torsdag 1 oktober 2009

Årets största lax, årets största debatt


Igår, sista dagen på ordinarie fiskesäsong, fyra timmar innan slutsignalen, fångades årets största lax. En bravad i bästa Zlatan-manér. Fyra timmar innan sluttid. Vad är oddsen för det? Laxen, en lekfärgad hane, tog flugan på pool 19 och vägde makalösa 19,96 kg. Bakom spöet tyske flugfiskaren Olaf Brüggen.

Så långt allt väl och inte minst mycket imponerande. Men, för det finns ett sådant, ja det är till och med så stort att det bör skrivas med versaler; MEN, Olafs jättelax har vållat en debatt av sällan skådat slag. På Morrumnews har det idag debatterats mycket våldsamt om lämpligheten i att inte återutsätta en så stor och kraftigt lekfärgad hane. Till en början var inläggen klart ifrågasättande om beslutet att avliva fisken var klokt, men sedan när en signaturen ”Sven” gratulerat till fisken och menade att det var rätt beslut att ta upp den, brakade det loss. Inläggen blev ilsknare och ilsknare och nådde till slut bottennivåer i stil med ”inför fiskeförbud för tyskar” (signaturen Josef) och ”dessa IQ-befriade tyskar” (signaturen Axel).

Då fattade chefen för Mörrums Kronolaxfiske, Percy Assarsson, till slut pennan och formulerade ett inlägg där han gav kronolaxfiskets syn på ärendet. Den innebar i korthet att det är helt och hållet upp till fiskaren att inom reglerna själv bestämma om han eller hon vill behålla sin fångst, att så stora hanlaxar visat sig vare mindre produktiva i avelshänseende än mindre hanlax, att många av inläggen haft en anmärkningsvärt låg nivå och slutligen själva klon; hur många skulle själv inte behålla en sådan lax.

Då vände plötsligt diskussionen och de som ville gratulera till en rekordfisk kom fram och en hel del skrev dessutom att de själva skulle gjort likadant. ”Jag hade också tagit den” (Normann) ”havde det været en eller anden "lokal" fisker som alle kender, som havde taget den her fisk, havde alle jo sagt tillykke.” (Erik)

Personligen har frågan gett mig en hel del att tänka på. Och med risk för att svära i kyrkan, måste jag medge att jag inte vet hur jag hade agerat om det var jag som lyckats landa en sådan fisk. Till saken hör att jag är en mycket stor förespråkare av Catch & Release-fiske. Har trots hundratals fångade gäddor senaste åren inte tagit upp en enda och de fiskar jag tagit i år under min upplärningstid som laxflugfiskare, har alla gått tillbaka. Och jag har inte behövt tveka en enda gång. Men jag har hittills aldrig landat någon rekordfisk, så jag vet inte hur jag skulle agerat då. En lax på 19,96 är en fullständig dröm. Så drömsk att jag och de flesta av er som läser denna blogg aldrig kommer få uppleva en sådan fisk. Att få göra en avgjutning av en sådan fisk ligger nära till hands! Tänk att ha en sådan på väggen i fiskekammaren. Den skulle förgylla livet många kvällar framöver. Men, för det finns ett sådant här också, jag skulle ha väldigt svårt att avliva den. Det är en mäktig varelse som har klarat många vemödor och vem är jag att då plötsligt avsluta dess liv? Å andra sidan, vi får aldrig någonsin glömma att vi spelar med döden när vi ägnar oss åt vårt fiske. Vi vet inte om de fiskar vi fångar alltid överlever en återutsättning och vi kan med säkerhet lista ut att de sannolikt inte mår bra av att fångas av oss. Så jag tycker att det är lite trångsynt att gå så långt att bortse från att en död fisk relativt sett är en sannolikt utgång på det vi ägnar oss åt och det vi älskar. Men som sagt, jag vet inte hur jag skulle agerat i just detta fall.

Däremot vet jag att diskussionen som förs och förts under dagen är skrämmande! En hel del inlägg är närmast att likna vid personangrepp och håller en obehagligt låg nivå. Det som gör mig bedrövad av diskussionen är att jag plötsligt ser ett Mörrum jag inte längre trodde fanns. Flera av mina inlägg jag skrivit på denna blogg under detta året har jag ägnat åt att belysa hur vänliga och generösa mina medfiskare är. Och det stämmer verkligen! Orsaken till att jag så ofta skrivit om just denna vänlighet är att min bild av Mörrumsfisket faktiskt varit annorlunda. Under min uppväxt fiskade jag många gånger i ån tillsammans med min far och det var så tydligt att det fanns ett klientel fiskare som styrde, ställde och skapade normer. Mest minns jag den gång jag, fjorton år gammal, fortsatte att fiska övre delen av pool två när någon drillade fisk i pool ett. Jag blev så utskälld av flera personer att jag inte fiskade mer den dagen. Jag var fjorton år och visste inte att jag inte fick fiska när det drillades fisk en bit uppströms. Undrar än idag varför ingen förklarade detta för mig i vanlig samtalston. Hur som helst, detta inlägg handlar inte om denna historia, men den kan fungera som illustration hur stämningen kunde vara. Och så trodde jag verkligen inte att det var längre. Alla vänliga och ödmjuka människor jag träffat i Mörrum under året är en mycket stor orsak till att jag så fokuserat ägnat mig åt fisket och åt denna blogg. Men tydligen finns undantagen.

