söndag 17 januari 2010

Samtal om laxlängtan med Micke Andersson

När bussen slutligen svänger in på Östhammars busstation ser jag honom genom fönstret. Han sitter kvar i sin bil, det är kallt ute, men jag känner ändå igen honom. Trots att vi aldrig träffats. Förklaringen är att jag under vinteruppehållet ägnat många timmar åt att se på fiskefilm om laxfiske. Och i flera av dem är han med. Alltid med böjt spö och alltid med ett leende.

Micke Andersson välkomnar mig när jag äntligen får gå av bussen. Vi tar i hand och stiger in i hans blå Mazda.

– Vi ska inte så långt, säger Micke och startar bilen. Och jag hinner egentligen inte mer än börja se mig omkring förrän vi svänger in på uppfarten till hans gula trävilla.

Storlaxfajt i Byske. Foto: Henning Oppitz


Oslagbar statistik

Det är inte underligt att Micke Andersson är högvilt för den som ska producera fiskefilm. Jag skulle själv, utan tvekan, kontraktera honom. Micke är nämligen med mycket stor sannolikhet Sveriges, ja kanske till och med nordens, Europas eller världens, mest effektiva och framgångsrika laxflugfiskare. Åtminstone sett till antal landad fisk. Utan att fördjupa mig för mycket fångststatistik, nöjer jag mig med att berätta att under de 40 dagar Micke fiskade i strömmande vatten under 2009 landade han lax eller havsöring på nästan samtliga. Och de få dagar som det blev bom, ja de bjöd på tappad fisk. Hugg och fajt varje fiskedag med andra ord.

– 2009 var inget speciellt bra år. Jag tappade säkert hälften av den fisk jag hade på, säger Micke när vi slagit oss ned i vardagsrummet.

Och han säger det utan ett spår stöddighet. Tvärtom. För Micke Andersson är det bara så, en dag utan landad fisk är inte en särskilt bra fiskedag. Om det handlar om torsk, gädda eller nystigen lax, spelar liksom mindre roll.


Laxjägaren

– Jag har absolut inget tålamod. Bara tanken att i lugn och ro sitta ned och studera en nacke är tortyr för mig. Så jag är väl egentligen ingen laxfiskare, är mer en laxjägare.

Jag hajar till. Ingen laxfiskare? Laxjägare? Vad menar han? Ber om förklaring.

– Det sägs ju att man ska tåla motgångar, bara gilla att fiska och att naturupplevelsen är det stora. Men inget av det där stämmer på mig. Jag gillar att känna hugg och drilla fisk, och därför gör jag allt jag kan för att få göra just det. Under en fiskedag stannar jag sällan särskilt länge på en och samma plats. Jag fiskar av den eller de kvadratmeter som är heta, sedan flyttar jag till nästa ställe, och sedan vidare till nästa och därefter nästa, berättar Micke och avbryter sig plötsligt och säger:

– Men detta betyder inte att jag inte njuter av mina fiskedagar. Tvärtom. Jag är beroende av dem och har svårt att sitta still bara jag tänker på dem.


Naturen in på knuten

Utanför vardagsrummet, på andra sidan altandörren, ligger en tung matta av ren, vit snö. Var tomtgränsen går är svårt att se. En mindre motorbåt på en trailer, perfekt för gäddfiske i skärgården, går att ana.

– Ser du spåren, frågar Micke när jag letar med blicken för att se vilket märke båten är. Han pekar mot skogen, femtio meter bort:

– Det där är säkert vildsvin. Vi har mycket vildsvin här. Rådjur är här varje dag, men vildsvinspår ser jag allt oftare.

Jagar du?

– Bara lax och havsöring.


Byske älv

Jag kom i kontakt med Mickes namn när jag fiskade i Byske veckan efter midsommar i fjol. I ärlighetens namn gick det inte att undgå. För i stort sett varje gång jag stötte ihop med en medfiskare förklarade denne hur jag skulle fiska av aktuell plats eftersom ”det är så Micke Andersson gör”.

– Byske älv är mitt favoritvatten sedan många år. En kompis hade fiskat i älven och tog med mig dit. Mitt mellan broarna nere i samhället fick jag nästan omedelbart på en storlax. Och då detta var en av mina allra första laxar var känslan och upphetsningen enorm. Dessvärre tappade jag den. Försökte andas ut och påbörjade en ny runda och pang! ännu en storlax tog flugan. Givetvis steg denna också av efter en stund, berättar Micke och jag riktigt ser hur han förflyttas tillbaka till den där magiska dagen sommaren 1993.

