Samtal om laxlängtan med Roger ”Ragge” Johnsson

– Bästa fisken, säger Roger Johnsson, eller Ragge som han oftast kallas, och funderar en rätt lång stund innan han fortsätter:

– Ja, det är väl den senaste. Och i mitt fall är det en 95 cm lång hybrid som jag tog i pool fyra i Mörrumsån den 30 september i år.

Och jag förstår honom. En lekfärgad hanne, nästan kamouflage, med torpedformad kropp och en tydlig, markerad, aggressiv krok i underkäken. Vackrare än så blir inte en höstfisk.

Ödmjuk storfiskare

Första gången jag hörde talas om Roger ”Ragge” Johnsson var 2007. Jag var uppe i Västerbotten och besökte mina svärföräldrar. Passade då på att besöka Fällfors, tre mil uppströms Byske, för att se om jag kunde skymta någon fisk i laxtrappan i älven. Någon fisk fick jag inte se, däremot en tidning som hette ”Fiska i norr”. Och i en artikel om Rickleån, skriven av Calle Bredberg, figurerade Roger. Det som fick mig att reagera var följande stycke:

”Det märks tydligt att Ragge har enorma kunskaper när det gäller lax- och havsöringsfiske, trots en ödmjuk inställning och återhållsamhet när det gäller att berätta om de egna bedrifterna. När Johan i alla fall lyckas dra ur honom att han landat ett hundratal flugspöfångade laxar över tio kilo försöker han omgående tona ned sina bedrifter.

– Ja-ja, men det är ju bara ungefär hälften som är blanklax.”

Foto: Jonke Höglund

Framgång är ingen slump

Det är höst, en mörk novemberkväll, och jag sitter mitt emot Roger på en pizzeria i Mörrum och pratar om laxfiske. För när jag insåg att killen med ett hundratal landade laxar över tio kilo var hemmahörande i Mörrum, ja då insåg jag förstås att det fanns en stor källa till kunskap i min närhet. Och nu sitter vi här. Jag frågar och Roger svarar, bjuder på sina kunskaper och förklarar.

– Det absolut viktigaste när man fiskar lax är att inse att om det hugger, så är det sällan en slump. Man måste ha rätt drag på flugan och linan, fiska på rätt djup och framförallt kasta i rätt vinkel i förhållande till strömhastigheten. Då kan det fungera och då kan man få en känsla av att det kommer att fungera.

– Och på samma sätt; när det känns som att det inte fungerar, ja då fungerar det sällan.

Flugans effektivitet förändras

När jag uppmärksammar honom på att han inte kommenterade flugvalet i vad som leder fram till hugg svarar Roger:

– Självklart är flugvalet jätteviktigt, men det är ännu viktigare hur flugan presenteras. Om du till exempel kan få en lax att stiga och vända för att ta flugan, ja då tar den nästan alltid.

Vi fördjupar oss snabbt i diskussionen om flugor. Hur bra är vissa flugmönster? Finns det flugor som alltid fungerar? Eller är det bara så att vissa flugor blir favoriter, alla väljer att fiska med dem, och som en konsekvens av detta är det dessa flugor som fångar all fisk.

– Nog finns det flugor som nästan alltid fungerar, Ullsocken är ett sådan till exempel. Men jag tycker också att man kan se att vissa flugor minskar eller ökar i effektivitet i takt med att färgen på ett vatten ändras. En fluga som var bra för några år sedan, är inte nödvändigtvis så bra längre. Ett exempel på det är Beiss-flugan som jag har tagit massor med lax på, men som jag inte tycker fungerar särskilt bra längre.

Ett uttråkat sällskap femtonåringar kommer in på pizzerian och slår sig ned vid bordet bredvid. Medan de funderar och diskuterar huruvida de ska åka in till stan beställer de pizza. Jag och Roger beställer var sin Loka. Citron.

Aktivt fiske

– Det är ingen slump att vissa blir duktiga laxflugfiskare. Alla jag känner till har kämpat för att lyckas och de fiskar medvetet och aktivt. Det handlar ju inte om att kasta långt. Det handlar om att läsa vatten, hålla sig uppdaterad och vara aktiv i sitt fiske hela tiden.