Självklart har alla rätt till en åsikt och jag är som sagt själv inte klar över om jag hade gjort som Olaf, men tonen är för obehaglig. Jag undrar om signaturen ”Erik” rent av har rätt i sitt inlägg som jag citerar ovan; om det varit en lokal fiskare alla känner, hade inläggen istället mestadels ägnats åt gratulationer då? Förhoppningsvis inte. Eller förhoppningsvis. Beroende på vad man tycker i sakfrågan.

Avslutningsvis:
Om det varit jag som tagit fisken och gjort som Olaf och på grund av det fått ta emot all denna aggresivitet, ja då hade jag nog lagt spöet på hyllan och aldrig mer återvänt. Dessutom tror jag att många med mig skulle gjort precis detsamma. Och så vill vi väl inte ha det i vårt vackra Mörrum? Den plats, den å och det fiske vi skattar så högt. Eller?

3 kommentarer:

gavleoring sa...

Jag kan bara instämma i det du säger, åsikter kan man alltid ha men till sist måste det vara upp till den som fångat "jättelaxen" att avgöra! Och det här med skitsnack på olika forum är inte trevligt, ett lysande exempel är på ett av Sveriges större forum för sportfiskare där man alltid får kommentarer typ, den kan inte bväga så mycket, är den inte utlekt mm. Man drar sig inte ens för att håna yngre sporfiskare som kanske inte lärt sig allt ännu vilket är djupt beklagligt! Vi som "vuxna" borde kunna informera våra yngre generation vid fisketillfällena än förstöra fiskeglädjen! Risken är att de aldrig vill besöka ett vatten för sportfiske igen!

Mvh. Tony
www.gavleoring.se

Lorden sa...

Tycker det är fruktansvärt att se en så lekfärgad fisk avlivad. Regeln borde lyda att matfisk får tas upp, ingen annan. Fast det kanske inte skulle fungera då alla laxfiskare inte vet skillnaden på köttet hos laxen?

Angående påståendet om att det skulle vara bra för laxens fortplantning att plocka bort så här stora hanlaxar pga att deras mjölke skulle hålla sämre kvalité ställer jag mig ytterst frågande. I hela djurriket väljer ju honor de största och mest magnifika hanarna att befrukta dem pga av deras gener som gjort dem just magnifika. Är laxarna undantag?
Rätta mig gärna!

I övrigt är det en viktig, nödvändig och intressant debatt

Anonym sa...

Visst är det så att det är upp till var och en om man vill ta upp fisken om reglerna tillåter det. Och visst kan man hänga upp den på väggen. Personligen hade jag inte gjort det. Dels för att jag inte hade velat äta en Mörrumslax som troligen stått länge i ån, och dels för att jag inte har något behov av den typen av troféer. Och så länge reglerna är som de är så, ja då får man väl acceptera det, men som Lorden påpekar diskussionen är intressant

Vad som förvånar är när man säger
"…att så stora hanlaxar visat sig vare mindre produktiva i avelshänseende än mindre hanlax" och överför det som jag tolkar det till naturliga system och att stora hanar därmed skulle vara oviktiga. Argumentet hör möjligen hemma i ett resonemang om fiskodling där man vill maximera antalet avkomma i produktionen av lax, tex för produktionen av konsumtionsfisk, eller möjligen för kompensationsutsättning, vilket i sig är en intressant diskussion eftersom man då inte utgår från det naturliga urvalet utan mänskliga urval. Vilket ju kan och väl har visat sig inte alltid varit helt lyckat med tanke på odlad fisks överlevnad i havet och effekter av dem samma i naturliga system.
Men nu handlar det ju om naturlig reproduktion. Om det nu är så att dessa stora hanlaxar är mindre produktiva och producerar färre antal avkomma så hade det troligen inte funnits stora hanlaxar (för man kan väl anta att det finns ett genetiskt element i det hela, att stora laxar producerar andra stora laxar) kvar eftersom det hade selekterats mot att vara stor. Att stora hanlaxar finns torde ju betyda att det finns fördelar med att vara stor. Tex att en stor individ kan hålla ett stort revir med många honor och därmed också para sig med ett stort antal honor. Laxhonor, särskilt stora sådana gör ju flera lekgropar och på de bästa lekplatserna jmf mindre honor vilket ju innebär fler möjliga parningar för en stor hane med stort revir. Om det nu är så att dessa stora hanar får färre överlevande avkomma per parning även i naturliga system, skulle det kunna kompenseras av fler parningar och ge, om inte lika många så i alla fall tillräckligt många utkläckta ungar för att stora individer skall finnas kvar i populationen (om nu stor ger stor) jmf en mer ”produktiv” mindre hanlax, som får färre parningar eftersom den inte kan hålla lika stort revir och inte kan producerar lika mycket mjölke.
Eller så är det kanske så att väldigt få ungar från stora hanar överlever från romkorn till kläckning, uppväxt i ån och därmed väldigt få som kommer tillbaka till ån efter åren i havet. Men, om så är fallet så ska kanske stora hanar inte skall ses som oviktiga just eftersom de är få i populationen?

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se