– Dagen efter såg jag många laxar som var uppe och vältrade sig, men jag klarade inte av att fiska. Det bara knöt sig och jag fick ont i magen. Så stark var känslan! Först morgonen efter gjorde jag ett nytt försök och då tog ännu en lax och jag kunde så småningom landa min allra första byskelax! 10,8 kilo vägde den.

Jag väcker Micke ur hans ljuva minne och frågar vad som är så speciellt med Byske älv? För även om jag själv, efter bara ett besök, utvecklat en form av kärlek till älven, inser jag att Mickes känslor är så mycket starkare och så mycket djupare:

– När jag var barn fiskade jag mycket i Linaälven och eftersom den påminner mycket om Byske, tror jag helt enkelt att jag känner igen mig. Dessutom är byskelaxen något alldeles extra, det finns ingen starkare lax. Åtminstone inte vad jag upplevt.

Micke Andersson fiskade i Norge tillsammans med ett par kompisar. Efter första dagen hade kompisarna landat ett par grils, medan Micke stod utan fångst. Kompisarna titulerade sig fiskekungar och Micke fick namnet Hovnarr. På grund av nederlaget kunde han knappt sova och gav sig därför ut i gryningen. Efter en dryg timme var han tillbaka med dessa båda laxar. ”Lillprinsar, vem är fiskekung nu?” var orden kompisarna tvingades vakna till den morgonen.


Slarva aldrig!

Men, frågar jag, får du någonsin vara i fred när du fiskar i Byske? Alla vet ju vem du är och hade jag sett dig komma körande skulle det utan tvekan vara frestande att följa efter!

– Vissa platser kanske jag inte har för mig själv längre, men om jag ska vara ärlig så är de flesta av platserna ställen som andra fiskare visat mig. Men visst, jag gillar ofiskat vatten, så ibland blir det att jag besöker många platser för att hitta rätt. Väldigt många fiskar dock av poolerna med fel lina, fel fluga eller helt enkelt på fel sätt. Så även om det är andra fiskare på plats, kan de platser jag ska fiska vara ofiskade, berättar Micke och fortsätter:

– Tänk på detta: Slarva aldrig när du fiskar av en plats! Fundera verkligen genom vilken lina som fungerar på aktuellt ställe, med vilken hastighet flugan ska fiskas, vilken fluga som bör fungera och hur du når dit där fisken med sannolikhet står på ett sådant vis att de kommer ta flugan. Det krävs ofta tuff vadning, men vill man att laxen ska hugga har man sällan något val.

Det där låter rätt besvärligt, skjuter jag in.

– Laxfiske är besvärligt, svarar Micke sakligt:

– Det fungerar inte att bli bekväm. Är det läge att byta lina, så måste du byta lina. Hugger det inte på den plats du är, byt plats. Sök upp fisken aktivt.


Underskatta inte linvalet

En stund senare går vi upp till andra våningen. Längst ut mot gaveln finns Mickes fiskerum och det riktigt andas laxfiske. På väggarna hänger läckra bilder på storlaxar, klassiska laxflugor och i ett hörn står en samling spötuber. Bredvid, i ett vitrinskåp, ligger ett trettiotal olika linor och på en snygg rad på översta hyllplanet ett tiotal laxrullar. En av dem är guldig, och kanske just därför är det den som fångar min uppmärksamhet.

För några år sedan vidareutbildade jag mig till cnc-operatör och när vi skulle göra en övningsuppgift fick vi välja på att göra en ljusstake eller något liknande i metall. Jag gjorde en laxrulle.

Hur mycket av all denna utrustning tar du med dig när du fiskar undrar jag.

– Alldeles för mycket, svarar Micke och skrattar. Nej, men ett par tre spö och lika många rullar. Flugor tar jag med beroende på var jag ska fiska, men alltid i många olika storlekar. Och när det gäller linorna så tar jag säker med hälften av dessa. Just linvalet är extremt viktigt när man fiskar lax. Skulle säkerligen kunna skriva en bok bara om det!


Bananflugan

På andra sidan rummet står ett skrivbord och på det ligger flera olika sorters flugmaterial i olika kulörer och ett gediget flugbindningsstäd sitter fastskruvat i bordsskivan.

