Tänk att få trotsa den kalla och ofta så mörka sydsvenska vårvintern. Köpa nya och vassa krokar, sortera flugor, binda tafsar och känna att allt är i ordning. Ta fram vadarbyxorna, den nya jackan, och den smutsige och numera väl infiskade reklamkepsen från Sydafrika. Packa ned allt, omsorgsfullt och noggrant, och sedan med ångande energi ge sig av till Kastrup. Och väl incheckad och klar, beställa den där kalla och så goda gröna dansken och vänta på planet till skotska Aberdeen.
Jag är just i detta nu otroligt lockad av tanken att fiska i River Dee eller Spey i februari eller mars nästa år. Inte bara för att på så vis få en chans att tjuvstarta säsongen. Nej, det handlar om något större. Jag menar, tänk att få fiska i de mest klassiska miljöer med en Ghillie vid sin sida. Givetvis klädd i tweed. Och fullmatad med kunskap som det bjuds på när situationen kräver det, inte annars. En gentleman tränger sig inte på!
Självklart lockar också fisken. Silverblank och råstark springer som utan pardon väcker varje lycklig fiskare ur den djupaste vinterdvala. Låter adrenalinet välla fram och ta över för en kort stund. Men en stund som etsar sig fast och lever kvar.
Sedan, tillsammans med medfiskare och välfyllda glas med den rökigaste whiskey, återuppleva dagen framför den öppna spisen. Få berätta om hugget, kampen och landningen om och om igen. Få lyssna på huggen, kamperna och landingarna. Om och om igen.
Och tydligt känna att säsongen inte bara börjat, utan redan går på högvarv. Och om jag någonsin under vintern tvekat, så är tvekan definitivt över. Ersatt med den svåraste formen av längtan. Laxlängtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar