På huvudet på en flugfiskare

Ända sedan jag var barn och besökte Mörrumsån för första gången (http://www.laxlangtan.se/2009/02/bakgrund_03.html), har jag drömt om att bli en vass laxflugfiskare. Inte bara genom att vara duktig på att fiska, utan också genom att se ut och vara som de där som kan. Och nu har jag väl kommit så långt att det finns andra som kan ta mig för laxflugfiskare, så finns det ännu en detalj jag vill ha och bära, men som ännu saknas. Jag talar om kepsen. Kepsen som är så viktig för oss flugfiskare, av säkerhetsskäl, av solskyddsskäl men kanske inte minst av imageskäl. Jag menar, när såg man någon flugfiska lax utan en keps på skallen senast? 

I mitt fall är det inte så att det saknas en keps. Nej då, jag kör på med en beige keps i baseball-modell som jag fick när jag var i Sydafrika och spelade in reklamfilm. Det är därför det är reklam för ett filmbolag på kepsen och inte för tjusiga Hardy eller något annat attraktivt flugfiskevarumärke. 

Kepsen jag egentligen vill ha och som jag alltid velat ha är inte av baseball-modell, nej jag trängtar förstås efter den klassiska gubbkepsen. Modellen som gör flugfisket än mer elegant. Det slår aldrig fel, titta på bilder av Skotska gillies, vad har de på huvudet? Jo gubbkepsen. Titta på gamla bilder från 40- och 50-talet i Mörrum. Vad har de gamla rävarna på huvudet? Gubbkepsar. Och titta för all del vid våra å-stränder idag. Visst finns de, flugfiskarna med gubbkepsar på huvudet och är inte de ett snäpp mer eleganta? Fåfängt och tramsigt? Ja det är det förstås. Precis som så mycket annat.

Jag är dock inte sorgsen över att jag saknar gubbkeps. Det finns nämligen en tanke bakom avsaknaden. En plan jag formulerade i början av årets säsong när jag bestämde mig för att en gång för alla bli laxflugfiskare. Den lyder; Gubbkepsen är en trofé och jag ska förtjäna den. Svart på vitt. Jag har alltså förbjudit mig själv att gå upp till Fiskeshopen i Mörrum och lägga fram de 699 kronor de tar för en gubbskeps (ni ska veta att jag varit nära). Nej, den ska förtjänas. Och jag själv är omutbar domare. Värsta sorten dessutom.

Kepsen ska inhandlas och börja användas den dag då jag landat en ordentlig fisk eller flera mindre ordentliga fiskar med mitt två-handsspö. Den dag då jag med stolthet och viss säkerhet kan säga att jag är laxflugfiskare. Det innebär förstås inte att jag måste vara nästintill fullärd, nej då hinner jag sannolikt bli gubbe innan jag får en gubbkeps. Det handlar mer om en känsla, den dag då jag själv tycker att jag knäckt några av de där koderna och står med något silverblankt och tungt i famnen. Då är jag värd en gubbkeps. Och bytet ska ske under formella omständigheter, lite som i lumpen när vi ställdes upp och ordern löd: Mössa av, basker på!

Så när ni ser mig med en gubbkeps längs stranden eller i vattnet, då vet ni att jag tagit stora steg i min utveckling. Fram till dess får jag, liksom ni, stå ut med en reklamkeps från Sydafrika på mitt huvud.

Det går ju rätt bra det med.

Så här ser den ut, reklamkepsen från Sydafrika. Lagom blek och mycket smutsig.