– Jag binder alla mina egna flugor, nästan uteslutande tubflugor. Lägger ned extremt mycket arbete på dem. Färgar allt material och gör egna tuber. För det är ju så med laxfiske att alla delar måste klaffa om det ska fungera och om det ska bli något hugg och landad fisk.

– Lägg ned lika mycket ambition och energi på flugval, som på krokval, som på tapering, som på fiskeplats, som på kastlängd, ja på precis alla delar. Se till att skaffa rätt fiskekompisar och ta dessutom gärna hjälp av någon som kan trimma in din utrustning.

Micke plockar upp ett par vackra, mörkgula tubflugor och ger mig:

– Detta är bananflugan. Ett eget mönster jag tagit väldigt mycket lax på. Prova dem i sommar, säger han och ler.

Jag tackar och bugar. Med tanke på Mickes fångststatistik känns det närmast magiskt. Gissa om dessa flugor ska få bekänna färg!


Ofiskat vatten ä A och O

När vi en stund senare sitter i vardagsrummet på nedervåningen och tittar på filmsekvenser och bilder från olika fisken, återkommer vi till vad man kan göra för att öka sina chanser att få uppleva laxhugg.

– Bortsett från att alla delarna i utrustningen ska vara i toppskick och innehålla ett varierande utbud av linor och flugor, så råder jag dig att alltid försöka fiska ofiskat vatten. Försök hitta platser som ingen annan är på. Och det bästa sättet att lyckas med detta är att fiska så tidigt som möjligt på dygnet. Ofta är ljusskiftningarna i gryningen dessutom väldigt bra, säger Micke och fortsätter sedan:

– Lär känna ett vatten och hitta flera platser i det som fungerar. Då kan du fiska av heta ställen mycket mer effektivt och sannolikt få mer kontakt med fisk.


Stor fisk – större glädje?

Kontakt med fisk har bevisligen Micke själv mest hela tiden. Men det som också imponerar med hans fiskeframgåmgar är att det ofta rör sig om stor fisk. 2009 års största lax i Byske, ja den tog Micke. 2009 års största våröring i Emån, ja den tog han också. Blir storleken viktigare ju mer fisk man får?

– Nja, det viktigaste är hugget utan tvekan. Storleken är inte så intressant, men visst, det är en skön känsla att drilla stor och stark fisk!

Nöjer mig med svaret. Micke borde veta.


FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.

6 kommentarer:

niclas dansson sa...

tipps på samtal Lars Landin Linköping
mvh Niclas Dansson Norrköping

Nisse och Jonke sa...

Fantastiskt bra Markus.
Riktigt intressant läsning. Vad ska du ha för en av dina Bananflugor ? :)

//Jonke

Anonym sa...

Härlig blogg.
Rolig och intressant läsning, som jag nu kommer att följa helt klart.

Längtan till brutala laxhugg, sköna laxfajter och fina vatten börjar bli rätt jobbig nu....

Du gillade Byske och jag håller med, en riktig pärla till älv.
Men det finns fler älvar som du bör testa när du åker norrut nästa gång och då tänker jag främst på Kalix och Torne älv system.

Välkommen hit till sommaren.

/Jonas Seger
Luleå

Markus Lindsjö sa...

@ Niclas: Tack för tips! Uppskattas!
@ Jonke: Hehehe. Du hittar bindbeskrivning här, s 14: http://www.guideline.no/filestore/Download/GLflugbind2010web.pdf
@ Jonas: Tack, vad kul. Har faktiskt fiskat gädda i Torneälven (mkt bra gäddvatten!) men det är väl hög tid för lax nu. Är också mycket sugen på Laino.

Rickard sa...

Trevlig blogg, men har inte läst så mkt än, men jag ska.

Ett tips är att inte lägga ut dina artiklar som bilder (särskilt inte jpeg), det sabbar texten. Exportera till PDF istället (OpenOffice.org) har det inbyggt.

Mvh

Markus Lindsjö sa...

@ Rickard: Mina bristande tekniska kunskaper gör sig gällande! Har försökt publicera PDF, men inte fått det att fungera. Håller dock just i detta nu på att bygga om bloggen till WordPress och då lär det inte vara några problem. Tack för feedback!

MVH
Markus

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se