Kl 04.00 ringde klockan. Bara att stiga upp och köra de 16 milen till Mörrumsån. En fantastisk sträcka att köra i gryningen och se Skåne vakna upp.
Framme i Mörrum inledde jag , som vanligt, med att ta en titt på pool 1 och konstaterade att ån nästan var tom på vatten, endast 13 kubikmeter! Poolen var däremot alldeles tillräckligt fylld med fiskare, och begav mig därför ned till Forsbacka vid pool 15. Parkerade bilen och njöt i fulla drag av den underbara morgonen när jag laddade mitt spö. Valde en Ullsocken bunden på tub och en krok i storlek åtta.
Vadade därefter ut och gjorde några inledande kast. Det kändes inte särskilt bra. Försökte fokusera på tekniken och följde spötoppen med blicken. Det blev bättre, men den där ”rätta känslan” lös med sin frånvaro. Hmmmm.
Plötsligt slog en lax tio meter uppströms. Således omöjligt att fiska på, men en härlig temperaturhöjare. Fiskade en runda i 15 och begav mig därefter upp till min favoritpool på södra sträckan; 12:an. Ett par tyska medfiskare fiskade av poolen och deras kastteknik såg extremt bra ut. Stannade till och ägnade en bra stund åt att studera dem. Framförallt en sak såg jag; de drog in en bra bit av klumpen också. Inte bara skjutlinan som jag gör. Borde vara en bra teknik för mig eftersom jag ibland upplever att min klump är något lång. Och direkt när jag provade fick jag kvitto på att detta är en bra teknik att kopiera. Sakta, men säkert, började ”känslan” återkomma.
Eftersom det är så lite vatten i ån, var hela 12:an vadbar och det möjliggjorde även för mig nå den heta djupare passagen som går längs med den västra stranden.
På andra rundan hände det! En större fisk gick upp och vakade precis vid min fluga! Har ingen aning om det är flugan som var orsaken, eller om flugans position och laxens position bara råkade sammanfalla. Klart är att det var en adrenalinkick av stora mått. Ett par kast senare upprepades det hela, men sedan blev det åter lugnt. Fiskaren efter mig började komma nära och jag inser att han också måste få en chans på den vakande fisken. Fylld med en skön känsla fortsatte jag mitt fiske nedströms.
Vid lunch stannade jag till vid fiskebutiken i Mörrum och köpte de efterlängtade spöhållarna till bilen. Sannolikt en av världens bästa uppfinningar…
Åkte på eftermiddagen upp till pool 17. Inget vatten här heller, vilket gjorde i stort sett hela poolen möjlig att vada. Kanske var det orsaken till att det inte direkt rådde någon trängsel. Det var bara jag och en amerikansk flugfiskare. Han undrade varför vi inte använder rafting boats i ån när vi fiskar…
Fiskade tre rundor utan att vare sig känna eller se någon fisk.
Åkte sedan upp till Rosendala, pool 32. Författen Erik Erlandsson-Hammargren skriver så varmt om denna pool i sin bok "Mörrum". Självklart körde jag fel, men väl framme var belöningen stor. Vilken fantastisk natur och vilken fantastisk pool! Här skulle jag fiska länge och mycket, det var helt klart. Verkligheten ville dock något annat. Efter endast en runda på nacken ovan strömmen pratade jag kort med min kära i telefon. Lillkillen hemma hade feber och det kändes inte bra att vara kvar. Avslutade Mörrumsfisket för denna gång och det kändes faktiskt inte särskilt jobbigt. Om en dryg vecka ska jag upp igen. Förhoppningsvis har det då kommit ett rejält oväder och möjliggjort ett högre vattenstånd och därför också mer lax!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar