Det är inte lätt att umgås med mig när det kommer till fiske. Är ofta något mer pådrivande än min omgivning. Och detta gäller inte minst när det kommer till laxfiske. Det fick kompisarna Jonas och Micke erfara när jag jagade upp dem klockan fyra i söndags morse för att kunna vara vid Mörrumsån vid fiskestart klockan 05.00. De trodde jag skojade. Det gjorde jag inte. Klart är nämligen att det råder sommarförhållande vid Mörrum nu. Lågt vatten och varmt vatten. I stort sett all fisk som fångas, fångas i gryning eller skymning. (I fredags kväll landades det till exempel en makalös lax på 17,02 kg när det var riktigt mörkt.). Således är det bara att anpassa sig efter detta.
Klockan 05.00 vadade jag ut i en tom pool ett. Dessvärre var den också rätt tom på vatten. Fisket fick därför en rätt dålig start. I stort sett varje kast resulterade i bottennapp. Och efter en runda, en fluga fattigare och många bottennapp rikare, gav jag upp. Gav mig ned till pool två till Jonas och Micke som var förstagångsfiskare i ån. När jag föreslog att vi skulle byta pool, trodde de att jag var galen. Precis utanför dem vältrade sig stora laxar retfullt vilket förstås fick adrenalinet att pumpa!
Nåväl. Jag fick med dem ned till Pumpstationen vid pool 13 och 14. De körde igång där, medan jag gick upp till pool 12. En pool som även den var tom på vatten. Förstås. Fick därför inget flyt i mitt fiske nu heller och det var egentligen först i slutet av poolen, i djupgraven längs den västra kanten, som flugan fiskade som den skulle. Tog efter en runda paus, bytte tafs och njöt av solen en stund, när jag fick sällskap av en något äldre medfiskare. Det blev en härlig stund när han med stor entusiasm berättade om stora laxar, tappade laxar och inte minst hur Hans Lidman och hans gäng med viss fräckhet brukade ockupera tolvan flera dagar i sträck under 60-talets början. Underbart!
Jonas och Micke ”fiskar” i pool 13. Flugbyte till välkänd Ullsock.
Vi plockade ihop våra grejor och åkte in till Mörrum. Först en sväng till Fiskebutiken för att köpa filmen ”laxsommar i byskeälven” (ska ladda upp med den inför nästa vecka) samt trekrok i storlek 10. Tröttheten hade dock börjat märkas, så efter fiskebutiken blev det kaffe och mackor på fiket ovanför Laxerian. Energin återkom i en rasande fart och jag kände en stark längtan till pool 17. Micke och Jonas hade införskaffat kastdobbar så att de kunde fiska med spinnfluga och det gick inte att ta miste om deras entusiasm. Det kändes förstås roligt eftersom jag lockat med dem till ån.
I pool 17 funkade allt. Precis som det ofta gör just i denna pool. En otroligt skön känsla infann sig och jag kunde äntligen koncentrera mig på fisket och inte tänka på allt som inte funkade, bottennapp och andra otyg.
Vid lunch mötte vi våra respektive och åt på laxerian. Vi gick in om Laxens Hus och när jag visade avgjutningarna av rekordlaxarna och rekordhavsöringarna som pryder väggarna, kände jag en viss förståelse för min oerhörda fascination för fisket i ån och starka laxlängtan.
Efter lunch åkte vi raskt tillbaka till 17. Min kära satte sig på den övergivna stolen vid åkanten, tog fram akvarellfärger, pensel, papper och målade, medan jag gick ut och påbörjade en ny runda. Och kasten satt som de skulle. De fungerade! Jag kastade längre än jag tidigare gjort och framförallt kastade jag med sträckt tafs. Fantastiskt fin känsla. Den har jag längtat efter.
Kompisen Micke, som mest fiskar i havet, men också en del med sitt enhandsflugspö, lånade min utrustning för att prova på. Och det var helt absurt att se. Han kastade riktigt, riktigt bra. Gör jag rätt nu? frågade han när tafsen sträckte på var och varannat kast. Micke kommer utan tvekan bli laxfiskare (fick mejl nu ikväll där han berättade att han idag varit och tittat på ett spö…).
Dagen avslutade med en runda på nacken i pool 32. Även där funkade kasttekniken fint, så det var inte bara magiska 17 som lurade mig. Jag har hittills bara gjort tre mycket korta besök i 32:an och det måste betraktas som dumt. För det är en otroligt fin pool som verkligen förtjänar att upptäckas. Det ska jag se till att göra vid nästa besök. Sannolikt snarare än jag själv tror.
Innan hemfärd till lillkillen tog vi förstås ett obligatoriskt stop vid pool 4. Och visst var laxarna där. Vältrade sig, plaskade och skapade drömmar. Min kära tvingade in mig i bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar