vara med på ett riktigt tidigt Mörrumsfiske, tveka inte utan skicka ett mejl till mig på fiske@markuslindsjo.se

Pris 1250:- och i det ingår boende på hotell, frukost och fiske. 100% självkostnadspris.

Foto: Jonke Höglund

Ännu ett tecken på vår

Äntligen ett tydligt vårtecken från Mörrum! På bilden nedan, från webbkameran på morrum.com, syns det idag öppet vatten mellan öarna i pool 1. I går var det is. Ger hopp om premiär på utsatt tid!

Det förunderliga laxfiskegiftet

Låt mig bjuda på en liten anekdot från den så fascinerande laxfiskevärlden:

Jag pratade med en icke-namngiven fiskekompis häromdagen om planer på att åka till Skottland och fiska lax i höst. Vi blev, förstås, båda väldigt uppspelta över tankarna. En stund efter vårt samtal fick fiskekompisen ett nytt samtal. Denna gång från sin chef som rakt ut frågade honom om han kunde tänka sig att ta över och bli chef över hela stället? Och, avslutade chefen, det skulle vara väldigt bra om fiskekompisen kunde fundera lite till dagen efter.

Så långt allt väl. Men det var givetvis här det blev problem. Vem kan ta ställning till karriärsteg, chefsjobb och högre lön, när laxfiske i Skottland hägrar? Inte fiskekompisen varjefall. Så beskedet till chefen dagen efter blev rätt och slätt; har inte haft tid att fundera.

Det bästa, eller värsta, är att historien är helt sann.

Nytt nätverk: Nordic Salmon

Nu finns ett nytt nätverk, Nordic Salmon, som strävar efter att stoppa odlingen av lax. Läge att bli medlem med andra ord. Det fina är att detta inte bara är ännu en sida man anmäler sig till, nej den är uppbyggd ungefär som facebook. Alltså en mötesplats för laxfiskare och för dem som vill rädda den vilda laxen. Det går att ladda upp bilder, filmer, dagböcker och så givetvis nätverka med likasinnade.

Klicka här för att besöka Nordic Salmon och för att gå med.

Våren på gång!

Även om det fortfarande är rätt kallt här i södra Sverige, känns våren tydligare än på länge. Envis talgoxe sjunger från morgon till kväll och ljuset bländar underbart. Det vackraste vårtecknet fann jag dock på SMHIs sajt. Plusgrader i Blekinge från och med mitten av veckan och därmed ökade chanser till Mörrumspremiär i mars. Ljuvligt.

Fiske på Kola nästa år?

Bild från salmonjunkies.com

Min längtan till Ryssland och fiske på Kola blir allt starkare ju mer jag läser om det. Och när jag för ett par veckor sedan hittade Salmon Junkies nya sajt, ja då ökade längtan kan jag lova.

Salmon Junkies arrangerar resor till Kola-halvön. Och vad jag kan se, är priserna många gånger betydligt lägre än många andra arrangörers. Kostar gör det förstås, men med priser från 26 000 kr för en vecka är det utan tvekan konkurrenskraftiga priser.

På salmonjunkies.com finns bra beskrivningar av deras resor, massor med sköna bilder och läckra filmklipp. Jag blir väldigt, väldigt sugen och frågan är om jag inte styr kosan österut redan nästa år.

Bild från salmonjunkies.com

I natt jag drömde

Pool 1 en sådan där magisk majmorgon 2009

Det var hur tydligt som helst. En tidig morgon i maj, solen bröt genom de tunna lövverken, kittlade och värmde. Från ån steg ånga och naturen höll som bäst på att vakna. Jag fiskade pool ett i Mörrumsån och plötsligt tog en blank lax min fluga. Och sedan tunga, ursinniga krafter och våldsamma tjut från rullen.

När jag vaknade kände jag dock ingen besvikelse att det bara varit en dröm, nej snarare ett lugn. Det var en otroligt verklig dröm och det kändes som att jag hade fått se in i framtiden!

Håller nu tummarna för en snar framtid.

Rapport från bra Dee-vecka

Fick rapport från Dee. Ett gäng riktigt duktiga svenska laxfiskare är på plats, bland annat Kent Håkansson och Mattias Drugge. Och de har ett riktigt bra fiske. 14 springers så här långt, och fiskeveckan är ännu inte över! Känns givetvis hårt att vi träffade så fel med vårt fiske förra veckan, men som sagt laxfiske är laxfiske och killarna med framgång är rutinerade rävar.

Följ fiskerapporterna från Dee genom att klicka här.

Looprea gav nytt spö

Striden mellan Loop och vissa av deras återförsäljare gynnade mig idag. Upptäckte på Fiskeshopen i Mörrums webbsida att de nu säljer ut alla Loop-prylar och därför har sänkt priserna med 35%. Perfekt för mig eftersom jag insett att mitt A Jensen 14 fots spö är väl snabbt för min begränsade kastteknik. Och visst hittade jag vad jag sökte; ett 15 fots Loop LPS Slingshot för 3 894:- istället för 5990:-. Dessutom var jag nära att slå till på en Loop Classic-rulle, men förnuftet vann denna gång. Ovanligt och tråkigt, men bra.

Läs om konflikten på bloggen Flugfiske efter lax och havsöring. Där finns en nyanserad version om vad som händer.

Inget Emå-fiske i mars

Jaha. Då har jag tvingats boka av två dagars fiske på Emsfors SFKs sträckor i Emån den 13-14 mars på grund av isläget. DET. RÄCKER. NU.

DEE: Summering

Colin Simpson, ghillie på Lower Blackhall, och Magnus Hammarström

Då sitter man här igen. Hemma i Sverige. Givetvis utan bagage eftersom resan gick via Kastrup. Men ändå med en skön känsla. Hemma är hemma.

Resan blev faktiskt inte alls vad jag väntat mig. Men det tror jag de allra flesta redan listat ut. Att åka på vårlaxfiske till laxfiskets vagga, River Dee i Skottland, och mötas av tretton minusgrader, massor med snö och framförallt massor av is, var inte vad jag eller någon annan hoppats på. Känslan när vi passerade bron över Dee vid Banchory och såg all is, var riktigt jobbig. Energin i bilen tog liksom slut.

Men det som är så oerhört fascinerade är att den snart kom tillbaka. När nio laxfiskeentusiaster mötte upp i ”the Rod Room” för att tackla spö och prata lin- och flugval, ja då slog laxfebern till med full kraft. Och inte ett enda isblock i älven skulle kunna kyla ned temperaturen.

Första morgonen var det rusning ned till våra beats, trots att förutsättningarna blivit ännu sämre med mer is och kallare väder. Och det var väl först när våra ghillies, David, Walter och Colin, unisont dömde ut våra idéer om att fiska, som det började kännas lite jobbigt igen. Men eftersom vi var där för att fiska, så var det också precis vad vi gjorde. Ja herregud vad vi kämpade. För förbipasserande måste det sett oerhört komiskt, eller kanske till och med tragikomiskt ut, med ett gäng svenskar utvadade bland isflak. Fisket handlade inte om att försöka fiska flugan så effektivt som möjligt, nej fisket gick ut på att sikta och träffa ett hål i isen och på så vis få flugan att fiska en meter eller två. Så när Joakim i slutet av första dagen drog på en fisk, som han tyvärr tappade, då var det lika fascinerande och fantastiskt som Anjas bronsåk dagen efter hennes krasch. Bragdguld till Jocke! Minst.

Kommande två dagar var det rätt hopplöst. Men vi var duktiga på att påminna varandra om att rätt förutsättningar när man fiskar lax är lika ovanligt som att en majlax tar flugan, och då kändes det bättre. Poängen var nämligen att vi hade riktigt, riktigt trevligt tillsammans. Det är något alldeles speciellt att få resa iväg tillsammans med likasinnade och prata och resonera om sin passion precis hela tiden. Inte en enda gång var det någon som tröttnade på att snacka laxfiske. Fantastiskt!

Sista två dagarna ändrades förutsättningarna. Isblocken och issörjan var borta och älven var fiskbar. Så även om jag inte fick uppleva några laxhugg, kändes det riktigt bra. Vi fiskade lax. På riktigt. På sina ställen var det dock väl tuff vadning. Ett tjockt istäcke låg längs kanterna, så man var tvungen att vada utanför detta och då blev det ibland djupt. Var nära att gå ned mig ett par gånger, men klarade mig torrskodd.

Däremot var det många gånger kallt om fötterna. Som kallast var vattentemperaturen minus 3,5 grader. Och då känns det att vada. Lyxen att efter en runda gå upp i ”the hut” och värma sig framför en kamin och dricka kaffe och andra skarpa droppar, kändes stor. Evig tacksamhet till våra ghillies som ombesörjde detta med den äran. Colin, ghillien på Lower Blackhall, tog just detta uppdrag på största allvar. Jag tror inte att det någonsin var under 35 grader i hans ”hut”.

Sista dagen kom så det vi så aktivt kämpat efter: Springer! Magnus Hammarström lockade en riktigt fin vårlax till hugg sista dagen på sista rundan. Och jag lovar att vi var alla lika glada som Magnus. Vi hade kämpat tillsammans en tuff vecka, och till slut löste det sig. Nästa år kanske vi andra får glädjen att kroka en springer. Men man vet inte. Det enda man vet är att laxfiske alltid kommer vara laxfiske. Lyckligtvis är vi laxfiskare och förväntas oss därför inget annat.

Vi ses om ett år River Dee. Kanske tidigare.

Sista dagen kom så våren. Vad vi längtat!

DEE: Sjätte fiskedagen

Magnus Hammarström återutsätter fin springer.

Dagen, ja hela veckan, slutade på bästa möjliga vis. En silverblank springer tog Magnus Hammarströms fluga strax efter klockan 17 när han fiskade på Lower Blackhall. Otroligt kul och väldigt, väldigt skönt! En vecka som blivit helt annorlunda än vad vi alla sett framför oss, avslutades med succé! Grattis Magnus!

Springern kom dock inte av sig själv. Vi var ute extra tidigt idag, sista dagen skulle vi jobba hårt och om det rådde inget som helst tvivel. Älven var fortfarande isfri och den lilla höjning av vattennivån som skedde igår, hade ersatts av en stabil nivå. Med andra ord hade vi veckans absolut bästa förhållande framför oss.

Medan jag, Kent och Calle började fiska uppe på Middle Blackhall, åkte övriga ned till Lower Blackhall. Och till deras stora glädje var det okej att köra med våra sommardäck, utan att hamna i diket eller köra fast. Att vägarna var framkomliga var ett tydligt vårtecken. Ja, idag var det faktiskt vår i luften. Det var inte varmt, men naturen hade vaknat på något vis. Det porlade läskande från kullarna ned mot älven, fåglarna sjöng och det doftade nytt, fräscht. Givetvis fick vi massor av energi av detta och det tog därför inte många sekunder innan samtliga i sällskapet stod utvadade och jobbade på att få till ett möte med den så efterläntade vårlaxen.

Jag själv ägnade förmiddagen åt övre delarna av vårt beat. Betydligt vildare och mindre tillrättalagt än den delen vi fiskat mest tidigare. Mot en av de finaste poolerna vette huset som ägaren av andra sidans beat, Cairton, bor i. Eller herrgården, slottet vad man nu ska kalla det. Vilket som kändes det helt rätt att ha en sådan boning med tillhörande laxsträcka i världsklass. Något att sträva efter...

Så här kan jag tänka mig att bo.

Vid lunch fick vi besked på att Henrik tappat fisk nere på Lower och att det sannolikt varit en springer. Temperaturen höjdes! Och det var bra eftersom ingen av oss uppe på Middle hade känt något.