Jag hör vad Roger säger och förstår. Vet inte hur många gånger jag slappnat av när jag gjort mitt kast och övergått till att tänka på nästa kast istället för att fokusera på flugan som faktiskt börjat fiska. Inser dock att min medvetenhet om detta är ett steg i rätt riktning.

Ungdomarna vid bordet bredvid får in sina pizzor. Någon är högljutt missnöjd. Och på teven ovanför har precis någon form av kampsportsmatch dragit igång. Det är inte svårt att stanna kvar i laxfisket.

Sista dagen på säsongen landade Roger ”Ragge” Johnsson denna fantatiskt vacka hybrid efter en hård kamp i pool 4 i Mörrumsån. Foto: morrum.com

Osannolika 90-talet

Roger berättar om det magiska nittiotalet när Mörrumsån hade sitt bästa fiska någonsin. Han är upprymd och enormt tacksam över att ha få upplevt det, men blir snabbt allvarsam när han konstaterar att det sannolikt aldrig kommer åter. Åtminstone inte som det var då.

– Det låter helt sjukt, men det var faktiskt inte särskilt svårt att få på en storlax. Något år tog jag ett tiotal majlaxar och ingen vägde under tolv kilo! Så om man tappade en fisk, ja då var det bara att fortsätta. Nästa var inte långt borta.

Sin hittills största lax tog Roger ”Ragge” Johnsson i pool 15 i Mörrumsån i slutet av april 1992.

– Den vägde 23 kilo. Men var bara det årets tredje största nystigna lax…

– Det var galna år och det hände flera gånger att jag kom till invägningen och fick stå i kö! Och samtliga fiskare framför mig vägde alla in fisk i vikter mellan tio och femton kilo. Ja, det var faktiskt så bra att väldigt många norrmän struntade i sina egna älvar de åren och åkte hit till oss i Blekinge, säger han och får något svagt drömskt i blicken:

– Jag lärde sig mycket av att få drilla så mycket storlax!

 

Kärlek till Byske älv

Även om det mesta av Rogers fiske sker på hemmaplan, i Mörrumsån, blir det förstås också fisken i andra strömmande vatten. Norge blir det med ojämna mellanrum och Roger har bland annat varit med och spelat in fiskefilmerna ”Laxjakt i Gaula” och ”Tur till Nordland – Laxfiske i Beiarelva”. Men allra överst på hans topplista ligger natursköna Byske älv. Ett vatten han lärde känna utan och innan under sina studieår i Umeå:

– En vecka innan midsommar i Byske är inskrivet i kontraktet hemma. Har man en gång upplevt styrkan i en Byskelax, måste man få göra det igen. De är så starka och gör otroliga rusningar. Dessutom är miljön fantastisk att fiska i, berättar Roger och jag kan bara nicka instämmande. Byske älv är något extra.

Att spela i elitserien

Även om Roger lyckats landa många och stora laxar, går det förstås oftast många dagar mellan huggen. Och det är precis det som är utmaningen.

– Flugfiske efter lax är svårt och jakten som krävs för att lyckas är det som är grejen, det som gör det meningsfullt. Laxfiskets värld är adrenalin, mer allvar. Laxfiske är elitserien. Och om det inte vore för de enorma kickarna, ja då skulle jag inte hålla på med det, säger han och fortsätter:

– Av den anledningen är jag helt ointresserad av att åka till Kola och fiska i Ponoi. Mängden fisk är inte intressant.

Denna insikt har inneburit att Roger numera inte har några problem med att säsongen är över och att det nästan är ett oöverskådligt långt vinteruppehåll:

– Jag längtar till när det är hett, när det känns att det är dags. Där emellan finns det mycket annat jag kan lägga min tid på.

Slutet på början

Om ett år fyller Roger ”Ragge” Johnsson 40. Inte direkt lastgammal för att vara en laxflugfiskare, men han kan ändå redan nu se tillbaka på en lång karriär som tog sin start när han var tolv–tretton år.

– Man blir ju aldrig fullärd. Det finns alltid nytt att lära och jag tar intryck av både erfarna, skickliga laxfiskare, men också av nybörjare. Alla kan lära sig något nytt av varandra:

– Någon sa en gång att det tar 25 år att lära sig grunderna. Så det är väl grunderna jag lärt mig nu. Nu ska jag ta mig an resten.

FÖR UTSKRIFT:

Klicka på respektive bild för att förstora. Skriv ut och eller ladda hem.