Imorgon är ett annat år

Det närmar sig. Med stormsteg. I morgon står jag åter vid Mörrumsåns strand och lägger ut flugan! Det känns fantastiskt. Det känns konstigt. Det känns pirrigt. Vinterns laxfiskeabstinensen är på väg mot ett slut och min kropp vet inte riktigt hur den ska hantera det hela. Nervös blick, svårt att sitta still, rastlös, ständigt tittande på klockan och klarvaken sedan fem i morse. Klarvaken.

Egentligen är det märkligt. Jag har ju redan premiärfiskat i år. En hel vecka i Skottland. Men ändå känns det annorlunda nu. Kanske för att det är dags att fiska i Sverige, kanske för att jag åter ska möta min kära Mörrumså och väcka vår relation? En relation som förra året stundtals var tuff, ensam och hård, men också magisk, upplyftande och oerhört spännande. Dessutom avslutades den på allra bästa vis med en mörrumslax sista dagen på säsongen. Så det är inte utan att jag saknat ån. Tror på ömsesidig kärlek. Vad annars kan jag göra?

I morgon ska vi fiska Hotell Walhallas sträcka nedan Svängsta. Där var premiär i tisdags och hittills har fisket varit förnämligt. Mycket fisk, och framförallt stor fisk! Jag följer givetvis rapporterna på fiskebloggen med en dåres entusiasm. Hoppas, hoppas.

Och nästa vecka är det dags för den officiella premiären på Kronolaxfisket sträckor. Då ska jag fiska magiska pool 32 och pool 1. Den dagen orkar och vågar jag inte ens tänka på just nu.