Egentligen är det märkligt. Jag har ju redan premiärfiskat i år. En hel vecka i Skottland. Men ändå känns det annorlunda nu. Kanske för att det är dags att fiska i Sverige, kanske för att jag åter ska möta min kära Mörrumså och väcka vår relation? En relation som förra året stundtals var tuff, ensam och hård, men också magisk, upplyftande och oerhört spännande. Dessutom avslutades den på allra bästa vis med en mörrumslax sista dagen på säsongen. Så det är inte utan att jag saknat ån. Tror på ömsesidig kärlek. Vad annars kan jag göra?
I morgon ska vi fiska Hotell Walhallas sträcka nedan Svängsta. Där var premiär i tisdags och hittills har fisket varit förnämligt. Mycket fisk, och framförallt stor fisk! Jag följer givetvis rapporterna på fiskebloggen med en dåres entusiasm. Hoppas, hoppas.
Och nästa vecka är det dags för den officiella premiären på Kronolaxfisket sträckor. Då ska jag fiska magiska pool 32 och pool 1. Den dagen orkar och vågar jag inte ens tänka på just nu.
2 kommentarer:
Strand och strand! Det är ju mer en iskant att stå på. Verkar helt livsfarligt!
Se nu till att ta en. Jag har två dagar i Mörrumsån, 12-13/4 och det vore ju inte bra om jag tog fisk där före dig! Men, känn ingen press, du verkar mentalt sårbar som det är. Njut, bara njut! Och ha ett riktigt skitfiske på dig broder.
Jag ska göra vad jag kan, det vet du. Kan däremot lova att jag kommer njuta!
/Markus
Skicka en kommentar