lördag 27 mars 2010

Märklig premiär

Prick klockan nio ljöd kanonskottet genom mörrumsdalen, hela vägen upp till pool 32 uppe vid Rosendala. Jag stod redo med mitt spö, en sjunklina och en orangebrun tubfluga. Och likt vältränade soldater tog vi som fiskade poolen ett gemensamt steg ut till våra respektive posistioner och snart lades årets första kast ut. En mäktig känsla! Men inget hände på första kastet, inte på andra heller och när tredje kastet gick genom luften, landade, fiskade och ingenting hände, ja då började allt kännas som en vanlig fiskedag. Och det tror jag faktiskt var rätt bra. Premiärförväntningarna är så orimligt höga att premiärnerverna sitter utanpå vadarjackan.

Allt är klart, premiär om tre minuter!


Det hände inte mycket första timmen. Och det var inte bara uppe vid pool 31 och 32, utan så såg det enligt uppgift ut på många ställen. Inte mycket att oroa sig för dock, morgonen var kall men solen sken och jag visste att vattnet snart skulle värmas upp och fisket sannolikt komma igång.

Och visst gjorde det. Klockan tio ropade Rasmus, medfiskaren ovan mig i pool 31: Fisk! Och efter en bra fajt kunde jag hjälpa honom att landa hans allra första Mörrumsfisk. En riktigt fin öring på 65 cm. Temperaturen höjdes avsevärt av detta och av solen vars strålar nådde hela vägen ned till oss. Det var så otroligt häftigt att återigen få fiska Mörrumsån, och uppleva den morgon som skulle bli årets första riktiga vårdag! Fåglarna vaknade, blommorna, värmen, jag själv och inte minst en ny säsong!

Premiärfisket skulle dock visa sig vara trögt. Ett par fiskar landades på vår sträcka under förmiddagen, men det var först på eftermiddagen som jag och mina poolkamrater fick uppleva riktigt bra premiärfiske. Vi hade tilldelats pool ett på eftermiddagen och det var inte utan att det var med blandad förtjusning jag steg i poolen. Sannolikt dagens bästa fiskeplats om man vill känna på spöböj, men också dagens mest beskådade plats. Och eftersom jag ännu inte är någon stjärna kastteknikmässigt, kan jag erkänna att det pirrade lite extra. Men första kastet gick bra, andra kastet gick bra och tredje kastet gick bra. Sedan tog det stopp. Totalt stopp. Tunga, tunga knyck gick genom mitt femton fots spö och jag kände direkt känslan jag ännu inte upplevt, men som jag längtat så efter. Fisk och sannolikt stor fisk! Första fem minutrarna stod fisken mest och stångades, tog lite lina som jag snabbt tog tillbaka och vi närmade oss inte varandra. Då tyckte den att det var nog och gled nedför nacken och skjutlinan bara rann av rullen och backingen kom fram. Strax nedanför nacken svänger poolen av mot nästa pool och när jag insåg att det var dit den var på väg, ja då var det bara att vada efter. Upp på första ön, ner i vattnet igen, upp på nästa ö och ned i vattnet igen. Fisken hade nu förflyttat mig 70-80 meter och var själv en bit ned i pool två!

Tung fajt i ettan


Premiärdagen till ära fick jag givetvis inte uppleva detta själv, ett par hundra åskådare hade nu samlats och följde min kamp. Jag fick inte fisken närmare mig, den bara tog och tog lina och min skjutlina var sedan länge utom synhåll. Minutrarna gick och jag pressade så hårt jag kunde, men inte mycket hände. Och det var väl här någonstans jag började ana oråd. Situationen var inte rimlig; vi fiskade på övervintrad fisk och jag hade en fajt som var i paritet med nystigen storlax. En stund senare kom nästa tecken på att allt inte var som det skulle. En stor stjärtfena visade sig och det såg ut som att den var närmst mig. Saker och ting började falla på plats; givetvis kom fiskens enorma styrka av att den felkrokats. Har aldrig upplevt det själv förut, men hört det många gånger; felkrokad fisk är enormt stark.

Fisken gav sig sakteliga och jag kunde börja ta in den. Och snart hade jag en stor öringhannde vid min sida och då bekräftades också mina misstankar. Kroken satt överst på den stora stjärtfenan och det var inte konstigt att den kunde sätta takten. Med hjälp av ett par medfiskare krokade vi snabbt av den och satte ut den igen. Och lyckligtvis var den pigg och gav sig av med ett rejält plask.

Givetvis var detta ett stort aniklimax. Mitt livs fisk var ingen godkänd fisk. Men ändå kändes det bra. Fisken återhämtade sig snabbt och bra och jag hade fått uppleva mitt livs kamp. En preview av kommande storlaxmöten i pool ett förhoppningsvis. Och även om jag inte fick skriva in en drömfisk, fick jag en häftig upplevelse och en väldig värk i armen. Det tar på krafterna att drilla fisk!

Rasmus med tjock öring


Medfiskaren Rasmus var i toppform. Strax innan jag felkrokade öringen, landade han en hygglig hybrid längst ned i poolen. Och när jag tog en välbehövlig paus såg jag hur han på exakt samma ställe återigen stå med böjt spö! Vi upptäckte något så trevligt som ett huggställe i poolen. Allra längst ned i ettan, i kröken mot tvåan, finns en djuphåla och i stort sett varje gång någon medfiskare kom ned hit så var det fiskkontakt. Själv tappade jag en fisk här i slutet av dagen och kunde senare också landa en öring som trist nog var ett par cm för kort godkäntgränsen.

Plötsligt var klockan 17 och fiskedagen var över. Det var plågsamt att sluta fiska när det kändes så hett och jag stod i premiärpoolen framför andra. Men regler är regler och slutet signalerade egentligen bara en start. Mörrumsåret är igång och nu är det dagar till mitt nästa pass, inte månader.

Vid invägningen var det full aktivitet. Mycket fisk hade landats under eftermiddagen, men förmiddagen hade varit trög på de flesta ställen. Många talade Knaggalid som gett oväntat mycket fisk. väldigt kul att de övre sträckorna levererar bra. Det tar jag som ett tecken på att ån fungerar!

I bilen hem masserade jag min ömma arm och tänkte tillbaka på en märklig premiärdag. Jag hade upplevt mitt livs längsta fajt, genom hela pool 1 och jag fick också förmånen att landa en fin silvrig öring. Men en var krokad och en var för liten. Så det blev ingen fisk, jag kammade noll. Så på något vis var väl allt återigen som vanligt. Och det är väl bäst när det är så!

4 kommentarer:

Richard sa...

Det kändes i början iaf som din livs fisk! ;)

Christian sa...

Vilken härlig upplevelse i alla fall. På måndag är det min tur...

Henrik sa...

Härligt, Markus. Alltid trist med felkrokning, men skönt med lyckligt slut.

För undertecknad blev det en trög dag idag. Den kan sammanfattas regn, blåst och åska(!!), jag nöjer mig med det;-)

Henric P sa...

Alltid lika kul att läsa din blogg! Synd på fisket, men fångsten är inte allt. Härligt att den "riktiga" säsongen är igång.

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se