Eftermiddagsfisket gick i effektivitetens namn. Vi turades om att fiska beatets pooler och min absoluta favoritpool allra längst ned på Middle Blackhall fick ett antal besök. Men vad hjälpte det? Inga som helst tecken på liv i älven. Och nu fanns det ingen is eller flom att skylla på, nu var det bara helt vanligt omöjligt laxfiske. Klockan 17.30 sänkte sig solen så lågt att det kändes vanskligt att vada. Och då var det bara en sak att göra; stiga upp ur Dee, tacka för en tuff vecka och samtidigt be om ett lite mer samarbetsvilligt förhållningssätt vid nästa besök.

Tillbaka vid lodgen fick vi så det roliga beskedet om Magnus springer. Dessutom hade Joakim, strax efter Magnus lax, varit i fisk. Vi skålade i dyr-whiskey och var alla överens om att det är nu fisket börjar, det är nu vi skulle komma hit! Men när vi strax därefter såg på väderleksrapporten att det i början av veckan ska bli lika kallt som vi haft det, ja då kändes det rätt bra att vår fina fiskevecka var till enda. Det kommer ju fler fiskeveckor och inom kort börjar det milda vårfisket hemma i Sverige. Det ska bli rätt fint det med!

DEE: S P R I N G E R ! ! !

Magnus gjorde det. Sista rundan, sista dagen. Silverblank och drygt 6 lbs. YES!

I stundens hetta glömdes autofokus bort. Men vad gör det?!?

DEE: Femte fiskedagen

Förbannelsen är bruten! Idag har det varit aktivitet på våra sträckor. Henrik, David och Calle har alla fått känna på fisk. Ingen landad springer ännu, men kelt och brunöring på land och ett par tappade fiskar. Låt oss benämna dessa som springers ;)

Förmiddagspasset bjöd på ett skönt fiske. Dee var helt isfri och steg sakteliga. Men jämna mellanrum öppnade himlen sig och bjöd på ömsom regn, ömsom snö. Men mest av allt var den bara grå och värmde jorden. Fint! För även om det kanske inte är en flom vi längtar mest efter, så är töväder det vi hoppas på. Att fiska lax i temperaturer under tio minusgrader är inte så kul som det kanske kan låta.

På Middle Blackhall fiskade idag David, Henrik och Joakim. Och det var David som först var i fisk. Strax nedanför vår värmestuga, slog en fisk på och bjöd på lite sköna spögung och bromsknarr innan den tackade för sig.

Ungefär samtidigt fick Calle, som fiskade på Lower Blackhall tillsammans med Magnus, Kent och mig, napp och han blev något förvånad över fångsten. En utlekt havsöring hade tagit flugan. Resans första fisk var därmed ett faktum.

Calle svarade för resans första fisk, en utlekt havsöring på Lower Blackhall.

På eftermiddagen begav sig David längre upp på sträckan och fick på sin andra fisk för dagen. Även denna klev av efter en stund. Ska det vara så svårt att få Dee-laxen att stanna kvar? Henrik vägrade acceptera detta och gick på seneftermiddagen upp till ungefär samma plats. Rätt snart sög en fisk i sig flugan och Henrik kunde snart landa resans första och därmed största lax, en smal kelt i viktklassen två kilo.

Det är väl ingen hemlighet att utlekt öring och utlekt lax inte är resans primära mål, men det känns uppriktigt bra. Äntligen tecken på att Dee börjar fiska igen! Och vi har ju faktiskt en hel dag kvar. Dessutom får vi rapporter om att det tagits springers på andra beats under dagen, sammanlagt fyra stycken. Det är de första inrapporterade fiskarna för hela River Dee denna vecka, så nog är det något på gång. Vattennivån har ökat stadigt senaste dygnet, men har nu också stannat av. Om det håller sig som nu, kan det faktiskt bli hett i morgon med andra ord.

Helt klart är att vi kommer fiska riktigt, riktigt hårt då. Det gjorde vi förvisso idag också, men jag inbillar mig att det blir än mer fokuserat. Vi vill vara ute i gryningen, så frukosten har vi lagt halvtimme tidigare än i dag. Kanske vi rent av hoppar den. Det är ju lax i älven.